Vem tänker på kvinnorna?
Förr i tiden förekom inte öppna relationer mellan personer av samma kön – de var varken legalt eller socialt accepterade. Tvärtom var det i Sverige fram till 1944 straffbart att ha sex med någon av samma kön! Hur gjorde då homosexuella? De förträngde sina känslor eller levde ut dem i smyg. Många gifte sig, såsom förväntades av dem. Tyvärr förekommer giftermål på denna falska grund även i dag, vilket ju för övrigt är temat för Brokeback Mountain.
I SvD berättar Eva om hur hon upptäckte att hennes man i själva verket är homosexuell:
När Eva upptäckte att hennes man surfade på gaysidor ville hon inte tro det. För att få bevis satte hon in en kontaktannons i manligt namn på en homosajt. Maken nappade. Det visade sig att han var regelbundet otrogen med män.”
Just denna kostnad tycker jag inte har lyfts fram tillräckligt. Det är inte bara så att negativa attityder, normer och lagar skadar homosexuella och förminskar deras möjlighet att realisera sin livspotential – dessa ting skadar i hög grad också de kvinnor som bögar gifter sig med bara för att de känner att det enda socialt accepterade är en heterosexuell relation.
LDS och homosexuella medlemmar som lever/har levt i äktenskap.
http://www.youtube.com/watch?v=HN8HipjYESY
http://www.youtube.com/watch?v=CFVDqEtLQxY
http://www.youtube.com/watch?v=oZmeWbWW6Mk
Eh. Men varför just lyfta fram kvinnorna som offer. Är det inte lika vanligt med lesbiska som lever i hetroförhållande och sen kommer ut? En av de tidigare artiklarna i svd.s serie handlar just om en sådan kvinna.
Jovisst, David, men forvandla nu inte detta till en kamp mellan konen (vilket ar valdigt vanligt i detta sammanhang) for det blir bara en utvattnad diskussion som motsvarar feministkabbel over vem det ar mest synd om. I detta fallet spelar det ingen roll om det var en han eller hon, faktum kvarstar att han LJOG och BEDROG och kan fortfarande inte sta for VEM han ar och de VAL han har gjort. Oavsett vem han valjer att leva med senare i livet, sa fortjanar inte en partner (oavsett kon) att bli behandlad pa det sattet. Och det ar DET artikeln visar.
Det har varit ett stort fokus pa de som ‘kommer ut’ och deras svarigheter, men valdigt lite om de som efter ar tillsammans med nagon upptacker eller blir duschad med att ‘egentligen har jag aldrig varit attraherad av DIG, jag har bara insett det NU’ (lite oevrdrivet). Missforsta mig ratt. Mina basta vanner har i London ar tva bog-par och de har varit valdigt raka med vad de velat och inte misslett nagon. Visst de tillhor den yngre geenrationen i 30 ars aldern. Okej, jag forstar att samhallets tryck kan vara valdigt stort och jag sympatiserar strakt med de som ar fast i nagot de inte kanner sig bekvama med (alla har vi val gjort slut for en eller annan anledning och fasen vad hemskt om vi hade varit tvugna att fortsatta leva i det forhallandet, eller hur), men jag kan se fran andra sidan ocksa. Nar du upptacker att din partner (som du kanske ar fortfarande kar i) borjar fa upp ogonen for nagon annan, sa har du en instinkt att kampa for den personen. Kanslan att veta att du inte har en chans, hur mycket du an vill, ar som att slita sjalen itu. Och du har inte en chans bara for at du saknar antingen en snopp eller ett par storre brost. Da fragar man sig, varfor i helvete lat han/hon mig leva i en logn sa lange. Hade det inte varit battre att saga det fran borjan?
Kvinnor har kanske lattare att komma ut, kanske pa grund av att de har lattare att kommunicera och samhallet har en mer tolerant syn mot dem i manga sammanhang. Aven i heterosexuella erotiska filmer ar det vanligt med lesibska inslag, men inte lika vanligt med inslag av homosexuella man. Men oavsett om det galler lesbiska eller bog-forhallanden sa ar det RATT att visa aven andra sidan som blev antingen bedragen eller lamnad kvar. For det gor lika javla ont att bli lamnad av en homosexuell som av en heterosexuell. De ar precis lika latta att bli kara i.
Jag tyckte det var intressant att RFSL vägrat hjälpa henne för att de bara tar hand om ‘’sina egna”.
Jag tycker nog inte att sexuell läggning spelar någon roll när det handlar om ett medvetet val att ljuga och bedra en annan människa. Det finns ingen ursäkt för sådant beteende. Många människor väljer istället att vara ensamma eller smådejta, inte att ‘’släpa med” en annan person i flera år.
Jag tänker alltid på kvinnorna… faktiskt…