Järnladyns fall
Jag såg just BBC-dokumentären ”The Fall of the Iron Lady”, ett reportage om hur Margaret Thatcher kickades som sittande premiärminister av sitt eget parti efter 11,5 år vid makten. Jag har alltid inspirerats av hennes starka framtoning, elegans, handlingskraft, passion för ekonomisk liberalism och anti-kommunism. Hon blev nog lite megalomanisk på slutet – som när hon meddelade världen:
We have become a grandmother.
Vanligtvis är det bara kungligheter som använder pluralis majestatis. (Detta yttrades 1989, då hennes barnbarn Michael föddes. Han är nu stjärna i amerikansk fotboll.)
Om man bortser från storhetsvansinnet, samt en del icke-triviala politiska misstag vad gäller homofrågor*, skatte- och EU-politik samt Augusto Pinochet, kan jag inte annat än uttrycka min stora beundran för henne. Hon fick mycket gjort, det mesta bra, i en tid då starkt ledarskap behövdes, såväl i Storbritannien som i Europa och världen.
Reinfeldt har mycket att lära av henne, något han snarast behöver ta till sig.
*Men läs om Thatcher om gayikon!
Margaret Thatcher – världens dyraste tant
Margaret lyckades under sina år vid makten lägga ned en stor del av Englands järnvägar. Sen kom det en tid när engelsmännen upptäckte att vägarna inte räckte till. Och då var det lite väl sent när banvallarna väl var borttagna.
Har hört siffran 200 miljarder för att återställa en del av tantens sanering av järnvägsnäten.
Reinfeldt – dra lite lärdom av dina idoler
KalleP
13 januari 2008 vid 23:47
KalleP: Jag är inte helt säker på att det du har hört är korrekt.
nonicoclolasos
14 januari 2008 vid 9:16
Elegans? Enligt min smak var hon allt utom elegant. Min mormor hade smakligare klädstil…
Däremot klädde Jacqueline Onassis sig anständigt.
PTH
14 januari 2008 vid 15:15
PTH: Jag säger bara: tweed! Tilläggas kan att jag tycker hela hennes uppenbarelse är elegant, oavsett klädval. Fotot ovan tycker jag andas elegans.
nonicoclolasos
14 januari 2008 vid 15:17