Liberal redan som ung

1983 var jag MUF-ordförande i Tranås och väckte viss uppmärksamhet lokalt pga. följande förslag:

Jag minns särskilt att en värdinna i skolbespisningen kom fram till mig efter denna artikel i Tranås-Posten och påpekade det hemska i mina åsikter. Jag måste meddela att jag är lika hemsk idag, om inte värre.

Leder mjuk paternalism till hård?

De ”mjuka” paternalisterna framställer sig som förespråkare av en mildare, mindre tvingande form av paternalism. Mario Rizzo och Glen Whitman menar i ”Little Brother Is Watching You: New Paternalism on the Slippery Slopes”, publicerad i Arizona Law Review, att det är sannolikt att denna paternalism, genom sluttande plan-mekanismer, banar väg för paternalism av den hårda varianten. De finner det särskilt problematiskt att de mjuka paternalisterna nedtonar vissa distinktioner, som utgör spärrar för hård paternalism, i synnerhet distinktionen mellan frivilliga och icke frivilliga val och distinktionen mellan val som görs av privata individer och val som görs av statliga företrädare. Som Whitman uttrycker det:

To put it another way, the new paternalists often say that people are subject to ”framing effects” that alter their choices. Indeed, they say that such framing effects are evidence of irrationality. Yet they are exploiting a framing effect in their advocacy of new paternalism. They encourage us to adopt a conceptual frame that relies on gradients, rather than a conceptual frame that highlights important distinctions.

Förvirring om barns rättigheter

FN:s barnkonvention fyller 20 år idag. Dess syfte är lovvärt: att stärka möjligheterna för barn att utvecklas och må väl. Emellertid infinner sig en terminologisk problematik, vilken illustreras av denna rubrik i SvD:

Problemet är att rättigheter inte existerar om de inte är lag. Ergo går det inte att säga att barnens rättigheter fortfarande inte är lag. Problemet ligger förvisso i konventionens formuleringar, så SvD kan kanske inte klandras.

Man kan förstås, som Unicef Sverige, anse att ett land som Sverige, som har undertecknat barnkonventionen, bör anpassa sin lagstiftning i enlighet med den. Men till dess så inte sker, har barnen inte alla de ”rättigheter” som konventionen specificerar och som man skulle kunna önska dem.

Se även docent Claes Martinsons kritik av inflaterad rättighetsretorik, jur dr Jakob Heidbrinks funderingar om barnkonventionen och de tidigare inläggen ”Det finns inga mänskliga rättigheter”, ”Rawls och värdegrunden”, ”Mänskliga rättigheter existerar inte”, ”Raz om mänskliga rättigheter” och ”Välfärd istället för mänskliga rättigheter”.
Media: DN, SvD

Ett parti för mig?

Via Aqurette hittar jag hemsidan till det danska partiet Nihilistisk Folkeparti. Jag fann direkt dess anslag sympatiskt. Jag gillade också detta politiska krav:

STOP KIRKEKLOKKER SØNDAG MORGEN!
Gud er død. Når NFP bliver repræsenteret i borger repræsentationen, vil vi tage konsek­vensen og arbejde for, at landets borgere aldrig igen skal være ofre for en lille, forskruet minoritets religiøse chikane.

När kommer ett systerparti till Sverige?

Se det tidigare inlägget ”Glassbilen och kyrkklockor”.

Att parkera var man vill

Jan Guillou parkerar sin Citroën C6 var han vill:

–Här är en mycket bra parkeringsplats.
–Är det tillåtet?
–Nej, nej. Parkeringsböter ser jag som en extra kommunalskatt.

Intressant nog knyter detta synsätt an till ekonomipristagaren George Stiglers uppfattning, som skulle kunna tolkas som att man är fri att göra precis vad man vill även om det existerar formella förbud. Det är bara det att vissa beteenden är förknippade med en förväntad kostnad (i det här fallet i form av sannolikheten för böter multiplicerad med böternas storlek).

Änglar finns

Bildbevis:

Thatcher som debattör

I det engelska parlamentet äger ofta uppfriskande debatter rum. Här kan vi se Margaret Thatcher i fin form:

Det jag särskilt tycker om är hennes kritik av en motståndares uppfattning om distributiv rättvisa:

But what the Honourable Gentleman is saying is that he would rather the poor were poorer, provided the rich were less rich.

En klassisk konflikt i politiken: är absolut eller relativ inkomst mest intressant att fokusera på? Den är inte minst aktuell nu, i dessa kristider. Daniel Waldenström visar att den disponibla inkomsten har sjunkit både för dem med högst och dem med lägst disponibel inkomst, men mer för de förra. Har det ökat rättvisan? Är det en bättre situation än om båda grupperna hade fått ökad inkomst men om den förra gruppen hade ökat sin inkomst mer?

Se även inlägget ”Hårda ord i politiken”.

Hjärnan påverkar sexualiteten

The Neurocritic refererar till ett antal fall där förändringar i eller av hjärnan tycks orsaka tydliga ändringar i sexuella preferenser och beteenden. Exempel:

• Epilepsi verkar kunna orsaka transvestism, hypersexualitet och och pseudosamlag.
• En hjärntumör verkar kunna orsaka pedofili.
• En stroke verkar kunna orsaka byte från homo- till heterosexualitet.

Förvisso rör sig detta om enstaka fall, men de pekar ändå på vad man skulle kunna kalla för en biologisk grund för sexualitetens inriktning. En intressant filosofisk fråga här rör moraliskt ansvar, i den mån det nya beteendet skadar andra. Med hänvisning till mannen som begick sexuella övergrepp mot sin styvdotter pga. en hjärntumör skriver The Neurocritic:

This case raises the issues of diminished capacity and criminal responsibility. The man knew what he was doing was wrong — intact capacity and moral knowledge — but he could not inhibit his inappropriate sexual behavior. It’s hard to argue against the finding of diminished responsibility when staring at a gigantic brain tumor.

Att resa tillbaka i tiden

När jag var liten tänkte jag då och då på möjligheten att gå in i en tidsmaskin och resa tillbaka i tiden. Jag tror att min inspiration främst kom från ett barnprogram, där några barn gick igenom en spegel och hamnade i en historisk period. Nå, i vilket fall kan man fundera på det som uttrycks i följande serierutor av Chaospet:

Ja, tänk om en tidsresa inte skulle kunna ändra något? Tidsresan är så att säga redan beaktad och därigenom futil. Dock kunde den ju vara rolig ändå (om man inte hamnar i alltför ruskiga kontexter). Hur blir det förresten om man åker fram i tiden istället?

Män som lever heterosexuellt…

… men som i smyg har sex med andra män kommer till tals i novembernumret av QX (s. 32–33). Peter, 39 år, är gift sedan 13 år tillbaka och har två barn:

Han försöker träffa män som är i samma situation som honom, bisexuella män med stadig partner som ger löfte om diskretion.
– De förstår min situation på ett annat sätt. Jag skulle aldrig våga träffa någon som är öppet homosexuell. Dom har inget att förlora, och är inte rädda för att bli upptäckta med en annan man.

I en del fall är det säkert något slags intern eller extern homofientlighet som har fått dem att välja den traditionella vägen, med fru och barn; i andra fall kan det vara en vilja att ha kakan och äta upp den samtidigt. I vilket fall torde det inte finnas någon anledning att se annorlunda på denna typ av otrohet än på otrohet av det vanligare slaget, med kvinnor.

Keynesiansk kausalitet

Nyligen gav sig professor Edmund Phelps på keynesianerna. Professor Casey Mulligan gör nu detsamma. Keynesianerna, med Paul Krugman och Brad DeLong i spetsen, hävdar att fallande efterfrågan har minskat sysselsättningen; han menar att det är mer troligt att kausaliteten går i motsatt riktning. Vem som har rätt har rätt stora policyimplikationer.

Poetens öga

Robert Motherwell, The Poet’s Eye (1989–1990), 64,8 x 78,7 cm:

Gynnas fotgängarna av ny airbag?

Nationalekonomin har på senare år kritiserats för att inte tillräckligt beakta psykologisk forskning om hur människor faktiskt beter sig i olika situationer. Det har resulterat i det stora forskningsfält som nu kallas beteendeekonomi. Jag undrar om inte ett annat fält skulle må bra av lite psykologisk forskning: trafik. Där är problemet att forskare och lagstiftare ofta utgår från en utopisk modell av människan som inte beaktar den fulla beteendeanpassning som ofta följer. Därför verkar de t.ex. inte inse hur zebralagen eller cykelhjälmar kan öka risken för olyckor.

Eric Crampton rapporterar nu om en innovation, ett slags airbag på motorhuven som är tänkt att skydda fotgängare som blir påkörda. Det låter bra, men som Crampton påpekar är nettoeffekten oklar:

Drivers will pay less heed to pedestrians, with an end-result of a small increase in the number of pedestrian-car collisions, but with a lower death rate per collision. Effect on pedestrian deaths overall then is ambiguous.

Det krävs tydligen en psykologiskt kunnig nationalekonom för en sådan insikt.

Se även Peter Kleins inlägg ”Incentives Matter, Football Helmet Edition”.

Låt brödet kosta

Jag är en stor brödälskare. Inte minst när jag går på restaurang njuter jag av goda brödbitar före och under maten. Frank Bruni föreslår att restauranger ska ta betalt för brödet. Han anför två argument:

1. Brödet kostar de facto, och alla får annars betala oavsett konsumtionsnivå. Det är varken effektivt eller rättvist.
2. Om restauranger tar betalt för brödet kommer de (tvingas) att erbjuda bröd av högre kvalitet.

Jag finner förslaget tilltalande. Därtill kan läggas att jag har en tendens att äta väldigt mycket bröd, vilket ofta gör mig onödigt mätt. Att betala för brödet skulle hämma mitt ätande något, till fördel för den totala matupplevelsen och välmåendet därefter.

Vad är politik?

Ernest Benn:

Politics is the art of looking for trouble, finding it whether it exists or not, diagnosing it incorrectly, and applying the wrong remedy.

Tips: Stephen Davies.

Prästers status

Enligt en undersökning bland stockholmare anser 95,4 procent att läkaryrket medför hög status — men endast 36,3 procent anser att prästyrket har det. Glädjande siffror! Själv föraktar jag prästyrket — det ger, i mina ögon, negativ status.

BNP och barn

Sambandet mellan fertilitet och BNP per capita, från The Economist:

Mäns missuppfattningar om aggressivitet

Jag har alltid funnit aggressiva män påfrestande och töntiga. Jag är inte ensam därom. En ny studie, ”Men’s Misperceptions about the Acceptability and Attractiveness of Aggression”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, ger aggressiva män anledning att fundera på om de inte bör lägga band på sig:

Study 1 found that men (but not women) overestimated the aggressiveness of their peers. Study 2 demonstrated that men (but not women) overestimated peer approval of aggression and disapproval when an affront was not responded to aggressively. Study 3 found that men overestimate how attractive aggression is to women. Study 4 found that greater perceived discrepancies in aggression between self and peers was related to lower self-esteem, a weaker gender identification, and greater feelings of social marginalization, suggesting that men’s misperceptions about aggression norms have negative consequences for self-perceptions.

Nej, man blir inte poppis av att bråka och slåss. Sluta med det.

Att läsa som Roosevelt

Information om USA:s 26:e president, Theodore Roosevelt:

When Theodore Roosevelt did things, he did them with gusto. That included reading. Roosevelt was a voracious reader. The man devoured books like a hungry lion feasting on a fresh kill. … Roosevelt accomplished this feat because he knew how to speed read. Associates said he would would flip through two or three pages in a minute. Despite reading so quickly, Roosevelt could relate back in minute detail all of a book’s important points and even recite quotes from the text.

Så vill jag kunna läsa!

Minskar information fetma?

Nej, det verkar inte så, enligt två nya studier:

• ”Can Nutritional Label Use Influence Body Weight Outcomes?”, publicerad i Kyklos: ”Our results generally suggest that reading nutrition information does not affect body mass index.”
• ”Calorie Labeling and Food Choices”, publicerad i Health Affairs: ”[W]e did not detect a change in calories purchased after the introduction of calorie labeling.”

Många vill styra människors kostval för att reducera fetma (en ambition som inte är självklar). Om mer information inte hjälper, vad blir nästa steg? Fettskatt? Inte heller den metoden är problemfri (se här och här). Paternalistiska ambitioner kan, som Mario Rizzo och Glen Whitman klargör, fara iväg på ett sluttande plan.

Simpojke tittar fram

Unga brottslingar påverkas i fängelset

Kan fängelsevistelser öka brottsligheten? Ja, enligt en ny studie av ungdomsbrottslingar i Florida, ”Building Criminal Capital behind Bars: Peer Effects in Juvenile Corrections”, publicerad i Quarterly Journal of Economics:

We find strong evidence of peer effects for burglary, petty larceny, felony and misdemeanor drug offenses, aggravated assault, and felony sex offenses. The influence of peers primarily affects individuals who already have some experience in a particular crime category.

Är det dags att fundera mer på alternativ till straff?

Klarsyn om döden

Bertrand Russell i What I Believe (s. 7):

I believe that when I die I shall rot, and nothing of my ego will survive.

Muslimska länders demokratiunderskott

Förhållandet mellan islam och demokrati analyseras av Charles Rowley och Nathanael Smith i ”Islam’s Democracy Paradox: Muslims Claim to Like Democracy, So Why Do They Have So Little?”, publicerad i Public Choice. De finner till att börja med att demokratiunderskottet i muslimska länder inte förklaras av olja eller fattigdom utan att det tycks ha med islam att göra. Vidare:

Paradoxically, while we find that Muslim countries are less likely to be free or democratic, we also find that reported public opinion in Muslim-majority countries, on average, tends to be pro-democratic, indeed with attitudes towards democracy that are more favorable than those of individuals in non-Muslim countries. This fact does nothing to lessen the robustness of Islam’s democracy deficit, but it does make it more puzzling. If Muslims like democracy so much, why do they not have more of it? We offer a hint of an answer which points the way for future research. Democratic deliberation requires freedom, especially freedom of opinion and speech. We find weak evidence that Muslim public opinion is less favorable to freedom; and there is a striking deficit of religious freedom, in particular, in the Muslim world, even when we control empirically for levels of democracy, political rights and civil liberties.

Det är för det första viktigt och intressant att klarlägga att medborgare i muslimska länder inte ser mer negativt på demokrati än medborgare i icke-muslimska länder. Det tycks alltså som om demokratiunderskottet inte beror på en efterfrågan från medborgarnas sida. Rowley och Smith finner visst stöd för att religionsfriheten är låg i muslimska länder och att detta är någorlunda i linje med medborgarnas preferenser — men jag har själv svårt att tro att det orsakar demokratiunderskottet. Är det inte mer sannolikt att det finns något principal-agent-problem i dessa länder, där de styrande lyckas hålla demokratiska rörelser kuvade? Frågan blir varför de lyckas med det i just muslimska länder i så fall. Genom att åberopa en religiös (och påstått objektiv) motivering? Eller har detta trots allt inget med islam per se att göra?

Är det fel på logiken?

Det finns en klassisk paradox som brukar kallas Lögnarparadoxen. I ett nytt bidrag till Stanford Encyclopedia of Philosophy, ”The Liar Paradox”, exemplifierar Jc Beall och Michael Glanzberg den på följande vis:

Consider a sentence named ‘FLiar’, which says of itself (i.e., says of FLiar) that it is false.

(FLiar) FLiar is false.

This seems to lead to contradiction as follows. If the sentence ‘FLiar is false’ is true, then FLiar is false. But if FLiar is false, then the sentence ‘FLiar is false’ is true. Since FLiar just is the sentence ‘FLiar is false’, we have it that FLiar is false if and only if FLiar is true. But, now, if every sentence is true or false, FLiar itself is either true or false, in which case—given our reasoning above—it is both true and false. This is a contradiction.

I artikeln gås olika uppfattningar om implikationerna av denna paradox igenom —som att det är något fel på klassisk logik, att världen inte är komplett eller att vi inte riktigt förstår semantik —  men olika förslag på lösningar (inom icke-klassisk logik, klassisk logik, kontextutalism, revisionism och inkonsistensansatser) presenteras också. Det är svårt (för mig) att säga om någon av dem är övertygande. Just därför är de fascinerande att dryfta!

Se även inlägget ”Rakar frisören sig själv?”.

Vackra litar på andra som tittar på dem

Ibland kan subtila mekanismer påverka hur mycket vi litar på andra människor. En ny studie, ”Attractiveness Qualifies the Effect of Observation on Trusting Behavior in an Economic Game”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner att observation och skönhet spelar roll:

Here, we tested the effects of cues of observation on trusting behavior in a two-player Trust game and the extent to which these effects are qualified by participants’ own attractiveness. Although explicit cues of being observed (i.e., when participants were informed that the other player would see their face) tended to increase trusting behavior, this effect was qualified by the participants’ other-rated attractiveness (estimated from third-party ratings of face photographs). Participants’ own physical attractiveness was positively correlated with the extent to which they trusted others more when they believed they could be seen than when they believed they could not be seen. This interaction between cues of observation and own attractiveness suggests context dependence of trusting behavior that is sensitive to whether and how others react to one’s physical appearance.

Det är inte minst intressant att personer som är vackra litar mer på andra när de vet att de observeras, som om de förväntar sig att andra kommer att bete sig bättre mot dem (pga. deras skönhet). Detta tycks vara en korrekt förväntan, enligt tidigare forskning. Man kan här notera en fördel av att vackra människor bemöts positivt pga. sitt utseende.

För en översikt om tillitsforskningen, se ”Tillitens ekonomi” av mig och Henrik Jordahl, publicerad i Ekonomisk Debatt.

Röd fågel

Agnes Martin, Red bird (1964), 31,1 x 30,4 cm:

Maxtaxan ledde till fler barn

Vissa är bekymrade över den låga fertiliteten i många västländer. Hur kan den ökas? En metod skulle kunna vara att göra barnomsorgen, och därmed ytterligare barnanskaffning, billigare. I en ny studie av effekten på fertiliteten i Sverige av införandet av maxtaxan 2001, ”Cheaper Child Care, More Children”, finner Eva Mörk, Anna Sjögren och Helena Svaleryd, som titeln subtilt antyder, följande:

A typical household planning another child experienced a reduction in expected future child care costs of SEK 106,000 (USD 17,800). This reduction resulted in 3–5 more child births per 1,000 women during an 18 month period, which corresponds to a 4–6 per cent increase in the birth rate.

Det verkar med andra ord gå att påverka barnalstringens omfattning med ökade subventioner av barnomsorgen. Tre reflexioner:

• Om man vill öka fertiliteten bör denna metod jämföras med andra, som kanske kan ge ännu större effekt.
• Maxtaxan visade sig också ha en annan effekt: den gav, efter det att den utlovades, Socialdemokraterna ett ökat antal röster.
• Man kan ifrågasätta målet att öka fertiliteten. Gör man det får man i och för sig också användbar kunskap genom studien ovan.

Sanning om livet

Jan Stenmark i fin form:

Varning till vissa flickor

W. H. Auden utfärdar en varning till faktiska och potentiella fag hags, som …

… go around with a social group of queers. All right, the people are more amusing, the conversation wittier, but it does terrible things for the girls’ egos because they find themselves in a society where they are not really needed.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Minskar bistånd fattigdom?

Forskningen har haft svårt att finna belägg för att bistånd bidrar till en bättre välståndsutveckling i fattiga länder. Men kanske har biståndet minskat inkomstojämlikhet och fattigdom? En ny studie, ”Can Foreign Aid Reduce Income Inequality and Poverty?”, publicerad i Public Choice, finner följande:

[W]e find that aid by itself does not appear to have a statistically significant effect on inequality and poverty reduction. While both our simple cross-section approach and our dynamic panel estimation seem to suggest that good institutions may be necessary for aid to reach the poor, we fail to detect any robust impact of foreign aid in this regard, even when institutional quality is taken into consideration.

Nedslående.

Barbarerna i den islamiska republiken

Sex unga män är på väg att avrättas i Iran:

• Tre för hädelse av islam.
• Tre för homosexualitet.

Jag tror inte att jag skulle trivas i det landet.

Låt kyrkans medlemmar betala

Svenska kyrkan har mage att klaga över att den nu föreslås betala skatt som alla andra. Dess företrädare påstår att skatten hotar många kyrkobyggnaders fortsatta existens. Givetvis ska finansministern strunta i dessa klagomål. Lösningen är enkel. Om Svenska kyrkan så gärna vill bevara alla sina byggnader kan den höja kyrkoavgiften. Då får de som har valt att vara medlemmar betala, vilket tycks mig rättvist. Idag inbringar kyrkoavgiften ca 9 miljarder kronor per år. Det nya förslaget innebär att Svenska kyrkan får betala ca 150 miljoner kronor mer i skatt till staten per år. Det motsvarar en höjning av kyrkoavgiften med 150/9000=1,67 procent. Den genomsnittliga kyrkoavgiften är nu 1,18 procent, och efter höjningen skulle den ligga på 1,20 procent. Det är en genomsnittlig höjning per betalande kyrkomedlem på 33 kronor per år. Alternativt kan kyrkan prioritera om bland sina årliga inkomster om totalt 11 miljarder kronor.

Så vad gnäller Svenska kyrkan om? Den kan lätt lösa sina egna ekonomiska problem utan att kräva undantag från skattereglerna.

Se även de tidigare inläggen ”Oanständig favorisering av kyrka”, ”Sluta gynna Svenska kyrkan”, ”Låt kyrkan sköta sig själv” och ”Låt kyrkan betala skatt” samt Jakob Heidbrinks inlägg ”Skattelättnader för kulturarvet”. Media: SvD, Expressen.

Risken med regleringar

Den finansiella krisen illustrerar, anser många, att marknadsekonomins aktörer lätt gör fel när det gäller att ta risker. Det må så vara, men erbjuder nya regleringar hopp om färre misstag framöver? Jeffrey Friedman och Wladimir Kraus förhåller sig tveksamma till det:

One lesson of the financial crisis, then, is that regulators, like bankers, are human. Nobody can flawlessly predict the future, but regulators—like bankers and other businesspeople—have no choice but to try.

There is a difference, however. Competing businesses may pursue a variety of strategies based on divergent risk/reward assessments. … By behaving heterogeneously in order to compete with each other, capitalists spread society’s bets among a variety of ideas about the location of risk and reward.

Capitalists as a group aren’t smarter or better at predicting the future than regulators are, and when capitalists fall victim to the herd mentality, they may homogeneously converge on a mistaken prediction. This is a danger, but regulations aggravate it. Of necessity, a regulation homogenizes capitalists’ behavior. Prudential bank regulation, for instance, imposes one idea about risk on the whole banking system, skewing the various risk/reward calculations of all bankers in a direction the regulators deem safe. If the regulators turn out to be mistaken, as they were in 2001, they put the whole system at risk.

Tänkvärt.

Sexuell egocentricitet

Kulturantropologen Gayle Rubin, i ”Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality”:

Most people find it difficult to grasp that whatever they like to do sexually will be thoroughly repulsive to someone else, and that whatever repels them sexually will be the most treasured delight of someone, somewhere… Most people mistake their sexual preferences for a universal system that will or should work for everyone.

Se även inlägget ”Sexuella hierarkier”.

Nobelpristagare om den kristna guden

Nobelpristagaren i litteratur José Saramago skräder inte orden:

This time his target is the Bible itself, which he describes as ”a manual of bad morals,” and a ”catalogue of cruelties and of the worst of human nature.” … It took ”a thousand years and dozens of generations” to write the Bible, which depicts a ”cruel, spiteful, vengeful, jealous and unbearable God,” said the writer, who recommended people not to trust ”the God depicted in the Bible.” He said he would not have to settle accounts with God, because ”the human brain is a great creator of absurd notions, and God is the most absurd one of all.”

Så klartänkt, så uppfriskande!

Snart är det jul igen

Jag ville slippa gymnastiken

Jag var inte alls förtjust i ämnet gymnastik under min skoltid. Jag förstod inte poängen med att slösa bort tid på trista övningar och sporter när man istället kunde läsa mer matematik och svenska. När jag gick i femte klass var måttet rågat. Jag och min bästis Johan skrev ett brev till skolminister Britt Mogård (m). Det vi inte hade räknat med var att lokaltidningen Tranås-Posten skulle skriva om vårt brev:

Det blev lite pinsamt i skolan när alla förstod vilka som hade skrivit brevet. Min uppfattning om gymnastiken var välkänd.

Råd till unga nationalekonomer

Professorn i nationalekonomi Hal Varian ger i ”How to Build an Economic Model in Your Spare Time” goda råd till sina yngre kollegor. Ett sådant rör när man ska skicka in en uppsats till en vetenskaplig tidskrift:

You can tell when your work is getting ready for publication by the reactions in the seminars: people stop asking questions. (Or at least, the people who have read your paper stop asking questions.) If you’ve followed my advice, you’ve already asked their questions and answered them in your paper.

Varian var för övrigt författare till min första lärobok i mikroekonomi på grundutbildningen på Handelshögskolan, liksom till min första lärobok i mikroekonomi på forskarutbildningen. Han har satt sin prägel på mitt professionella liv – genom sina råd i ovan citerade alster kanske även på ditt.

Ord som används för sällan

Sjusärdeles.

Etiska principer är inte så viktiga

Ofta ansluter sig människor till etiska principer, som de menar utgör grund för olika ställningstagande i moraliska frågor. Men stämmer det att det är principerna som styr, eller är principerna ett sätt att beskriva det man av andra skäl redan tycker? Ja, det verkar så. En ny experimentell studie, ”The Motivated Use of Moral Principles”, publicerad i Judgment and Decision Making, finner bl.a. följande:

Five studies demonstrated that people selectively use general moral principles to rationalize preferred moral conclusions. In Studies 1a and 1b, college students and community respondents were presented with variations on a traditional moral scenario that asked whether it was permissible to sacrifice one innocent man in order to save a greater number of people. Political liberals, but not relatively more conservative participants, were more likely to endorse consequentialism when the victim had a stereotypically White American name than when the victim had a stereotypically Black American name.

När mannen som kunde offras hette ”Tyrone Payton” (ett typiskt svart namn) var konservativa mer villiga att offra honom; när han hette ”Chip Ellsworth III” (ett typiskt vitt överklassnamn) var liberaler (i amerikansk mening) mer villiga att offra honom.

Det kan alltså vara så att de (emotionellt baserade) ställningstaganden som vi kallar moraliska inte riktigt kan erkännas vara subjektiva, varken för en själv eller för andra, varför försök att åberopa principer ofta görs. Men eftersom moraliska ställningtaganden de facto är subjektiva, vore det inte på tiden att sluta hänvisa till etiska principer som det ändå inte går att argumentera om?

Relativitetsteorin

(Via Indexed.)

Ateistisk vetenskap

Professorn i evolutionär biologi J. B. S. Haldane, i Fact and Faith (1934):

My practice as a scientist is atheistic. That is to say, when I set up an experiment I assume that no god, angel or devil is going to interfere with its course; and this assumption has been justified by such success as I have achieved in my professional career. I should therefore be intellectually dishonest if I were not also atheistic in the affairs of the world.

En restaurang att undvika

James Ensor, The Dangerous Cooks (1896), 25,0 x 20,0 cm:

(Tavlan får mig att tänka på Richard Strauss opera Salome – se bild från en uppsättning på The Royal Opera House.)

Pengar för studentexamen?

Hur ska man förbättra prestationerna i skolan? En möjlig metod är att belöna elever som gör väl ifrån sig med pengar. En ny studie, ”The Effects of High Stakes High School Achievement Awards: Evidence from a Randomized Trial”, publicerad i American Economic Review (preliminär gratisversion här), visar på positiva effekter för flickor av ett sådant belöningssystem:

The experiment used a school-based randomization design offering awards to all who passed their exams in treated schools. This led to a substantial increase in certification rates for girls but had no effect on boys. Affected girls had a relatively high ex ante chance of certification. The increase in girls’ matriculation rates translated into an increased likelihood of college attendance. Female matriculation rates increased partly because treated girls devoted extra time to exam preparation.

Den summa en elev erhöll vid klarad studentexamen motsvarade ca 10 000 kronor. Forskarna gör också en samhällsekonomisk kalkyl och finner att ett program av det här slaget troligen är motiverad i ett sådant perspektiv.

Se även inläggen ”Belöning i skolan” och ”Bättre prestationer i skolan” samt docent Vlachos om lärarnas betydelse. Media: SvD1, SvD2, SvD3.

Förflyttning i Paris

”Hello taxi” med den fabulösa Mireille Mathieu:

Religiösa högtider faller i glömska

Denna konversation från buss 771 från Mölndal till Göteborg rapporterades just på ett forum jag läser:

Några killar ~ 20 pratar om helgen som precis har varit. Kille 1 berättar om en fest han har varit på med mycket utklädda människor, tivoli, dans och mycket sprit.
Kille 1: Vad har ni gjort då?
Kille 2: Vi var mest hemma. Vi gick bara och tände ljus på gravarna.
Kille 1: Tände ljus på gravarna? Vad har det med Halloween att göra?

Precis som fallet med julen illustrerar, glöms högtiders religiösa ursprung numera ofta bort. Istället fylls högtiderna med nytt, modernt innehåll, mer strikt inriktat på socialt umgänge. Uppfriskande! Därmed inte sagt att det är fel att tända ljus för att minnas de som har dött – liksom det inte behöver vara fel att fira jul. Men om det sker utan koppling till vidskepelse är det ett stort steg framåt.

Se även Peter Santesson-Wilson i denna fråga samt, för motsatt uppfattning, Johan Wennström.

Vänskapens företräde

Jag har förkastat den romantiska kärleken och sätter vänskapen högst. Edmund White uttrycker det väl, i City Boy (s. 118):

Love is a source of anxiety until it is a source of boredom; only friendship feeds the spirit. Love raises great expectations in us that it never satisfies; the hopes based on friendship are milder and in the present and they exist only because they have already been rewarded. Love is a script about just a few repeated themes we have had a hard time following, though we make every effort to conform to its tone. Friendship is a permis de séjour that enables us to go anywhere and do anything exactly as our whims dictate.

Se även inläggen ”Vänskap”, ”Förstörd av kärlek” och ”Dödlig kärlek”.

Politikers extrainkomster

Thomas Bodströms arbete som advokat har uppmärksamats på senare tid. Vissa har kritiserat honom för advokatarbetet, då de anser det stjäla tid och kraft från det politiska förtroendeuppdraget; andra har funnit det berömvärt med en politiker som har en fot kvar i den så kallade verkligheten. Oavsett hur man värderar detta med dubbla arbeten (det finns argument för att de både kan öka och minska politikers kvalitet) visar en ny studie, ”Politicians’ Outside Earnings and Electoral Competition”, publicerad i Public Choice (preliminär gratisversion här), att bland tyska politiker är förekomsten av ”externa uppdrag” negativt relaterad till graden av politisk konkurrens, med vilket avses skillnaden i röstandel mellan direktvalda förbundsdagsledamöter och de som kom tvåa.

Intuitionen om ett samband uttrycks på följande vis:

While voters usually cannot observe the amount of time devoted to outside work, they can punish politicians for neglecting their responsibilities and pursuing their private business by voting them out of office. Consequently, when deciding on the optimal level of private sector activities, elected politicians will weigh the gains from outside work against the increased risk of not being reelected. If political competition is weak, the probability of reelection is high, and the marginal benefit from political activity is low. In contrast, if competition strengthens and electoral races are close, the marginal benefit of political work tends to be high. Consequently, electoral competition affects the tradeoff between political activity and work in the private sector. If competition gets stronger, politicians reallocate time from outside work towards political activity, and outside earnings decrease. In this perspective, electoral competition limits political rents and/or shirking.

Det empiriska resultat är i linje med detta resonemang:

We find that a ten-percentage-point decrease in the vote margin decreases annual outside income over a four-year term by about 17,000 Euros on average.

En metod för att påverka förekomsten av externa uppdrag är alltså att ändra graden av politisk konkurrens. Det kan vara bra att veta, såväl för Bodströms kritiker som för hans understödjare. Frågan är dock hur politisk konkurrens för en svensk riksdagskandidat, som verkar i ett annat valsystem än det tyska, ska definieras. En möjlighet är att se till partiernas interna ”primärvalsystem”, i den mån sådana tillämpas. En annan är att se till andelen personröster. En tredje är att se till konkurrensen mellan listor. Det kanske finns andra, och bättre, ansatser?

Olyckliga egalitarianer

Vissa definierar rättvisa i termer av inkomststkillnader. Att bry sig om sådana skillnader kanske emellertid inte är att rekommendera. Enligt den nya studien ”Life Satisfaction and Relative Income” gäller nämligen detta:

Subjects who judge comparisons to be important are … significantly less happy than subjects who see income comparisons as unimportant.

Keynesianerna får smisk

Ekonomipristagaren Edmund Phelps är inte förtjust i krav på mer stimulansåtgärder:

The fallacy of the ”Keynesians” is their premise that all slumps, all of the time, are entirely the result of ”co-ordination problems” – mis-expectations causing a deficiency of demand. Having modelled the effects of expectations decades ago, I know they have consequences. I agree that companies appeared to underestimate the cutbacks and price cuts of competitors on the way down. That excessive optimism signalled deficient demand for goods and labour. So any stimulus then may have had a Keynesian effect. By now, though, such optimism has surely been wrung out of the system. To pump up consumer or government demand would force interest rates up and asset prices down, possibly by enough to destroy more jobs than are created.

Förvisso ger han även neoklassikerna en smäll. Han rekommenderar keynesianer att läsa mer Keynes och neoklassiker att läsa mer Hayek.* Han är dessutom pessimist och tror inte på en snar ekonomisk återhämtning.

*Varför inte börja med ”Economics and Knowledge” och ”The Use of Knowledge in Society”?

Fin tunga

Effekterna av rättvisemärkning

Nyligen tog jag denna bild utanför Hemköp i Tranås:

Som läsare av denna blogg känner till är jag dock skeptisk till rättvisemärkning som metod för att förbättra tillvaron för världens fattiga (se här och här). Nu har fil dr Helena Johansson analyserat frågan, i rapporten ”Vad uppnås med rättvisemärkning?”.

Rapporten tycks mig balanserad. Den pekar på en del positiva effekter av rättvisemärkning, som att de som omfattas av den i viss mån skyddas mot fall i världsmarknadspriser, att förhandlingsstyrkan hos jordbrukarna stärks gentemot uppköparna och att resurser till bl.a. skolor tillkommer. Men betydande nackdelar finns också, t.ex. att rättvisemärkningen aldrig kommer att kunna omfatta mer än en liten andel jordbrukare, att systemet konserverar en ineffektiv, småskalig jordbruksstruktur och att de jordbrukare som inte omfattas (de kanske allra fattigaste) kan få det ännu sämre.

Ett viktigt påpekande:

Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.

Jag köper inte rättvisemärkta varor. Även om vissa positiva effekter uppnås genom märkningen, har den också negativa effekter. Därtill ska alternativkostnadsperspektivet läggas: De extra pengar som läggs på dyra rättvisemärkta produkter kan användas på andra sätt till gagn för världens fattiga, t.ex. donationer till Läkare utan gränser och Hand in Hand.

Kortare kvinnor om 300 år

Professor Jerry Coyne diskuterar, med utgångspunkt i en ny studie baserad på 5000 kvinnor, om evolution av människor fortfarande pågår. En prediktion som förvånade mig:

Height: we’re getting shorter projecting a drop of 1.3% (2.1 cm) in ten generations.

Marknaden för manlig prostitution fungerar väl

Inom nationalekonomin uppmärksammas ofta förekomsten av asymmetrisk information, men också att formella institutioner, i form av lagregler och rättssystem, kan få marknader att fungera väl ändå. Nu visar ny forskning av Trevon Logan och Manisha Shah på ett något udda område, manlig prostitution, att det ibland kan vara tillräckligt med informella institutioner för att säkerställa ärlighet i transaktioner och en fungerande prisbildning. Studien heter ”Face Value: Information and Signaling in an Illegal Market”, och i en populärvetenskaplig kommenterar rapporterar forskarna:

We found … that the market for male sex work is well regulated, informally, by the principals. Clients police escorts in two ways – through posts to independent client-owned forums and through detailed reviews of escort services on the escort websites, which are linked to the respective escort’s specific advertisement. … While informal enforcement is ubiquitous, is it enough to get the prices right? We found that it is. We find that this illegal market values information just as much as legal markets where truth-in-advertising and subsequent contracts are rigorously enforced. Interestingly, the price premium we estimate for the total number of pictures in escort advertisements (about a 1.5% increase in the price for every picture) is quite similar to the premium for pictures estimated by Gregory Lewis (2009) for used automobiles on eBay.com. That information has a value in any market is quite intuitive, but that it has such a large value in an illegal market is unexpected. In particular, we find that the market does not respond to all types of information – the premium to information in this market is driven entirely by face pictures, which command a premium in excess of 3% per face picture.

Slutsatsen är att marknader kan fungera även vid asymmetrisk information och utan formellt juridiskt skydd så länge information kan delas och spridas på ett effektivt sätt, i det här fallet via Internet. Fascinerande, om än inte förvånande.

Demokratier leds av välutbildade

Påverkas den politik som förs i ett land av vem som för tillfället leder landet? I så fall blir ledarnas kvalitet av stor betydelse. I en ny studie av Tim Besley och Marta Reynal-Querol, ”Do Democracies Select More Educated Leaders?”, undersöks hur demokratier och diktaturer skiljer sig åt i termer av hur välutbildade ledare de har. Deras resultat:

This paper presents evidence that political selection with respect to education differs between autocracies and democracies. The evidence is drawn from a wide range of countries over more than 150 years and is identified from within country variation in political institutions. The results suggest that democratically elected leaders are around 25% more likely to be highly educated than those who are picked in autocracies. This finding is robust to a wide range of specifications and different ways of measuring education and democracy. The results provide convincing evidence that there is a difference between political institutions in the characteristics of those selected to be leader.

Med ”högutbildad” menas att minst ha motsvarande magisterexamen. Två frågor infinner sig:

• Är utbildning och ledares kvalitet verkligen nära (och positivt) korrelerade?
• Finns det även institutionella förklaringar till utbildningsskillnader mellan demokratiska ledare? T.ex. har nu USA två ledare som är juris doctor; och Tyskland leds av en doktor i fysik och en doktor i juridik.

Se även inlägget ”Samma politik i demokrati och diktatur”.

Schism mellan ateister

De nya ateisterna, bl.a. Richard Dawkins, Sam Harris, Daniel Dennett, Christopher Hitchens, P. Z. Myers och Jerry Coyne, faller inte alla i smaken. Det finns faktiskt ateister som ogillar dem och deras höga svansföring. Två exempel:

• Professorn i filosofi Michael Ruse: ”[H]ow dare we be so condescending? I don’t have faith. I really don’t. Rowan Williams does as do many of my fellow philosophers like Alvin Plantinga (a Protestant) and Ernan McMullin (a Catholic). I think they are wrong; they think I am wrong. But they are not stupid or bad or whatever. … I don’t think I am wrong, but the worth and integrity of so many believers makes me modest in my unbelief.”
• Professorn i matematik Michael Green: ”I get angry with people who are wildly atheist, because they sort of deny any humanity whatsoever. They deny the poetry – and they talk as if we understand everything, including love, and actually there are beautiful things which can move you in ways that presumably can be understood entirely in terms of complex pathways in the brain, but that’s still not a useful way of thinking of them. So I get annoyed by ultra-atheists who aren’t willing to tolerate anything – I suppose I’m less atheist than that.”

Själv står jag på de nya ateisternas sida: jag är med andra ord inte bara ateist utan även anti-teist. Precis som Richard Dawkins är jag trött på attityden att religion ska betraktas som något intellektuellt respektabelt, som man tyst ska acceptera. Den tiden är förbi.

Högsäsong

Franz Ackermann, Untitled (Mental Map: Peak Season) (2003), 69,9 x 100,3 cm:

Intellektuella och fotboll

Jag förundras varje gång jag stöter på intellektuella som tar fotboll på allvar — i synnerhet när de favoriserar ett visst lag och, likt barn, fullständigt lever sig in i dess fram- och motgångar. Jag har noterat flera exempel efter AIK:s SM-vinst.

Även mycket framstående tänkare tycks kunna fungera på detta sätt. Jag drar mig till minnes att filosofen A.J. Ayer hade en slik passion för Tottenham Hotspur. Från biografin A.J. Ayer: A Life (s. 239–240):

Although Ayer’s future wife, Dee, remembered him pointing out the patterns the players made on the field — ”Pretty, aren’t they?” — there was nothing especially high-minded or aesthetic in Ayer’s appreciation of football: the pleasure in the game, as in life, was to immerse oneself in it, to identify with one’s chosen team — and his enjoyment was sincere and unselfconscious. Julian, not uncritical of his father, recalled that he would roar himself hoarse during a match in a genuine display of excitement and then, sharing a cab with other supporters, ”would argue all the way home, at it hammer and tongs”.

Två reflexioner:

• Även om jag inte riktigt förstår fenomenet inser jag att det kan ha sina fördelar: även jag tycker att det är bra att ”immerse oneself” i saker och ting för att skapa lyckoupplevelser.
• Jag har dock svårt att värja mig från uppfattningen att det är aningen primitivt och atavistiskt att ingå i ett kollektiv på detta sätt och att stödja ett visst lag med frenesi på godtyckliga grunder. Om ändå det lag man hejade på valdes rationellt, utifrån klara kriterier — vilket också implicerar en möjlighet att byta lag att heja på — skulle jag finna det lättare att acceptera.

Se även inläggen ”Vilket lag ska man heja på?”, ”Sport och skönhet” och ”Värderingar och fakta”. Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, AB1, AB2, Expr.

Ska arbetslösa straffas?

En del av regelverket för arbetslösa säger att man måste söka jobb för att få ersättning. Bryter man mot den regeln straffas man. Vad blir effekten för dem som straffas? En ny studie av Gerard van den Berg och Johan Vikström, ”Monitoring Job Offer Decisions, Punishments, Exit to Work, and Job Quality”, undersöker saken med svenska data:

We find that sanctions have adverse effects on post-unemployment outcomes. On average, they cause individuals to accept jobs with a lower hourly wage and less working hours per week. The estimated average reduction in the accepted wage is almost 4%. The probability to move into full-time employment decreases with about 15%. … Sanctions causally increase the likelihood of the acceptance of a job at a lower occupational level. Such decisions are to some extent irreversible, in which case they involve a permanent human capital loss. … Concerning the effects of sanctions on the transition rate into work, we find a significant positive effect. On average, this involves a 23% increase.

Kan detta ses som att regelverket framtvingar en avvägning mellan, å ena sidan, fortsatt arbetslöshet och väntan på ett ”bra” (välbetalt, heltidsbaserat och utbildningsmatchat) jobb och, å andra sidan, accepterande av ett ”mindre bra” jobb? I så fall, är det bra eller dåligt, i ett samhällsekonomiskt perspektiv, att individer leds att hitta och acceptera ”mindre bra” jobb?

Rysk pianotrio

Så upplyftande friskt och modernt!

Bör röstande i val offentliggöras?

Det finns en lång tradition av att låta människor rösta anonymt i demokratiska val, dvs. ingen får reda på vilka partier och kandidater som enskilda väljare röstar på. I ”Unveiling the Vote”, publicerad i British Journal of Political Science, utmanar Geoffrey Brennan och Philip Pettit denna tradition. De menar att röstande bör ske i enlighet med ett demokratiskt ideal som säger att väljaren bör utgå från en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset.

Det finns tecken på att många väljare istället röstar enligt vad som är bäst för dem själva, eller på andra grunder som inte är relaterade till en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset. Brennan och Pettit menar att detta till stor del beror på att rösterna är hemliga. Offentliggörande av hur man röstar kan styra människor att agera annorlunda:

We believe that the best way to promote people’s discursive preferences, and displace opposing pressures, is to unveil the vote. The reason is that if the vote is unveiled the desire for social acceptance will pay a larger role in your decision as to how to vote; and in a pluralistic society the surest way of winning social acceptance will be to vote in away that you can discursively support. The desire for social acceptance will ensure that the discursive preference for voting in a defensible manner will be given great prominence.

Genom att rösten inte är hemlig kommer väljaren att känna behov av att fundera igenom hur hans röst kan motiveras inför andra i termer av ett allmänintresse, och det kommer att föreligga starkare incitament till deliberation före valhandlingen, och dessa ting kommer att påverka röstvalet. Vad talar emot en reform av det här slaget? Försök att påverka väljarna kan bli mer framgångsrika, t.ex. genom mutor eller utpressning, och personer som väljer udda partier kan komma att utsättas för stigmatisering. Brennan och Pettit menar dock att detta är överkomliga problem.

Leva eller dö?

W. H. Auden:

If we really want to live, we’d better start at once to try;/If we don’t, it doesn’t matter, but we’d better start to die.

Vem hjälper man helst?

Adam Smith noterade att människor tenderar att bry sig mer om sig själva och sina nära än människor i fjärran länder. Hans observation får nu stöd av studien ”Sex Differences in Violent versus Non-Violent Life-Threatening Altruism”, publicerad i Evolutionary Psychology, i vilken det undersöks hur män och kvinnor vill hjälpa andra i en vålds- och i en icke-våldssituation:

Results indicated that people were more likely to help siblings than cousins and friends in both the violent and non-violent hypothetical scenarios. Participants indicated a greater likelihood to help people in violent situations than in non-violent situations. Women indicated a greater estimated likelihood than men to help people in non-violent situations while men indicated a greater estimated likelihood than women to help people in violent situations. Both male and female participants indicated a greater estimated likelihood to help women than men in violent situations.

Å andra sidan kan män tänkas vara upphovsmän till de där våldsamma situationerna i högre grad än kvinnor. Nå, en undran jag har är om dessa tendenser går att påverka, eller är de (av biologiska skäl) ”huggna i sten”? Kan vi t.ex. lära oss att bry oss om kineser lika mycket som svenskar?

Husdjur är miljöbovar

Tänka sig:

[K]eeping a medium-sized dog has the same ecological impact as driving 10,000 km (6,213 miles) a year in a 4.6 liter Land Cruiser.

Själv har jag varken husdjur eller bil. Då kanske jag kan få dricka mitt mineralvatten i fred?

Tips: David Ninnad.

Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?

Ett vanligt argument för ett starkt och långvarigt upphovsrättsskydd är att det stimulerar artister, konstnärer, författare och kompositörer att skapa nya verk som alla kan njuta av. Men är den effekten entydig? Inte enligt en ny analys i ”Artistic Creation and Intellectual Property” av Francisco Alcalá och Miguel Gonzalez-Maestre. Med ett långvarigt skydd gynnas ”superstjärnorna”, men dessa stjärnor kommer därför också att kunna och vilja göra det svårt för nya artister etc. att ta sig fram. Forskarna beskriver sin analys så här:

The paper builds an overlapping-generations model of artists with three features: (i) the number of highly talented artists in a given period is positively linked to the number of young artists starting the career in the previous period; (ii) artistic markets are superstar markets; iii) promotion expenditures play an important role in determining market shares. In this framework, the paper analyzes the consequences for high-quality artistic creation of changes in the length of the copyright term, increases in market size, and progress in some communication technologies. It is shown that increasing superstars’ returns do not always increase the expected return to starting an artistic career. As a result, in the long run, longer copyrights do not always stimulate artistic creation.

Det finns en tendens i debatten om upphovsrätt att inta dogmatiska hållningar, antingen att copyright etc. är entydigt gynnsam eller att copyright etc. är entydigt negativ för skapandet. Jag tror att det är dags för lite mer ödmjukhet.

Se även inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Behövs upphovsrätt för musik?”.

Där vill jag också ligga

För att läsa, alltså.

Vad menas med rättvisa skatter?

Socialdemokraterna kritiserar regeringens skattesänkningar:

Skattesänkningarna har dessutom varit orättvisa. … Den tiondelen av befolkningen som tjänar bäst har fått mer än vad 60 procent av befolkningen fått tillsammans.

En ledare i DI klargör dock följande:

Den tiondel som har fått 23,6 procent av regeringens skattesänkningar betalar trots sänkningen 33 procent av de samlade inkomstskatterna. … De 10 procent som tjänar mest betalar ojämförligt mest skatt – faktiskt mer än vad de 60 procent som tjänar minst betalar tillsammans.

Det leder fram till frågan hur rättvisa skatter ska definieras. När Socialdemokraterna säger att det är orättvist att de tio procent som tjänar mest betalar 33 procent av de totala inkomstskatterna, undrar man hur stor del de anser att denna decil ska stå för. Finns det någon formel i bakgrunden som kan preciseras? Är siffran 50 procent? 90 procent? Hur beräknas rättviseoptimum? Eller handlar detta om tom retorik?

Är ansikte eller kropp viktigast?

När vi finner någon vacker, baseras det främst på en bedömning av ansiktet eller kroppen i övrigt? Ny forskning, i form av studien ”The Relative Importance of the Face and Body in Judgments of Human Physical Attractiveness”, publicerad i Evolution and Human Behavior, ger svaret:

In this study, we assessed the relative importance of the face and body in judgments of human physical attractiveness. … Images of the face and the body were rated independently before participants were shown and asked to rate the combined face and body images. Face ratings were found to be the best predictor of the ratings of combined images for both sexes …

Det är därför kanske inte särskilt förvånande att skönheten i politikers ansikten är relaterad till deras valframgångar.

Självständig 10-åring

I USA låter de skolbarn recitera den s.k. pledge of allegiance:

I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.

Jag finner denna praxis obehaglig, av åtminstone två skäl: dels är den nationalistisk-kollektivistisk och dels är den pro-religiös. Att försöka påverka barn med hemska läror ser jag som klandervärt. Nå, det finns tydligen personer i USA som håller med mig, som en protesterande 10-åring:

Their son told them last weekend he had decided to no longer stand and recite the Pledge of Allegiance at school because he didn’t believe there is liberty and justice for all, especially when it comes to gay rights.

Ytterligare ett skäl att ogilla denna ramsa.

Tips: Peter Santesson-Wilson.

Ska statuskonsumtion minskas?

Robert Frank och andra (se länkar nedan) hävdar att konsumenter bryr sig om status och att det leder till en tävlan med negativa välfärdseffekter. Därför bör staten, anser de, införa progressiva konsumtions- eller inkomstskatter, som dämpar arbets- och konsumtionshetsen, för allas bästa.

Nu visar Kenneth Arrow och Partha Dasgupta, i ”Conspicuous Consumption, Inconscpicuous Leisure”, publicerad i Economic Journal (preliminär gratisversion här), att detta är en förenklad analys:

It is commonly argued that because relative consumption appears to matter to people, they must be involved in a ”rat race”: people work harder and consume more than they would have were optimum public policies in place. But although consuming more today would improve one’s relative consumption now, it would worsen one’s relative consumption in the future. In this article we identify the structure of felicity functions for which the two effects offset each other exactly. The finding goes some way toward explaining why, while household surveys suggest that relative consumption matters, the consumption behaviour of households has not pointed unambiguously to the presence of relative consumption effects.

En lärdom tycker jag är att nationalekonomer bör vara försiktiga med att förespråka policyrekommendationer när den teoretiska grunden är outvecklad och när de empiriska resultaten inte är tydliga i någon viss riktning.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra”, ”Ska sport och smink beskattas?”, ”Statustävlan kan gynna miljön”, ”Två typer av egenkärlek” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”.

Hur påverkar kulturella olikheter ekonomin?

Man kan tänka sig både positiva och negativa ekonomiska effekter av kulturella olikheter i en region. På den positiva sidan kan olikheter leda till att fler perspektiv och innovationer kommer fram; på den negativa sidan kan olikheter leda till konflikter och antagonism, vilket försvårar samarbete.

En ny studie, ”Cultural Diversity and Economic Performance: Evidence from European Regions”, undersöker saken empiriskt. Två mått på olikhet används: dels andelen utlänningar i en region, dels ett fraktionaliserings-
index som mäter sannolikheten för att två slumpmässigt valda individer är av olika grupptillhörighet. Resultat för undersökta regioner inom EU-15:

[W]e find that diversity is positively correlated with productivity. Moreover, we find evidence that causation runs from the former to the latter.

Det verkar som om en blandad befolkning inte är något att rädas från ett effektivitetsperspektiv.

Religionsguide

Via Patrik Lindenfors hittar jag denna utmärkta vägledning:

Krigets ansikte

Salvador Dalí, The Face of War (1940), 64,0 x 79,0 cm:

Forskningsresultat för Mona Sahlin

Mona tar till orda:

Dit [till ökad sysselsättning] når inte Sverige genom att låna till skattesänkningar, mest till den rikaste tiondelen av befolkningen. Det är ansvarslöst. Vi socialdemokrater sätter i stället jobben först.

Jag rekommenderar Mona att läsa Finanspolitiska rådets kommentar till regeringens budgetproposition:

En förstärkning av jobbskatteavdraget utgör ett centralt förslag i budgetpropositionen. Vi har i våra två årsrapporter analyserat de tidigare jobbskatteavdragen och då delat regeringens bedömning att de är en effektiv metod att öka sysselsättningen på lång sikt. Erfarenheterna av jobbskatteavdrag från särskilt USA och Storbritannien är goda: ett antal utvärderingar tyder på att sådana skattesänkningar varit verkningsfulla. Det finns också makroekonomisk forskning som kan tolkas som att jobbskatteavdrag kan minska risken för att en tillfällig konjunkturnedgång ska leda till bestående högre arbetslöshet.

Därtill borde Mona bekanta sig med forskning som visar att skattesänkningar kan stimulera ekonomin (i BNP-termer) minst lika bra som utgiftsökningar.

Man kan mot bakgrund av denna forskning fråga sig varför det är ”ansvarslöst” att ”låna till skattesänkningar” som ökar sysselsättningen medan det tydligen inte är ansvarslöst att, som Socialdemokraterna föreslår, låna till skattesänkningar till pensionärerna och till höjd a-kassa, två åtgärder som kan förväntas minska sysselsättningen.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Expr.
Se även Den hälsosamme ekonomisten om utanförskapets storlek.