Naturliga familjer
De progressiva kristdemokraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson har fått utrymme på DN Debatt. De säger sig förespråka en “modern” familjepolitik:
En ny Sifo-undersökning visar att 87 procent anser det vara en grundläggande rättighet för ett barn att få växa upp i en naturlig familj, med en mamma och en pappa. Andra studier visar att skilsmässor och separationer leder till ojämställdhet och barnfattigdom. Därför måste regeringen nu agera för att rädda kärnfamiljen. … En handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Det handlar både om att verka för positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning, och att konkret erbjuda till exempel föräldra- och äktenskapskurser och rådgivning.
Så intressant. Ursäkta mig om jag har några invändningar.
Jag finner tvärsäkra påståenden om effekter av äktenskap obalanserade. Alf och Mikael borde handskas lite försiktigare med forskningsresultat om effekter av olika typer av familjebildning. Korrelation är inte detsamma som kausalitet. Att äktenskap håller längre än samboende indikerar t.ex. inte nödvändigtvis att detta beror på äktenskapet— det kan mycket väl vara så att de som gifter sig är de som är mest säkra på att hålla ihop. Man kan därför också ifrågasätta målet om att alla relationer ska hålla så länge som möjligt. Givet att en relation inte fungerar bra kan det vara bra för alla parter att den upplöses. Betsey Stevenson och Justin Wolfers uttrycker det på följande sätt:
While advocates hide behind correlations, the evidence that preventing divorce would benefit children is weak at best. Given that there is little evidence that the government can do a better job determining which marriages will be best for the children, a reasonable default rule might be to leave Mom and Dad to make the best decisions for their kids.
Dessutom kan det mycket väl vara så att skilsmässor leder till fler barn, vilket Alf och Mikael borde gilla. Den vetenskapliga grunden för Alf och Mikaels program är hursomhelst synnerligen svagt.
Jag finner det stötande att staten ska ha synpunkter på hur människor lever ihop och om de skaffar barn. Alf och Mikael godtar motvilligt att skilsmässor och separationer förekommer — men varför? Vore det inte följdriktigt att återgå till en traditionell syn på äktenskapet som oupplösligt? Eller är det rätt att överge traditionella regler runt äktenskapet på vissa områden? Alf och Mikael tycker vidare att staten ska “verka för positiva attityder till barnafödande”. Jag tycker att sådana attityder ska formas utan inblandning av den offentliga makten, liksom beslut om barnalstring. Man anar förresten under ytan att Alf och Mikael beklagar den moderna utvecklingen med preventivmedel och abort. Fler barn ska det ju bli, kära nån! (Helst mycket subventionerade av oss som har fräckheten att inte bilda “naturliga” familjer.)
Jag finner det missvisande att påstå att skilsmässa och separation framhålls som ideal. Såvitt jag vet framhåller ingen dessa företeelser som ideal — istället förespråkar de flesta att staten ska vara neutral till människors egna livsval. Det är något helt annat, och också något helt annat än det Alf och Mikael förespråkar.
Jag finner ordvalet “naturlig familj” stötande. Det säger mycket om Alf och Mikaels ideologiska hemvist i katolsk sociallära. Ordet används för att stigmatisera; och det bygger på skakig filosofisk grund.
Jag finner det intressant vad som inte sägs. Alf och Mikael är, trots vad de torgför sig som, i själva verket inte alls moderna. Under ytan finns en reaktionär syn på hur människor ska leva sina liv, där samboende, relationer mellan personer av samma kön, nya familjekonstellationer av olika slag (t.ex. med barn som är adopterade, inseminerade och från tidigare familjebildningar) starkt ogillas.
På det hela taget står Alf och Mikael för en osmaklig, interventionistisk, otidsenlig syn på barn och samliv. Inte därför att det är något fel på den traditionella kärnfamiljen — tvärtom har jag själv vuxit upp i en mycket harmonisk sådan — utan därför att denna modell ska påföras alla.
Bonustips: Läs Stevenson och Wolfers uppsats “Marriage and Divorce: Changes and Their Driving Forces” samt Tim Harfords “Divorce Is Good for Women”. Alf och Mikael torde inte vara bekanta med resonemang och resultat i dessa alster.
Niclas, det är ju så att staten i stor utsträckning subventionerar skilsmässor och separationer genom underhållsstödet och reglerna i bostadsbidraget. Det finns också ett betydande antal debattörer, politiker och ekonomer som anser att “ensamförälderstöd” är en rimligt nytt bidrag. Det är tillika så att ordet “kärnfamilj” har en negativ klang i den svenska politiska debatten. Därvidlag är Alfs och Mikaels resonemang ganska rätt.
Din slutsats att staten ska vara neutral inför människors livsval är nästan utopisk. Staten lägger enorma resurser på att främja jämställdhet – också inom familjen, miljöhänsyn – också i det privata och att alla beslut på alla nivåer ska genomsyras av barnperspektiv. Staten förhåller sig knappast neutral i dessa frågor eftersom man genom en demokratiskt vald församling har ställt upp vissa mål som särskilt önskvärda att uppnå. Om nu ett parti tar fasta på den fosrkning och de fakta som pekar på att kärnfamiljen erbjuder en bra miljö för de allra flesta barn och att den skapar bättre förutsättningar för jämställt föräldraskap och därav drar slutsatsen att ett stöd för denna familjeform är motiverad, vad är det för principiellt fel med det? Då borde folkpartiets och moderaternas jämställdhetsbonus och olika förslag om ensamförälderstöd vara principiellt lika fel? Eller?
Joakim
30 april 2008 vid 10:36
Joakim: Du har rätt i att staten redan lägger sig i en hel del, men det är inget argument för varför den ska lägga sig i ännu mer. Som du nog anar är jag motståndare till all “familjepolitik”. Men givet att familjepolitik bedrivs, vilket, som du påpekar är ett faktum, kan jag förstås ha synpunkter på vilka förslag som är mer eller mindre dåliga.
Jag uppfattar det inte som att “kärnfamilj” har en negativ klang i den politiska debatten; däremot uppfattar jag det som att många reagerar när vissa (främst kd) hävdar att staten ska favorisera den samlevnadsmodellen. Dvs. det är inte kärnfamiljen som kritiseras utan uppfattningen att denna samlevnadsform utgör ett ideal som staten ska favorisera.
Vad gäller “fakta och forskning” påpekar jag att den inte ger stöd för att favoriseringen från statens sida av en viss samlevnadsform gör det bättre för barnen. Det är en simplistisk tolkning.
nonicoclolasos
30 april 2008 vid 10:44
Dessutom: Äktenskap kan hålla långre än samboende för att det är “jobbigare” att ta ut en regelrätt skiljsmässa. Det kanske upplevs som ett större svek när man har “lovat”.
Patrik
30 april 2008 vid 12:54
“Jag finner det stötande att staten ska ha synpunkter på hur människor lever ihop och om de skaffar barn.”
Det gör jag också. Tyvärr är det en radikal åsikt i dagens Sverige. Inbegripet i citatet ovan ligger naturligtvis att staten inte ska bry sig om vem av jag och min hustru som är hemma med barnen.
Peter
30 april 2008 vid 18:12
Visst kan man se det så att ’staten i stor utsträckning subventionerar skilsmässor och separationer’. Därmed blir det också svårare att bilda ny familj med en annan sambo. Vem vill försörja någon annans 3 barn (förlorat bostadsbidrag)? Och hur ska man har råd med en annan familj om man betalar underhåll. Om du skiljer dig är det nästan omöjligt att skapa ett annat givande förhållande istället.
Vi måste gå ett steg längre om vi vill kunna behålla FAMILJER i samhället. Bort med alla bidrag. Inför medborgarlön i utbyte för 4-6 timmars arbete. Om det finns jobb hos privata arbetsgivare så skapa i stat och kommun. Då får alla invånare får känna delaktighet i samhället. Halv medborgarlön fram till man gått ut skolan. När man går ut 9:an med godkända betyg får man full medborgarlön. Detta skapar motivation för ungdomarna och rädslor och hopplöshet inför framtiden elimineras.
Medborgarlön ger största möjliga frihet inom familjepolitik. Halv medborgarlön för den som stannar hemma med barnen tills den yngsta går ut nian. Eftersom barnen får halv medborgarlön finns det ekonomiskt utrymme för detta.
Hur finansieras medborgarlön? Främst genom att helt o hållet lägga ner socialen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen. Har man sociala problem bör man kunna söka “coaching” hos fristående företag precis som inom sjukvården.
Finansieringen stöds genom att många fler blir produktiva, mindre sjuka, mindre sociala problem. De ungdomar som är skoltrötta kommer ut i arbetslivet bland vuxna föredömen. Man minns själv hur kul det var att tjäna sina första pengar.
Medborgarlön är bästa familjepolitiken.
Lena
1 maj 2008 vid 2:40
PS. Naturligtvis blir det onödigt med underhållsbidrag.
Kanske detta system skulle leda till flera barnafödslar men det är väl det politikerna vill? Utjämna ålderspuckeln. Ha fler yngre arbetande. Eller de tror fortfarande att invandringspolitiken är mest ekonomisk?
Är det rätt att vi åderlåter lågvaluta-länder på högutbildad arbetskraft istället för långsiktig satsning på våra infödda.
Lena
1 maj 2008 vid 2:44
[...] även Nonicoclolasos för intressant forskning kring [...]
Hotet mot äktenskapet « Ekonomistas
1 maj 2008 vid 13:15
Kristdemokraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson försöker låtsas som att de brittiska socialdemokraterna har samma familjesyn som de själva. De hänvisar till att statsminister Fredrik Reinfeldt bör inspirerars av labours familjepolitik. Så här skriver de:
“Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjer. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.”
Sant är att labour talar mer positivt om familjen än socialdemokraterna i Sverige. Men labour har också de senaste åren infört möjlighet för homopar att adoptera (och i Storbritannien är det många barn som adopteras inom landet så beslutet har fått effekt i praktiken) och i år har regeringen lämnat ett förslag att göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Alltså de två reformer som kristdemokraterna i Sverige säger vara ett hot mot familjen.
Men trots att Labour gör noggranna konsekvensbeskrivningar inför sina familjepolitiska beslut, det erkänner ju själv Alf Svensson och Mikael Oscarsson, så har deras beslut blivit att homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor är väl förenligt med barnens bästa och en familjevänlig politik.
Det är nog fler än Reinfeldt som bör inspireras av labours familjepolitik.
Bengt Held
Liberal
Bengt
2 maj 2008 vid 16:58
Hej
Jag undrar varifrån du hämtat bilden till inlägget. Den passar väl som omslagsbild till min c-uppsats i genusvetenskap. Däremot behöver jag rättigheter.
Martin Lindberg
3 februari 2009 vid 18:04