Utnämningspolitiken är inte så dum
Johan Norberg sällar sig till kritikerna av regeringens utnämningspolitik. Jag delar uppfattningen att regeringen har brutit ett vallöfte, och det är i sig allvarligt. Men jag tycker att kritiken är för hård, av två skäl.
- Även om situationen inte är så bra som den skulle ha kunnat vara är den ändå bättre än tidigare.
- Jag ifrågasätter målet om offentlig utlysning av samtliga statliga topptjänster. Tvärtom anser jag att en ny regering ska kicka de statliga chefer som handhar implementering av regeringspolitik om dessa inte förenar kompetens med ett explicit stöd för regeringens politik och välja ut nya. Därför anser jag att regeringens vallöfte var ett misstag. Utlysning bör tillämpas för mer “opolitiska” tjänster, men inte för andra.
Uppdatering: Maria Abrahamsson verkar ha en liknande syn.
Regeringen borde erkänna att det var en populistisk blunder att påskina att chefstjänster skulle kunna tillsättas genom offentliga ansökningar. Det säger sig själv att ingen seriös kandidat skulle exponera sig för medial granskning, sannolik nesa och därtill försämrade relationer till sin nuvarande arbetsgivare genom att söka GD-poster och motsvarande i offentliga, medialt uppmärksammade procedurer. Ambitionen att reformera utnämningsmakten i någon riktning – antingen låta den bli alltigenom politisk eller försöka skapa något slags kommittéförfarande eller dyl är utmärkt. Men tanken att försöka tillsätta tjänsterna genom vanligt, offentligt jobbsökeri är verklighetsfrämmande.
Regeringens misstag är inte att man inte uppfyller vallöftet, för det kan inte uppfyllas, utan att man gav det till att börja med.
Peter S-W
27 april 2008 vid 13:43