De gamlas krav
Merete Mazzarella skriver om de svåra val som måste göras när gamla människor blir allt äldre:
Men det finns fall där den ena människans behov inte kan uppfyllas utan att någon annans måste åsidosättas. Om 85-åriga herr X önskar att bli vårdad i hemmet av sin dotter är det uppenbart att det han uppfattar som sina behov utgör ett hot mot dotterns autonomi.
Dvs. en konflikt uppstår mellan den yngre och den äldre, där jag själv sympatiserar med den yngre. Ingen kan kräva uppoffring av familj och vänner. Därför är jag stor vän av vårdande boendeformer där professionell personal tar hand om dem som inte förmår att ta hand om sig själva, och jag är glad över att bo i ett land där sådana finns och ses som naturliga. I andra delar av världen ligger omsorgsbördan på familjen. En hemsk ordning.
Vidare citeras gerontologen D. Callahan:
Åldrande och död är oundvikliga och det måste finnas gränser för hur mycket av allmänna medel som satsas på att bekämpa dem. Vad gäller hälsovård måste ett samhälles första uppgift vara att se till att de unga får möjlighet att bli gamla. Den uppgiften måste alltid prioriteras framom uppgiften att med stora utgifter hjälpa de redan gamla att bli ännu äldre.
Jag håller helt med, inspirerad som jag är av Witold Gombrowicz syn på åldrandets tragik och dödshus.
Det är alltför sällan man diskuterar friheten från familjen. Det är väl ett av få områden där socialdemokratin lyckats bäst att liberalisera.
Arvid
25 februari 2008 vid 12:21
Fascinerande föredrag om åldrande och de problem och möjligheter som mänskligheten står inför:
http://www.ted.com/index.php/themes/view/id/44
Speciellt Aubrey de Greys föredrag finner jag intressant. Tror att du också skulle göra det, Niclas. Dock kan jag inte försvara mannens ansiktsbehåring. :P
Erik
25 februari 2008 vid 18:43
Erik: Tack för tipset. Talaren var festlig. Skägget var skrämmande. Allra roligast var den första publikfrågan: “Om du nu motarbetar åldrande med sådan energi, hur kommer det sig att du verkar göra allt för att se ut som en riktigt gammal man?” (fritt ur minnet). Jag är nog trots allt skeptisk till att det kommer att gå att leva i 1000 år inom överskådlig framtid. Dessutom är jag inte säker på att jag ser positivt på det. Jag dyrkar ungdom, inte överlevnad i en massa år. Att ha en stor mängd 900-åringar runtomkring sig tycker jag verkar deprimerande.
nonicoclolasos
25 februari 2008 vid 20:32
Inför en rätt att dö vid en ålder över 80 år och beivra förståelsen för att det inte är fel att avsluta ett ovärdigt sådant liv. Upphör också med vården av äldre dementa och låt istället de yngre få del av de resurser som då frigörs.
Ättestupan
25 februari 2008 vid 23:53
Niclas: Fast frågan är vad ungdom är. I hur stor utsträckning är det erfarenhet och “utråkning” på vad livet har att erbjuda som är åldrande, och i vilken utsträckning handlar det om hormonella balanser och konsekvsenser av en svikande kropp? Min poäng är den att jag inte tror att en livstrött 90-åring skulle vara livstrött om denne fick tillbaka sin 25-åriga kropp. Och det är ju detta som är poängen med den här forskningen; inte att som dagens åldringsvård förlänga överlevnaden vid åldrande utan att vända på åldringsprocessen och göra människor unga igen.
Erik
26 februari 2008 vid 8:07
Så den yngre släktingen frigörs från bördan av den gamle stöten, medan en annan mindre lycklig själ tvingas ta hand om åbäket? För en gamling är en tråkig belastning när man vill skåla i champagne. Arbetsdelningen in absurdum eller himmelriket för lottovinnaren i det genetiska lotteriet?
Josef
23 juni 2008 vid 23:45