Kristet hot mot yttrandefriheten
Tor Billgren uppmärksammar att en ny kristen tankesmedja har bildats i Sverige, Claphaminstitutet. Den leds av förre kd-riksdagsmannen och pastorn Tuve Skånberg.* Denne man la för några år sedan fram en motion i riksdagen (1999/2000:K286) i vilken han krävde att yttrandefriheten ska begränsas:
Lagen om hets mot folkgrupp har visat sig vara obrukbar för att skydda medborgarnas legitima rätt att slippa se sin tro eller trosutövning kränkt. Därför bör återigen en lag om trosfrid införas.”
Särskilt framhålls den s.k. blasfemiparagrafen i norsk lagstiftning som en förebild:
§ 142. Den som i ord eller handling offentlig forhåner eller på en krenkende eller sårende måte viser ringeakt for nogen trosbekjennelse hvis utøvelse her i riket er tillatt eller noget lovlig her bestående religionssamfunds troslærdommer eller gudsdyrkelse, eller som medvirker hertil, straffes med bøter eller med hefte eller fengsel inntil 6 måneder.”
Skånberg vill alltså kriminalisera “kränkningar” av religioner. En högst oliberal man. Vi får se vad Claphaminstitutet kan tänkas komma med för djärva förslag framöver.
Uppdatering: Även ärkebiskopen av Canterbury vill förbjuda vissa typer av religionskritiska yttranden. Professor Eugene Volokh ger svar på tal här och här.
Uppdatering II: Tor Billgren rapporterar att Skånberg nu tycks något mer ödmjuk i sin titelanvändning.
___________________________________
*Skånberg titulerar sig “professor” men är inte utnämnd till professor. Han har enbart varit gästprofessor och adjungerad professor vid några utländska lärosäten. Som professor Lars Calmfors säger:
När denne (det har hittills uteslutande varit fråga om män) sedan utnämnts till adjungerad professor brukar epitetet adjungerad snabbt glömmas bort. I stället uppträder den adjungerade professorn i olika sammanhang som vetenskapligt meriterad professor och ger därmed helt fel signal till omgivningen om sina kunskaper. Detta är ett allvarligt problem, eftersom det leder till att vetenskapligt dåligt underbyggda slutsatser ofta förs fram som ‘vetenskapliga sanningar’.” (s 487)
Niclas Bergren ifrågasätter att jag tituleras ‘professor ‘ eftersom jag inte blivit utnämnd till professor (vid något svenskt lärosäte). Som framgår av min CV, som återfinns på http://www3.kristdemokraterna.se/person/article.asp?Person_ID=20992&Article_Id=1763 ,
blev jag 2004-11-11 Visiting Associate Professor of Church History vid Fuller Theological Seminary, Pasadena, USA med titeln “Professor” och 2004-12-09 Distinguished Professor of History vid Graduate Theological Union, Berkeley, USA med titeln “Professor”, 2006-10-10 Adjunct Associate Professor of Church History vid Fuller Theological Seminary, Pasadena, USA med titeln “professor” samt var i september och oktober 2007 gästprofessor i Patristik vid St. Petersburgs Evangeliska Akademi, Ryssland, också då med titeln “professor”.
Enligt tex Mikael Reuter vid Forskningscentralen för de inhemska språken, (Focis), som bedriver språkvård och forskning i finska, svenska mm “behåller en professor som övergår i annan tjänst titeln professor” se http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=1720 . Ett bekant exempel på detta är professor Alison Fettes Richard som är vicekansler vid Cambridge University. Hon tituleras av Cambridge University professor, trots att hon inte är utnämnd som professor vid detta lärosäte, utan har med sig sin titel från sin tid vid Yale University. De invändningar som gjorts mot detta språkbruk har tillbakavisats av Cambridge University, som alltså på sina officiella dokument och sin hemsida titulerar henne professor.
Detta är en snårig fråga, men låt mig vidhålla min uppfattning att det inte är hedervärt av Tuve Skånberg att kalla sig professor på basis av gästprofessurer och adjungerade professurer. Att man i engelsktalande länder tituleras “professor” under den tid man är gästprofessor eller adjungerad professor är helt riktigt, och detsamma gäller personer som är “assistant professor” och “associate professor” (den senare titeln använder jag själv, som docent, på engelska). Men dessa kategorier motsvarar inte den svenska titeln professor. Det är bara “full professor” i engelsktalande länder som gör det. Och Tuve Skånberg har inte varit “full professor” vid något utländskt eller svenskt lärosäte och bör därför, enligt min mening, inte kallas sig professor på svenska. Han är en teologie doktor som har varit gästprofessor och adjungerad professor. Räcker det inte så?
Tycker dock att följande resonemang är lite märkligt:
“Detta är ett allvarligt problem, eftersom det leder till att vetenskapligt dåligt underbyggda slutsatser ofta förs fram som ‘vetenskapliga sanningar.”
En slutsats blir väl knappast ‘vetenskaplig sanning’ bara för att den förs fram av en professor eller ‘vetenskapligt dåligt underbyggd’ om den förs fram av en något mindre meriterad person?
Sedan kan man inte jämföra professorstiteln i “engelsktalande länder” med den svenska rakt av, eftersom bruket skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika länder även i den engelsktalande världen. Här i England är det, liksom i Sverige, i princip bara “full professors” som använder titeln professor.
Men ingen skulle drömma om att förvägra en gästföreläsande “associate professor” från USA rätten att kalla sig själv professor när han är här på besök.
Med samma logik kan man ju låta Skånberg använda de titlar han faktiskt har, men samtidigt bära i åtanke de skillnader som finns mellan det svenska och det amerikanska systemet.
Tuve Skånberg är lika lite en professor som jag är kung i Sverige.
Hans resonnemang om hur de fundamentalistiska kristna amerikanska högskolorna kallar honom för det och därför är han det är lika underligt som om RFSL skulle utnämna mig till kungen av homos och att jag därmed skulle börja titulera mig Kung björn….
Ytterligare ett pinsamt lågvattenmärke från en av de mest högljudda representanterna för kristen fundamentalism i Sverige och visar med önskvärd tydlighet på vilken nivå dessa personers argument befinner sig.
Lagstiftning mot hädelse är väl ungefär lika liberalt som den hetslagstiftning vi har i Sverige. Själv anser jag mig dock inte som liberal men icke desto mindre tycker jag vare sig hetslagstiftning eller lagar mot hädelse bör finnas. Yttrandefriheten är demokratins främsta signum och förutsättning.
Mattias: Jag delar din syn på både hets- och hädelselag. Och att förespråka ytterligare inskränkningar av yttrandefriheten utöver den redan alltför stora inskränkning vi har idag finner jag upprörande.
Associate Professor är “Docent”. Full, eller Tenured, Professor är svenskans “Professor”, inget annat.
Visiting Professor betyder absolut ingenting.
Däremot tycker jag att det läggs lite väl mycket vikt vid professorstiteln i sverige. Det finns en hel jävla del jeppar vid våra svenska universitet som inte har en enda (respektabel) publikation, samtidigt som det finns lektorer med ett briljant track record.
Hej Niclas !
Din kritiska syn på att jag titulerats ’professor’ har dragit igång ett flertal kommentarer på din blogg, och för att inga obesvarade påståenden ska hänga i luften vill jag tillfoga ett par klargöranden.
Såväl Graduate Theological Union, Berkeley, Fuller Theological Seminary som St. Petersburg Evangelical Academy är väl renommerade lärosäten och är ackrediterade i USA repektive Ryssland. Fuller har t ex en doktorsutbildning som rankats högt bland USA:s universitet http://goliath.ecnext.com/coms2/gi_0199-2980396/Doctorate-degrees-2001-2002-Top.html
Räknat med det amerikanska systemet (assistant, associate eller full professor) var min tjänst som ”guest professor” vid St. Petersburg Evangelical Academy en position som “full professor” . Jag är fortfarande knuten till Fuller Theological Seminary och St. Petersburg Evangelical Academy genom att jag återvänder för att ha fler kurser där.
Däremot vill jag ge dig rätt i en väsentlig sak, nämligen att en utländsk professorstitel inte kan jämföras med en svensk (eller en engelsk), och i alla formella sammanhang och publikationer skriver jag också ut från vilket lärosäte och tid som titeln härrör.
Vänligen
Tuve
Tuve: Jag har inga problem med att du anger att du har varit gästprofessor och adjungerad professor vid olika lärosäten, tvärtom, sådant bör man stolt lyfta fram. Det jag har problem med är när personer i Sverige kallar sig eller kallas “professor” på basis av förordnanden som gästprofessor och adjungerad professor, i linje med professor Calmfors syn. Säger man “professor Berggren” då tolkas det i svensk kontext som att man är “full professor” (och inte gästprofessor eller adjungerad professor), varför jag tycker att det är klädsamt att avstå från det sättet att uttrycka sig om man inte är “full professor” (vilket varken du eller jag är).
Varför tystnade inläggen från Il Professore? aka Tuve Skånberg?
Kan han ha krypit till korset kanske och överväger presentera sig nästa gång helt enkelt som Tuve och inte som: “en gång” Gäst professor vid 3 fundamentalistiska kristna institut, Herr Il Professore Skånberg” lol + OMG ,var finns självinsikten och självdistansen hos denna människa?
Kanske han kommit på att han är lika liten och därmed lika stor människa som alla oss andra
Bara det uppvaknandet kan ju göra vem som helst tyst….inte minst de mest högfärdiga av os alla.
Ett tipps till Tuve är att hålla sig borta från professor så det inte går som för vår moderata vän…
Vet ni vad jag tror ? Jag tror att Skånberg blev alldeles paff av den nivå på vilken kommentarerna om honom på den här bloggen ligger. Han mäktar inte med argument av den tyngden.
Fan, vad bra ni är, killar (tjejer, blobbar, x:ar, fyll i själva-r).
Vet ni vad jag tror? Jag tror att Skånberg blev alldeles mållös av nivån på er kritik mot honom. Han mäktar inte med argument av den tyngden, helt enkelt. Fan, vad bra ni är, killar (tjejer, blobbar, x:ar, fyll i själva-r)!
Det stavas förresten “tips”. Med ett p.
Nej, helt mållös är jag inte, och de ‘tunga argumenten’ har inte skrämt mig till tystnad
, men väl till att jag ville gå till botten med diskussionen, så att den blir slutgiltigt besvarad.
Efter att jag nu har kontrollerat med såväl Högskoleverket, Språkrådet, den svenska språkvårdande
myndigheten (Birgitta Lindgren), samt den finska språkvårdande myndigheten (Mikael Reuter) står det klart att den som haft en befattning utomlands som titulerats ”professor”, också tituleras professor efter hemkomsten till Sverige.
Vid en koll med några olika professorer vid Lunds universitet visade detta sig vara en självklarhet. De nämnde som färskt exempel att biskopen i Lund, Antje Jackelén, tituleras professor i Sverige, efter att hon kommit hem från att ha varit associate professor of systematic theology/religion and science vid Lutheran School of Theology i Chicago.
http://www.lstc.edu/news/04-05/nov04/Jackelen%20News%20Release.htm
Ett par sådana exempel av många finner man på tex på Lunds universitets hemsida
http://www3.lu.se/info/lum/LUM_05_01/62_hant.html och i Svenska kyrkans pressmeddelande http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/141866 .
Och med det lämnar jag frågan.
Jag vidhåller att det är oetiskt av Tuve Skånberg att i svensk kontext kalla sig professor. Han är teologie doktor och har varit adjungerad professor samt gästprofessor vid några utländska lärosäten. Säger man “professor Skånberg” implicerar man att Skånberg antingen har blivit fast utnämnd till professor vid ett svenskt eller utländskt lärosäte, vilket är ett kriterium som både Lindgren och Reuter betonar. Reuter säger också explicit att “inte bara Visiting Professor” räcker för att kalla sig professor - men det är just gästprofessor och adjungerad professor (och notera där professor Calmfors kritik) har varit.
Att man i andra länder titulerar gästprofessorer (visiting professors), adjungerade professorer (adjunct professors), docenter (associate professors) och disputerade med tjänst (assistant professors) för “professor” säger inget om hur titeln används i Sverige. Som sagt tituleras jag som docent “professor” när jag besöker USA, men det skulle aldrig falla mig in att kalla mig “professor Berggren” i Sverige.
Jag skulle gärna få uppgift på vilka professor vid LU som anser att Tuve Skånberg ska kallas sig “professor Skånberg” - jag skulle gärna kontakta dem och fråga om de noga har studerat hans cv.
Slutligen Jackelén. Hon var fast utnämnd till “associate professor”, och har alltså innehaft just en fast utnämning vid ett amerikanskt lärosäte. Det har inte Tuve Skånberg haft, och notera att det är det krav Lindgren och Reuter angav för att man i Sverige ska kalla sig professor. Det är något annat än att vara gäst eller adjungerad.
Emellertid är jag rätt säker på att Jackelén i svensk kontext inte kallar sig “professor Jackelén”, eftersom hon inte var “full professor” i USA utan det som motsvarar docent i Sverige. Att hon kallade sig det under sin tid i USA är dock självklart, det gör man i deras system. Och att hänvisa till en kort nyhetsnotis inger inte direkt förtroende: personen som skrev kanske inte kände till skillnaden mellan “full” och “associate” professor. Det gör jag, och det gör Tuve Skånberg.
Olika länder har olika sätt för professorsavancemang. I Tyskland, Holland och Sverige, till exempel, är den vanliga gången att man först blir docent. I UK och USA är titeln docent okänd. Man blir professor direkt från doktor. Men de har olika grader, vanligtvis med en tre-års period mellan de olika stegen.
Hur länge man varit professor är egentligen av ingen betydelse i sammanhanget. Man blir inte professor med tanke på vad man kommer att åstadkomma i den befattningen, utan på grund av de meriter man äger vid utnämnandet. För det är uppenbart att ens situation kan ändra sig ganska snart efter utnämnandet (t.ex. sjukdom) till en sådant grad att man ibland inte förmår uppfylla sina professors förpliktelser men ingen skulle drömma om att inte kalla en sådan person professor.
I Sverige översätter en docent ofta sin titel till engelska med “Associate Professor” och jag har känt docenter i Uppsala som förklarade sin docenttitel för amerikaner som “Unsalaried Professor”. Vid titulerande kan man knappast kalla sig “Associate Professor”, vilket egentligen är knutet till en aktiv tjänst och reser frågan , “I vilken läroanstalt?” . I alla sådana fall, använder man helt enkelt titeln “Professor”.
Vi har ett internationellt forskarsällskap inom mitt ämne (Studiorum Novi Testamenti Societas) med 1,000 medlemmar (vanligtvis professorer från världens viktigaste lärosäten). Mina kolleger i Lund och jag håller för tillfället på att organisera dess årliga konferens i Lund. I detta sällskap finns professor-medlemmar från Fuller Theological Seminary, där Prof Skånberg undervisade. Dessa kolleger är respekterade medlemmar i vårt sällskap. Det skulle därför vara egendomligt om vi inte erkände titlar tilldelade av denna institution. Vidare, accepterar man utländska titlar även från sådana länder om vilka några av oss kanske har lite funderingar huruvida deras vetenskapliga nivå motsvarar vår nivå eller inte. Vi kan ju inte sätta oss att granska deras speciminering och jämföra den med vår svenska speciminering. Vi accepterar dem helt enkelt.
Det faktum att Prof Skånberg inte stannade länge vid Fuller etc. kan vara avhängigt av tusen andra orsaker än att han inte bedömdes tillräckligt kompetent för professors “tenure”.
Slutligen, använder Prof Skånberg inte bara sin professorstitel utan ställer även sin CV, i vilken man kan se både var han fick titeln och hur han fick den, till förfogande. Hade han påstått att han var Professor vid Uppsala eller Lund, då hade detta varit en osanning. Men det har han aldrig sagt. Han säger att han blev professor i USA, och det måste vi respektera. Detta har varit vår praxis gentemot titlar tilldelade i andra länder.
Jag har i frågan om Tuve Skånbergs användande av titeln professor kontaktat och fått svar ifrån en professor i filosofi, en professor i statsvetenskap och en professor i nationalekonomi (och nu talar jag om riktiga professorer). De är helt eniga om att Tuve Skånberg använder sig av professorstiteln på ett sätt som strider mot normen i deras ämnen. Två av dem använder uttrycket “lånta fjädrar” för att illustrera att det handlar om att försöka få större trovärdighet genom att nyttja en titel som inte tillkommer en att använda. Jag står alltså fast vid att det är oetiskt av Tuve Skånberg att kalla sig professor. Han bör istället kalla sig teol.dr samt fd. gästprofessor och fd. adjungerad professor.
Hej Niclas!
Jag har informerats om ytterligare ett exempel för meningsutbytet ovan som är relevant, och som jag för fullständighetens skull lägger in här:
“Ska en gästprofessor tituleras ”professor” även efter att hans/hennes förordnande löpt ut? Niclas Berggren påstår sig veta besked; det är ”lånta fjädrar” och oetiskt.
Men tvärtom är det kutym och brukligt inom den akademiska världen. Se tex hur fil.dr. Hans Rausing efter de tre år han varit gästprofessor vid Mälardalens Högskola tituleras ”professor” även senare av detta lärosäte. http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/70778 . Han tituleras därefter allmänt ”professor”: i såväl Cambridge http://www.chu.cam.ac.uk/archives/about/Annual_report_05_highlights.pdf som Oxford
http://www.ashmolean.org/documents/AR2005-06-high.pdf, och Imperial College, London
http://www.richmond.ac.uk/downloads/catalog/RichmondUniversityCatalog0304-HonoraryDegreeRecipients.pdf liksom av Storbritanniens regering och utrikesminister Jack Straw, liksom av drottning Elisabeth själv. http://findarticles.com/p/articles/mi_hb5243/is_200603/ai_n20110295 .
Svenska media titulerar honom professor, SvD 25/3 2006, Dagens Industri 27/3 2006
http://di.se/Nyheter/?page=/avdelningar/artikel.aspx%3Fstat%3D0%26articleid%3D2006%255C03%255C25%255C181305%26sectionid%3Dettan%26menusection%3Dstartsidan%3Bhuvudnyheter
Kanske även professor Rausing brukar ”lånta fjädrar” enligt Niclas Berggren? … ”
vänliga hälsningar
Tuve