Det förkastliga begreppet synd
En tidigare påve, Pius XII, sade följande i ett radiotal 1940:
Århundradets synd är förlusten av känslan av synd.
Detta uttalande är avslöjande. Katolska kyrkan vill att människor ska känna skuld över saker som det inte finns någon rationell orsak att känna skuld över, för att kunna styra och domdera och upprätthålla sin egen makt.
Hela begreppet synd bygger i själva verket på vidskepelse. Självklart kan och ska en modern, upplyst människa inte erkänna begreppet.
Det utgår från den bisarra idén att Jahve skapade två människor, Adam och Eva, som valde att bryta mot hans regler (vilket han, som allvetande, kände till innan han skapade dem och för vilket han själv följaktligen, som allsmäktig, borde klandras; men här uppstår direkt en logisk spänning, ty hur kan någon som är allgod klandras?). Detta kallas synd.
Men inte nog med det. Katolska kyrkan lär att arvssynd existerar, dvs. alla människor föds syndiga på grund av vad Adam och Eva gjorde. (Hur en allgod gud kan straffa alla människor på grund av vad två stycken gjorde är mystiskt. Likaså är det som sagt mystiskt att han ens klandrar Adam och Eva, eftersom han är orsaken till dem och eftersom han kände till deras val på förhand.) Därför behöver alla döpas och bli frälsta, för vilket Katolska kyrkan finns. Se där, vilken smart affärsidé! Man berättar en (motsägelsefull) saga (ty givetvis existerade inte Adam och Eva) som rymmer ett problem – och man erbjuder en exklusiv lösning! Om någon väljer att säga nej till detta erbjudande hamnar denne för evigt i helvetet. ”An offer you cannot refuse,” tycks tanken vara.
Tydligen går människor på denna fasansfulla och groteska saga. Hur kan annars denna otäcka organisation finnas kvar än idag? Dess grundtankar – vari ingår begreppet synd – är förkastliga.
Ett mer utvecklat argument återfinns här.
Niclas: Jag gillar din religionskritik! Den är uppfriskande. Men ibland tycker jag att du missförstår teologin. Som i den paradox du ställer upp – Gud är förvisso allsmäktig men kristen teologi brukar förklara syndafallet med att Gud gav människan fri vilja. Dessutom skapades Adam och Eva (en mindre bokstavstroende skulle naturligtvis hävda att en hel del i denna del av Bibeln bör betraktas som allegoriska episoder), medan arvssynden inte uppkom förrän de bitit på äpplet.
Och vidare – hur menar du att en allgod Gud ”straffar” människor för två personers misstag? Poängen är ju snarare motsatsen – att Gud förlöser människor genom frälsning.
Joakim
11 januari 2008 vid 12:11
Jo, så brukar syndafallet förklaras, men jag finner, som jag utvecklar i uppsatsen jag länkar till, inte den ”förklaringen” adekvat.
Straffet menar jag uppkommer genom Jahve beslutade om arvssynd. Dvs. alla föds syndiga från början utan att själva ha varit skuld till det.
nonicoclolasos
11 januari 2008 vid 13:04
Niclas: Läste ditt papper nu. Missade det tidigare. Mycket välskrivet om teodicéproblemet.
Min gamla föreläsare Iannaccone (som du förmodligen känner väl) har en del bra hypoteser till varför dessa synbart irrationella utsagor är så tilltalande för många människor.
(http://econpapers.repec.org/RAS/pia4.htm)
Men bortsett från teodicéparadoxen (så som du presenterar den) så tycker jag att den västliga kristenhetens teologi i många fall har präglats av inre logisk konsistens. USA:s grundlagsfäder var i många fall deister (jag erkänner mig själv dit), vilket ledde dem till uppfattningar om att Gud skapade världen men lät människorna – genom fri vilja – skapa sina egna öden. Dvs, efter skapelsen och syndafallet valde Gud att endast intervenera i några få fall.
(Deisten Jefferson gick till och med så långt att han utförde revideringar av Bibeln för att rensa ut allt han ansåg som humbug!)
Dessutom hävdar flera delar av Bibeln att (onda) krafter också är verksamma i världen, vilket alltså återigen förklaras av tanken på människans fria vilja.
Med en inte så liten ödmjukhet blir jag samtidigt förundrad över din upprördhet och den energi du lägger ner på att vederlägga religiös tro: Du har fullt rimliga, logiska argument, som du presenterar på ett pedagogiskt och rationellt sätt. Men problemet är naturligtvis att teologi inte låter sig vederläggas med rationella argument – eftersom det är en trosuppfattning – en övertygelse som inte bygger på rationell metod: Att ifrågasätta Guds intention är enligt kristendomen att betrakta som hädelse, och även om du nu hävdar att detta är en ”smart affärsidé” för kyrkliga samfund så hjälper det ju inte dig med att omvända kristna.
Jag tror att de flesta (alla?) som läser din blogg förstår, och håller med dig om logiken i dina argument. Återstår då bara att konstatera att kristna anser sig styrda av en moral som inte begränsas av mänskligt tänkande. Du kan kalla alla dessa människor för knäppgökar om du vill. (Problemet är väl att om du har rätt så kommer du aldrig att kunna säga ”told you so” till dem. Och om de har rätt så kan den yttersta dagen bli en rätt intressant tillställning för dig…;)
Men låt oss vända på det epistemologiska argumentet (och lämna diskussionen om ontologiska Gudsbevis). Kärnan i din kritik av religiositet är att du inte köper kristna människors uppfattning om Gud – att de känner Gudskärlek. Och hur ska de rimligen kunna förklara det för dig? Hur ska jag kunna förklara för dig hur det känns med Guds närvaro i mitt liv? Det är lika omöjligt som att försöka få människor att förstå den kärlek jag känner för min fru. För mig är hon den mest underbara personen på jorden, men jag är medveten om att många människor inte ser vad jag ser i henne.
Slutligen – Humes ”On Religion” är ett bra exempel på religionskritik som jag har läst ett antal gånger. Men i all Humes briljans kommer han inte åt det faktum att religionen i strikt mening är ickerationell. Att liksom hoppa upp och ner och skrika ”ha! ditt argument håller inte” åt en människa som redan från början har sagt att den har ickerationella uppfattningar i trosfrågor leder liksom ingenstans.
Teodicéproblemet är just detta – ett problem. Men en stor del av religionens poäng är att den ska erbjuda ett mysterium – som ska ge kraft åt ett kall på jorden. Gud är förklädd, och människor ska söka honom. En personlig favorittext på detta tema är raderna i Garth Brooks ballad där han sammanfattar Gudsintentioner med texten ”Some of God’s greatest gifts are unanswered prayers.”
I övrigt – tack för en oerhört stimulerande blogg med mängder av intressant material!
Joakim
12 januari 2008 vid 1:55
Joakim: Garth Brooks i all ära. Låt mig, apropå din mysticism, kontra med Ayn Rand!
nonicoclolasos
13 januari 2008 vid 10:20
Joakim
Vad tycker du om L.Ron Hubbards saga? Hubbard var en misslyckad science fiction-författade, bublicerade över 1000 böcker (flest i världen, någonsin), för att sen grunda scientologi-kyrkan. Denna religion har en, likt bibeln, helt vansinnigt intressant skapelseberättels.
Hubbard skrev först en bok hette:
-Dianetics. The Modern sciende of modern health.
sen den andra:
-Child Dianetics. Dianetic Processing for Children.
Och, för all del, den tredje:
-Typewriters in the sky.
Saku
6 december 2008 vid 18:01