Dolly nere vid floden
Dolly Parton, en av mina idoler sedan barndomen, framför med sedvanlig bravur sången “Shall We Gather at the River?”:
(Ignorera den vidskepliga texten och njut istället av sång, melodi och känsla.)
Dolly Parton, en av mina idoler sedan barndomen, framför med sedvanlig bravur sången “Shall We Gather at the River?”:
(Ignorera den vidskepliga texten och njut istället av sång, melodi och känsla.)
Subscribe to comments with RSS.
| Roland på Hur blir man lycklig? | |
| .perpotator på Hur blir man lycklig? | |
| Bruno på Energisk tavla | |
| pontus på Hur blir man lycklig? | |
| swingthatcat på Sommarläger i kritiskt tä… | |
| Pierre på Energisk tavla | |
| Bruno på Energisk tavla | |
| Pierre på Sommarläger i kritiskt tä… | |
| Pierre på Energisk tavla | |
| Camilla på Sommarläger i kritiskt tä… | |
| Bobbert på Vad betyder HV71? | |
| Bruno på Energisk tavla | |
| Spillulle på Sommarläger i kritiskt tä… | |
| Marcus på Sommarläger i kritiskt tä… | |
| Pierre på Sommarläger i kritiskt tä… |
Blogga med WordPress.com. — Journalist tema av Lucian E. Marin
Ja, Niclas, det är kanske bäst att du ignorerar texten (för att inte slå knut på dina antireligiösa teser). Men det är härligt att se att du uppenbarligen inte kan vara oberörd av den “melodi och känsla” som människor med stark tro på Jesus kan förmedla…. ;)
Joakim
10 december 2007 vid 2:35
Jag är även mycket svag för Requia. (Dock ignorerar jag den vidskepliga texten, som emellertid låter fin på latin.)
nonicoclolasos
10 december 2007 vid 9:04