Gud talar till Dogge Doggelito
Tommy Körberg polisanmäldes för ett tag sedan för att han kallade kristna för schizofrena. Men hur ska man se på påståenden om att man hör en röst från någon annan inombords? Dogge Doggelito säger:
Så länge jag kan minnas har Gud snackat inom mig. Jag har inte alltid lyssnat förstås, men rösten har ändå fortsatt. Nu när jag blivit lite mera gubbe har jag bättre koll på vad det är han menar.”
Förutom det suspekta i att höra röster — i normala fall tolkas det med rätta som en indikation på något slags psykiskt problem — finner jag även Dogges resonemang om denne gud i samband med sin hustrus död svårbegripliga:
Och bara kort efter det dog min fru. Då var Gud absolut där. Jag trodde länge att Leonidas död var Guds sätt att ta ner mig på jorden. Att det var ett straff för att jag trodde att jag var något större än vad jag var. Det var som om Gud sa åt mig att jag visserligen var en stjärna på jorden men knappast i himlen. Jag kunde inte förstå det där. Inte då.”
Det märkliga är att åberopa en gud i detta sammanhang, särskilt om Jahve avses, som allmänt anses allgod, allsmäktig och allvetande. Dvs. när hemska ting händer borde en person som tror på en sådan gud ställa sig frågan: Hur är det som händer förenligt med en sådan guds existens? Svar: Det är det inte. Någon sådan gud existerar inte, ty om han gjorde det skulle hemska saker av det slaget inte äga rum. Däremot kan förstås en ondskefull, allsmäkig och allvetande gud existera. Men ska man i så fall lyssna till dennes röst?
Nej Gud får uppenbarligen inte plats i ditt begränsade förstånd eller medvetande ( inte mitt heller). Allahu akbar, Gud är större!
Dessutom tycks du ha missförstått artikeln.
Mattias
25 april 2008 vid 19:49
Den religiösa förmågan har evolutionen med hyggligt hög sannolikhet “odlat” fram som en biprodukt av andra förmågor, som burit en komplex nyttig fitness på gruppnivå.
Det är inget konstigare än gradualitet i sexuell läggning, musikalitet, matematisk förmåga, logisk förmåga, empatisk förmåga, ologisk förmåga, språklig förmåga, motorisk förmåga, politisk läggning eller vilken förmåga som vi än kan hitta på.
Det är därför det är så viktigt att skilja på sak och person.
Tommy Körberg som har en sådan extremt positiv förmåga i att sjunga, saknar dock ofta förmågan att skilja på sak och person, men jag gillar honom ändå.
Dogge har jag ingen koll på. Sjunga kan han dock inte i vanlig bemärkelse. Men snäll verkar han vara.
Anders B Westin
25 april 2008 vid 20:06
Ja ok, mycket bra.. /Jesper
Kondomer på nätet
26 april 2008 vid 0:14
Anders B Westin: Du pratar total nonsens.
pontus
26 april 2008 vid 0:53
Pontus
Det var kort och klargörande.
Kan du peka ut nonsenspunkten.
Annars kan du gymma hjärnans grå med Richard Dawkins första och sista: Den själviska genen och Illusionen om Gud.
Sedan kanske du lättare kan peka ut nonsenspunktens exakta belägenhet.
Anders B Westin
26 april 2008 vid 10:09
Tommy Körberg är en pajas och Richard Dawkins är en semipajas.
“Den religiösa förmågan har evolutionen med hyggligt hög sannolikhet “odlat” fram som en biprodukt av andra förmågor, som burit en komplex nyttig fitness på gruppnivå.”
“Hygglig hög sannolikhet.” !? Resonemanget är lika lite vetenskapligt som att det går att vetenskapligt bevisa att Mose delade Röda havet. Det är kort och gott ett försök för en ateistiskt troende att försöka få sin världsbild att gå ihop.
Mattias
26 april 2008 vid 13:52
Mattias du som verkar kunna det mesta skulle väl kunna berätta hur allt hänger ihop.
Försöker man vara “hyggligt” ödmjuk så får man skäll. Är man tvärsäker så får man skäll.
Hur skall man bete sig för att passa. Finns det ett godkänt sätt att problematisera.
Anders B Westin
26 april 2008 vid 15:45