Fem typer av kärlek
Jag har förkastat den romantiska kärleken och fann, mot den bakgrunden, följande textrad på Dollys nya skiva främmande för mitt sätt att tänka:
I wanna be somebody’s everything.”
Det vill inte jag. Säger man “kärlek” tolkar de flesta det som romantisk kärlek, kopplad till (en önskan om) en varaktig, exklusiv relation som erbjuder “allt”: attraktion, vänskap, stöd, sex, stimulans, lycka. Men jag vill inte binda mig till en person, och tror inte heller att en person kan erbjuda “allt”. Det är en illusion.
Men det finns fyra andra sorters kärlek som jag tycker om och erfar. Personer som, liksom jag, överväger att frigöra sig från idealet om romantisk kärlek, som alla förväntas sträva efter, kan möjligen finna inspiration i att beakta och eftersöka dessa som alternativ.
- Familjekärlek: att älska och bli älskad av sina föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, syskonbarn m.fl. Detta är en automatisk och obetingad kärlek som ger stor trygghet i livet.
- Vänskapskärlek: att komma mycket nära en annan människa, att dela det mesta av vardag och fest, grundad i reciprocitet, men utan romantik och sex. En stimulerande typ av kärlek, som inte riskerar att undermineras av känslostormar eller romantikens tendens att dö ut.
- Sexuell kärlek: att njuta av och med andra utan bindning. En livsbejakande kärlek, byggd på ömsesidighet, men utan illusioner om delat liv eller annan närhet än den rent fysiska.
- Attraktionskärlek: att uppfyllas av lycka vid åsynen av någon som berör. En rent fysisk attraktion, präglad av skönhet och kraft. Det kan vara en person man ser när man gymmar, någon på tv, någon på gatan. Man uppslukas och trollbinds. En ensidig, tillfällig och icke-reciprok typ av kärlek.
Visst kan man även ha och se dessa fyra typer av kärlek som komplement till romantisk kärlek, men jag tror att de i regel inte kan utvecklas och blomma ut till fullo om tillvaron är styrd av romantisk kärlek, som tränger undan nästan allt annat. Dolly skulle säkert inte hålla med, but I love her anyway.
Er det muligt, at relationen mellem mennesker kan styres af venskab og stadig beriges af en romantisk kærlighed i ny og næ?
Romantisk kærlighed “kommer og går”, mens venskab er mere kontinuerlig betinget.
Romantisk kærlighed udelukker typisk alt andet i starten af et forhold (forelskelse), men i et længere varende forhold “lærer man” at påskønne romantikken, når grundstammen ellers er venskab.
Attratktionskærlighed giver iøvrigt ikke mening. Ikke-reciprok betyder, at følelsen er envejs og kærlighed forudsætter da en relation?
Mvh…Anders, som har delt sit liv med en anden i mere end 20 år.
Anders: En kommentar om attraktionskärlek. För mig ger denna typ av kärlek frekvent och stor mening. Att uppfyllas av lycka av att observera någon som är extremt vacker är mycket viktigt för mig. Det krävs ingen reciprocitet där alls - tvärtom skulle det hela förfelas och förfulas av reciprocitet. Det handlar om dyrkan, skulle man kunna säga.
Men jag vill inte hävda att mina sätt att erfara kärlek är bättre än någon annans, vara peka på alternativ för den som inte är så nöjd med den förhärskande normen om romantisk kärlek som livets mål och mening.
Jeg ved ikke om jeg er enig med dig i, at den fremherskede norm er romantisk kærlighed.
I massemedierne synes netop kærlighed til attraktion at dominere, men dog i en form, som ofte kan forveksles med romantisk kærlighed.
Jeg vil gerne pointere, at jeg er fascineret (og nogle gange provokeret) af din passion for æstetik og attraktion. Og jeg er meget enig i, at der ikke findes former for kærlighed, der er “bedre end andre”.
Derfor tak for en interessant blog!
Ettan och tvåan ser jag inga problem att kombinera med romantisk kärlek (möjligtvis med undantag för förälskeslefasen) tvåan och trean ser jag inte som kärlek i egentlig bemärklese även om de med fördel kombineras med romantisk kärlek.