Nonicoclolasos

Dalai lama framställs som den perfekta människan i media. Till och med Dolly framhåller honom som en förebild på sin nya skiva, då hon i ”Better Get to Livin’” sjunger:

Well, I’m not the Dalai Lama, but I’ll try
To offer up a few words of advice.

Sådant gör mig alltid misstänksam. Att han tilltalas hans helighet (likt påven) gör mig dubbelt misstänksam. Så intressant då att upptäcka att denne man är kommunist:

I am a Marxist monk, a Buddhist Marxist. I belong to the Marxist camp, because unlike capitalism, Marxism is more ethical. Marxism, as an ideology, takes care of the welfare of its employees and believes in distribution of wealth among the people of the state.

Kunde inte någon ha berättat det för Dolly? Kanske bör även politisk analys hädanefter beakta Dalai lamas ideologiska hemvist.

Antalet registrerade besök per månad på denna blogg sedan dess start i november 2007:

Tack! Det är roligt med besökare. Och fler och fler blir det.

Jag tar ett multivitaminpiller varje dag för att slippa äta grönsaker. Nu har jag mött min överman:

Kurzweil does not believe in half measures. He takes 180 to 210 vitamin and mineral supplements a day, so many that he doesn’t have time to organize them all himself. So he’s hired a pill wrangler, who takes them out of their bottles and sorts them into daily doses, which he carries everywhere in plastic bags.”

Ovan visas hans dagliga doser. Han hoppas också kunna konstruera en intelligent dator som heter Ramona, med vilken och som vilken han hoppas uppleva saker:

Women are more interesting than men, and if it’s more interesting to be with a woman, it is probably more interesting to be a woman.”

Man kanske blir lite konstig av alla de där pillren…

(Tack till Per Nilsson för tipset.)

Jag är väldigt förtjust i Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter: Why Democracies Choose Bad Policies. Huvudargumentet säger att politik bestäms i ett spel mellan politiker och väljare, där väljarna är rationellt irrationella och därför benägna att stödja politiska åtgärder som ofta är kontraproduktiva och rent allmänt ekonomiskt suboptimala. Mot bakgrund av denna förståelse av hur politiken fungerar är en ny studie om medias betydelse intressant. I vilken mån formas väljarnas uppfattning om verkligheten av media, och hur påverkas i sin tur det politiska beslutsfattandet? James Snyder Jr. och David Strömberg finner följande i ”Press Coverage and Political Accountability”:

In this paper we estimate the impact of press coverage on citizen knowledge, politicians” actions, and policy. We find that a poor fit between newspaper markets and political districts reduces press coverage of politics. We use variation in this fit due to redistricting to identify the effects of reduced coverage. Exploring the links in the causal chain of media effects – voter information, politicians” actions and policy – we find statistically significant and substantively important effects. Voters living in areas with less coverage of their U.S. House representative are less likely to recall their representative’s name, and less able to describe and rate them. Congressmen who are less covered by the local press work less for their constituencies: they are less likely to stand witness before congressional hearings, to serve on constituency-oriented committees (perhaps), and to vote against the party line. Finally, this congressional behavior affects policy. Federal spending is lower in areas where there is less press coverage of the local members of congress.”

Det verkar alltså som om med låg mediaexponering följer större okunskap hos väljarna, ett allvarligare principal-agent-problem och mindre offentliga förmåner. Tre reflexioner:

1. Jag undrar om den totala nivån på de offentliga utgifter som kommer olika regioner till del påverkas av graden av mediaexponering eller om det endast är fördelningen som berörs. I det förra fallet skulle, om sådana utgifter ses som icke önskvärda, låg mediaexponering kunna vara bra (och denna effekt får då vägas mot ”orättvisan” i en sned fördelning).
2. Gäller detsamma i Sverige eller, mer allmänt, i proportionella valsystem? Kanske kan medias betydelse ha ökat, och kanske vara i linje med de amerikanska resultaten, i och med personval?
3. Vad implicerar resultaten för rationalitet i politiken? Även om väljare tar del av olika media, hur påverkas det politiska beslutsfattande om de primärt förlitar sig på lågkvalitativa nyhetsförmedlare som Aftonbladet, Expressen och Rapport?

Socialism som vanligt, men därtill också helnykterhetspaternalism och homofobi. Nej, jag stannar nog hemma på 1 maj i år igen.

Visst är det kaos på Heathrows nya terminal 5 för tillfället, men det tycker jag inte ska få dölja det faktum att terminalen verkar oerhört fin och sinnrikt konstruerad. På denna skiss kan man se hur bagagehanteringen är tänkt att fungera. Imponerande. Snart kommer den igång!

Igår såg jag den franska filmen Au revoir, les enfants och blev berörd. Den bygger på en sann historia och illustrerar antisemitismens grymhet, som alltid har berört mig starkt emotionellt. Julien får se hur hans judiske skolkamrat Jean förs bort av Gestapo, för att skjutas vid ankomsten till Auschwitz. Filmen fick mig att fundera på min egen syn på judar, judendomen och Israel.

Som läsare av denna blogg vet är jag inte bara ateist utan också anti-teist. Dvs. jag tror inte att det finns några gudar (givetvis inte heller Jahve, judarnas gud); och jag anser vid en nettokonsekvensanalys att religionen utövar ett destruktivt inflytande i världen. Denna min syn omfattar alla religioner. Men även om jag alltså avvisar alla religioner qua religioner, inklusive judendomen, har jag en speciell plats i mitt hjärta för judar och det judiska (i kulturell-sociologisk mening). Jag har alltid fascinerats av deras historia och hur framgångsrika många judar har varit. Jag skiljer alltså på religion i sig och övriga aspekter av det som har med judar att göra. Detta är inte särskilt märkligt – faktum är att det också finns många judiska ateister (t.ex. nobelpristagaren Steven Weinberg).

Jag är även en stark försvarare av Israels existensberättigande och rätt att försvara sig – jag ser inte hur man kan komma till någon annan ståndpunkt efter den skamfulla behandling av det judiska folket som präglar vår historia – även om jag också är kritisk till en hel del av den förda politiken i Israel. Jag är förespråkare av en palestinsk stat vid sidan av Israel. Och jag tror att såväl Israel som övriga stater i regionen skulle må bra av mindre religion.

Nu när våren är här kanske du dels vill börja sporta och dels försäkra dig om en bra metod för att få bort de otäcka myggorna. I så fall, ta en titt på denna produkt. Är inte marknadsekonomin fantastisk på att erbjuda sådant man behöver?

Apropå djur och natur, se vad adjunkt Vilhelm Persson har att säga om saken här och här.

Bästsäljare = Liber maxime divenditus
Diskmaskin = Escariorum lavator
Diskotek = Orbium phonographicorum theca
Dopning = Usus agonisticus medicamenti stupefactivi
Interpol = Publicae securitatis custos internationalis
Rusningstid = Tempus maximae frequentiae
Skrivmaskin = Machinae typographica
Videobutik = Capsellarum magnetoscopiarum theca

Språket är på tapeten. Göran Skytte beklagar att moderaterna använder ”vänsterord” som rättvisa och solidaritet:

Nymoderaterna måste helt enkelt sluta att i ord imitera sina motståndare. Det innebär inte att de nödvändigtvis ska övergå till en gammelmoderat revolutionär vokabulär om systemskifte och annat. Utan det innebär bara att de ska försöka att undvika att slentrianmässigt – eller av inställsamhet – låta som Schyman, Persson, Ringholm.”

Göran Lantz menar dock att vi inte ska fästa oss så mycket vid definitioner av ord, det viktiga är vad orden står för:

Ross ville med berättelsen visa på att ett rättsligt institut består av ett knippe rättigheter och skyldigheter och att beteckningen äganderätt egentligen bara är ett slags ordmagi utan betydelse utöver det reella innehållet. Kanske är det på samma sätt med beteckningen ”äktenskap’.”

Själv ser jag det inte alls som förvånande att betydelsen av ord förändras, eftersom jag förstår språket som ett resultat av en ständigt pågående, evolutionär process. Och eftersom ord ofta har normativ kraft utspelar sig i en sådan process ibland också en maktkamp om hur ord ska förstås. Min syn är, mot denna bakgrund, att man varken kan eller bör se ord som definierade på ett visst sätt en gång för alla – men också att en förändrad definition inte nödvändigtvis behöver vara bra. Språklig förändring pågår ständigt, och varje (förslag till) förändring måste utvärderas utifrån sina konsekvenser. Låt mig ta två exempel, som knyter an till Skytte och Lantz ovan.

1. Liberalism. Skyttes beklagande får mig att tänka på Hayeks kritik mot hur ordet liberalism kom att få en förändrad betydelse.* Liberalism sågs alltså som ett positivt begrepp av fler än vars åsikter initialt omfattades av begreppet, och i vissa länder lyckades dessa ”ta över” och omdefiniera begreppet på ett för dem lyckosamt sätt. Moderaterna tänker nog på ett liknande sätt. Genom att fylla ord som de tror går hem hos väljarna med delvis nytt innehåll tror de att de kommer att få fördelar. Jag utesluter inte att de har rätt. Och här har Lantz en viktig poäng, som Skytte missar: Det viktiga är inte vad man kallar saker av instrumentella skäl utan vad man menar att sakerna betyder på ett fundamentalt plan. Och här ser åtminstone jag en tydlig skillnad mellan socialdemokrater och moderater. Om språkliga omdefinitioner leder till att en politik jag anser bra får större genomslag är jag för språkliga omdefinitioner. Ords betydelse är inte helig utan bör anpassas utifrån en idé om hur vissa mål ska uppnås.
2. Äktenskap. Ett vanligt argument mot en könsneutral äktenskapsbalk är att ordet äktenskap alltid har definierats som en förening mellan en man och en kvinna. Detta är, anser jag, ett dåligt argument, ty i) detta är ett i sak felaktigt påstående (t.ex. har polygami varit vanligt förekommande i många kulturer och numera definieras äktenskap i flera andra länder också som en förening mellan två personer av samma kön); och ii) även om påståendet vore korrekt implicerar inte det faktum att något har varit på ett visst sätt att det också ska förbli som det har varit. Språket förändras ständigt, och varje förändring måste utvärderas för sig. I det aktuella fallet föreligger nu en maktkamp om ordet, som traditionalisterna kommer att förlora. Den nära förestående omdefinitionen välkomnar jag pga. dess positiva konsekvenser. Men här tycker jag att Lantz missar en viktig poäng: Även om ”det reella innehållet” är det viktigaste (dvs. att par av samma kön får tillgång till samma rättigheter och skyldigheter som andra par, vilket de får i partnerskapslagen) spelar också ord en normativ roll. Partnerskap sänder en signal om utanförskap som många tar illa vid sig av, och det är i sig det tunga argumentet för att omdefiniera begreppet äktenskap och att avskaffa partnerskapslagen.

Ingen definition bör alltså vara huggen i sten utan bör kunna förändras om nettokonsekvenserna bedöms positiva. Det kan bli fallet när moderaterna tar över en del ”vänsterbegrepp”; och det blir definitivt fallet när äktenskapet utvidgas, även om den förändringen är strikt språklig snarare än reell.

Uppdatering: Se också Jakob Heidbrinks kommentar till ytterligare ett inlägg i debatten om vad äktenskap egentligen betyder.
________________________

*Hayek, F. A. (1978). ”Liberalism.” I New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas. London: Routledge.

Det finns många högtravande teorier om moral. Men i själva verket är moral, dvs. uppfattningar om rätt och fel, bara uttryck för känslor. Jag betecknar x som omoraliskt därför att jag känner ett slags emotionell olust inför x eller inför konsekvenserna av x. Bertrand Russell skriver om detta i ”Science and Ethics”* (s 229):

But when we try to be definite as to what we mean when we say that this or that is ”the Good,” we find ourselves involved in very great difficulties. Bentham’s creed that pleasure is the Good roused furious opposition, and was said to be a pig’s philosophy. Neither he nor his opponents could advance any argument. In a scientific question, evidence can be adduced on both sides, and in the end, one side is seen to have the better case – or, if this does not happen, the question is left undecided. But in a question as to whether this or that is the ultimate Good, there is no evidence either way; each disputant can only appeal to his own emotions, and employ such rhetorical devices as shall rouse similar emotions in others.”

________________________

*Essän ingår i boken Religion and Science (Oxford University Press, 1961).

En dramatisk förändring av väljarstödet för de två största partierna i Stockholm, Göteborg och Malmö:

Då kanske man kan oroa sig lite mindre för höjd kommunalskatt?

Tram Bui, Warren (2008), 91,4 x 101,6 cm:

Göran Rosenberg tror olika saker om ekonomi:

Vad jag tror att världens regeringar och centralbanker därmed måste börja ifrågasätta – och på något sätt reglera – är den globala finanskapitalismens makt och förmåga att frammana och främja finansiell spekulation i förväntade värden.”

Jag skulle rekommendera Göran att läsa en krönikor som inte bara tror utan också vet en hel del om ekonomi, professor Alan Meltzer:

The claim that deregulation went too far is coming from many sides. We need more regulation, the argument goes, and even a single regulator to bring stability. … Their diagnosis is wrong. Mistaken regulation contributed greatly to the current problems in financial markets.”

Uppdatering: Se även The Economists balanserade resonemang. Samt Jonas Vlachos dito.

Den nye världsrekordhållaren i simning, Alain Bernard, simmade under EM i en dräkt av typen Speedo LZR Racer, vilket har kritiserats av vissa. De menar att dräkten ger honom en fördel jämfört med dem som simmar i traditionella badbyxor, som Alain bär på bilden till vänster. Själv tycker jag att det är självklart att simmare ska få använda simdräkter om de vill. (Av rent estetiska skäl hoppas jag dock att många simmare väljer badbyxor.)

För övrigt ser jag ingen principiell skillnad mellan att använda bättre skor som löpare, att använda en bättre simdräkt som simmare och att använda dopningspreparat (i alla fall sådana som inte medför hälsofara). Läs mer om min syn på dopning här.

Jag blev upprymd då jag såg att regeringen motsätter sig att ett förbud mot ”smädelse av religion” ska göras till del av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Sverige har aktivt motarbetat flera resolutioner i FN om skydd mot smädelse. Regeringen anser inte att skyddet för religioner ska höra hemma i regelverket för mänskliga rättigheter ”eftersom detta enbart reglerar staters skyldigheter gentemot individer’. Individen skyddas alltså, men religionen som sådan måste tåla en hårdare behandling, kan man säga.”

Som Ilya Somin påpekar:

[T]he recent UN General Assemby Resolution endorsing a ban on ”defamation of religion” was passed by a coalition of mostly authoritarian nations over the opposition of most of the world’s liberal democracies.”

Men i Sverige finns kristna som gillar lagar mot religionskritik.

En studie* indikerar att heterosexuella män som har en tydligt negativ inställning till homosexuella själva upplever sexuell attraktion till andra män. Abstract:

The authors investigated the role of homosexual arousal in exclusively heterosexual men who admitted negative affect toward homosexual individuals. Participants consisted of a group of homophobic men (n = 35) and a group of nonhomophobic men (n = 29); they were assigned to groups on the basis of their scores on the Index of Homophobia (W. W. Hudson & W. A. Ricketts, 1980). The men were exposed to sexually explicit erotic stimuli consisting of heterosexual, male homosexual, and lesbian videotapes, and changes in penile circumference were monitored. They also completed an Aggression Questionnaire (A. H. Buss & M. Perry, 1992). Both groups exhibited increases in penile circumference to the heterosexual and female homosexual videos. Only the homophobic men showed an increase in penile erection to male homosexual stimuli. The groups did not differ in aggression. Homophobia is apparently associated with homosexual arousal that the homophobic individual is either unaware of or denies.”

Det var det här med reaktionsformation, ja. Av de heterosexuella män jag känner uppvisar ingen, mig veterligt, några personliga problem med att andra män är homosexuella. Men det finns tyvärr andra med allvarliga problem.

________________________

*Adams, H.E., Wright, L.W., Jr. och Lohr, B.A. (1996). ”Is Homophobia Associated with Sexual Arousal?” Journal of Abnormal Psychology 105(3): 440–445.

En arbetsgrupp inom kd vill reformera boendebeskattningen ytterligare, bl.a. på följande sätt:

Den införda räntebeläggningen på uppskov bör avskaffas, särskilt gäller det räntebeläggning på uppskov beviljade före reformens ikraftträdande.”

Det som inte framgår, i allt tal om etik, är hur en sådan reform skulle finansieras. En sak som jag finner tilltalande med den reform som nu har genomförts är att den finansieras inom bostadssektorn, dvs. andra, mer skadliga skatter behöver inte höjas för att ersätta den tidigare fastighetsskatten. Angående den genomförda reformens finansiering, se följande tabell i regeringens lagrådsremiss (s 115):

Kd tycks nu föreslå en ofinansierad sänkning av fastighetsbeskattningen, vilket jag motsätter mig. Vill man tas på allvar tycker jag att man måste precisera hur den dryga miljard som förslaget ovan innebär i minskade skatteintäkter ska tas in på annat sätt. Ett tänkbart förslag vore att höjda den kommunala fastighetsavgiften med ca 10 procent. Eller föreslår kd ett sänkt skattetryck? Det har jag i och för sig inget emot, men då finns det betydligt mer angelägna skatter att sänka än boendeskatter (vilket också moderaterna tycks anse).

Uppdatering: DN påpekar också det problematiska med ständigt nya och disparata utspel från Allianspartierna.

Elektra av Richard Strauss är en av mina absoluta favoritoperor. Temat är hämnd: Elektra är ytterst upprörd över att hennes mor och moderns älskare har dödat fadern.* Musiken är omskakande modern och omtumlande i sin dramatik.

Se ett kort utdrag med Elizabeth Connell som Elektra. Här sjunger hon ”Was bluten muβ?” – hon talar om för sin mor att det är hennes blod som måste flyta för att hennes mardrömmar ska upphöra. Döden som befriare, alltså.

Ta också gärna en titt på listan med mina tio favoritoperor.

____________________________

*Viljan till hämnd är destruktiv, vilket ny forskning bekräftar.

Hon är väldigt tjusig, Demi Moore. Kan det bero på blodiglarna?

I stort finner jag Ann Heberleins tes rätt och riktig:

Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa.”

Detta knyter an till den syn Steven Shavell, professor i rättsekonomi vid Harvard University, torgför.* Del ur abstract:

It is evident that both law and morality serve to channel our behavior. Law accomplishes this primarily through the threat of sanctions if we disobey legal rules. Morality too involves incentives: bad acts may result in guilt and disapprobation, and good acts may result in virtuous feelings and praise. These two very different avenues of effect on our actions are examined in this article from an instrumental perspective.”

Dvs. socialt önskvärt beteende kan stimuleras både genom lagstiftning och genom moral. I den mån människor beter sig samarbetsvilligt och icke-opportunistisk på basis av ”egen moralisk övertygelse” kan det reducera behovet av lagstiftning.

Men även om skuldkänslor kan fylla en positiv funktion vill jag ändå vill problematisera Heberleins tes på två punkter.

1. Skuldkänslor kan också vara negativa, om de grundas i en tvivelaktig moralsyn. Barn kan t.ex. uppfostras att känna skuld över saker de inte alls borde känna skuld över. Uppfostring innebär i sig ett ansvar, och föräldrar som inducerar skuldkänslor i barn på tvivelaktig grund borde själva känna skuld för att de hämmar barns välmående.
2. Hennes tes bör förstås som en instrumentell tes, där ord används som om de betyder vad folk tror att de betyder. Det går t.ex. inte att veta ”vad som är fel och rätt” i någon objektiv mening, eftersom all moral är subjektiv. När en pappa säger ”Fy! Så får du inte göra!” till sitt barn säger han egentligen bara att han själv ogillar det barnet gör. Vidare: Ingen har egentligen ansvar för sina handlingar, eftersom vi inte har fri vilja**, och därför bör ingen egentligen känna skuld för något. Men vi talar och tänker som om vi hade fri vilja, troligen för att det ger goda sociala konsekvenser. Det är ett spel vi deltar i, och som del i ett sådant är Heberleins tes troligen användbar.

___________________________

*Shavell, S. (2002). ”Law versus Morality as Regulators of Conduct”, American Law and Economics Review, 4(2): 227–257. Artikeln återfinns i svensk översättning i Marknad och moral – en antologi.
**Se tidigare inlägg om den fria viljan här, här, här och här.

Från och med idag går det att deklarera på nätet. Jag har precis gjort det och får tillbaka 9484 kr, visade det sig. Förklaring: de stigande räntebetalningarna för mina bolån. Utbetalning sker 4 eller 5 juni.

De familjepolitiska förslagen duggar tätt. Vårdnadsbidraget är på gång; regeringen har aviserat en jämställdhetsbonus för pappor som stannar hemma med barnen; Maud vill inkomstpröva barnbidragen; och nu föreslår en arbetsgrupp inom kd ett dubblerat antal pappadagar. På vänsterkanten förespråkar många en delad föräldraledighet.

Jag har, som barnlös, inga starka uppfattningar om hur familjepolitiken utformas, men en sak som alltid slår mig är att många blir oerhört upprörda så fort ”interventionistiska” förslag läggs fram. ”Familjen ska få bestämma själv”, tycks många resonera. Det som förvånar mig är att dessa gnällspikar nästan utan undantag sällan ifrågasätter att staten bedriver en familjepolitik.

Det är ju just därigenom att politiken har tagit på sig uppgiften att prägla barnfamiljers ekonomi som olika typer av regleringar och styrningar följer som ett brev på posten. Och så bör det förstås vara. Om politiker väljer att pytsa ut miljardbelopp har de också rätt att bestämma på vilka villkor. Istället för att klaga på enskilda beslut hit och dit skulle jag välkomna en argumentation om att politiker helt ska sluta pytsa ut pengar till barnfamiljer och sänka skatterna med motsvarande belopp. Då slipper fäder som darrar inför tanken på att stanna hemma med sina barn en ekonomisk press att anpassa sig. Men ingen verkar ifrågasätta systemet. Då får man stå sitt kast när detaljregleringsförslagen kommer. Man vill ha pengarna men utan villkor och krav. Dream on.

Bruno W. Frandell, teolog, om helvetet:

Det är inte orättvist om människan döms till evig skilsmässa från Gud, om hon väljer att inte ta emot nåden i Kristus. Egentligen förtjänar alla människor att gå förlorade.*

En fin religion, den kristna, eller hur?

Uppdatering: Danska teologer verkar mer sympatiska än Bruno.

_____________________________

*Apropå att ”välja” trosuppfattning, se gärna min lilla essä ”A Note on the Concept of Belief”.

Matthew Landkammer, 01022108 (2008), 213,4 x 213,4 cm:

Mats Odell är positiv till att staten ska rädda banker i kris, liksom DN. John McCain håller inte med:

It is not the duty of government to bail out and reward those who act irresponsibly, whether they are big banks or small borrowers.

Har den senare månne Daniel Waldenström som rådgivare?

Visst kan barn ha sin charm, särskilt de som återfinns i den egna familjen. Men i många sammanhang utgör barn en negativ externalitet. Som varje nybörjarstudent i nationalekonomi vet leder en sådan till en för stor förekomst av aktiviteten i fråga. Subventioner av barn leder därför till en förvärrad situation, eftersom sådana ökar förekomsten av barn i olika sammanhang där dessa minskar andras nytta. Jag har upplevt detta vid ett flertal tillfällen, t.ex. på flygplan och nu senast på en balettföreställning i Houston. Pratande och skrikande barn är helt enkelt enormt störande när man vill sova eller koncentrera sig på konst. Barnbiljetter bör därför vara dyrare än vuxenbiljetter, inte billigare.

Andra sätt att minska problemen är att erbjuda barnfria hotell eller avdelningar på flygplan där barn är portförbjudna. Jag ska åka i en sådan till Thailand kommande vinter.

Det gäller att, som David Beckham och hans medspelare, försöka skydda sig mot den farliga fotbollen. Jag fann själv detta hårda, stora objekt skrämmande då jag under skoltiden tvangs ägna mig åt denna sport.

Se en bild till på Beckham. Men hans 100:e landskamp gick inte så bra.

Å nej, nu ska man lämna fingeravtryck från alla tio fingrarna när man ankommer till USA! Att stå i kö till immigrationskontrollen på en amerikansk flygplats är det närmaste man kommer ett nervöst sammanbrott. Att förlänga väntetiden ytterligare får mig att fundera på att införskaffa något lugnande medel inför kommande resor.

(Till saken hör att fingeravtrycksapparaten inte riktigt registrerar mina fingeravtryck, så jag får stå och trycka en låååång stund varje gång. Måhända talar mina svaga fingeravtryck för att jag borde ge mig in på en kriminell bana. Om det inte vore för DNA-analys…)

Uppdatering: Och mer krångel tycks vara på gång.

Ett inslag i Rapport i afton exemplifierade fenomenet partisk och okunnig nyhetsrapportering. Det handlade om det utredningsförslag som ska läggas i april och som kommer att föreslå en viss uppmjukning av hyresregleringen, så att hyresrätter ska kunna prissättas så att efterfrågan och utbud närmar sig varandra. Anledningen till att vi har köer idag är att priset är satt artificiellt lågt, vilket ger ett efterfrågeöverskott.

Nå, inslaget präglades som sagt av partiskhet, i det att reportern uppenbarligen motsatte sig en reform. Vad sägs om detta snyfttema?

Agneta Wesslén vill inget hellre än att bo kvar i sin lägenhet. Men eftersom hon vet att hon inte klarar av en kraftig hyreshöjning har hon redan börjat förbereda sig på att flytta.

Dvs. reportern föresatte sig att skydda insiders, de som redan har mycket förmånliga hyresavtal. Outsiders intressen nämndes inte med ett ord. Inte heller nämndes att man kan tänka sig olika övergångslösningar, där enbart nya hyresgäster omfattas av den nya hyressättningen. På Rapports hemsida kan man också räkna ut hur ens hyra kommer att öka med 5 procent per år i ett antal år. I förbigående, och uppenbart motvilligt, informerades i inslaget om att hyrorna kommer att sjunka där det finns utbudsöverskott.

Måhända berodde denna partiskhet på okunnighet. Inslaget var mycket snävt och fokuserade nästan enbart på att vissa får höjd hyra. Den större bilden berördes inte alls. Det finns gott om nationalekonomisk analys som förklarar varför köer uppkommer, hur detta problem kan lösas och vilka samhällsekonomiska kostnader som följer om de inte löses. Inget nämndes överhuvudtaget om detta.

Jag misstänker att reportern är medlem i eller i vart fall starkt influerad av Hyresgästföreningen. Han borde läsa lite av professor Glaeser istället. Rent allmänt undrar jag hur journalistik ska kunna kvalitetssäkras. Det torde få stora konsekvenser om medborgare och väljare serveras simplistisk propaganda istället för på vetenskap baserad analys.

Uppdatering: Se även vad Jonas Vlachos har att säga i denna fråga.

Anders Svensson, enligt uppgift jurist och lärare vid Stockholms universitet (som dock inte återfinns på Juridicums hemsida), skriver i SvD idag:

Likabehandlingsprincipen blir bara ett instrument för att operera bort det heteronormativa äktenskapet. … Riksdagen bör alltså tacka nej till denna sofistikerade form av dödshjälp för äktenskapet.

Detta måste vara det allra sämsta argumentet mot en könsneutral äktenskapsbalk. På vilket sätt leder det faktum att två personer av samma kön kan ingå äktenskap till att äktenskapet ”opereras bort” eller får ”dödshjälp”? Det handlar ju om att fler vill och får ingå äktenskap – utan att andras möjlighet därtill beskärs. En förvirrad man, denne Anders Svensson.

På bilden ses Mary McBride och Leslie Klotz förenas i en ceremoni. Hotar det heterosexuella relationer?

Läs även Tor Billgrens kommentar. Samt Mårten Schultz.

En studie publicerad i Journal of Health Economics finner att pengar stimulerar det mentala välmåendet. Abstract:

One of the famous questions in social science is whether money makes people happy. We offer new evidence by using longitudinal data on a random sample of Britons who receive medium-sized lottery wins of between £1000 and £120,000 (that is, up to approximately US$ 200,000). When compared to two control groups – one with no wins and the other with small wins – these individuals go on eventually to exhibit significantly better psychological health. Two years after a lottery win, the average measured improvement in mental wellbeing is 1.4 GHQ points.”*

Mitt problem i sammanhanget är att jag inte satsar pengar på spel eftersom jag finner dem irrationella. Detta eftersom den förväntade inkomsten understiger kostnaden, med riskinställning beaktad. Men jag kanske har underskattat den förväntade inkomsten (i vid mening)…

_____________________________

*GHQ står för General Health Questionnaire, och psykisk hälsa mäts på en 36-gradig skala.

Ovan kan jag ses hålla i ett glas Mint Julep på en plantage i Louisiana. En utsökt drink, särskilt en varm dag. Recept:

4 cl bourbon (t.ex. Jack Daniel’s)
Färsk mynta
3 cl sockerlag
Sodavatten

Lägg myntabladen i glaset och tillsätt sockerlag. Muddla (mosa) bladen. Fyll glaset med is.
Häll på bourbon. Fyll upp med sodavatten. Garnera med mynta.

I grunden är jag tveksam till barnbidrag som företeelse – det tycks mig som om barnfamiljer får alldeles för mycket i bidrag och subventioner – men om ett sådant bidrag ska finnas förespråkar jag ett generellt system. Med det menar jag att det utgår lika för alla barnfamiljer, utan inkomstprövning.

Centern föreslår nu en omläggning, där höginkomsttagare inte längre ska erhålla detta bidrag. Det kan tyckas ”rättvist” vid första påseende, men i själva verket skulle en sådan reform vrida välfärdssystemet ytterligare i icke-generell riktning. Påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip är jag tveksam till en sådan utveckling. Gör man ytterligare avsteg från likabehandling kommer, predikterar jag, som ett brev på posten än fler krav på att vissa grupper ska gynnas särskilt. Det riskerar att skapa ett osammanhängande, ineffektivt, kostsamt och orättvist system, som helhet betraktat.

Det är en av Buchanans poänger, att man inte kan studera ett förslag i isolering och att man inte enbart kan titta på ett slags konsekvenser, om de totala och långsiktiga konsekvenserna ska förstås. Man måste också beakta den politiska dynamiken, givet egenintresserade aktörer, och hur systemet som helhet utvecklas.

Se tidigare inlägg om generalitet här och här.

Uppdatering: Den kloke dr Bergh påpekar, och SvD:s ledarsida upprepar, att centerns förslag ger upphov till obehagliga marginaleffekter. Docent Schultz ger dock centern sitt stöd. Det gör dock inte övriga Allianspartier.

Ray Charles framför ”Hallelujah, I Love Her So” med den äran. Låt vara att jag förkastar såväl hans religiösa terminologi – halleluja betyder ”lovad vare Jahve” – som hans hyllande av romantisk kärlek. Men sången är svår att inte ryckas med i.

En ny uppsats av Sven-Olov Daunfeldt m.fl. undersöker hur det kommer sig att politiker har valt att göra centralbanker relativt oberoende. Som författarna konstaterar kan det tyckas överraskande, i synnerhet om man betraktar politiker som röstmaximerare. Varför avsäga sig makt? Kanske för att öka kreditvärdigheten när landet har en utlandsskuld. Kanske för att binda framtida makthavare. Kanske för att politiker inser att penningpolitisk ”fine-tuning” är en svår eller näst intill omöjlig konst. Nå, detta är vad författarna gör och finner:

It is something of a puzzle that politicians around the world have chosen to give up power to independent central banks, thereby reducing their possibilities to …fine-tune the economy. In this paper the determinants of central bank independence (CBI) reforms are studied using a new data set on the possible event of such reforms in 119 countries. According to the data, as much as 81 countries had implemented CBI-reforms during the study period. The results indicate, moreover, that policymakers are more likely to delegate power to independent central banks when the foreign debt is relatively high. In non-OECD ountries, the likelihood of a CBI-reform also seem to increase when policymakers face a high probability of getting replaced.

Om effekterna av en oberoende centralbank, främst lägre inflationstakt, se denna översikt av Berger m.fl.

Min kollega Panu tipsar mig om denna underhållande sida i New York Times, där tre politiska karikatyrtecknare avbildar de tre kvarvarande presidentkandidaterna och förklarar sina utgångspunkter. Av de nio teckningarna gillar jag denna bäst:

Jag tycker om hur tecknaren fångar den stirrande blick – de vidöppna ögon – som jag ofta har noterat när Hillary framträder.

Fallet Chantale Sébire illustrerar det inhumana i att förbjuda aktiv dödshjälp. Fortfarande sitter lagstiftning och människors tänkande fast i en förlegad kristen etik, som säger att livet är ”okränkbart” och ”heligt”. För mig är livet inget självändamål. Som Phaedra sjunger i Brittens kantat med samma namn:

Oenone, I want to die. Death will give me freedom; oh it’s nothing not to live; death to the unhappy’s no catastrophe!

Se även vad Peter Singer har att säga om saken.

Idag berättade min 90-åriga mormor att hon hade haft en dröm om mig. Drömmen handlade om att jag hade förlovat mig med en kvinna vid namn Lina, men jag hade dröjt med att berätta det i ett år för att försäkra mig om att hon var rätt kvinna för mig. Hon visade sig vara perfekt. Hon reste med mig på olika konferenser och kunde alla möjliga och omöjliga språk.

Jag fick i vilket fall meddela att någon Lina inte var aktuell. Mormor är nog den enda som inte känner till punkt 7 om mig. Hon är trots allt medlem i Frälsningsarmén. Hon får fortsätta drömma om Lina. Mer verklig än så kommer Lina aldrig att bli.

Jag läste nyligen Ingeborg Svenssons doktorsavhandling Liket i garderoben – och jag är lika uppslukad som Linna Johansson. Jag hade ingen aning om att etnologisk forskning kunde vara så analytisk och insiktsfull. (Det finns en olycklig tendens bland vissa nationalekonomer att se ner på ”mjukare” vetenskaper som etnologi.) Boken har dessutom ett personligt tilltal och väcker många tankar om döden, både av filosofisk och praktisk art. Avhandlingens abstract kan läsas här.

Det jag berördes starkast av var skildringen av vad som hände med homosexuella män som dog i aids. Deras liv osynliggjordes regelmässigt av de anhöriga. De uteslöt eventuell livspartner från dödsannonser och begravningsarrangemang och de ”nollställde” den döde mannens liv, så att hans homosexualitet försvann. Tillbaka in i garderoben som lik, alltså.

För egen del vill jag dock inte ha någon begravning.

Taylor Winn, Virus (2005), 167,6 x 101,6 cm:

Det är väldigt poppis att gå till ett gym och träna numera. Men varför går man dit? Enligt en studie är rädsla för att bli oattraktiv en viktigare orsak än förhoppningen att bli attraktiv. Detta stämmer väl in på mig. Jag springer på löpband fyra gånger i veckan och förbränner därigenom ca 450 kcal per gång. Huvudskälet är rädsla för att bli tjock runt magen, vilket jag finner ytterst oattraktivt.

Ett annat tungt skäl för mig är också att observera vackra människor, såsom de ständigt tränande simmarna i bassängen nedanför löpbandet. Även om de flesta som tränar inte har som främsta mål att bli attraktiva, är många icke desto mindre det.*

___________________

*Som på bilden ovan, ett reklamfoto från Wide Eye. Möjligen hade dock killarna på bilden faktiskt som ambition att bli attraktiva, inte bara att undvika att se  oattraktiva ut.

Att judar nu i påsk reagerar på en ny kristen bön om deras omvändelse är inte förvånande. Ty grunden är den fasansfulla och frånstötande kristna läran om att alla som inte bekänner Jesus som herre – man må vara jude, buddhist eller ateist – straffas för evigt i helvetet. Detta handlar inte om antisemitism, som vissa rabbiner antyder, utan om en allmän människofientlighet. Som tur är handlar det bara om vidskepelse, och för de av oss som inser det är det inget att ta på allvar. Men judar tror ju liksom kristna på Jahve, så för dem blir det lite allvarligare.

Uppdatering: Danska kristna verkar vara på väg att avskaffa (eller omtolka) helvetestron. De har nog insett att det är en bisarr och frånstötande lära.

En svensk man har arresterats i USA:

Mannen har enligt svenska kvällstidningar och amerikanska medier under nästan ett år chattat med en man som sagt sig vara villig att mot pengar låta svensken ha sex med hans dotter. I själva verket samtalade 40-åringen med en polisagent i Arlington i delstaten Virginia.”

Detta fall knyter an till To Catch a Predator, ett tv-program där vuxna låtsas vara barn som inleder sexuella nätkontakter med andra vuxna och där de senare grips av polis då de ankommer till olika mötesplatser.

Jag ogillar denna typ av brottsprovokation. De män som arresteras har inte haft det lagen förbjuder, dvs. nätkonversation med underåriga, utan de har haft nätkonversation med vuxna som låtsas vara underåriga. Ingen kan säkert säga hur de skulle ha agerat, på nätet och IRL, utanför denna konstruerade situation. De metoder som den amerikanska polisen använder i fall som dessa förefaller mig rättsosäkra. (Notera att det är principen om att arresteras, häktas och dömas på basis av ”fiktiva” brott jag vänder mig emot, inte att personer som faktiskt begår brott av det slag detta handlar om arresteras, häktas och döms.)

Mot denna bakgrund känner jag oro över att regeringen nu låter utreda om brottsprovokation ska tillåtas i Sverige. Och riksåklagaren bör bytas ut.

Tommy Körberg har polisanmälts av en pastor i Jönköping:

Det var i ett ”mellansnack” som Körberg började tala om Gud. Han sade sig ha förståelse ör att människor ropade till Gud i nöd, men att tro att man kan få svar är ”schizofrent’. … – Jag är van vid hårda tag, men har lärt mig att man inte kränker troende människor, säger han [pastorn].

Denna händelse illustrerar en oroväckande tendens, att olika grupper känner sig ”kränkta” av kritik emot dem och att de vill använda rättsystemet för att straffa dem som ”kränker”. I ett fritt samhälle får man stå ut med att ens läror ifrågasätts och ibland t.o.m. hånas. Nu tror jag inte att Tommy Körberg kommer att befinnas ha sagt något brottsligt; men det finns kristna som vill skärpa lagstiftningen. Oroväckande var ordet.

Själv vill jag inte begränsa yttrandefriheten ytterligare utan gå motsatt väg och avskaffa lagen om hets mot folkgrupp, som redan idag kriminaliserar hets mot religiösa. Så här lyder början av Brottsbalken 16 kap. 8 §:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.” [Fetstil tillagd.]

Uppdatering: Det blir inget åtal mot Tommy Körberg.

I kortfilmen Une robe d’été (En sommarklänning) av François Ozon illustreras en av mina insikter, att romantisk kärlek är en överskattad företeelse. Attraktion låter sig inte låsas in utan är fri, vilket gör mänskliga arrangemang som ”relationer” svårhanterliga. Se ett utdrag ur filmen, med fantastisk musik, där spänningarna är uppenbara.

Se hela filmen här.

Nytt målrekord av Cristiano!

J.R. Ewing:

Don’t be so glum, Lucy; rich folks are always happy.

J.R. tycks ha rätt i att det finns ett samband mellan inkomst och lycka – se detta nya diagram från Angus Deaton:

Men visar inte lyckoforskningen att det enbart är relativ och inte absolut inkomst som påverkar lyckan, i alla fall över en viss nivå? Nej, inte om man jämför mellan länder, enligt Deatons resultat och enligt en studie utförd av Veenhoven och Hagerty (2006), vars abstract lyder:

The ”Easterlin paradox” holds that economic growth does not add to the quality-of-life and that this appears in the fact that average happiness in nations has not risen in the last few decades. The latest trend data show otherwise. Average happiness has increased slightly in rich nations and considerably in the few poor nations for which data are available. Since longevity has also increased, the average number of happy life years has increased at an unprecedented rate since the 1950s.

Dvs. även absolut inkomst tycks positivt relaterad till lycka.

I mitt badrumsskåp återfinns för tillfället dessa herrdofter:

1. Prada, Amber pour homme
2. Burberry, Brit for men
3. Abercrombie & Fitch, Fierce.

En rektor förvägrar en pojke tillträde till skolbespisningen pga. hängbyxor. Upprörande! Hängbyxor som är så fina, i alla fall på sötisar.

Science fiction-författaren Arthur C. Clarke är död. (Jag skriver dock inte ”R.I.P.”) Science fiction är en litterär genre som aldrig har tilltalat mig det minsta. Det gör däremot Clarkes personliga insikter. Av ett antal citat av honom gillar jag detta bäst:

The greatest tragedy in mankind’s entire history may be the hijacking of morality by religion.

Se mer om kristendomens bristfälliga etik här.

LUF:s förbundsordförande Frida Johansson Metso skräder inte orden (i P1 Morgon):

Stefan Holm är en god människa och goda människor åker inte till diktaturer och hoppar runt i idrottsarenor som tidigare har varit arenor där människor slaktas.”

I skarp kontrast motsätter jag mig såväl ekonomiska som kulturella, politiska och idrottsliga bojkotter av länder. Trots att t.ex. Kina, Nordkorea och Kuba har avskyvärda politiska system anser jag att bojkotter mot dessa länder icke desto mindre bör undvikas, eftersom dessa med stor sannolikhet riskerar att vara kontraproduktiva. (Det är inte säkert att en bojkott mot Kina ens är genomförbar.) Om man istället låter människor i dessa länder få olika slags kontakt med människor från demokratier tror jag att chanserna för goda reformer förstärks. Statsminister Reinfeldt gör alltså helt rätt som åker till Kina, som planerat.

En ny uppsats av Casey Mulligan och Kevin Tsui förklarar teoretiskt hur handelssanktioner som syftar till att stimulera demokrati faktiskt kan få motsatt effekt (s 25):

If we are right that dictators are not leviathans, foreign policies designed to punish them may have the unintended consequences of postponing regime change and lowering citizens’’ incomes. The fact that the value of governing is limited by competition, and not the technology of tax collection, means that dictators are not 100% marginal claimants on government revenues and pass on their punishments, at least in part, to citizens and competitors.”

Se också denna uppsats, som ger empiriskt stöd för tesen att handel och öppenhet stimulerar demokratisering.

Uppdatering: För ett (för svenska mediakonsumenter) annorlunda perspektiv på Tibetkonflikten, rekommenderar jag även denna text av Blogge Bloggelito.

Ungdomen talar:

Trimma ögonbrynen, nacke och näshår
Ansa könshårsbehåringen
Bortsa bort mjäll
Underhåll naglarna.”

Själv dejtar jag dock inte, eftersom jag har förkastat den romantiska kärleken.

Jag tror att jag ska börja intressera mig för en ny sport: surfning!

Två tidigare riksdagsledamöter för kristdemokraterna, ”professor” Tuve Skånberg och advokat Rolf Åbjörnsson, fortsätter idag den högstämda kristdemokratiska retoriken (som jag tidigare har betecknat som tecken på hybris) mot en könsneutral äktenskapsbalk. Helt i linje med tidigare uttalanden.

Så här uttalade sig Skånberg i Ystads Allehanda den 16 augusti 1993:

Och just därför säger kds nej till homoäktenskap, incest även mellan vuxna, och månggifte i olika former. Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer – dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”

Och så här sa Åbjörnsson i Svenska Dagbladet den 21 juli 1998:

Vi tror på ett samhälle grundat i naturliga förhållanden. Sedan får man på ett barmhärtigt sätt hantera dem som är avvikande, men det kommer aldrig att bli norm. En viss restriktiv hållning till att i alla lägen leva ut sitt personliga sexualliv får man nog vara öppen för.”

Tredje rikets orgier, minsann! Men man får vara tacksam för den barmhärtighet de båda herrarna vill utsträcka numera. Tidigare motsatte de sig med näbbar och klor partnerskapslagen. Nu vill de behålla den och göra den mer tilltalande, bl.a. genom att ta bort ordet ”registrerat” före partnerskap. Mycket barmhärtigt. Men likabehandling, nej, där går gränsen.

Uppdatering: Det kan tyckas som ett smidigt sätt att lösa konflikten i regeringen, att fyra eller fler riksdagsledamöter från Alliansens partier röstar med oppositionens förslag den 16 april. Men jag skulle ändå föredra att regeringen får lägga en proposition i höst, nu när statsministern har aviserat en sådan. Först om en sådan blir urvattnad skulle jag rekommendera att Alliansledamöter röstar med oppositionen.

Jag är inte främmande för att studenters ekonomiska situation behöver förbättras på olika sätt, kanske genom att regeln som begränsar studiemedlen i förhållande till inkomst av tjänst tas bort. Men jag är stark motståndare till Mats Odells nya förslag, att studentbostäder helt ska slippa fastighetsskatt:

I hägnet av en konjunkturavmattning finns det ett utrymme. Om vi ska klara de stora utmaningar vi har framför oss, den demografiska utmaningen och utanförskapet, måste vi satsa på kunskap.”

Jo, att satsa på kunskap är bra. Om det är det man vill göra vore det bästa att, som Anna Ekström föreslår, ta bort värnskatten, och kanske också den statliga inkomstskatten, vilket bl.a. skulle öka utbildningspremien.

Nå, huvudproblemet med Odells nya förslag är att det skulle göra skattesystemet mindre generellt (medan ovan nämnda förslag skulle göra skattesystemet mer generellt). Jag är, påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip, skeptisk till särbehandlingar. Börjar man med sådana finns inget slut – det ena särintresset efter det andra vill ha specialregler, vilket riskerar att skapa ett osammanhängande, orättvist och ineffektivt skattesystem.

Jag bedriver, tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, forskning om skönhetens betydelse för framgång i politiska val. Det har jag rapporterat om tidigare. Häromdagen såg jag en bok som fick mig att tappa hakan. Därpå fanns ett foto av Josef Stalin som ung. Oh mama! Kanske bidrar skönhet till politisk framgång även i diktaturer?

Men Stalin var inte bara vacker som ung utan även kristen. Bertrand Russell skriver följande i ”Religion and Morals”:

I do not believe that a decay of dogmatic belief can do anything but good. I admit at once that new systems of dogma, such as those of the Nazis and the Communists, are even worse than the old systems, but they could never have acquired a hold over men’s minds if orthodox dogmatic habits has not been instilled in youth. Stalin’s lanugage is full of reminiscences of the theological seminary in which he received his training. What the world needs is not dogma but an attitude of scientific inquiry combined with a belief that the torture of millions is not desirable, whether inflicted by Stalin or by a Deity imagined in the likeness of the believer. [Fetstil tillagd.]

Att man är vacker gör en nog varken till kristen eller kommunist; men kanske bidrar skönhet till framgång även i ett kommunistiskt system (som trots allt består av människor). Och kanske bidrar, som Russell föreslår, en kristen, dogmatisk mentalitet till en öppenhet för kommunism och nazism.*

_____________________

*Jfr. med Blogge Bloggelitos analys.

Intaxication: Euphoria at getting a tax refund, which lasts until you realize it was your money to start with.

Varje svensk USA-resenär som ska stanna högst 90 dagar måste fylla i det gröna formuläret I-94W. Min medresenär Anders noterade denna gång en intressant formulering som jag tidigare inte hade tänkt på. En av frågorna på baksidan, som man ska besvara genom att kryssa i rutan ”Yes” eller rutan ”No”, lyder:

Have you ever been arrested or convicted for an offense or crime involving moral turpitude or a violation related to a controlled substance; or have been arrested or convicted for two or more offenses for which the aggregate sentance to confinement was five years or more; or have been a controlled substance trafficker; or are you seeking entry to engage in criminal or immoral activities?” [Fetstil tillagd.]

Vad menas med ”immoral activities”? Enligt vems definition? Och varför ska man inte få ägna sig åt omoraliska aktiviteter, så länge de är lagliga? (Notera att det står ”criminal or immoral activities”.)

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck behövde narkosläkaren Liz en njure för att slippa dialys. Det är tyvärr långa köer för att få en njurtransplantation, såväl i Sverige som i USA. Jag har tidigare argumenterat för att handel med njurar bör tillåtas, och kalkyler av bl.a. professor Gary Becker tyder på att ett jämviktspris skulle ligga på knappt 100 000 kr. Men de flesta finner tyvärr en sådan organmarknad oacceptabel. Om en sådan inte tillåts, vad kan göras? Två idéer:

1. Tillåt handel med avlidnas njurar. Idag går många användbara njurar till spillo, och ett monetärt incitament skulle göra många njurar tillgängliga för transplantation.
2. Inför ett ”ge inget-få inget”-system, där de som har indikerat på ett donationskort e.d. att de är villiga att donera själva får företräde till donation.

Läs mer av professor Alex Tabarrok i denna fråga och anmäl dig genast till Donationsregistret.

Professor Greg Mankiw har en utmärkt artikel i gårdagens New York Times i vilken han analyserar de tre presidentkandidaternas syn på frihandel. Detta är en viktig fråga för mig och för varje person som bryr sig om välståndsutveckling. Mankiw skriver:

As the economy continues to weaken from problems in the housing and credit markets, you can expect to hear more about foreigners stealing American jobs, regardless of the true merits of the case. This shift of public opinion toward economic isolationism may well become a political problem for John McCain. Compared with those of either of his possible Democratic rivals, his track record shows him to be a more unequivocal free trader.”

Mankiw konstaterar alltså att McCain* är den mest frihandelsvänliga av kandidaterna men också att Clintons och Obamas oroväckande retorik mot frihandelsavtalet NAFTA kanske inte ska tas på så stort allvar. De säger vad de tror att väljarna vill höra men kan komma att välja en mindre protektionistisk linje om de kommer till makten.

________________________

*McCain har dock även han en del negativa sidor.

Som regelbundna läsare av denna blogg har kunnat konstatera är det manlig skönhet som fascinerar mig. Nu undrar Blogge Bloggelito om jag inte finner någon kvinna attraktiv.* Jodå, låt mig ange två, båda intressant nog med judisk bakgrund.

Som nummer ett vill jag lyfta fram Natalie Portman (נטלי פורטמן‎ på hebreiska). Hon porträtterades nyligen i New York Times och kallas The Screen Goddess.

Som nummer två anger jag matlagningsexperten Nigella Lawson, som har kallats The Domestic Goddess.

Men som alltid är fallet när gudar och gudinnor är inblandade väljer jag att hålla mig på säkert avstånd och nöjer mig med att observera. Men gudinnorna, till skillnad från gudarna, fångar inte riktigt mitt intresse, trots allt. Frågan är hur regelmässiga beundrare av kvinnlig skönhet, såsom strejta män och lesbiska, ser på Natalie och Nigella. Do you like?

Se även Aqurettes svar.

____________________________

*Mer exakt undrar han vilken kvinna jag skulle välja att ha sex med, om jag kunde välja fritt, men jag väljer att tolka frågan lite mildare.

Förvisso är jag elitist, men enbart i kunskapsfrågor, inte i smakfrågor. Därför finner jag det otidsenligt med en jury i Melodifestivalen. Med det sagt tycker jag ändå att Charlotte Perrelli är en värdig vinnare.

Jag vill dock tipsa om något jag anser ännu bättre, nämligen Dmitrij Sjostakovitjs 11:e symfoni. Lyssna här på ett utdrag ur den kraftfulla fjärde satsen (utan att hänga upp dig på den skräckinjagande dirigenten):

Ofta kritiseras reklam i svensk debatt. Den sägs bl.a. sprida ouppnåeliga utseendeideal som trycker ned vanliga människor. Jag ger inte mycket för detta påstående. Tvärtom blir jag ofta upplyft av reklam. Företag som Prada borde hyllas för att de sprider skönhet, som i sin senaste reklamkampanj, ur vilken bilden nedan är hämtad. Gnällspikarna borde läsa lite Paglia.

Mona Sahlin fortsätter en socialdemokratisk tradition när hon föreslår statliga bidrag till nya företag i orter där sysselsättningsutvecklingen har varit dålig:

När gamla jobb försvinner måste nya komma till. På orter som genomgår strukturomvandling, där omställningen är snabb, är det särskilt viktigt att företag inte vilar på idéer som skulle kunna utvecklas och bli kommersiella. Det nya programmet ska underlätta för sådana företag att ta vara på idéerna, skapa nya jobb eller nya företag och bidra till livskraft på orten.”

Jag förhåller mig skeptisk till detta nya program. Den teoretiska grunden till min skepticism består i en insikt om att även om marknadsekonomin har vissa problem har statliga satsningar det också.

Dels föreligger ett kunskapsproblem, som särskilt Hayek har lyft fram, och som säger att det är svårt för centralt placerade politiker och tjänstemän att veta vilka branscher och företag som kommer att vara lyckosamma i marknadsekonomin, vilket gör riktade satsningar mycket osäkra. Dels föreligger ett incitamentsproblem, som särskilt Buchanan har lyft fram, och som säger att politiker och tjänstemän ofta har incitament att använda statliga satsningar för egen vinning snarare än för att gynna samhället i stort.

Men det finns också empiriska indikationer på att det är svårt att lyckas med riktade företagsstöd. Se t.ex. Fredrik Bergströms doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy samt Magnus Henrekson och Dan Johanssons nya forskningsöversikt om de företag som ger störst sysselsättningstillväxt.

Se också dr Lundbäcks kommentar till Sahlins debattartikel.

Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med bandy. Det verkar vara en hemmagjord variant av ishockey, som är en internationell, mer maskulin och mer brutal sport. I vilket fall: Edsbyn vann visst SM-guld i bandy idag. Och jag måste tillstå att det faktiskt finns ett och annat som skulle kunna få mig att titta lite mer på bandy framöver. Det finns t.ex. duktiga spelare som Patrik Nilsson (vars Sandviken emellertid förlorade idag).

I senaste avsnittet av Nip/Tuck fick man se huvudpersonerna Christian och Sean i en poolscen. Se ett kort utdrag:

Miljön runt poolen, Seans attityd och texten i bakgrundssången ”I Like the Boys” talar samma språk: det är en spänd tillvaro att vara man i en strikt manlig, homosexuell kontext. Man observeras och värderas hela tiden; ett visst slags perfektionistiskt skönhetsideal råder; och icke synliga talanger kommer inte till sin rätt. Det kan leda till den attityd som sångtexten uttrycker:

People say I’m gay
I just say no way.

Dvs. man är homosexuell men inte gay, i betydelsen del av en explicit “gaykultur”. Vilket påminner mig om ett annat citat, som fångar det faktum att många homosexuella attraheras mest av maskulina, strejta killar: 

The only inconvenience about preferring men is that most of the recruiting has to be done among gays.

Detta kan antagligen förklara en “maskulin” trend bland många homosexuella män (även om vissa går till överdrift). Det gäller att signalera att man är macho för att bli attraktiv. Då blir man ju nästan hetero.

Göran Skytte går till storms mot finansministern, som i Sydsvenskan pekar på att vissa könsspecifika traditioner kan inverka menligt på flickors möjligheter i det svenska samhället. Anders Borg skriver:

Redan små barn möts av olika förväntningar och tilldelas olika roller. Det allvarliga i detta ligger inte i att flickrummen målas rosa och pojkarna får riddarrustningar, utan i allt annat som följer med på köpet. Det bekymmersamma med könsrollerna visar sig i att kvinnor har svårt att få de högavlönade jobben och i den ojämna resurs- och förmögenhetsfördelningen. De kulturella, sociala och strukturella mönster vi vant oss vid är betydligt svårare att ändra än skattesatser och budgetposter. Det ställer våra trygga traditioner på ända och tvingar oss att tänka om. Det ansvaret går inte att delegera till vare sig politiker eller näringslivstoppar utan måste tas av var och en.”

Skytte upprörs av detta och skriver:

Det låter ju som i vilket velourkollektiv som helst på 60- och 70-talet. Barn är viljelösa offer för det gammalmodiga könssamhällets förtryckare. Vad väntar härnäst? Lag om momsbefriade dockor till pojkar? Skattesubventionering av leksaksbrandbilar till flickor? Hela vänsterstolleriet i repris? … Förlåt en borgare. När blev det till exempel fel med ”trygga traditioner’? När blev det ”tvingande” för borgerlig politik att ställa just ”trygga traditioner” på ända? När blev det en borgerlig politisk livsuppgift att störta till exempel ”kulturella… mönster vi vant oss vid” i gruset?”

Själv tycker jag att finansministern hamnar ganska rätt mellan å ena sidan radikalfeminister, som vill omdana hela samhället i enlighet med abstrakta och syntetiska modeller, och å andra sidan konservativa, som motsätter sig allt ifrågasättande av traditioner. Problemet med de förra är att de helt negligerar att det kan finnas genuina individuella preferenser för en livsform som avviker från ”matematisk” jämställdhet. Problemet med de senare är att de negligerar att kultur och sociala strukturer kan förhindra att genuina individuella preferenser realiseras genom (omedveten) inlärning och genom upprätthållande av olika sociala sanktioner.

Det är bra och viktigt att vissa traditioner ifrågasätts, och enligt min mening gäller detta också könsrollstänkandet. För att ta exemplet dockor. Medan en radikalfeminist kanske vill pådyvla pojkar dockor, och medan en konservativ kanske vill pådyvla pojkar brandbilar, menar jag att en pojke bör få välja själv. Det ska inte problematiseras på något vis om han väljer det ena eller det andra.

Se ett tidigare inlägg på liknande tema.

Biskopen i Lund har, tillsammans med en rabbin och en imam, ”välsignat” Malmö FF:s elitlag inför kommande säsong. Oförargligt, måhända, men jag kan inte undgå att irriteras över tilltaget, av två skäl.

1. ”Välsignelse” bygger på vidskepelse, dvs. idén att en gud existerar och att denne bryr sig om det aktuella fotbollslaget. Så medan allsmäktige och allgode Jahve/Allah inte bryr sig om tortyr-, tsunami- eller jordbävningsoffer ska han alltså bry sig om fotboll; och det är just MFF han ska bry sig om. Osammanhängande? Bisarrt? Ja.
2. Som spelare skulle jag se det som en förolämpning att diverse prelater pådyvlas laget som helhet. Om nu gudomlig ”välsignelse” efterfrågas, varför inte låta det ske på individuell basis? Det kan finnas spelare av annan eller ingen religion, och de bör inte utsättas för ”välsignelse”. Individuell irrationalitet är rent allmänt bättre än kollektiv irrationalitet.

Se tidigare inlägg om religion och sport här och här.

Andy Roddick meddelar att han inte deltar i OS i Beijing eftersom han vill träna inför US Open istället. Aj, aj.

Måhända såg du, precis som jag, på tv-serien Dallas som ung? J.R. var min absoluta favorit i serien. Nå, i tisdags besökte jag Southfork, familjen Ewings ranch. Här kan jag beskådas bredvid den berömda poolen, i vilken Bobby motionssimmade och i vilken J.R. hoppade ned med John Ross när huset brann.

Många människor verkar bry sig om utrotningshotade djur. Det gör inte jag, i den meningen att jag inte bryr mig om ifall en viss djurart dör ut. Vad finns det för skäl att bry sig om det? Djurarter kommer och djurarter går. Men de som bryr sig verkar motivera det på ett av två sätt.

Man kan å ena sidan tänka sig att man bryr sig om alla, eller i alla fall vissa, djurarter därför att deras existens ger glädje till människor. Att t.ex. svenskar tycker om att veta att snöleoparder fortfarande existerar anses motivera skyddsåtgärder för dessa djur. Detta synsätt har jag principiell förståelse för, men jag anser det svagt för att motivera kollektiva insatser. Om människor som känner sådan glädje vill satsa resurser för att rädda djurarter får de gärna göra det för mig, men jag vill inte göra det.*

Man kan å andra sidan anse att varje djurarts existens har ett absolut egenvärde, helt oavsett vad människor har för glädje därav. Den senare synen återges i The Economist:

Richard Damania, an economist with the World Bank, says that the reason for saving the snow leopard, say, has nothing to do with market values but reflects intrinsic values, in a similar way to opposition to slavery.

Detta synsätt har jag inte principiell förståelse för. Faktum är att jag inte förstår vad som avses med det. Har varje enskilt djur ett absolut egenvärde? Varje art? Varifrån kommer detta egenvärde? Vem har bestämt att det finns ett sådant? Mystiska gudar? Och är detta egenvärde sådant att det är en moralisk plikt att upprätthålla det, helt oavsett kostnader?

Jag gissar avslutningsvis att de flesta som värnar om varje djurarts fortsatta existens gör det av emotionella skäl och att mer principiella grunder, av de två slag jag kortfattat har nämnt ovan, mest används som rationaliseringar. Detta tror jag eftersom ingen av de två grunderna är särskilt övertygande. Men jag är öppen för ytterligare, goda argument, om sådana finns. Varför ska alla utrotningshotade djurarter bevaras?

__________________________

*En i mitt tycke konstig sak med denna syn är att den verkar diskontinuerlig. Dvs. en djurarts existens värderas mycket högt, men om det finns 100 eller 10 000 exemplar av djurarten när den väl inte är utrotningshotad verkar spela mindre roll. Är det inte bättre ju fler exemplar det finns av alla de djurarter som man anser inte bör försvinna? Bör inte ”djurartsbevararna” verka för att maximera antalet djur av de arter de vill bevara? Om inte, hur kommer de fram till det optimala antalet?

I ett berömt brev till en amerikansk mor* skrev Sigmund Freud 1935:

Homosexuality is assuredly no advantage, but it is nothing to be ashamed of, no vice, no degradation, it cannot be classified as an illness; we consider it to be a variation of the sexual function produced by a certain arrest of sexual development. Many highly respectable individuals of ancient and modern times have been homosexuals, several of the greatest men among them (Plato, Michelangelo, Leonardo da Vinci, etc.). It is a great injustice to persecute homosexuality as a crime, and cruelty too.”

Se även ett tidigare inlägg.

_______________________

*Återgivet i American Journal of Psychiatry (1951, 107: 786).

Institutionell ekonomi är den gren av nationalekonomi och ekonomisk historia som studerar reglers ekonomiska betydelse. Den fick ett uppsving i och med att Douglass C. North fick Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1993. De regler som har fått störst uppmärksamhet i forskningen på senare år är de juridiska. Hur rättsstaten utformas verkar ha stor betydelse för hur ett lands ekonomi fungerar.

The Economist diskuterar förtjänstfullt denna forskning och visar ett diagram av Världsbankens Daniel Kaufmann, som på basis av tre studier påvisar ett positivt samband mellan rättsstatens kvalitet och välstånd:

Tidningen skriver, angående rättsstatens kvalitet och ekonomisk tillväxt:

He [Kaufmann] argues that rule-of-law improvements tend to help growth; that few countries have sustained gains in growth without improving their rule of law; and that places that have grown without such improvement have subsequently lurched backwards (Argentina used to be one of the ten richest countries in the world). The real puzzle is to explain the exceptions: why crony capitalism has flourished in parts of fast-growing Asia or Kremlin banditry in Russia. The answer, he says, is that, without a rule of law, well-connected crooks can grab an unfair share of the spoils of growth, especially if these include windfall gains from oil and raw materials.”

Min uppfattning är att denna forskning ger viktiga insikter för de länder vars välståndsutveckling hittills har varit dålig och för hur redan rika länder utformar stöd till dem. En institutionell inriktning förefaller central.

Sonia Rykiels nya alster – randigt är tjusigt! Men kortbyxor i kombination med kavaj? Jag tvekar.