Farväl
If some strange magnetic pulse wiped out every blog post written since the format began, hardly anything memorable or important would be lost …
I denna anda har jag, efter en tids funderingar, bestämt mig för att sluta blogga. Jag tackar mina gästbloggare, läsare och kommentatorer. Jag låter bloggen stå kvar tills vidare.
Du kan fortsättningsvis ta del av mina tankar på Facebook, Twitter och Google+.
Utbildning och dödlighet
Utbildning är viktig för ett lands ekonomiska utveckling. Inte nog med det: utbildning har förstås också viktiga direkta effekter för enskilda individer. En ny studie, ”Schooling and Youth Mortality: Learning from a Mass Military Exemption”, finner följande:
This paper examines the relationship between education and mortality in a young population of Italian males. In 1981 several cohorts of young men from specific southern towns were unexpectedly exempted from compulsory military service after a major quake hit the region. Comparisons of exempt cohorts from the least damaged towns on the border of the quake region with similar ones from neighbouring non-exempt towns just outside the region show that, by 1991, the cohorts exempted while still in high school display significantly higher graduation rates. The probability of dying over the decade 1991-2001 was also significantly lower. Several robustness checks confirm that the findings do not reflect omitted quake-related confounding factors, such as the ensuing compensatory interventions. Moreover, cohorts exempted soon after high school age do not display higher schooling or lower mortality rates, thus excluding that the main findings reflect direct effects of military service on subsequent mortality rather than a causal effect of schooling. The authors conclude that increasing the proportion of high school graduates by 1 percentage point leads to 0.1-0.2 percentage points lower mortality rates between the ages of 25 and 35.
Jag upplever det som att de elever som inte går ut skolan med godkända betyg uppmärksammas allt mer i den politiska debatten, vilket mot bakgrund av ovanstående resultat kan sägas vara bra. Frågan är om det finns effektiva politiska lösningar. Kanske kan regeringens mer distinkt yrkesinriktade program i gymnasiet vara en del av lösning?
Låt mig slutligen tillägga, apropå militärtjänst och utbildning, att Sveriges faktiska avskaffande av värnplikten kan förväntas ha positiva samhällsekonomiska konsekvenser, inte minst pga. en koppling till (i det här fallet högre) utbildning. Genom att ta ifrån unga män ett år eller mer som hade kunnat användas till att förbättra deras humankapital försämras ekonomins produktiva potential.
Ateistiska kosmologer
Professorn i teoretisk fysik Sean Carroll i ”Why (Almost All) Cosmologists Are Atheists”, publicerad i Faith and Philosophy:
Within this framework, there are two possible roads to reconciliation between science and religion. One is to claim that science and religion are not incompatible because they speak to completely distinct sets of questions, and hence never come into conflict. The other is to assert that thinking scientifically does not lead to rejection of theism, but in fact that religious belief can be justified in the same way that any scientific theory might be. I will argue that neither strategy succeeds: science and religion do speak to some of the same questions, and when they do they get different answers. In particular, I wish to argue that religious belief necessarily entails certain statements about how the universe works, that these statements can be judged as scientific hypotheses, and that as such they should be rejected in favor of alternative ways of understanding the universe.
På detta tema, se även professorn i biologi Jerry Coyne.
Konkurrensens ekonomiska betydelse
Är konkurrens företag emellan viktig för ekonomisk tillväxt? Den saken undersöks i ett såväl historiskt som modernt perspektiv i studien ”British Relative Economic Decline Revisited”. Begreppet konkurrens förstås i vid mening och innefattar sådant som rätt att starta företag och gå in på existerande marknader (dvs. frånvaro av vissa typer av regleringar) och att staten avhåller sig från att konservera existerande industristrukturer genom stöd och industripolitik.
Forskaren beskriver några av slutsatserna i sin studie:
The results of the “Thatcher Experiment” in the 1980s make the case and paved the way for reversing relative economic decline. Competition was much strengthened by ongoing trade liberalisation, deregulation, and discontinuing 1970s’ industrial policy. As competition strengthened, there were major changes in industrial relations which were associated with organisational change, together with divestment and restructuring in large firms.
At the sectoral level, stronger competition and greater openness were correlated with improved productivity performance. As the age of information and communication technology came along, Britain was able to embrace the opportunities associated with rapid diffusion of the new technologies, which required big changes in working practices and management hierarchies, better than its continental-European peer group. This would not have happened with 1970s-style industrial relations and a heavily-regulated service sector.
Kan Thatchers inriktning mot reformer som ökade konkurrensen bero på hennes insikter om entreprenörskapets betydelse?
Statens storlek i Sverige och annorstädes
Ett litet diagram från The Economist:
Det mest intressanta tycker jag är trenden: Sverige har minskat statens storlek det senaste decenniet (liksom Tyskland lite grann), medan övriga har haft en motsatt utveckling. Det syns också att det under Alliansen har skett en tydlig nedgång igen, efter några års uppgång dessförinnan. Likaså har statsskuldens andel av BNP minskat kraftigt i Sverige, medan den har ökat i övriga länder. Det spelar nog viss roll vilken regering man har ändå.
Institutionerna avgör
Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:
Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.
I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:
Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.
Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.
Personer som känner sig moraliska kan bete sig omoraliskt
Kan det vara så att människor har en slags moralisk ”idealpunkt”, och om de inte befinner sig i den kan de känna behov av att röra sig i riktning mot den? Kan det förklara varför ”altruistiska” människor kan bete sig omoraliskt och att ”egoistiska” människor kan bete sig moraliskt? Ja, så kan det vara, enligt studien ”Sinning Saints and Saintly Sinners: The Paradox of Moral Self-Regulation”, publicerad i Psychological Science:
We propose that moral self-worth is one of the gauges that indicate when moral action is needed. Past work has shown that people’s self-worth is defined to a large extent by how moral they perceive themselves to be (Dunning, 2007). Behaving immorally has a negative influence on perceptions of self-worth, and people engage in moral behavior in order to regain some of that lost worth. This set of compensatory behaviors can be included under a blanket term—moral cleansing, which refers to actions people engage in when their moral self-worth has been threatened. … More recently, it has been shown that people will literally and figuratively cleanse themselves in response to violations of certain moral rules. For example, participants might express an increased desire to donate their organs or to volunteer for an ideological cause after contemplating paying the poor to harvest their organs (Tetlock, Kristel, Elson, Green, & Lerner, 2000), or they might literally disinfect themselves with an antiseptic hand wipe after duplicating an unethical story by hand (Zhong & Liljenquist, 2006). Taken together, these results suggest that people monitor their feelings of moral self-worth and use cleansing behaviors to maintain those feelings. If moral cleansing is used as a means to compensate when moral self-worth is below some standard, then compensation might also occur, in the form of amoral or immoral behavior, when moral self-worth is above an ideal level. That is, if people feel ”too moral,” they might not have sufficient incentive to engage in moral action because prosocial behavior is inherently costly to the individual. For example, people might not feel the need to donate blood or volunteer if they have already established their reputation as a moral person. This type of response can be thought of as moral licensing. People may be licensed to refrain from good behavior when they have accrued a surplus of moral currency.
Forskarna finner också experimentellt stöd för sin tes. Intressant, detta, att det kan utgöra en impuls att bete sig omoraliskt, om man känner sig mycket moralisk. Detta gör kanske att man inte kan lita på att de som verkar moraliska kommer att fortsätta vara det. En sak jag undrar är dock vad som händer med personer som upplever sig vara i moralisk ”jämvikt” — fortsätter de bara att bete sig som de redan gör? Vad är det då som kan rubba jämvikten?
Ideologisk makroekonomi
Det finns en stark tilltro till vetenskapsmän och -kvinnor i vårt samhälle. De ses av många som sakliga och objektiva experter, som förmedlar en sann bild av hur saker och ting ser ut och fungerar. Är detta en rimlig utgångspunkt? Det kan förstås diskuteras, men en innovativ ansats när det gäller nationalekonomer ges i den nya uppsatsen ”Towards a Political Economy of Macroeconomic Thinking”. Så här beskriver Gilles Saint-Paul sin analys:
This paper investigates, in a simplified macro context, the joint determination of the (incorrect) perceived model and the equilibrium. I assume that the model is designed by a self-interested economist who knows the true structural model, but reports a distorted one so as to influence outcomes. This model influences both the people and the government; the latter tries to stabilize an unobserved demand shock and will make different inferences about that shock depending on the model it uses. The model’s choice is constrained by a set of autocoherence conditions that state that, in equilibrium, if everybody uses the model then it must correctly predict the moments of the observables. I then study, in particular, how the models devised by the economists varies depending on whether they are ”progressive” vs. ”conservative”.
The predictions depend greatly on the specifics of the economy being considered. But in many cases, they are plausible. For example, conservative economists will tend to report a lower keynesian multiplier, and a greater long-term inflationary impact of output expansions. On the other hand, the economists’ margin of manoeuver is constrained by the autocoherence conditions. Here, a ”progressive” economist who promotes a Keynesian multiplier larger than it really is, must, to remain consistent, also claim that demand shocks are more volatile than they really are. Otherwise, people will be disappointed by the stabilization performance of fiscal policy and reject the hypothesized value of the multiplier. In some cases, autocoherence induces the experts to make, loosely speaking, ideological concessions on some parameter values.
Jag finner denna analys fascinerande och tror att den har ett hyfsat stort förklaringsvärde. Verkligheten och förväntan om en sammanhållen analys (”autokoherens”) sätter förstås sina gränser, men inom ett fält som makroekonomi, med mycket osäkerhet om hur ekonomin och politiska åtgärder fungerar, kan man nog tänkas komma undan med att faktiskt driva en relativt ideologisk linje som uppfattas, av politiska beslutsfattare och allmänhet, som icke-ideologisk. Kan man tänka sig att risken för ideologiskt inflytande över ekonomens uttalanden är som minst när en ekonom som i sin övergripande ideologi står till vänster (höger) förespråkar en modell som i en given kontext minskar (ökar) statens engagemang i ekonomin? När en keynesian beskriver multiplikatorn som mindre än alla andra, när en neoklassisk ekonom gör det motsatta?
Stamningens effekter i skolan
Hur påverkar stamning ett barns prestationer i skolan? I en ny, fyndigt betitlad studie, ”The Kid’s Speech: The Effect of Stuttering on Human Capital Acquisition”, börjar författarna med att beskriva tidigare forskning:
There is a large body of work showing that speech impairments are associated with sharply lower scores on tests of reading and math (Catts 1993; Walker et al. 1994; Stothard et al. 1998; Catts et al. 2002; Knox 2002; Nathan et al. 2004; Catts et al. 2008; Harrison et al. 2009; Eide and Showalter 2010; Law et al. 2010). There is also evidence, albeit weaker, that children with speech impairments go on to receive fewer years of education than their counterparts without speech impairments (Snowling et al. 2001; Johnson et al. 2010). The results of these studies could indicate that speech impairments
lead, in a causal sense, to reduced academic performance and educational attainment. However, most studies in this area have used non-representative samples, and, to our knowledge, none have attempted to account for the potential influence of unobservables. Thus, there exists the possibility that their results were driven by difficult-to-measure factors at the level of the community, family or individual.
Som tur är försöker denna studie ta sådana faktorer i beaktande för att utröna om stamningen kan sägas ha kausal effekt på skolprestationer. Följande resultat erhålls:
Our baseline ordinary least squares (OLS) estimates are consistent with the findings of previous studies: respondents who reported having a problem with stuttering tend to have lower grades than their counterparts who did not report a problem with stuttering. Stuttering is also associated with a lower probability of graduating high school and a lower probability of attending college. However, when we restrict our sample to full biological siblings (including twins) and add family fixed effects, these associations become much smaller in magnitude, suggesting that family-level unobservables play an important role. Moreover, when we control for a history of ADHD or the presence of another learning disability, the estimated effects of stuttering shrink dramatically and become statistically indistinguishable from zero at conventional levels. These findings suggest that the impact of stuttering on human capital acquisition is much weaker than previously argued.
Måhända kan dessa resultat lugna föräldrar till stammande barn, i alla fall över själva stamningen.
Men kan de lida?
Jeremy Bentham menade att den relevanta frågan när det gäller människans behandling av andra djur är om de kan lida. Richard Dawkins anför ett skäl till varför det borde vara så att arter med låg kognitiv förmåga om något har större smärtkänslighet än arter med hög kognitiv förmåga:
I can see a Darwinian reason why there might even be be a negative correlation between intellect and susceptibility to pain. I approach this by asking what, in the Darwinian sense, pain is for. It is a warning not to repeat actions that tend to cause bodily harm. Don’t stub your toe again, don’t tease a snake or sit on a hornet, don’t pick up embers however prettily they glow, be careful not to bite your tongue. … Isn’t it plausible that a clever species such as our own might need less pain, precisely because we are capable of intelligently working out what is good for us, and what damaging events we should avoid? Isn’t it plausible that an unintelligent species might need a massive wallop of pain, to drive home a lesson that we can learn with less powerful inducement? At very least, I conclude that we have no general reason to think that non-human animals feel pain less acutely than we do, and we should in any case give them the benefit of the doubt. Practices such as branding cattle, castration without anaesthetic, and bullfighting should be treated as morally equivalent to doing the same thing to human beings.
Jag är också för ett strikt djurskydd. (Utan religiösa undantag.)
Minskar en stor stat tillväxten?
En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:
The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.
Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:
[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.
När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:
It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.
Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?
Olycka av ojämlikhet
Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.
- Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
- Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss.
Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.
Är experter i filosofi att lita på?
I ”Persistent Bias in Expert Judgments about Free Will and Moral Responsibility: A Test of the Expertise Defense”, accepterad för publicering i Consciousness and Cognition, testas om experters moraliska intuitioner på ett viktigt filosofiskt område är att lita på:
Many philosophers appeal to intuitions to support some philosophical views. However, there is reason to be concerned about this practice as scientific evidence has documented systematic bias in philosophically relevant intuitions as a function of seemingly irrelevant features (e.g., personality). One popular defense used to insulate philosophers from these concerns holds that philosophical expertise eliminates the influence of these extraneous factors. Here, we test this assumption. We present data suggesting that verifiable philosophical expertise in the free will debate—as measured by a reliable and validated test of expert knowledge—does not eliminate the influence of one important extraneous feature (i.e., the heritable personality trait extraversion) on judgments concerning freedom and moral responsibility. These results suggest that, in at least some important cases, the expertise defense fails.
Även experters filosofiska uppfattningar verkar alltså kunna bestämmas av icke-intellektuella faktorer, som personlighet. Detta är i linje med tidigare forskning, som antyder att filosofiska experter är lika människor i allmänhet i tänkande och beteende: se t.ex. här, här och här. Ändå är vi många som hänvisar till stora filosofer allt som oftast.
Lästips om expressivt beteende
Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:
- Brennan och Lomaskys bok Democracy and Decision: The Pure Theory of Electoral Preference.
- Hamlin och Jennings artikel ”Expressive Political Behaviour: Foundations, Scope and Implications”, accepterad för publicering i British Journal of Political Science.
- Hillmans artikel ”Expressive Behavior in Economics and Politics”, publicerad i European Journal of Political Economy.
Kärlek som svaghet
Adam Smith nämner i The Theory of Moral Sentiments något som får mig att tro, att de mindre civiliserade kan ha mycket tilltalande insikter:
The weakness of love, which is so much indulged in ages of humanity and politeness, is regarded among savages as the most unpardonable effeminacy.
Livet är en besvärlig tid
Döm om min förvåning då jag läste denna intervju med Peter Dalle och fann att många av hans tankar ligger rätt nära mina egna. Till exempel i detta fall:
När är livet mest kul?
– Livet är en besvärlig tid, men vi måste alla igenom det. Det enda som gör livet värt att leva är andra människor, och att göra deras liv värda att leva. Jag tror människan vill göra gott, vilket är vackert med tanke på all ondska och elände som finns. Ville vi inte gott skulle livet vara komplett meningslöst. Nu är det bara lite meningslöst.
Kollektivism och mutor
Många tror nog att korruption är förknippad med individualism — att personer som inte ingår så starkt i kollektiva sammanhang tänker mer på att berika sig själva och att de är mer benägna att strunta i regler och moraluppfattningar. Den nya studien ”Greasing the Palm: Can Collectivism Promote Bribery?”, accepterad för publicering i Psychological Science, finner dock något annat:
Why are there national differences in the propensity to bribe? To investigate this question, we conducted a correlational study with cross-national data and a laboratory experiment. We found a significant effect of the degree of collectivism versus individualism present in a national culture on the propensity to offer bribes to international business partners. Furthermore, the effect was mediated by individuals’ sense of responsibility for their actions. Together, these results suggest that collectivism promotes bribery through lower perceived responsibility for one’s actions.
Att stå på egna ben kan alltså vara relaterad till en starkare ansvarskänsla. Men inte nog med att individualism är negativt relaterad till korruption: dessutom verkar individualism kunna generera högre välstånd och högre tillväxt i ett land.
Tyst makt
Margaret Thatcher:
Being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren’t.
Staten som krislösare
En traditionell kritik mot marknadsekonomin är att den är svårstyrd. I ett krisläge kan förvisso staten försöka stimulera den ekonomiska aktiviteten, både genom expansiv penning- och expansiv finanspolitik, men det finns inga garantier för att ekonomins aktörer kommer att låta sig stimuleras. Nå, i Kina finns det tydliga element av statligt ägande och centralstyrning kvar, och mycket riktigt kunde staten där styra och ställa under krisen så att dess värsta effekter begränsades. Talar detta för mer av statligt ägande och centralstyrning? Kanske inte ändå. I en mycket läsvärd ny studie, ”Monetary and Fiscal Stimuli, Ownership Structure, and China’s Housing Market”, granskas det kinesiska stimulanspaketet närmare:
In the recent financial crisis, macroeconomic stimuli produced mixed results across developed economies. In contrast, China’s stimulus boosted real GDP growth from an annualized 6.2% in the first quarter of 2009 trough to 11.9% in the first quarter of 2010. Amidst this phenomenal response, land auction and house prices in major cities soared. We argue that the speed and efficacy of China’s stimulus derives from state control over its banking system and corporate sector. Beijing ordered state-owned banks to lend, and they lent. Beijing ordered centrally-controlled state-owned enterprises (SOEs) to invest, and they invested. However, our data show that much of this investment was highly leveraged purchases of real estate. Residential land auction prices in eight major cities rose about 100% in 2009, controlling for quality variation. Moreover, higher price rises occur these SOEs are more active buyers. We argue that these centrally-controlled SOEs overbid substantially, fueling a real estate bubble; and that China’s seemingly highly effective macroeconomic stimulus package may well have induced costly resource misallocation.
Med andra ord styrdes statliga banker att öka långivningen och statliga företag att investera, vilket har lett till enorma satsningar på att bygga fastigheter. Ett stort antal av dem står fortfarande tomma. Fallet Kina illustrerar att staten förvisso kan stimulera mer kraftfullt i en ekonomi med starkt centralstyrda inslag, men frågan är om resurserna därigenom (och, förstås, rent allmänt) används effektivt och om investeringarna är hållbara. Det förefaller tveksamt vid en närmare titt på situationen i Kina. Detta är inte helt förvånande: bl.a. Mario Rizzo har pekat på problem med att endast tänka på stimulanspaket och deras effekter i ett strikt makroperspektiv, utan att beakta resursallokeringens effektivitet — se här och här.
Invandring och jobben
Vad händer på arbetsmarknaden vid invandring? I den nya studien ”Immigration, Jobs and Employment Protection: Evidence from Europe” presenteras rakt igenom högintressanta resultat:
Our main empirical findings are three. First, according to results obtained using our preferred specification (2SLS estimates with country by education and education by year fixed effects), immigrants flows do not cause a decrease in natives employment rates, but rather increase them; moreover, higher immigration pushes natives to occupations with higher skill contents: a doubling of the immigrants’ share in a labor market (defined by skill-country cells) increases natives’ specialization in complex skills by 6%. Second, we document that such a positive reallocation takes place through an increase in the average complexity of jobs offered to new hires relative to separations. Third, we split countries in two groups, those with strong employment protection laws (EPL) and those with weak employment protection. We then allow the response of net employment and specialization of natives to differ across groups. We find that the natives’ positive reallocation towards complex jobs triggered by migration is more intense in less protected markets, in particular for workers with low education. This implies that in countries with high EPL, less educated workers tend to remain in simple-manual occupations that suffer much more the wage competition of immigrants, while in countries with low EPL the mechanisms of upgrading natives’ occupations moves less educated workers away from immigrants’ wage competition.
En enkel illustration:
Talar inte detta för att de inhemskt sysselsatta snarast har gynnats av invandring? Och att en flexibel arbetsrätt kan underlätta en omställning som innebär mer avancerade jobb för dessa (förutom ett underlättande för invandrare att få jobb överhuvudtaget)?
Nyttan med affärsresor
Inte sällan anförs numera att man av hänsyn till miljön bör avstå från att resa till möten av olika slag. Istället kan man ha möten via webcam eller dylikt. Frågan är om det kan finnas fördelar med fysiska möten som gör dem bättre, i andra avseenden än miljömässiga, än virtuella? I den nya studien ”International Business Travel: An Engine of Innovation?” undersöks saken:
While it is well known that managers prefer in-person meetings for negotiating deals and selling their products, face-to-face communication may be particularly important for the transfer of technology because technology is best explained and demonstrated in person. This paper studies the role of short-term cross-border labor movements for innovation by estimating the recent impact of U.S. business travel to foreign countries on their patenting rates. Business travel is shown to have a significant effect up and beyond technology transfer through the channels of international trade and foreign direct investment. On average, a 10% increase in business travel leads to an increase in patenting by about 0.3%. … This study provides initial evidence that international air travel may be an important channel through which cross-country income differences can be reduced.
Dvs. fysiska möten tycks viktiga för att sprida tekniskt kunnande och innovationer, vilket i sin tur kan hjälpa fattiga länder att växa snabbare. Denna effekt pekar på att det finns en trade-off här. Mer flygresande kan ha negativ inverkan på miljön men en positiv inverkan på ekonomin, inte minst för de minst bemedlade i världen. Som Andreas Bergh påpekar är det inte tillräckligt för att motverka en viss typ av handlande, att miljöförstöring uppkommer. Andra, positiva effekter måste vägas däremot:
När det gäller miljöförstöring: De flesta företag förstör naturen i den bemärkelsen att naturen omvandlas till en kombination av sådant vi efterfrågar och avfallsprodukter som ingen vill ha. (Detta gäller exempelvis nästan all tillverkning av mat). Huruvida nyttan överväger kostnaderna (skadorna på naturen är ofta irreversibla) är en bedömningsfråga från fall till fall. Hållningen att vara emot miljöförstöring ger vägledning endast i de fall någon förstör miljön på pin kiv utan att också tillverka något som efterfrågas, och det är ganska sällsynt.
Kanske kan en väg framåt vara att sluta med vissa typer av resande, som är av mer rutinmässigt slag, och att fortsätta minska flygets påverkan på miljön.
Addendum: Christian Bjørnskov tipsar om en annan studie i samma anda: ”Flows of People, Flows of Ideas, and the Inequality of Nations”, accepterad för publicering i Journal of Economic Growth.
Individualism – för tillväxtens skull
Hade Ayn Rand lite rätt när hon skrev The Virtue of Selfishness? Kan ett individualistiskt samhälle vara bra att leva i? Om det må man tvista, men i vilket fall verkar det vara ett samhälle med högre långsiktigt tillväxt, enligt den nya studien ”Which Dimensions of Culture Matter for Long Run Growth?”:
We present empirical evidence that, among a variety of cultural dimensions, the individualism-collectivism dimension, based on Hofstede’s (2001) data, is the most important and robustly significant effect of culture on long run growth. Other dimensions that have a significant effect, albeit less robust, are generally strongly correlated with individualism and convey similar information. We found no significant or robust effect on growth from cultural dimensions that are independent from the individualism-collectivism cleavage.
Hur mäts då individualism?
The individualism score is the first and most important component in his factor analysis. It measures the extent to which it is believed that individuals are supposed to take care of themselves as opposed to being strongly integrated and loyal to a cohesive group. The individualism component loads positively on valuing individual freedom, opportunity, achievement, advancement, recognition and negatively on valuing harmony, cooperation, relations with superiors. In other words, individuals in countries with a high level of the individualism score value personal freedom and status, while individuals in countries with a low level of the index value harmony and conformity.
Resultatet är i linje med tidigare forskning. En intressant sak är att nationalekonomisk forskning i allt högre grad beaktar kulturella och sociala fenomen som viktiga för att förstå hur en ekonomi fungerar och kan växa.
En Schelling-inspirerad individualist
Jag har individualistiska och atomistiska personlighetsdrag. Jag tycker om ensamhet, autonomi och frihet. Det slog mig idag att en metod jag använder för att upprätthålla ett liv i enlighet med dessa djupa preferenser (och som bl.a. formuleras av Thomas Schelling i Micromotives and Macrobehavior) är att undvika situationer där jag inte förmår stå emot (intern eller extern) press att handla på annat sätt.
Två exempel:
- Socialt umgänge: Eftersom jag ogillar stereotyp social samvaro, särskilt av den typ som har med helger att göra, ser jag ofta till att hålla mig ensam när andra umgås. Jag bestämmer t.ex. helst inte att jag ska besöka familj eller vänner på Midsommarafton — för gör jag det vet jag att den sociala pressen blir så stark, att jag kommer att delta i dans och sillätande under en halv dag, trots att jag inte alls trivs med den typen av aktivitet. Givet att jag befinner mig där, i den sociala kontexten, är det bästa för mig att delta, för att undvika att göra andra besvikna, men ännu större nytta erhålls om jag inte befinner mig i denna kontext till att börja med.
- Kärlek: Jag har förkastat den romantiska kärleken, men anledningen till det är inte att jag inte kan uppleva romantisk kärlek utan att jag inte vill uppleva romantisk kärlek. Romantisk kärlek är begränsande och bindande på ett sätt som gör mig olycklig, men jag vet att om jag börjar utforska den, genom att dejta och rent allmänt vara öppen för den, kommer den att drabba mig. Då, i den situationen, kommer jag uppleva det som om det bästa är att bejaka den — den interna pressen, känslorna, ”tvingar” mig — men jag vet att jag blir olycklig efter ett tag, och därför är det allra bäst att inte försätta sig i den typ av situation där romantisk kärlek kan blomstra. Att säga och skriva — ja, att proklamera — att jag har förkastat den romantiska kärleken är en del i att minimera risken för att den romantiska kärleken slår sina klor i mig.
Detta ser jag som rationella försök att inse sin egen irrationalitet i vissa situationer och att mota bort den. Bara för att man har en tendens att bete sig irrationellt ibland innebär inte det att det inte går att inse det och utveckla sätt att förbättra sitt beslutsfattande och handlande.
Tillämpar du också denna typ av strategi på något område? Berätta gärna.
Se även ett antal tidigare inlägg om min syn på atomism.
Insiktsfulla narcissister
Jag såg nyligen filmen Dorian Gray, om en ung, vacker man som utvecklar narcissistiska drag. Jag har föreställt mig att narcissister är omedvetna om denna del av sin personlighet, men enligt den nya studien ”You Probably Think This Paper’s about You: Narcissists’ Perceptions of Their Personality and Reputation”, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, tycks så inte vara fallet:
Do narcissists have insight into the negative aspects of their personality and reputation? Using both clinical and subclinical measures of narcissism, the authors examined others’ perceptions, self-perceptions, and meta-perceptions of narcissists across a wide range of traits for a new acquaintance and close other (Study 1), longitudinally with a group of new acquaintances (Study 2), and among coworkers (Study 3). Results bring 3 surprising conclusions about narcissists: (a) they understand that others see them less positively than they see themselves (i.e., their meta-perceptions are less biased than are their self-perceptions), (b) they have some insight into the fact that they make positive first impressions that deteriorate over time, and (c) they have insight into their narcissistic personality (e.g., they describe themselves as arrogant).
En fråga är om narcissister, givet denna insiktsfullhet, är nöjda med sin psykologiska karaktär eller om de önskar att de kunde slippa ifrån just narcissismen. Jag gissar att de flesta njuter av den (och sig själva), trots allt.
Einsteins pipa
Albert Einstein om fri vilja:
Honestly, I cannot understand what people mean when they talk about the freedom of the human will. I have a feeling, for instance, that I will something or other; but what relation this has with freedom I cannot understand at all. I feel that I will to light my pipe and I do it; but how can I connect this up with the idea of freedom? What is behind the act of willing to light the pipe? Another act of willing? Schopenhauer once said: Der Mensch kann was er will; er kann aber nicht wollen was er will (Man can do what he will but he cannot will what he wills).
Källa: s. 201 i denna bok. Se även inläggen ”Schopenhauer om fri vilja” och ”Väljer man sin vilja?”.
Ökar kunskap stödet för marknadsekonomin?
Gilles Saint-Paul har en teori om hur en negativ syn på marknadsekonomin har blivit förhärskande i Frankrike genom de intellektuella, särskilt lärarna. I ett vidare försök att förklara ekonomisk-politiska attityder i Frankrike undersöks, i den nya studien ”Knowledge in Economics and Economic Reform: An Analysis of French Survey Data”, om ekonomisk kunskap påverkar hur marknadsvänlig man är (med avseende på om staten ska producera varor och tjänster; om uppsägningsreglerna ska göras mer flexibla; om marknadsekonomin ska göras mer flexibel; och om ekonomiska reformer ska öka konkurrensen mellan företag). Om man inte förstår hur en ekonomi fungerar kanske man blir mer negativt inställd till en relativt ostyrd ekonomi, är tanken. Resultat:
The key finding is that the economic knowledge variable is positively related and contributes to explain 3.5% of the variance of the pro-reform indicator. Since people with little knowledge in economics are more reluctant to economic change, then the ability of the French government to adopt more far-fetching economic reforms would increase if economics education improves.
Här har vi regressionstabellen:
Utöver huvudresultatet, att kunskap i ekonomiska frågor är positivt relaterad till en marknadsvänlig hållning, kan man konstatera att studier i ekonomi på grundskolenivå inte är det. Däremot är längre universitetsstudier det, liksom att vara man. Man skulle kunna tänka sig omvänd kausalitet: att den som är marknadsvänligt inriktad skaffar sig bättre kunskaper i ekonomi, kanske för att ämnet har en marknadsvänlig image (och tradition).
Prinsessan Helena
Yves Klein, Anthropometry: Princess Helena (1960), 198,0 x 128,2 cm:
Skillnaden mellan USA och Europa
Den tyske historikern Heinrich von Tretischke:
For us the state is not, as it is for the Americans, a power to be constrained so that the will of the individual may remain uninhibited, but rather a cultural power from which we expect positive achievements in all areas of national life.
Källa: s. 327 i Earthly Powers.
Är sexuell avhållsamhet att rekommendera?
Inte minst religiösa människor brukar framhålla det förtjänstfulla med att avvakta med sexuella aktiviteter till senare i livet, i synnerhet till dess äktenskap föreligger. Bl.a. sägs det minska sannolikheten för ett riskfyllt sexualliv. Stämmer det att sexuell avhållsamhet har en sådan effekt? Den nya studien ”Testing the Role of Adolescent Sexual Initiation in Later-Life Sexual Risk Behavior: A Longitudinal Twin Design”, publicerad i Psychological Science (och omskriven här), finner följande:
The consistent association between adolescent sexual initiation (ASI) and risky adult sexual behavior (RASB) has generally been assumed to indicate that ASI has a causal effect on RASB; consequently, it is assumed that delaying ASI will reduce RASB. Yet the ASI-RASB association might be better accounted for by some third variable. We evaluated the causal role of ASI (initiation of oral, anal, or vaginal sex at or before age 16) in influencing RASB in a longitudinal sample of 2,173 twins (followed from ages 11 to 24 or from ages 17 to 29) using two methods: the discordant-twin design and the propensity-score design. The former controlled for unmeasured genetic and shared environmental factors, and the latter controlled for measured nonshared environmental factors. We replicated the link between ASI and RASB reported in previous research, but results from the discordant-twin and propensity-score analyses suggested that this association is better explained by common genetic or environmental risk factors than as a causal effect. These findings suggest that preventing ASI is unlikely to reduce RASB.
Man kan förstås anse det moraliskt riktigt att vänta med sex även utan en effekt på senare sexuellt risktagande, men för en vetenskapligt sinnad person blir snarare den intressanta frågan vilka faktorer det är som egentligen påverkar detta risktagande. Som så ofta behövs mer forskning.
Poesi för varje borgerlig väljare
Trots att jag är färgad av Gombrowicz syn på poesi och trots att jag avvisar kärleken: när Igitur talar så lyssnar jag. Alltid.
Kristian Lundbergs Yarden och dess uppföljare borde vara tvingande läsning för varje borgerlig väljare, för alla dem som tror att det här inte existerar, som tror att vi hela tiden väljer, att ingen hamnar i sprickorna. De borde vara tvingande läsning för alla som tror att inget skevt manifesteras, att inget börjar om i oändlighet, att ingen kärlek finns. De borde vara tvingande läsning för alla. Din egen värld av obegriplighet kan bara buga sig, instämma hummande.
Man kanske skulle ta och köpa Och allt skall vara kärlek?
Djur inför rätta
En av de roligaste uppsatser jag har läst på länge är ”Animal Trials”. Den handlar inte om djurförsök utan om rättegångar mot djur. Så här beslutade en kyrklig domstol i ett fall:
In the name and by virtue of God, the omnipotent, Father, Son and Holy Spirit, and of Mary, the most blessed Mother of our Lord Jesus Christ, and by the authority of the holy apostles Peter and Paul, as well as by that which has made us functionary in this case, we admonish by these presents the aforesaid locusts and grasshopper and other animals by whatsoever name they may be called, under pain of malediction and anathema to depart from the vineyards and fields of this district within six days from the publication of this sentence and to do no further damage there or elsewhere.
Men hur kan man döma skadedjur i domstol? I uppsatsen argumenteras för följande:
For 250 years French, Italian, and Swiss ecclesiastic courts tried insects and rodents for property crimes as legal persons under the same laws and according to the same procedures they used to try actual persons. I argue that the Catholic Church used animal trials to increase tithe revenues where tithe evasion threatened to erode them. Animal trials achieved this by bolstering citizens’ belief in the validity of Church punishments for tithe evasion: estrangement from God through sin, excommunication, and anathema. Animal trials permitted ecclesiastics to evidence their supernatural sanctions’ legitimacy by producing outcomes that supported those sanctions’ validity. These outcomes strengthened citizens’ belief that the Church’s imprecations were real, allowing ecclesiastics to reclaim jeopardized tithe revenue.
Det ligger nära till hands att se dessa djurrättegångar som ytterligare en indikation på att katoliker har en skruv lös — och mycket riktigt har tidigare forskare inte kunnat förklara vad dessa rättegånger fyllde för funktion — men nu presenteras alltså ett i mitt tycke intressant och rimligt förslag till förklaring: rättegångerna syftade till att få (okunnigt och vidskepligt) folk att betala tionde. Låt vara att det inte finns data för att testa dess giltighet på ett rigoröst sätt, men det finns åtminstone vissa indikationer på att förklaringen har en del som talar för sig. Förklaringen är i linje med tidigare forskning som använder nationalekonomins analysverktyg för att tolka och förstå läror och beteenden inom religionens värld.
Ny beteendepolitisk ekonomi
I en ledare i Ekonomisk Debatt, ”Dags för beteendepolitisk ekonomi?”, skrev jag nyligen:
Med andra ord förespråkar jag, i linje med Glaeser och Rizzo, vad som skulle kunna kallas beteendepolitisk ekonomi (behavioral political economy): en sammanhållen analys, där policyrekommendationer inte ges förrän både ekonomins och politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga har analyserats.
Ledaren utgår från min nya uppsats ”Time for Behavioral Political Economy? An Analysis of Articles in Behavioral Economics”, i vilken jag undersöker i vilken mån ledande beteendeekonomisk forskning modellerar eller undersöker politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga. Jag finner att väldigt lite av denna forskning gör det. Därför blev jag glad när jag upptäckte den nya studien ”Will Governments Fix What Markets Cannot? The Positive Political Economy of Regulation in Markets with Overconfident Consumers”. Den undersöker inte bara hur konsumenters oförmåga till rationellt tänkande påverkar hur marknadsekonomin fungerar utan också hur denna oförmåga påverkar politikens aktörer och deras vilja att rätta till problemen med hjälp av regleringar. Från studien:
Whenever there is scope for regulation to solve problems induced by biased consumers and not solved by markets, there is little or no support for regulation to correct these problems. When another market imperfection is introduced that interacts with consumer biases, support for regulation of that imperfection is also reduced.
En mycket intressant slutsats, som följer av en positiv analys av konsumenters sätt att faktiskt resonera och agera som ekonomiska och politiska aktörer. Det jag tycker saknas i analysen är en modellering av politiker och tjänstemän. De må inte ha incitament att införa välfärdshöjande regleringar, givet icke-rationella konsumenter-väljare, men frågan är om de har kognitiv förmåga och rationalitet nog att göra det även om incitament föreligger. Jag är inte säker på det (i sällskap av bl.a. Ed Glaeser: se här och här).
Motsäger försiktighetsprincipen sig själv?
Den s.k. försiktighetsprincipen kan formuleras på följande vis:
[I]f an action or policy has a suspected risk of causing harm to the public or to the environment, in the absence of scientific consensus that the action or policy is harmful, the burden of proof that it is not harmful falls on those taking the action.
Denna princip används ofta för att argumentera för politiska beslut som, även om de inte bygger på solid vetenskaplig grund och även om de är dokumenterat kostsamma, anses kunna reducera allvarliga risker. Det finns mycket skrivet om denna princip. Jonathan Adler formulerar t.ex. en kritik i ”The Problems with Precauction: A Principle without Principle”, publicerad i The American; Christian Munthe formulerar en vidareutveckling och ett försvar i boken The Price of Precaution and the Ethics of Risk.
Det jag vill lyfta fram här är dock en invändning av Ilya Somin:
Incorporating the precautionary principle into public policy is itself “an activity [that] raises threats of harm to human health or the environment.” Adherence to the principle might prevent or retard the adoption of new technologies and policies that could save many lives. For example, application of the precautionary principle to prevent the use of genetically modified foods may cause mass starvation in Africa. The precautionary principle could also prevent or slow down policies that increase economic growth, which might also cost many lives. … Since it is the “proponent of an activity” that “should bear the burden of proof” under the precautionary principle, the principle counsels against its own adoption unless and until its advocates can prove that it won’t cause “harm to human health or the environment” in any of the above ways. Moreover, they must effectively address even those possible “threats” that “are not fully established scientifically.” Advocates of the principle haven’t even come close to meeting that burden of proof.
Detta ter sig i mina ögon som en stark invändning, åtminstone mot konventionella formuleringar av principen.
Experiment om brott
En hel del forskning finner att straff avskräcker brottslighet, i linje med ekonomipristagaren Gary Beckers teori, presenterad i ”Crime and Punishment: An Economic Approach”. Nu visar ny experimentell forskning, presenterad i ”Theft and Deterrence”, följande:
We report results from economic experiments of decisions that are best described as petty larceny, with high school and college students who can anonymously steal real money from each other. Our design allows exogenous variation in the rewards of crime, and the penalty and probability of detection. We find that the probability of stealing is increasing in the amount of money that can be stolen, and that it is decreasing in the probability of getting caught and in the penalty for getting caught. Furthermore, the impact of the certainty of getting caught is larger when the penalty is bigger, and the impact of the penalty is bigger when the probability of getting caught is larger.
Den klassiska nationalekonomiska insikten om att incitament spelar roll för mänskligt beteende har fortfarande en del som talar för sig.
Olycklig av svag tro
I den mån man kan tolka effekter av religiositet på lycka som kausala fann jag följande resultat, från den nya studien ”Who Benefits from Religion?”, publicerad i Social Indicators Research, intressanta:
While fervent believers benefit from their involvement, those with weaker beliefs are actually less happy than those who do not ascribe to any religion—atheists and agnostics. These results may help explain why—in spite of the well-documented benefits of religion—an increasing number of people are abandoning their faith. As commitment wanes, religious involvement may become detrimental to well-being, and individuals may be better off seeking new affiliations.
Börjar man tappa sin tro är det nog bra att låta den fortsätta falla helt.
Osäkra experter
En vanlig skillnad mellan politiker och forskare är att de förra tenderar att uttrycka sig tvärsäkert medan de senare ofta uttrycker sig försiktigt och villkorat. (Bertrand Russell påpekade att detta kan vara ett problem.) Nå, studien ”Believe Me, I Have No Idea What I’m Talking About: The Effects of Source Certainty on Consumer Involvement and Persuasion”, publicerad i Journal of Consumer Research, finner följande:
In three experiments, consumers receive persuasive messages from sources of varying expertise and certainty. Across studies, low expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express certainty, whereas high expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express uncertainty. Thus, nonexpert (expert) sources can gain interest and influence by expressing certainty (uncertainty).
Jag är dock osäker på om man kan lita på detta resultat: det framförs med sådan säkerhet.
Se även inlägget ”Vetenskap och att tänka själv”.
Hotar homosexualitet samhället?
Jag försöker mig i ”Does Homosexuality Pose a Threat to Society?” på att kommentera nio påståenden om homosexualitet:
”Homosexuality is harmful for society”
”Homosexuals do not reproduce and thus threaten the survival of society”
”Homosexuals pose a threat to children”
”Homosexuality is a depressing and sad lifestyle”
”Homosexuals are obsessed with sex with different partners”
”Homosexuality causes AIDS and other diseases which are costly and deadly”
”Homosexuality undermines religion and hence stability in society”
”Homosexuals want special political rights”
”Homosexuality threatens the family”
Jag avvisar dem alla — om du vill veta på vilka grunder får du klicka på länken ovan. Håller du med mig?
Är rika mer altruistiska?
Ofta framställs höginkomsttagare som giriga egoister, men det finns forskning som ger anledning att ifrågasätta den bilden. I ”Does Higher Income Make You More Altruistic? Evidence from the Holocaust”, publicerad i Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), rapporteras följande:
This paper considers the decision of Gentiles whether to rescue Jews during the Holocaust, a situation of altruistic behavior under life-or-death stakes. I examine the role to which economic factors may have influenced the decision to be a rescuer. Using cross-country data and detailed individual-level data on rescuers and nonrescuers, I find that richer countries had many more rescuers than poorer ones, and within countries, richer people were more likely to be rescuers than poorer people. The individual-level effect of income on being a rescuer remains significant after controlling for ease of rescue variables, such as the number of rooms in one’s home, suggesting that the correlation of income and rescue is not solely driven by richer people having more resources for rescue. Given that richer people might be thought to have more to lose by rescuing, the evidence is consistent with the view that altruism increases in income.
Tänka sig.
Livets stunder
Arthur Schopenhauer, i Art of Controversy: On the Wisdom of Life: Aphorisms:
What makes us almost inevitably ridiculous is our serious way of treating the passing moment, as though it necessarily had all the importance which it seems to have. It is only a few great minds that are above this weakness, and, instead of being laughed at, have come to laugh themselves.
Ohlin om Wicksell
Bertil Ohlin om en annan svensk nationalekonom, Knut Wicksell:
Wicksell is almost never entirely right, in fact, he is not seldom entirely wrong; but you will find that he has dug a little deeper than anybody else in almost every problem at which he has been working.
Brister inte många moderna nationalekonomer just i detta, att grundligt sätta sig in i frågor (inklusive institutionalia, historia och andra bakomliggande fakta)? Istället står den exakta analysen i centrum.
Läs gärna ytterligare en svensk nationalekonoms, Lars Jonungs, porträtt av Wicksell här.
Blommor och romantik
Är du en man som önskar vinna en dams hjärta? Vetenskapen kan ge dig lite hjälp på traven. I ”‘Say It with Flowers’: The Effect of Flowers on Mating Attractiveness and Behavior”, publicerad i Social Influence, rapporteras:
In two experiments we show that women’s perception of male attractiveness and their potential mating behavior are positively affected by simple exposure to flowers. In Study 1 women who were exposed to flowers while they watched a video of a man perceived the man to be more attractive and sexier. They also reported being more inclined to accept a date from him. In Study 2 women who were exposed to flowers responded more favorably to an explicit solicitation from a male confederate in a subsequent interaction. The results show that the simple exposure to flowers had a significant effect on women’s perception of mating attractiveness and behavior.
Glöm för allt i världen inte att inhandla en fin blombukett!
Tjänstesektorn som tillväxtbransch
Det finns en märklig tradition i Sverige, att betrakta industriarbete som det ekonomiskt mest värdefulla. Det är högproduktiva jobb i tillverkningsindustrin som ska göra Sverige rikt, och såväl löneavtal som industripolitik har ansetts böra stimulera fram en tillväxt i denna sektor av ekonomin. Detta tänkande, som också har varit vägledande i frågan om hur utvecklingsekonomier ska öka sitt välstånd, får sig en törn av resultat i Vox-artikeln ”Service with a Smile: A New Growth Engine for Poor Countries”:
There is evidence that services contribute more to GDP growth, job creation, and poverty reduction than industry in many developing countries (Ghani and Kharas 2010). Services now account for more than 75% of the global economy (45% in developing economies). Services are the fastest growing sector in global trade. The share of developing countries in world service exports increased from 14% in 1990 to 21% in 2008. The average growth of service exports from poor countries has exceeded that of rich countries during the last two decades. Their service exports are growing faster than goods exports. In brief, the globalisation of services has enabled developing countries to tap into a new, dynamic source of growth.
Dessa figurer illustrerar utvecklingen:
Det intressanta är inte bara att tjänstesektorn är viktig i utvecklingsländer utan också att den är det i rika länder. Bidraget till tillväxt från tjänstesektorn är större än för industrisektorn i länder av Sveriges typ.
Tatueringar säger en del
Tatueringar lämnar sällan människor oberörda. Nå, det kanske finns skäl att ta en närmare titt på vilka tatueringar en person har. Studien ”Prison Tattoos as a Reflection of the Criminal Lifestyle”, publicerad i International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology (och baserad på ett mer omfattande arbete som återfinns här), finner följande:
The purpose of this study was to examine the relationship between prison tattoos and the criminal lifestyle and recidivism. Participants consisted of 81 male inmates with prison tattoos (i.e.,prison-themed or prison-made tattoos), 75 inmates with nonprison tattoos (e.g., animal tattoos, tattoos of ethnic origin), 52 male inmates with no tattoos, and 66 college students with tattoos. Results indicated that inmates with prison tattoos differed from inmates with nonprison tattoos, inmates without tattoos, and college students with tattoos with regard to criminal thinking styles, were at increased risk of recidivism, and presented more institutional behavioral problems, resulting in more disciplinary infractions. There were no significant differences between inmate groups with regard to number of convictions; however, additional group comparisons indicated that inmates with visible tattoos and antisocial-themed tattoos were at greater risk for recidivism and received more disciplinary infractions than inmates without visible or antisocial-themed tattoos.
På den positiva sidan finns det annan forskning som indikerar att tatueringar kan signalera biologisk kvalitet.
Frihandelsavtalens effekter
Det finns åtskilliga frihandelsavtal, där länder eller grupper av länder kommer överens om minskad eller slopad protektionism sig emellan. Risken med sådana är att de effektivitetsvinster som äger rum inom avtalens ram motverkas och t.o.m. domineras av effektivitetsförluster i de länder som står utanför avtalen. Vilken är nettoeffekten? Detta undersöks i den nya studien ”Terms of Trade and Global Efficiency Effects of Free Trade Agreements, 1990-2002″:
We use structural gravity to calculate the effect of FTAs on buyers’ and sellers’ incidence and the associated sellers’ price changes in 40 separate countries and an aggregate region consisting of 24 additional nations (none of which entered FTAs). The results show that the 1990′s FTA’s significantly increased real manufacturing income of most economies in the world. 10 out of the 40 countries had terms of trade gains greater than 5% while gains of 10% or more were enjoyed by Bulgaria, Hungary and Poland. Losses were smaller than 0.2% and confined to countries that did not enter into FTA’s: Australia, China, Korea and Japan (and the rest of the world aggregate). … The global efficiency of trade rises in each manufacturing sector (ranging from 0.11% for Minerals to 2.1% for Textiles) with an overall efficiency gain of 0.62%.
För de flesta och totalt sett ökar alltså effektiviteten genom avtalen. Dock torde ökningen kunna bli större om hela världen blev ett frihandelsområde.
Du är medioker
Årets Edge-fråga är:
What scientific concept would improve everybody’s cognitive toolkit?
PZ Myers besvarar den på följande sätt:
I’m going to recommend the mediocrity principle. … The mediocrity principle simply states that you aren’t special. The universe does not revolve around you, this planet isn’t privileged in any unique way, your country is not the perfect product of divine destiny, your existence isn’t the product of directed, intentional fate, and that tuna sandwich you had for lunch was not plotting to give you indigestion. Most of what happens in the world is just a consequence of natural, universal laws — laws that apply everywhere and to everything, with no special exemptions or amplifications for your benefit — given variety by the input of chance. Everything that you as a human being consider cosmically important is an accident.
Är det bara jag som associerar detta tänkande till Nietzsche?
Känslan av ett ansikte
Barry McGee, Untitled (from Drypoint on Acid) (2006), 19,8 x 14,9 cm:
Den destruktiva sexualdriften
Arthur Schopenhauer skriver om sexualdriften i The World as Will and Idea:
The sexual impulse in all its degrees and nuances plays not only on the stage and in novels, but also in the real world, where, next to the love of life, it shows itself the strongest and most powerful of motives, constantly lays claim to half the powers and thoughts of the younger portion of mankind, to the ultimate goal of almost all human efforts, interrupts the most serious occupations every hour, sometimes embarrasses for a while even the greatest minds, does not hesitate to intrude with its trash, interfering with the negotiations of statesmen and the investigations of men of learning, knows how to slip its love letters and locks of hair even into ministerial portfolios and philosophical manuscripts, and no less devises daily the most entangled and the worst actions, destroys the most valuable relationships, breaks the firmest bond, demands the sacrifice sometimes of life or health, sometimes of wealth, rank, and happiness, nay, robs those who are otherwise honest of all conscience, makes those who have hitherto been faithful, traitors; accordingly on the whole, appears as a malevolent demon that strives to pervert, confuse and overthrow everything.
Vissa mäktiga herrar skulle säkert, ex post, hålla med. Å andra sidan finns det nog ett och annat som talar för sexuell njutning, trots allt. Om man kan utöva den med respekt för andra och och om man gör rationella försök att minimera negativa konsekvenser, kan den ses som ett av de mest lyckobringande inslagen i tillvaron. Håller man inte med finns alltid möjlighet att överväga alternativet celibat.
Utbildning istället för paternalism
Årets Edge-fråga är:
What scientific concept would improve everybody’s cognitive toolkit?
Gerd Gigerenzer besvarar den på följande sätt:
I believe that the answer to modern crises is not simply more laws, more bureaucracy, or more money, but, first and foremost, more citizens who are risk literate. This can be achieved by cultivating statistical thinking. … Unlike basic literacy, risk literacy requires emotional re-wiring: rejecting comforting paternalism and illusions of certainty, and learning to take responsibility and to live with uncertainty. … Educators and politicians alike should realize that risk literacy is a vital topic for the 21st century. Rather than being nudged into doing what experts believe is right, people should be encouraged and equipped to make informed decisions for themselves. Risk literacy should be taught beginning in elementary school. Let’s dare to know — risks and responsibilities are chances to be taken, not avoided.
Hans idé är intressant. Irrationalitet och imperfekt beslutsfattande behöver inte ses som oföränderliga tillstånd.
Problem med monetära straff
Ett alternativ (och ibland ett komplement) till att dömas till fängelse då ett brott har begåtts är att dömas att betala pengar, till staten eller till brottsoffer. Detta kan förefalla vara ett humant alternativ, men den nya studien ”Drawing Blood from Stones: Legal Debt and Social Inequality in the Contemporary United States”, publicerad i American Journal of Sociology, antyder att det finns ett problem med monetära straff:
Findings indicate that monetary sanctions are imposed on a substantial majority of the millions of people convicted of crimes in the United States annually and that legal debt is substantial relative to expected earnings. This indebtedness reproduces disadvantage by reducing family income, by limiting access to opportunities and resources, and by increasing the likelihood of ongoing criminal justice involvement.
Ett alternativ kan vara att fundera mer på metoder, bortom straff, för att minska brottslighet. Det är t.ex. inte bra när straff försvårar återanpassning till ”det vanliga samhället”, som ofta tycks vara fallet med monetära straff.
Kärlek och förnuft
Jag förkastar den romantiska kärleken (men inte andra typer av kärlek) på förnuftsmässiga grunder. Motsägs det av argumentationen i ”In Defense of the No-Reasons View of Love”?
I argue that although we can try to explain why we love, we can never justify our love. Love is neither based on reasons, nor responsive to reasons, nor can it be assessed for normative reasons. Love can be odd, unfortunate, fortuitous, or even sadly lacking, but it can never be fitting or unfitting. We may have reasons to act on our love, but we cannot justify our loving feelings. Shakespeare’s Bottom is right: ”Reason and love keep little company together now-a-days.” Indeed, they keep none and they never kept any: there are no justifying reasons for love.
Nej, jag tror faktiskt att jag instämmer. Upplever man kärlek så gör man; upplever man inte kärlek gör man det inte; och det finns ingen anledning att berömma eller klandra vare sig det ena eller andra. Mitt eget resonemang är ett personlig konsekvensresonemang: jag bedömer att det för mig leder till ett lyckligare liv att säga att jag förkastar den romantiska kärleken och att i övrigt bete mig på ett sätt som minimerar sannolikheten för att den romantiska kärleken drabbar mig. Om den däremot drabbar mig, så gör den det, och det är inget normativt felaktigt i sig.
Larkin om religion
Philip Larkin skriver i Aubade om sätt att försöka minska den rädsla vissa känner för döden:
Religion used to try,
That vast, moth-eaten musical brocade
Created to pretend we never die …
Varför händer det som händer?
Årets Edge-fråga är:
What scientific concept would improve everybody’s cognitive toolkit?
Sean Carroll besvarar den på följande sätt:
The world consists of things, which obey rules. If you keep asking ”why” questions about what happens in the universe, you ultimately reach the answer ”because of the state of the universe and the laws of nature.” … Things happen because the laws of nature say they will — because they are the consequences of the state of the universe and the path of its evolution. Life on Earth doesn’t arise in fulfillment of a grand scheme, but rather as a byproduct of the increase of entropy in an environment very far from equilibrium. Our impressive brains don’t develop because life is guided toward greater levels of complexity and intelligence, but from the mechanical interactions between genes, organisms, and their surroundings. … The world keeps happening, in accordance with its rules; it’s up to us to make sense of it and give it value.
Jag har tidigare betecknat frågan ”varför?” som meningslös i många fall.
Om bloggkommentarer
Om du är en av dem som brukar eller funderar på att skriva kommentarer till denna bloggs inlägg, vill jag förmedla dessa instruktioner från The Big Picture:
Please use the comments to demonstrate your own ignorance, unfamiliarity with empirical data, ability to repeat discredited memes, and lack of respect for scientific knowledge. Also, be sure to create straw men and argue against things I have neither said nor even implied. Any irrelevancies you can mention will also be appreciated. Lastly, kindly forgo all civility in your discourse . . . you are, after all, anonymous.
Jag vill också förmedla denna inställning till deltagande i bloggdiskussioner från Kurt Schuler, då den stämmer bra överens med min egen:
Now that the blog is well launched and other contributors are writing posts, I generally will not directly reply to comments. I may reply indirectly in later posts, but I have enough else to do in my life that responding to blog comments is not my top priority. My silence does not mean agreement or disagreement with comments. I will continue to read comments, and I appreciate those who devote thought to writing them.
Skriv på!
Värnplikt som moralisk fråga
[P]erhaps the most fundamental objection to draft registration is moral. Only in the most severe national emergency does the government have a claim to the mandatory service of its young people. In any other time, a draft or draft registration destroys the very values that our society is committed to defending.
Ja, värnplikt är omoralisk och stötande: den kan ses som ett fängelse. Dessutom är den dålig för ekonomin och för humankapitalet.
Nytt jobb
Från och med idag är min arbetsgivare Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Jag var med och grundade Ratio 2002 och har arbetat där sedan dess och fram till igår. Nu är det dags att gå vidare, även om jag kommer att fortsätta att verka i Ratios forskningsprojekt ”Äganderätt, företagandets villkor och ekonomisk tillväxt’ på deltid även under innevarande och nästa år. Huvuddelen av min forskargärning är dock numera IFN-baserad. Jag kommer att fortsätta med samma inriktning mot institutionell och politisk ekonomi i vid mening som tidigare, och ser fram emot att fortsätta utvecklas som forskare i den starka forskningsmiljö som IFN erbjuder.
Ohelig allians i skattefrågor
Det slog mig att man kan vilja sänka inkomstskatten av olika skäl:
- Om man tror att en sådan sänkning ökar arbetsutbudet och om man anser att en sådan ökning är bra.
- Om man tror att en sådan sänkning minskar arbetsutbudet och om man anser att en sådan minskning är bra.
För att knyta an till enkel mikroteori kan man här åberopa den s.k. Slutskyekvationen och påpeka att en sänkt inkomstskatt dels verkar mot lägre arbetsutbud genom en inkomsteffekt (”får jag mer kvar av en given arbetsinsats kan jag arbeta mindre och ha det lika bra som tidigare”) och att en sådan sänkning dels verkar mot högre arbetsutbud genom en substitutionseffekt (”får jag mer kvar av en given arbetsinsats är det mer lönsamt att arbeta mer”). Vilken effekt som dominerar är en empirisk fråga som man kan göra olika bedömningar av.
Kopplingarna mellan bedömningen av effekterna av en skattesänkning och synen på arbete kan illustreras av denna ”fyrfältare”:
Man skulle alltså här kunna tänka sig att en vänsterinriktad miljöpartist (som tror att sänkt skatt sänker arbetsutbudet och som förespråkar starkare incitament för fritid) och en högerinriktad moderat (som tror att sänkt skatt ökar arbetsutbudet och som förespråkar starkare incitament för arbete) i praktisk politik möter varandra och förespråkar en liknande sänkning av inkomstskatten.
Kritik mot sociala välfärdsfunktioner
Jag hittade häromdagen en av de första uppsatser jag skrev som doktorand, för snart 20 år sedan. Den handlar om sociala välfärdsfunktioner och heter ”A Critical Assessment of the Social Welfare Function”. Inte minst lyfter jag fram ekonomipristagaren James Buchanans kritik mot användande av denna teoretiska konstruktion. Jag roas lite av mitt dåvarande sätt att skriva, och jag håller inte med mig själv i allt jag skriver, men det finns en kärna i uppsatsen som jag fortfarande sympatiserar med. Jag har heller aldrig använt mig av en social välfärdsfunktion i min forskning. Läs gärna och se vad du tycker om argumentationen.
Jag bjuder här på ett stycke ur uppsatsen:
Lika IQ i näraliggande länder
I IQ and Global Inequality redovisas genomsnittlig IQ för 113 länder. Här kan man se dessa siffror, i kolumn 3. Sverige har en genomsnittlig IQ på 99. Nå, studien ”The Geography of IQ”, publicerad i Intelligence, undersöker om det finns ett geografiskt mönster länder emellan:
It is found that as predicted, nations that are geographical neighbors have more similar IQs than nations that are far apart. National IQ varies strikingly with position around the globe; the relationship between location and national IQ is even stronger than the relationship between location and national average temperature.
Se även inlägget ”Kognitiv kapitalism”.
Asymmetrisk syn på ekonomiska incitament
Det är inte ovanligt numera att nationalekonomer ställer sig tveksamma till ekonomiska incitament för att uppmuntra gott beteende. Det är den beteendeekonomiska forskningen som tyder på att sådana incitament kan tränga undan en inneboende motivation att göra gott. De som har en inre motivation vill inte sammankopplas med ett egoistiskt motiv för att göra gott, lyder tankegången, och de blir mindre benägna att göra det om de får betalt. Resonemangen kan t.ex. gälla blodgivning, organdonation eller arbetsdisciplin. Dessa ekonomer motsätter sig därför ofta belönande betalning, eftersom de predikterar att en sådan leder till ett lägre utbud av dessa, och snarlika, goda aktiviteter.
Avvisande av ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mer gott, alltså. Det slog mig att samma personer ofta däremot tenderar att förespråka ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mindre dåligt, även då med utgångspunkt i beteendeekonomisk forskning. I paternalistisk anda vill de hjälpa irrationella människor att fatta bättre beslut. Åtgärder som förespråkas är t.ex. fett- eller sockerskatt, liksom mer allmänt böter. I fallet med viktökning tros en negativ utveckling kunna motverkas genom att det blir dyrare att äta onyttigt.
Min undran är: Föreligger det inte en spänning mellan dessa båda hållningar? Om människor har potential till en inre motivation att göra gott, varför ska inte försök att stärka den användas i båda fallen? Varför tros utifrån påförda incitament inte fungera i det ena fallet men fungera väl i det andra? Om en person verkligen vill gå ned i vikt men har problem med självkontroll, kan inte externa incitament som en fettskatt tränga undan den svaga men ändå existerande inre motivationen att gå ner i vikt? Vill en sådan person uppfattas gå ner i vikt för att staten har lagt på en straffskatt på vissa varor? Eller vill den personen stolt kunna gå ner i vikt genom egen, inre drivkraft?
Måhända jämför jag här äpplen med päron. Måhända gör jag det inte. Känner någon till komparativ forskning på detta område?
Bra men impopulära föreläsare
Kvaliteten på föreläsare skiljer sig åt. Spelar det någon roll? Ja, en ny studie av studentutvärderingar vid Bocconi-universitetet i Italien, ”Evaluating Students’ Evaluations of Professors”, finner följande:
The effectiveness measures are estimated by comparing the subsequent performance in follow-on coursework of students who are randomly assigned to teachers in each of their compulsory courses. We find that, even in a setting where the syllabuses are fixed, teachers still matter substantially. The average difference in subsequent performance between students who were assigned to the best and worst teachers (on the effectiveness scale) is approximately 43% of a standard deviation in the distribution of exam grades, corresponding to about 5.6% of the average grade.
Det spelar roll vem som förmedlar kunskap, alltså. Däremot belönas inte de duktiga lärarna för sin duktighet:
Additionally, we find that our measure of teacher effectiveness is negatively correlated with the students’ evaluations of professors: in other words, teachers who are associated with better subsequent performance receive worst evaluations from their students. We rationalize these results with a simple model where teachers can either engage in real teaching or in teaching-to-the-test, the former requiring higher students’ effort than the latter.
Här finns en målkonflikt för föreläsare: eftersträvas popularitet eller reell kunskapsförmedling? Vi får hoppas att längtan efter att bli poppis är begränsad (fastän jag betvivlar det).
Se även de tidigare inläggen ”Första intrycket är viktigt”, ”Heta professorer” och ”Studentutvärderingar som mått på lärarkvalitet”.
Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?
Det finns (inte minst för tillfället) en hel del motstånd mot handel och kapitalrörelser länder emellan, då dessa tros underminera en god och stabil ekonomisk utveckling. Därför är det särskilt intressant att ta del av den nya studien ”Historical Evidence on the Finance-Trade-Growth Nexus”, som anlägger ett historiskt perspektiv på frågan om vilka effekterna av handel och finansiella marknader är. Resultat:
We study linkages between financial development and trade and their role in promoting economic growth using historical data for a group of now-developed “Atlantic” economies since 1880. Our main findings are that finance and trade reinforced each other during the 1880-1914 and 1880-1929 periods, but that these links vanished after the Second World War. Financial development is also strongly related to growth throughout our sample period, while trade matters for growth only after 1945. The growth findings are robust to using as explanatory variables only those components of financial development and trade that are determined by fundamentals related to legal origin and the political environment. … Despite our finding that indicators of legal origin and the political environment explain much of the cross-sectional variation in financial development and to a lesser extent in trade, we were surprised that financial development mattered for growth and that trade mattered for financial development even at times when direct links from the deeper fundamentals to finance and trade seemed less operable. Consistent with Haber (2003) and Bordo and Rousseau (2006), we consider this as evidence that having a deep and well-developed financial sector and strong trading arrangements offers benefits for long-term growth even when institutional underpinnings are less robust.
Resultatet att utvecklingen av finansiella marknader har varit gynnsam för långsiktig tillväxt kan tänkas förvåna en del som inte är insatta i vilken roll tillgång på kapital spelar i en dynamisk marknadsekonomi, där finansiering av innovationer och investeringar i allmänhet är en central förutsättning för tillväxt. Detta insåg t.ex. Schumpeter. Därmed inte sagt att vartenda finansiellt instrument alltid och överallt är gynnsamt för långsiktig tillväxt.
Se även inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer” och ”Ger frihandel tillväxt?” samt min, Anders Bornefalks och Mikael Sandströms bok Befria kapitalet: om Tobinskatten och fria kapitalmarknader.
Filosofi i en opera
Jag lyssnade igår på Benjamin Brittens kammaropera The Rape of Lucretia, med libretto av Ronald Duncan. Jag upptäckte då denna fras av filosofisk karaktär:
It is better to desire and not have than not to desire at all.
Detta håller jag inte med om. (Dock anbefaller jag operan!)
Det viktiga lärlingssystemet
Utbildningsminister Jan Björklund är en stark förespråkare av lärlingsutbildning, och förra året lades ett förslag om en ny anställningsform för lärlingar. Tanken är att lärlingen, genom nära knytning till arbetsmarknaden, ska upparbeta relevanta yrkeskunskaper och och få anställning efter fullbordad utbildning. Nu visar ny ekonomisk-historisk forskning, presenterad i ”The Rate and Direction of Invention in the British Industrial Revolution: Incentives and Institutions”, bl.a. följande:
During the Industrial Revolution technological progress and innovation became the main drivers of economic growth. But why was Britain the technological leader? We argue that one hitherto little recognized British advantage was the supply of highly skilled, mechanically able craftsmen who were able to adapt, implement, improve, and tweak new technologies and who provided the micro inventions necessary to make macro inventions highly productive and remunerative. Using a sample of 759 of these mechanics and engineers, we study the incentives and institutions that facilitated the high rate of inventive activity during the Industrial Revolution. First, apprenticeship was the dominant form of skill formation. Formal education played only a minor role.
Björklund kanske kan sägas vara efter sin tid: lärlingsystem har långa historiska rötter, med goda resultat, som det verkar, i fallet Storbritannien.
Tips: Christian Bjørnskov.
Viktminskning
Den 4 april var jag på runtinkontroll av min hälsa på Sophiahemmet. Det meddelades mig då att jag vägde 96,7 kg, en uppgång med ca 12 kg på två år. Jag hade förvisso noterat min viktuppgång: inte minst genom att kläder hade blivit för små. Jag beslöt mig omedelbart för att gå ner i vikt, av såväl hälsomässiga som estetiska skäl. Dels utökade jag min motionsinsats, från att simma två gånger per vecka till att istället göra det tre gånger per vecka (1300 m per gång) och från att springa på löpband två gånger per vecka till att istället göra det fyra gånger per vecka (5,5 km per gång); dels ändrade jag min kost och slutade helt med bröd, pasta, ris, godis, potatis, alkohol och annat med mycket kolhydrater, fett och kalorier i sig. Det har blivit mycket havregrynsgröt med skivad frukt.
Resultat illustreras i detta diagram:
Jag är mycket nöjd med denna viktminskning ned till 84,3 kg, vilket innebär en nedgång med 12,4 kg eller ca 1,8 kg per vecka under totalt sju veckor. Jag kommer nu att äta lite mer godsaker igen, om än mindre än tidigare. Jag kan slutligen nämna att jag har gått ner i vikt en gång förut, under det år jag tillbringade som gästdoktorand i USA (1993/94). Då minskade jag från drygt 100 kg till 72 kg.
Skepticism mot logik och matematik
Oj, oj, ibland skakas man om av något man läser. Jag har alltid fascinerats av skepticism, men en så radikal argumentation som i ”A Priori Skepticism”, accepterad för publicering i Philosophical and Phenomenological Research, har jag inte tidigare stött på. Däri argumenteras, som titeln antyder, för att skepticism också omfattar kunskap om vissa a priori-sanningar, t.ex. dessa:
(1.1) The sum of two and three is five.
(1.2) Whatever is square is rectangular.
(1.3) Whatever is red is colored.
(1.4) No surface can be uniformly red and uniformly blue at the same time.
(1.5) If ‘if p then q’ is true and ‘p’ is true, then ‘q’ is true.
(1.6) No statement can be both true and false at the same time and in the same respect.
(1.7) If A is taller than B, and B is taller than C, then A is taller than C.
(1.8) Everything is identical to itself.
(1.9) If the conclusion of an inductive argument is contingent, it is possible for the premises of that argument to be true and its conclusion to be false.
Hur kan man ens tänka sig att det inte går att ha kunskap om att dessa satser är sanna? Argumentationen kan uttryckas på följande sätt, där ”PAN” avser ”putatively a priori necessities” (av det slag som exemplifieras ovan) och där ”DW” är en person som, av skäl som Descartes och Wittgenstein har formulerat,* helt och ständigt har fel:
(7.1) For any PAN, if I know that the PAN is true, then I know that I am not a DW.
(7.2) I don’t know that I am not a DW.
(7.3) Therefore, for any PAN, I don’t know that the PAN is true.
If (7.3) is true, I cannot know (7.1) or (7.2) to be true, since they are PANs. Therefore, if the argument is sound, it cannot be known to be sound. The skeptical predicament is only worsened when we consider that the proposition that the argument from (7.1) to (7.3) is valid is itself a PAN. Since a priori skeptical hypotheses, as I conceive of them, can be used to challenge our ability to know that an argument is valid—including valid arguments that call into question our ability to know that an argument is valid—the soundness of the argument doubly implies the unknowability of its soundness.
Jag vet inte vad jag vet. Mensom den fiktionalist jag är spelar det nog ingen roll.
___________________
*Om Descartes:
Although it can be difficult to see how a genuinely impossible skeptical hypothesis could ever pose a serious skeptical threat, Descartes nonetheless believed that it was possible. For example, in the first Meditation he considers the possibility that an all-powerful being might be deceiving him about basic a priori matters:
What is more, since I sometimes believe that others go astray in cases where they think they have the most perfect knowledge, may I not similarly go wrong every time I add two and three or count the sides of a square, or in some even simpler matter, if that is imaginable?
In the Third Meditation Descartes reflects upon the possibility that “some God could have given me a nature such that I was deceived even in matters which seemed most evident”:
I cannot but admit that it would be easy for him, if he so desired, to bring it about that I go wrong even in those matters which I think I see clearly with my mind’s eye.
