Intimiderande intelligens
Jag finner det aningen påfrestande att umgås med mycket intelligenta personer. Känslan fångas i följande citat av Bertrand Russell, som ansåg John Maynard Keynes vara den mest intelligenta person han hade träffat på:
Every time I argued with Keynes, I felt that I took my life in my hands, and I seldom emerged without feeling something of a fool.

Hej: Niklas
Vore det inte bättre om vi människor var tacksamma över den intelligens som evolutionen givit oss, som en genetisk vinstlott. Det skulle i sin tur generera ödmjukhet och insikten att andra människor kanske inte hade samma tur. Å andra sidan så finns det ju väldigt många evolutionärt skapade förmågor. Summan av alla dessa förmågor är vår kollektiva intelligens. Bara att vi kan sitta här i varsin soffa och skriva till varandra i tidsförskjutna positioner, är ju ett bevis på summan av alla människors intelligens och ansträngning under 1900 talet. Jag bockar och bugar.
När insikten om det genetiska lotteriet infinner sig uppkommer förhoppningsvis ett nytt tillstånd: Den ömsesidiga ömsesidigheten .
I detta tillstånd slipper vi vara rädda och istället stortrivas i intelligensens centrum.
Kanske också skratta och vara glada.
Hälsar Anders B Westin
Anders B Westin
23 februari 2008 vid 20:08
Jag trodde Russel ansåg Wittgenstein vara den intelligentaste han någonsin träffat på?
Marcus
24 februari 2008 vid 15:45
Marcus: Citatet är ur ett brev Russell skrev, och den formulering jag återger är från Wikipedia. Här återges det lite annorlunda, men i vilket fall klargörs där att det var Keynes som han ansåg smartast. Själv undrar jag om inte Russell själv var smartast av dem alla.
nonicoclolasos
24 februari 2008 vid 15:56