Alla dessa bokstäver
Maciej Zaremba skriver i DN:
Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen ‘hbt-personer’ (homosexuella, bisexuella och transpersoner*), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden.”
Få har kunnat undgå att märka att HBT-akronymen har blivit poppis i Sverige. Den lanserades av Greger Eman i RFSL:s tidning Kom Ut (nr 4/2000), med syfte att göra homo- eller gayrörelsen (nu mer eller mindre utdöda begrepp!) mer inklusiv. Eman knöt därvidlag an till engelsktalande länders GLBT-akronym (Gay, Lesbian, Bisexual, Transgender).**
Nu menar dock vissa att HBT är exkluderande. Sveriges förenade gaystudenter kallar sig t.ex. numera Sveriges HBTQ-studenter, där q:et står för queer. Ja, varför ska inte queer-personer få vara med? I USA har det inte stannat där. Vissa förespråkar användandet av GLBPTQQI (Gay, Lesbian, Bisexual, Pansexual, Transgender, Queer, Questioning, Intersex), vilket väl på svenska skulle bli HBPTQFI. Det börjar bli knepigt att hålla reda på alla förkortningar (för att inte tala om vad fenomenen bakom förkortningarna innebär) – och man frågar sig om det logiska slutet inte är att inkludera alla utom de heteronormativa. Mycket riktigt kallades en ungdomsverksamhet inom RFSL Stockholm ett tag för “Icke-heteronormativ ungdom” (IHU), dvs. man definierade sig i termer av vad man inte är.
Hur ska man se på detta? Att använda sig av akronymer kan vara bra för att uttrycka något långt på ett koncist sätt, vilket talar för användandet av HBT i frågor som är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Men jag ser fyra problem:
- HBT låter kliniskt och opersonligt, särskilt som etikett på människor. Vem vill vara en “HBT-person”? Ska akronymen användas verkar det bäst i politisk-sociala, inte privata, sammanhang.
- Det finns frågor som inte är gemensamma för homo- och bisexuella samt transpersoner. Ibland är det riktigt att särskilja grupperna, vilket kan försvåras av en etablerad akronym.
- Om målet är att alla som avviker från heteronormen ska inkluderas i den akronym som används blir det till slut lätt bisarrt. Det finns många bokstäver i alfabetet.
- Är inte själva grundtänkandet (”oss kontra dem”, “inkluderad eller exkluderad”) i sig konfliktskapande?
Summa summarum använder jag mig inte själv av begreppet, då jag tycker nackdelarna överväger fördelarna. Och apropå Zaremba-citatet: man kan ha insikt om, och uppskatta, mångfalden ändå.
_______________________________
*Begreppet “transpersoner” är i sig omstritt. Vissa finner det kränkande.
**Dock finner vissa lesbiska GLBT kränkande och sexistiskt och förespråkar istället LGBT.
Oj oj oj. Undrar på även alla andra bokstavskombinationer, förutom “h” i “hbt”, kan ställa till med sådan här förödelse:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150215
Jag tror vi måste ringa Knesset.
gummo
23 februari 2008 vid 8:55
Jag har alltid hatat “HBT” förkortningen. Särskilt mycket hatar jag uttrycker “HBT-person”. Hellre att jag kallar mig “bögjävel” än det.
Vad gäller bokstavkombinationer och organisationsnamn så tycker jag att RFSL (som numera ska utläsas “Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter”) och andra gör det onödigt svårt för sig.
Den amerikanska gayorganisationen Human Rights Campaign kan man säga mycket om (Andrew Sullivan ogillar deras vänsterpolitik stark), men de har det enda logiska namnet för en rörelse vars själva syfte är att sudda ut betydelsen av sexuell läggning. Homosexuellas rättigheter är mänskliga rättigheter. Bara det, inget annat. RFSL borde heter “Riksförbundet för mänskliga rättigheter” och välkomna alla som medlemmar.
C. L. K. Aqurette
23 februari 2008 vid 9:15
Aqurette: Låter mycket rimligt.
Kanske skulle man kunna använda kombinationen HMFL, som utläses ‘homosexuella med flera’, istället? Ingen glömd, liksom.
Peter S-W
23 februari 2008 vid 10:21
Jag ha full respekt för andras sexualitet och lägger mig inte i vilak de vill ha sex med. Men den här typen av diskussioner får mig faktiskt alltid att småflina. Nånstans djupt inne i mig finns det en känsla av att nån skämtar med mig.
Erik
23 februari 2008 vid 12:25
[...] blir alltmer förvirrande när bokstavsfolk kommer på tal, är Nonicoclolasos! Här resonerar hanlitegrann kring nack- och fördelarna med att använda den här sortens [...]
Var är det där H: ået när man behöver det? « Virrikokko
23 februari 2008 vid 22:14
Det är väldigt svårt att vara politiskt korrekt hela tiden. Men blir någon exkluderad i Rikförbundet För Sexuellt Likaberättigande? Där kan felet bli att det låter som att man förespråkar incest eller pedofili som något reko.
Jag ser två lösningar. (om man nu kan kalla det för lösningar)
1. Om man slutar vara så petig och kinkig och kan godta att HBT inkluderar även en själv, vad man nu än själv kallar sig, och strunta i vad respektive bokstav betyder.
2. Hitta på ett nytt ord dit alla kan ansluta sig, inte någon akronym som står för specifika saker. SPUNK till exempel. spunk-rörelsen låter väl schysst?
Sven
24 februari 2008 vid 22:24
Visst kan man i icke-politiska sammanhang säga gay- eller homo- istället för HBT. Men frågan är hur det uppfattas, och vilka signaler man sänder.
Precis som det blev, med all rätt, otrevligt och exkluderande att tala om BÖGsamhället, bÖGklubbar och GAYtidningar (med undantag för QX som tydligen utverkat amnesti…) när lesbiska kvinnor började kräva sin plats ser vi nu samma utveckling när det gäller andra grupper som egentligen har funnist med på båten sedan starten, men som osynliggjorts.
Och, Niklas, “transperson” må vara omtvistat, men inte riktigt så mycket som artikeln du länkar till antyder. Wikipedia ger en bättre bild av läget.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Transperson#Ordets_politiska_och_etymologiska_historia
Samtliga transorganisationer ( utom Benjamin) och RFSL/RFSL Ungdom använder begreppet.
Luka(s)
29 februari 2008 vid 13:51