Vad menas med rättvis lön?
Två saker förbryllar mig med den pågående sjuksköterskestrejken: krav på “rättvis” lön och allmänhetens stöd.
Först till rättvisan. Vårdförbundets ordförande utropar:
Rättvis lön för ett livsviktigt arbete!
Men vad menas, vid närmare eftertanke, med rättvis lön? Jag tvivlar på att särskilt många av dem som använder begreppet skulle kunna definiera det. Om sjuksköterskor har minst 22 000 kr i månadslön, är det rättvist? Hur har man kommit fram till det? Varför inte 22 500 kr? Eller 42 000 kr? Eller 142 000 kr? Det rör ju sig om ett livsviktigt arbete. Nej, jag tror att begreppet används av retoriska skäl. I själva verket handlar det om att en yrkesgrupp vill förbättra sin egen materiella situation.
Min syn är att en rättvis lön är den som arbetsgivare och arbetstagare (eller deras ombud) frivilligt kommer överens om. Jag ser alltså rättvisa som ett proceduriellt kriterium i detta sammanhang. En viss lönestorlek kan inte i sig sägas vara rättvis eller orättvis — den är rättvis om den är resultatet av en frivillig överenskommelse.
Så till allmänhetens stöd. Det som förundrar mig är att människor har en uppfattning i frågan. Jag har inte det — jag varken stöder eller motsätter mig de aktuella lönekraven. Varför skulle jag det? Har människor en uppfattning om alla yrkesgruppers optimala lönenivå? Vad grundar de den uppfattningen på? Är det inte principiellt bisarrt att som utomstånde säga: “En bilarbetare bör ha 62 500 kr per månad” eller “En sjukskötersköta bör ha 17 000 kr per månad”? Nu undrar jag vad svenskarna tycker att ett fartygsbefäl ska ha.
Uppdatering: PJ diskuterar andra metoder än strejk för att få ökad lön, såsom fler arbetsgivare som konkurrerar om högkvalitativ arbetskraft.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Om inte den lön är rättvis som arbetstagare och arbetsgivare kommer överens om i förhandlingar är rättvis, vilken är då den rättvisa lönen. Jag kan inte tänka mig att någon har något vettigt att säga i denna fråga. Men enligt min mening är “folkets stöd” ännu konstigare än kravet på “rättvis” lön. Hur i hela världen kan människor ha en genomtänkt uppfattning om vad andra människor med helt andra jobb bör tjäna? Kanske de använder sig av en lista med kriterier som anger samhällelig angelägenhetsgrad, nödvändig utbildning, risken att drabbs av skador eller rent av våld, osv. Förresten använde sig inte LO av en liknande metod för några år sedan?
Torben Spaak
26 april 2008 vid 13:24
Visst är det knepigt att tala om rättvis lön. Rättvisa är ett begrepp som bör problematiseras. Icke desto mindre tycks det vara ett retoriskt ganska bra grepp, i den situation som nu är.
Även om det ärproblematiskt att tala om rättvisa löner, borde man kunna föra en dialog om rimliga löner utifrån ett antal olika kriterier.
Mattias
26 april 2008 vid 13:44
(Jag är “allmänhet”) och tror att sjuksköterskorna nu känner sig lite osäkra i yrkesrollen gentemot biträdena, som enligt vad de själva säger ibland har högre lön, trots att de har kortare utbildning och ska ha lägre rang. Jag anser dock att “utbildning” inte ska motivera högre lön. Det är upp till individen själv att välja. Själv tror jag att jag hellre skulle vara sjuksköterska än biträde, trots att lönen vore sämre.
Men jag tror att ” svenska folket” inte håller med mig, därför håller de med sjuksköterskorna i deras tolkning av “rättvisa”.
Bernt Enarsson
26 april 2008 vid 14:03
Jag klickade på den där ninoco… -bloggaren “här” och såg att han var docent i nationalekonomi från Handels och trodde att han var kvar där på den åtm 1/2 statliga skolan och tänkte att han kanske inte har så bra lön själv då, och kom att tänka på en snut från Cops igår på TV6 som också var ekonom och folk undrade varför han inte jobbade på Wall Street så sa han att han inte ville lura pengar av folk utan hjälpa dom. Jag tänkte då fråga detsamma varför du inte jobbar på ex Carnegie, men jag klickade vidare och såg att du är vvd på Ratos. Kan vara OK då.
Men vad anser du om “lönerna” (nå, kallas ju annat formellt) till “dom där”? Kan man säga att det är rättvisa löner efter förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare? Om inte, hur skall “man” som allmänhet eller aktieägare, eller “ärlig svensk” reagera? Bara bli förbannad eller?
Bernt Enarsson
26 april 2008 vid 15:24
Bernt: Hade jag varit vice vd på Ratos skulle jag ha tjänat mycket. Nu är jag vice vd på Ratio, vilket är något ganska annorlunda.
Vad gäller lön till anställda på Carnegie har jag ingen uppfattning därom, lika lite som jag har någon uppfattning om några andra löner än de som direkt berör mig. Om Carnegies anställda har kommit överens med sin arbetsgivare om en viss lön ser jag ingen anledningen att framföra kritik.
nonicoclolasos
26 april 2008 vid 16:42
Hmmm… helt OK i o f s med “rättvis lön” – vad det nu är egentligen. Dock – i mitt perspektiv sett så är väl löneSlaveriArbetsFörhållandena som sådana betydligt viktigare – ur ett MedMänskligt perspektiv sett i vart fall. Det har ju Alliansen snappat – och har nu en helt ny form för lagstiftning på G i anledning av detta.
Den här specifika lagen – som skall lägga grunden för en MedMänskligare arbetsmiljö – har dom kallat för just LöneSlaveriArbetsLagen http://josefboberg.wordpress.com/2007/12/22/loneslaveriarbetslagen Namnet är nog valt med tanke på att ingen enda skall kunna gå förbi det faktumet att ett löneArbete – och oavsett vilket som – ju i grund och botten är just ett LöneSlaveriArbete – så fort som Wi utför arbete för att få betalt för arbetets utförande av någon. Skitenkelt – eller ?
Ha det… :-) /önskar LöneSlaveriArbets-vännen Josef
Josef Boberg
26 april 2008 vid 19:48
Ett annat “problem” är att det går ungefär 10 sökande på varje plats på sjuksköterskeutbildningen. Det ser alltså inte ut att vara någon direkt brist.
pontus
27 april 2008 vid 11:50
Pontus: Ja, är det inte extra märkligt att tala om “orättvisa” när uppenbarligen stora mängder personer frivilligt väljer att bli sjuksköterskor i rådande löneläge? Därmed inte sagt att det är fel att försöka få högre lön (det vill väl alla); men rättviseretoriken känns sannerligen malplacerad.
nonicoclolasos
27 april 2008 vid 12:26
“Orättvisan” ligger kanske i maktförhållandena på vårdarbetsmarknaden, snarare än primärt i lönenivåerna?
Nisse
27 april 2008 vid 17:37
Nisse: Ja, du kanske har rätt i att facket har lite för stor makt för att det ska anses helt rättvist.
nonicoclolasos
27 april 2008 vid 18:06
Håller också med Nisse här: Facket har alldeles för stor makt.
Men vi kanske vill att sköterskor i framtiden skall vara någon form aristokrati med 20.0 i avgångsbetyg och 40k i månaden?
pontus
27 april 2008 vid 18:32
Sjuksyrrornas löner är orättvisa just därför att de inte har uppkommit genom frivilliga överenskommelser utan genom att facket utsett sig själv till allas representant som löneförhandlare utan allas samtycke.
Sjuksyrrornas löner är också orättvisa därför att de inte har en fri marknad att tillgå där de kan kräva marknadsmässiga löner.
Majoriteten av sjuksyrrorna har nog sig själva att skylla då de stödjer dagens system, jag har inga sympatier för dessa. Däremot har jag naturligtvis starka sympatier med de som inte vill använda sig av tvång för att organisera andra människors liv. Det är de som kräver frihet som är de förtryckta.
Robin Hood
27 april 2008 vid 19:10
Jag är emot privatisering av sjukvård, av skäl som tar lååång tid att redogöra för, och mot individuell lönesättning i den traditionella meningen, där det endast är arbetsgivaren som känner till lönen, då jag tror att det utnyttjas till att hålla nere medellönen, även om några få får (eventuellt oförtjänt) högre löner. Istället skulle jag vilja ha fler och finkornigare ‘karriärvägar’, där man kan få ökad lön efter öppna kriterier, som arbetsgivaren tar fram.
Vad tror ni om den varianten? Hopplöst naiv?
Staffan
29 april 2008 vid 22:44