Varifrån kommer moral?
Vissa hävdar att religion är nödvändig eftersom människor annars inte upplever att det finns moraliska regler som de behöver följa. Utan religion följer moralisk anarki, tycks tanken vara. Andra menar att människor upplever att det finns moraliska regler och att dessa förklaras bäst av existensen av en gud.
Harvard-forskaren Marc Hauser analyserar tvärtom frågan om moralens uppkomst på ett vetenskapligt sätt. Han menar att alla människor har en moralisk grammatik, ungefär som alla har en språkfunktion i hjärnan, och att denna är evolutionärt utvecklad. Hans forskargrupp har bl.a. funnit följande:
For example, in a large sample of moral dilemmas that involve questions concerning the permissibility of harming other individuals, we have found no significant differences in the pattern of moral judgments between people who are religious and people who are atheists.”
Se Marc Hausers bok Moral Minds: How Nature Designed Our Universal Sense of Right and Wrong.
Varför skulle ngt vara moraliskt bara för att vi tycker så?
Det exprimentet kan inte utföras om man inte har isolerat två personer från sig själva och omvärldens syn på vad som är moral. Sen är moral olika hos olika människor och religioner.
Är det rätt att döda någon bara för vad denne person tror på?
Ja!, svarar muslimen som är fundamental.
Nej!, svarar den kristne som är fundamental.
Fundamentale ateisten då, vad svarar denne?
Den personen kan däremot svara ja eller nej.
Inlägget missar den viktigaste poängen - frågan om moralen är objektiv eller subjektiv. Visst kan det vara så att moralen är evolutionärt utvecklad och nedärvd. I så fall har vi en moral även om Gud inte skulle ha funnits. Men i så fall är moralen inte objektiv. Den är i själva verket en illusion. Den består av ärftliga faktorer som visat sig fördelaktiga för artens överlevnad. Det handlar alltså om någon slags nytta, för individen eller arten. Alltså är det en självisk moral, för individen eller arten, även om vi inte uppfattar den som sådan. Vi kan inte objektiv säga vad som är moraliskt rätt eller fel, utan det beror på vad som nedärvts genom slumpmässiga mutationer och naturligt urval. Man kan faktiskt i så fall inte hävda att Hitler var omoralisk i objektiv mening. Om han lyckats upprätta sitt tusenårsrike skulle den moral han företrädde visat sig vara fördelaktig för den tyska nationens överlevnad. Om nazityskland vunnit skulle vi idag ha uppfattat nationalsocialism som höjden av moral. Nu vann inte nazityskland - det naturliga urvalet valde inte ut de tyska ledarna - och deras handlande ses av oss, subjektivt, som avskyvärt. Utan Gud finns ingen objektiv invändning mot ett sådant resonemang. Allt som främjar vår överlevnad - eller bättre uttryckt: alla slumpmässiga mutationer som genom det naturliga urvalet lever vidare kan ses som moraliska. Detta kallar jag inte någon äkta moral, utan enbart en relativ moral.
Syndare: Jag missar inte “den viktigaste poängen” - i själva verket är jag mycket medveten om densamma. Om det faktum att moralen är subjektiv gör den oäkta, so be it. Moralen blir inte objektiv bara för att någon önskar att den vore det.