Nonicoclolasos

Min favoritlåt från Dolly Partons nya skiva Backwoods Barbie heter “The Lonesomes”. Den 13 juni ska jag på konsert med henne på Stockholms stadion. Jag hoppas att hon framför denna låt där:

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett “okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

Det går inte, utan att straffas hårt, att ifrågasätta de enorma belopp som barnfamiljer erhåller från oss andra i bidrag, ersättning och subventioner. Därför är det kanske inte förvånande att både Aftonbladet och SvD idag ställer följande läsarfråga med två svarsalterantiv i samband med att socialdemokraterna föreslår förlängd föräldraledighet:

Vad föredrar du?  o Vårdnadsbidrag  o Förlängd föräldraledighet”

Mitt svarsalternativ — “ingetdera” — lyser helt med sin frånvaro. Det är som om de flesta är okunniga om att barn inte ger lycka. Och dessutom verkar få inse sambandet mellan att staten subventionerar och att staten lägger sig i. De som klagar på det senare borde klaga på det förra.

Witold Gombrowicz, sanningssägare:

Därför är det viktigt, ja mycket viktigt, att vi aldrig inom oss bryter med den människoålder där skönheten blir åtkomlig — det vill säga ungdomen. All skönhet som förvärvas i mogen ålder kommer alltid att vara en ofullständig skönhet, lida brist på ungdomlighet. Därför är den unga skönheten en naken skönhet, den enda som inte behöver skämmas för sig.”

(Från Dagboken.)

Den 18 juni 1981 hälsade president Reagan på en man vid en träff med svarta borgmästare och sa:

How are you, Mr. Mayor? I’m glad to meet you. How are things in your city?”

Problemet var bara att mannen inte var någon borgmästare utan Samuel Pierce, Reagans egen bostadsminister.

Läs mer om Reagans presidentbibliotek.

Jag har ofta förundrats över hur viktig musik verkar vara för många människor. De lyssnar närhelst de får tillfälle och verkar genuint intresserade av melodier, texter och artister. Raymond Geuss skriver om filosofen Richard (“Dick”) Rorty:

We could also find no common ground in aesthetics because of my own obsession with the philosophy of music. Dick seemed not only, as I have mentioned, to be deeply unmusical, like Freud, but he sometimes seemed even slightly irritated by the very existence of music and certainly by the thought that someone could take it sufficiently seriously to try to think about it in a sustained and systematic way.”

Jag befinner mig någonstans mitt emellan musikälskarna och Rorty. Dvs. jag uppskattar musik då och då, men jag känner inget behov av att lyssna hela tiden (fem gånger i veckan räcker bra). Och jag undrar ibland om min uppskattning av musik inte är mer intellektuell än emotionell.

Katina Huston, Mechanical Repeat (2008), 91,4 x 91,4 cm:

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.”

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.”

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:

Professor Steven Pinkers superba artikel “The Stupidity of Dignity” rekommenderas. Däri granskas hur the President’s Council on Bioethics har tagits över av katolska filosofer och hur de använder begreppet “värdighet” för att blockera forskning och utveckling som kan minska mänskligt lidande. Den nuvarande påven använde sig för övrigt just av det:

I ett samhälle som ser sex som en drog måste både kärlekens idé och den enskilda människans värdighet försvaras.”

Detta begrepp får berättigad och stark kritik av Pinker (han kallar det “a mess”), och hans slutsats om den kristna moralen sätter fingret på det väsentliga:

Worst of all, theocon bioethics flaunts a callousness toward the billions of non-geriatric people, born and unborn, whose lives or health could be saved by biomedical advances. Even if progress were delayed a mere decade by moratoria, red tape, and funding taboos (to say nothing of the threat of criminal prosecution), millions of people with degenerative diseases and failing organs would needlessly suffer and die. And that would be the biggest affront to human dignity of all.”

Man kan bara glädja sig åt att prelaterna inte har kunna ta över Statens medicinsk-etiska råd. Sverige har sina fördelar.

Regeringens utredare föreslår idag obligatoriskt medlemskap i a-kassan även för den miljon arbetstagare som idag står utanför. SvD argumenterar mot förslaget, och jag instämmer. Varför tvinga människor att betala 5 000 kr per år när de har visat att de inte vill? Knappast ett valvinnande förslag. Och inte heller ett förslag som gynnar arbetslinjen. Risken för en negativ effekt på sysselsättningen är påtaglig, i det att höjd skatt (vilket är vad förslaget de facto innebär) och höjd ersättning vid arbetslöshet samverkar till att försvaga drivkraften att arbeta för de berörda.

Men ett möjligt argument för förslaget skulle kunna vara att förmåner erhålls utan att man betalar för dem som utanförstående. Men det stämmer inte. Arbetslöshetsersättningen består av två delar: en grundersättning, som redan idag är obligatorisk, som betalas via arbetsgivaravgiften och som ungefär ligger på socialbidragsnivå, och en frivillig ersättning, som ger betydligt mer. Är man inte medlem får man inte den högre ersättningen. Den finansieras å andra sidan till stor del via skattsedeln, inte avgifter, så där kan man tala om att åka snålskjuts på andra.

Nej, vad detta nog handlar om är att Sven-Otto Littorin vill ha mer pengar till systemet från personer som a) ska betala mycket (motsvarande avgiften i den dyraste a-kassan) och b) sannolikt inte kommer att bli arbetslösa och kosta systemet något. En viktig orsak till att jag själv har valt att lämna Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa är just en bedömning att sannolikheten för arbetslöshet är mycket låg och en risk jag är villig att ta. Det beslutet bör jag ha fortsatt rätt att fatta.

Det kan finnas hopp. Statsministern tvekar. Och som finansministern sa i Ekots lördagsintervju härförleden:

Jag har aldrig varit en stark tillskyndare av att vi ska ha en obligatorisk a-kassa. Vi har diskuterat fram och tillbaka och nu landade vi i att vi skulle driva det förslaget. Men visar det sig tekniskt komplicerat och framför allt om det har dåliga effekter på sysselsättningen så får vi naturligtvis lyssna på den kritiken.”

Här återfinns förslaget.

Kristnas sätt att beskriva hur de uppfattar Jahve upphör aldrig att förvåna:

Och katoliken Danny Saucedo är noga med att ge Gud äran.
- Gud har ju skrivit låtarna.
Han passar också på att tydliggöra både sin tro och att han känner sig lyckligt lottad.
- Jag är ju troende, och att ha fått den röst jag har är en välsignelse, säger Danny.”

Ja, kära nån. Jahve bryr sig alltså inte om jordbävningar och cykloner och allt det lidande dessa medför — men han engagerar sig i skrivandet av poplåtar och i att ge vissa en bättre sångröst än andra. Prisad vare Jahve!

AMS rapporterar:

I slutet av april var 2,9 procent av arbetskraften, eller 132 000 personer inskrivna som arbetslösa vid landets arbetsförmedlingar. Det är en minskning på ett år med 0,7 procentenheter, eller 34 000 personer. Nivån är den lägsta sedan våren 1991. … För ungdomar, mellan 18 och 24 år, uppgick arbetslösheten till drygt 22 000 personer, vilket är 7 000 färre än förra året.”

Arbetslösheten har alltså på ett år sjunkit med 20 procent och ungdomsarbetslösheten med 24 procent. Även om inte hela förbättringen beror på den förda ekonomiska politiken, torde den ha hjälpt till. Det borde väljarna belöna.

Ja, den frågan fick kronprins Frederik av en högstadielelev häromdagen då han besökte Island. Först hörde han inte vad eleven sa (“bøssefantasi”), så till slut ställdes frågan på engelska. Svaret blev “probably not.” Den isländska presidentfrun frågade eleven var han hade lärt sig ordet “gay” — om han hade slagit upp det i en ordbok! Ja, tänk. Men kronprinsen verkade ta frågan med ro. Ta en titt:

I Doktor Glas formulerar Hjalmar Söderberg åtskilliga filosofiska uppfattningar som, vad jag förstår, var chockerande då boken kom ut 1905. En del av dessa uppfattningar är nog fortfarande kontroversiella, men jag finner många av dem uppfriskande och tilltalande.

Här följer ett mycket intressant utdrag där doktorn resonerar, helt korrekt, anser jag, kring moralens karaktär:

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min! Det är sant, i en mängd fall, kanske i de allra flesta och oftast förekommande, stämmer min åsikt om det rätta någorlunda överens med de andras, med ‘moralen’; och i en mängd andra fall finner jag divergensen mellan mitt jag och moralen icke vara värd de risker som en avvikelse kan draga med sig, och underordnar mig därför. På så sätt blir moralen för mig medvetet vad den i praktiken är för alla och envar, ehuru icke alla veta av det: - icke en fast och över allting bindande lag, men en i vardagslag brukbar modus vivendi i det ständiga krigstillståndet mellan jaget och världen. Jag vet och erkänner, att den gängse moralen så väl som den borgerliga lagen i sina stora allmänna grunddrag uttrycker en rättsuppfattning, som är frukten av oöverskådliga tiders från släkte till släkte ärvda, långsamt ökade och ändrade erfarenhet om de nödvändigaste villkoren för människors sammanlevnad med varandra. Jag vet, att i stort sett dessa lagar någorlunda allmänt måste respekteras, om livet alls skall kunna levas här på jorden av varelser sådana som vi, varelser, otänkbara inom varje annan ram än samhällsorganisationens och uppfödda med alla dess växlande rätter, bibliotek och museer, polis och vattenledning, ljus på gatorna, natthämtning, vaktparad, predikningar, operabalett och så vidare. Men jag vet också, att de människor som det har varit något bevänt med aldrig ha tagit dessa lagar pedantiskt. Moralen hör till husgerådet, inte till gudarna. Den skall begagnas; den skall inte härska. Och den skall begagnas med urskillning, ‘med ett litet saltkorn’. Det är klokt att ta seden dit man kommer; det är enfaldigt att göra det med övertygelse. Jag är en resande i världen; jag ser på människornas seder och tar upp vad jag har bruk för. Och moral kommer av ‘mores’, seder; den vilar helt och hållet på seden, bruket; den har ingen annan grund.”

Stephen Dubner skriver:

In a narrow but very compelling piece of research, John List argued that if you are trying to solicit donations door-to-door, the single best thing you can do to get large donations is to be an attractive blond woman.”

Så intressant. Helt i linje med detta avvisar jag själv regelmässigt alla som försöker stoppa mig på gatan för att be om donationer och stöd — om det inte är en sötis som försöker stoppa mig. Då stannar jag gärna och låtsas lyssna en stund. Kanske ger jag t.o.m. en slant. Och en gång släppte jag in två söta mormonska missionärer, inte för att höra dem tala om Mormons bok, utan för att njuta av deras utseende.

EM-truppen i fotboll är utsedd. Vad jag har kunnat se har dock den viktigaste frågan inte analyserats i media: Vilka är de tre hetaste spelarna? Svaret ges nedan.

1. Markus Rosenberg
2. Anders Svensson
3. Sebastian Larsson

De senaste dagarna har detta med sexuell myndighetsålder diskuterats. RFSU påpekar att många ungdomsmottagningar har svårt att förklara reglerna för ungdomar:

Det finns också en osäkerhet om man ska avråda en 16-åring från att ha sex med en 14-åring eftersom den nuvarande lagen säger att en person under 15 år inte kan samtycka till sexuella handlingar. Men lagen anger tydligt att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, så som i fallet med en 14-åring och en 16-åring.”

Professor Eugene Volokh ställer en intressant fråga i detta sammanhang:

Many states have lower ages of consent for sex among minors than for sex between adults and minors. Thus, two 16-year-olds having sex may be legal, but not a 30-year-old having sex with a 16-year-old. I share the intuition behind this distinction, but I wonder whether my intuition is right. For instance, I would think that quite a few 16-year-old girls who are interested in sex would rather be involved with 30-year-old men than with other 16-year-olds; the 30-year-olds are more likely to know what they’re doing both sexually and romantically, plus are more likely to be much more emotionally mature as well as interesting to talk to.”

Jag tror att han har en poäng. Istället för att sätta upp hinder av detta slag bör en sexuell myndighetsålder gälla på lika sätt oavsett eventuella åldersskillnader parterna emellan. Det finns inget skäl a priori att tro att en ung person får det bättre eller sämre av att ha sex med en jämnårig jämfört med att ha sex med en äldre person.

Se inlägg på detta tema från Blogge Bloggelito och Jakob Heidbrink.

Albert Einstein i ett hittills okänt brev, som auktioneras ut på torsdag:

The word god is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. … For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions.”

I Storbritannien har domare länge haft hästhårsperuk och svarta dräkter. Men nu stundar nya tider! En modern domardräkt börjar användas till hösten i civil- och familjerättsliga mål — se bild på the Lord Chief Justice, Lord Phillips of Worth Matravers. Det jag möjligen ogillar med den aktuella dräkten är att den i vissa avseenden påminner om en prästrock.

Kan inte Grundlagsutredningen föreslå särskilda dräkter också för svenska domare, i alla fall för justitie- och regeringsråd? (Jag undrar om sådana användes förr i tiden.) Det vore stiligt och respektingivande — men också symboliskt riktigt om förslaget, vilket jag hoppas, kombineras med förslag om förstärkt lagprövning.

Det finns empiriska belägg för att väljare är relativt okunniga. En studie* visar dock att de politiska institutionernas utformning kan påverka graden av okunnighet. Både inom EU och inom Schweiz tycks t.ex. graden av direktdemokrati positivt relaterad till väljarnas kunnighet:

Using survey data from the European Union and Switzerland, we present empirical evidence that citizens are politically better informed when they have more extended political participation rights. The results corroborate theoretical arguments and circumstantial evidence that voter information should be treated as endogenously determined by political institutions.”

T.ex. kunde väljarna mer om EU i de länder där det ordnades folkomröstning om Maastricht-avtalet. Detta kan bero på både efterfråge- och utbudsfaktorer. Efterfrågan på information kan vara större i en kontext där väljare diskuterar en fråga med varandra (information blir då närmast en privat vara); och utbudet kan vara större när politikerna ska försöka förklara och argumentera direkt till väljarna i en specifik fråga.

Jag skulle, bl.a. mot bakgrund av denna studies resultat, gärna se en uppgradering av folkomröstningsinstitutet i Sverige, såväl på nationell som på lokal nivå. Men givetvis finns också kostnader med direktdemokrati** som gör att den även framgent bör användas med urskiljning.

______________________________

*Benz, Mattias och Stutzer, Alois (2004). “Are Voters Better Informed When They Have a Larger Say in Politics? - Evidence for the European Union and Switzerland.” Public Choice, 119(1—2): 31—59.
**Se t.ex. Brennan, Geoffrey och Hamlin, Alan (2000). Democratic Devices and Desires. Cambridge: Cambridge University Press.

Google erbjuder nu automatisk översättning från svenska till diverse andra språk. Du kan t.ex. läsa denna blogg på engelska!

I fredags såg jag dansverket The Ungentle Guest i nya Operahuset i Köpenhamn, en stark koreografi av Constantine Baecher. En aspekt i det intresserade mig särskilt: hur kärleken kan vara destruktiv. I detta fall började en stark, äldre man att vurma för en mystisk besökare, en ung man (visade det sig) som efter ett tag blommade ut som söt och lockande. Den äldre blev besatt. Men under ytan lurade faran. Dödlig sådan. Det gäller att se upp och tänka nyktert. Distans till romantisk kärlek — och att inte tränga sig på andra, så att de känner sig kontrollerade och trängda — är något att nogsamt överväga. (Foto: David Amzallag.)

Maria Callas liv uppbär vissa likheter med detta scenario.

Vilket vin ska man dricka? Det frågan slipper man när man beställer vinpaket på formel B, men i många andra sammanhang måste man fatta beslut.

Det verkar vara ett bra tips att välja dyra viner (särskilt om man bjuder andra och om de känner till att vinerna är dyra):

The researchers scanned the brains of 21 volunteer wine novices as they administered tiny tastes of wine, measuring sensations in the medial orbitofrontal cortex, the part of the brain where flavor responses apparently register. The subjects were told only the price of the wines. Without their knowledge, they tasted one wine twice, and were given two different prices for that wine. Invariably they preferred the one they thought was more expensive.”

Här är hursomhelst tre kriterier att utgå ifrån vid vinköp.

Uppdatering: Johan Almenberg tipsar om ytterligare en ny studie, som publiceras i juninumret av Journal of Wine Economics (!), som också nämns i NYT-artikeln ovan och som finner följande:

Individuals who are unaware of the price do not derive more enjoyment from more expensive wine. In a sample of more than 6,000 blind tastings, we find that the correlation between price and overall rating is small and negative, suggesting that individuals on average enjoy more expensive wines slightly less. For individuals with wine training, however, we find indications of a positive relationship between price and enjoyment.”

Så en alternativ strategi för att få nöjda gäster är att köpa billiga viner och att servera dessa ur karaff. I alla fall om gästerna inte är vinexperter.

John Ferren, Greenock (1958), 139,7 x 175,3 cm:

En kolumnist i SvD hävdar idag följande:

Människan har ett val, även under de svåraste förhållanden, och den som frånkänner människor förmåga till ansvar tar också ifrån dem något av deras mänsklighet. Inte konstigt då att det talas om Anders Eklund och Josef Fritzl som monster. Vi borde hellre betrakta dem som människor, som har valt sina handlingar. Även om det är en plågsam tanke.”

Det finns bara ett litet problem med resonemanget. Människan har inte ett val — något som t.ex. Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins har påpekat. Och har människan inte ett val så har människan heller inget ansvar.

Men resonemanget rymmer inte bara felaktigheter. Det är helt riktigt att man inte ska betrakta Eklund och Fritzl som monster (à la Göran Skytte). Tvärtom kan deras handlingar principiellt förstås vetenskapligt: handlingarna är ett resultat av arv och miljö i kombination och kunde inte inte ha hänt, givet faktiskt arv och faktisk miljö. De betedde sig såsom deras impulser bjöd dem. Våra impulser är sedan sådana att vi finner handlingarna extremt upprörande, och därför vill vi straffa “de onda”.

Så ska man inte straffa? Jo, det ska man, vilket Dawkins utvecklar på länken ovan, men inte därför att mördarna är onda, därför att de har förtjänat det eller för att de är ansvariga för sina handlingar. Utan därför att det blir ett bättre, lyckligare och mer välmående samhälle om personer som upprör oss hålls borta från andra, om de genom behandling kan fås att bete sig “bättre” framöver och om andra avskräcks genom deras straff.

Man kan alltså se på frågan om ansvar på två nivåer. I egentlig mening har ingen ansvar, men som SvD-kolumnisten kan vi betrakta dem som ansvariga. Det är en fiktion, men en nyttig sådan.

Enligt en ny SIFO-undersökning om vilka verktyg som är mest effektiva för att minska arbetslösheten kommer vissa av regeringens genomförda åtgärder, såsom sänkt ersättningsnivå och höjd avgift till a-kassan, långt ned. Sven-Erik Österberg (s) kommenterar:

För oss var det naturligtvis överväldigande att de främsta förslagen ligger så nära vår egen politik. Det visar att vi är på rätt väg.”

Om vi bortser från att tolkningen är tveksam — ty de förslag som är mest populära (utbildning och samverkan mellan politik och näringsliv) förespråkas av båda blocken — uppkommer den intressanta frågan: Ska politiker leda eller låta sig ledas? Antag att forskning visar att åtgärd x minskar arbetslösheten och att vanligt folk inte känner till det, vilket gör åtgärden impopulär för stunden. Politiker som vill minska arbetslösheten kan då genomföra åtgärd x eller följa vanligt folks uppfattning. I vilket av de två fallen är politiker “på rätt väg”?

I slutändan tror jag, eller hoppas jag i alla fall, att resultaten räknas (och forskning antyder antyder att så kan vara fallet). Om åtgärd x verkligen minskar arbetslösheten är det den sänkta arbetslösheten, inte åtgärd x, som kommer att stå i fokus, och de politiker som struntar i kortsiktig populism kommer att belönas. De är på rätt väg.

Lördagskvällen tillbringades, i sällskap med mina nära vänner Anders och Magnus, på Restaurant formel B i Köpenhamn. En upplevelse utöver det vanliga (som alltid). Detta inmundigades:

På bilden visas piggvaren (klicka för större bild):

Den söta kyparen sedan! En s.k. höjdarkväll.

Professor Steven Pinker:

It is true that science in the narrow sense cannot show what is right or wrong. But neither can appeals to God. It’s not just that the traditional Judeo-Christian God endorsed genocide, slavery, rape, and the death penalty for trivial insults. It’s that morality cannot be grounded in divine decree, not even in principle. Why did God deem some acts moral and others immoral? If he had no reason but divine whim, why should we take his commandments seriously? If he did have reasons, then why not appeal to those reasons directly?

Exakt. Att framhålla Jahve som moralisk förebild är stötande.

Abercrombie & Fitch lockar t.o.m. mig, som tar avstånd från natur, till skogen:

Göran Skytte får fortsatt utrymme i SvD. Den religiösa världsbilden förkunnas ohämmat:

Därmed står vi också handfallna när vi ställs inför rent djävliga händelser: Mordet på Engla. Den till det yttre gode medborgaren Fritzl i Amstetten. Modern i en sydtysk borgerlig idyll som dränkte tre nyfödda barn, slog in dem i plastpåsar och lade dem i frysen. Under lång tid har man försökt förklara sådant enbart med psykologi, beteendevetenskap, sociologi. Det blir allt tydligare att sådana förklaringsmodeller inte längre räcker till. Vi kan inte längre – inte ens i vårt skyddade välfärdssamhälle – bortse från att ondska är en realitet. Också personlig ondska är en realitet.”

Dvs. vetenskapliga förklaringar förkastas till förmån för ett metafysiskt begrepp, “ondska”. Visst kan man använda begreppet som ett koncist sätt att uttrycka “mänskligt beteende som jag blir starkt emotionellt upprörd av”, vilket är något som i sig kan förstås och analyseras vetenskapligt. Men Skytte föreslår det som ett alternativ till vetenskapliga förklaringar. Det finns något bortom orsak och verkan, något religiöst-andligt, som han kallar “ondska”. Detta är ren obfuskation, inget annat. Metafysik. Och inget som hör hemma på SvD:s i övrigt utmärkta ledarsida.

Se förresten Richard Dawkins syn på “ondskefullt” beteende. 

En s.k. trade-off: man förbränner ca 5 procent mer kalorier genom att springa utomhus, men risken för skador är mindre på löpband.

För mig är det löpband som gäller. Dock av andra skäl än nyss nämnda — närmare bestämt för att man slipper djur och natur och för att man kan titta på simpojkar medan man springer. Å, vad lätt det går då!

ICA funderar på att sluta sälja cigaretter. Gör slag i saken, säger jag. Som läsare av denna blogg vet tar jag avstånd från många former av statlig paternalism, men det är viktigt att klargöra att motstånd mot förbud av fenomen x inte med automatik innebär att man tycker att fenomen x är bra. Som Richard Thaler och Cass Sunstein klargör i en ny bok kan man, som kontrast till statlig interventionism, tänka sig en rad situationer där människors val kan (och bör) påverkas medvetet av andra människor i situationer av frivillig interaktion. Näringsidkare kan t.ex. tänkas försöka påverka kunders livsstil genom att inte föra visa varor i sitt sortiment. Detta är principiellt förenligt med privat äganderätt och ett fritt samhälle, som jag förstår begreppen.

Frågan blir då vad som ska anses vara “bra” försök att påverka andras val. Som jag ser det kan inte den frågan besvaras objektivt, utan det handlar om subjektiva värderingar (precis som frågan om vilka ordningsregler som är bra). Jag råkar ogilla cigaretter och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Andra kanske råkar ogillar icke rättvisemärkta varor och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Det har de rätt att anse att verka för, men jag har också rätt att bojkotta den typen av affär. Det är så en experimentell marknadsekonomi fungerar.

Avslutningsvis kan jag nämna att det har blossat upp en debatt om det begrepp Thaler och Sunstein använder för frivilliga försök att försöka påverka andra människors val, libertarian paternalism. Se en kritik av professor Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av professor Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av professor Gary Becker. Själv ogillar jag just begreppet libertariansk paternalism (och föredrar föreslagna alternativ, t.ex. mjuk paternalism eller frivillig paternalism), men jag har inget principiellt emot fenomenet.

Hur ofta hör man inte klagomål på marknadsekonomin, såväl från vänstersympatisörer som “beteendeekonomer”, som säger att den erbjuder för stor valfrihet?

Från vissa på vänsterkanten anförs att marknadsekonomin är ineffektiv, eftersom den tillåter flera sorter av allting. Det vore bättre, menar de, att tillverka en tandkräm för att slippa marknadsföringskostnader samt för att kunna dra fördel av stordriftsfördelar i produktionen. Därför ligger det i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Från vissa beteendeekonomer anförs att människor dels inte orkar med att välja och dels att de, när de väljer, ofta väljer irrationellt pga. olika kognitiva imperfektioner. Därför kan det vara i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Nå, nu när det visar sig att det bara finns en sorts kyckling att köpa i Sverige verkar konsumenterna bli rejält upprörda. Det verkar som om de faktiskt värdesätter valfrihet. Men hur ska de som vurmar för begränsad valfrihet ha det? Ska de köra över människors preferenser på kycklingområdet? På elbolagsområdet? På PPM-området? På kaffeområdet? (Det finns många alternativ på Espresso House!)

Samuel Baulder:

Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.”

En ny affär i Stockholm säljer rättvisemärkta produkter. Där ska jag inte ska handla (trots att jag bor granne med den). Skälet: Sannolikt förbättras inte de fattigas situation av “rättvis handel”; däremot får jag betala mer. Not a good deal.

En av tre svenskar oroar sig inte för klimathotet, visar en ny undersökning. De kanske har läst vad professor Richard Tol har att säga? T.ex. detta:

We must do something and should now begin, that’s where I agree with Stern. But there is no risk of damage that would force us to act injudiciously. We’ve got enough time to look for the economically most effective options rather than dash into ‘actionism’ which then becomes very expensive.”

En fin visa kan få den bästa familj att bli ännu lyckligare:

Idag är det tio år sedan jag promoverades vid Handelshögskolan i Stockholm och mottog ring, hatt och diplom av min promotor, professor Ingolf Ståhl. Allt avhandlades på latin! Så här såg jag ut på den tiden. Oj, oj… det var tider, det.

Fackförbundet SEKO har beställt en opinionsmätning som visar att svenska folket inte vill privatisera vissa statligt ägda företag (t.ex. Posten, Apoteket och Vattenfall). Givetvis kan dessa svar ifrågasättas på flera grunder — t.ex. vad gäller frågornas utformning och de svarandes kunskap om effekter av statligt kontra privat ägande.

Men här vill jag sätta fokus på ett annat problem med svaren, nämligen att de antagligen i hög grad har att göra med status quo bias. Dvs. de svarande är vana vid att dessa företag ägs av staten och känner sig emotionellt tilltalade av det just därför att de är vana vid det. Att så är fallet tycker jag indikeras av att få som motsätter sig privatiseringar förespråkar statliga uppköp av företag. Just den mix av statlig och privat ägande som råkar finnas just nu vill man ha kvar. Men om de argument som framförs mot privatisering är korrekta, vore det prima om staten ägde fler företag. Det faktum att den slutsatsen inte dras indikerar att den verkliga orsaken till privatiseringsmot-
ståndet istället troligen är status quo bias.

Och en sådan grund är sällan rationell. Nationalekonomer inom “behavioral economics” talar ofta om behovet av paternalistiska ingrepp för att hjälpa människor präglade av denna bias att fatta mer rationella beslut. Men politiken som metod för att hjälpa är kanske inte helt lyckosam, när väljarna lider av samma bias. Och politikerna själva lider antagligen också av den. I vilket fall kan de endogent förväntas styras av väljarnas bias.

Summa summarum: SEKO:s propaganda, liksom politisk retorik om att värna “våra gemensamma tillgångar”, bör tas med en stor nypa salt, om inte statliga uppköp av privata företag också förespråkas. Det senare torde vara ett nödvändigt villkor för att privatiseringsmotståndet ska kunna respekteras. (Det är dock inte ett tillräckligt villkor.)

Jag läste just ett gripande reportage om två små pojkar som vill vara (som) flickor — och om hur respektive föräldrar hanterar detta väldigt olika. Ett föräldrapar tar bort pojkens “tjejleksaker”. Mamman talar:

‘It’s really hard for him. He’ll disappear and close a door, and we’ll find him playing with dolls and Polly Pockets and … the stuff that he’s drawn to,’ she says. In particular, there is one typically girl thing — now banned — that her son absolutely cannot resist. ‘He really struggles with the color pink. He really struggles with the color pink.’”

Den pojken mår uppenbart dåligt. Det andra föräldraparet är accepterande:

[W]e were asking, like, ‘How’s Jonah doing? Does [he] have problems with other kids?’ and the teacher was like, ‘God, I gotta tell you, you know, Jonah is one of the most popular kids. Kids love [him], they want to play with [him], [he’s] fun, and it’s because [he’s] so comfortable with [himself] that [he] makes other people comfortable,’ Joel recalls. It was shortly after that that Joel and Pam started referring to their son Jonah as ‘she.’”

Båda föräldraparen har konsulterat psykologer. Så mycket skada, och så mycket nytta, sådana kan göra, beroende på värderingar och utgångspunkter. Man har verkligen ett ansvar som förälder att enbart acceptera råd och terapi som gynnar ens barns välmående.

Se ett tidigare inlägg på detta tema samt två filmtips.

Witold Gombrowicz, mer insiktsfull än de flesta, avslöjar vad värnplikt handlar om:

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. … Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. … Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution. Och ‘colimba’? Tja, folk har vant sig vid det genom århundradena. Och förresten, den åldern… En ålder som är full av fysisk förmåga men ännu barnslig, som gör allt lättare, öppnar möjligheter… många liv samlas i en enda officersnäve, som i handen på en halvgud!”

Se även vad professor Poutvaara och professor Wagener har att säga om saken.

Franz Kline, Torches Mauves (1960), 305,1 x 206,1cm:

Professor Franz de Waal svarar på läsarfrågor:

Q: Do promiscuous gay men and bonobos have anything in common?

A: Bonobos often engage in sex with same-sex partners, but they’re not gay in that they also have sex with the opposite sex. They’re ‘bi.’ They seek sex often for social reasons, to reduce tensions, and to form friendships. I am not sure that this also applies to human gay promiscuity, or whether the latter is purely pleasure-oriented.”

Dr Waldenström, förmögenhetsforskare:

Igår rapporterade TV4-nyheterna om den ökade förmögenhetskoncen-
trationen i Sverige. … Socialdemokraternas Thomas Östros var upprörd och hävdade att socialdemokratin under sin regeringstid försökte aktivt att hålla emot denna utveckling. Men stämmer verkligen det? Nej, faktiskt inte.”

Socialdemokraternas hyckleri återfinns inte bara på förmögenhetssidan. Det gäller även försäljning av statliga företag samt i fråga om inkomstojämlikhet. Vad gäller den senare, notera i diagrammet hur denna ojämlikhet ökade under socialdemokraternas senaste tolvåriga maktinnehav:

Thomas Östros pinsamma rättviseretorik kan och bör avslöjas.

Jag ska hålla ögonen öppna för filmer där Zach Roerig finns med.

Jag tycker att människor beter sig konstigt när döden kommer på tal. Man planerar begravningar, man vill ha gravstenar, man vill bli omnämnd i tidningen — som om något av detta spelar roll när man är död. Jag avvisar allt detta för egen del. Min gissning är att många fasar inför att bli bortglömda, för då känns livet nu meningslöst. Därför vill man iscensätta allt det teatraliska. Jag håller inte med. Livets grad av mening beror inte på att man blir ihågkommen utan på att man, medan man lever, upplever lycka.

Men ceremonier och teater kanske spelar roll för de efterlevande? Ja, kanske det, men de borde också se lite mer avslappnat på det hela. Vad spelar det t.ex. för roll hur en kista behandlas när den är gravsatt? Den kommer ändå att ruttna bort, liksom dess innehåll. Att tala om “oetisk” behandling av kistor finner jag bisarrt. Det konstiga är att folk alls vill ha kistor och begravningar.

Evenemangstips! Professor Peter Singer kommer till Stockholm torsdagen den 29 maj. Han ska tala över ämnet “Ethical Aspects of the Difference between Secular and Religious Approaches”. Som de flesta nog känner till är Peter Singer inte bara känd som moralfilosof utan också som ateist.

Läs mer om hans besök här. Jag planerar att närvara.

Se även Peter Singers hemsida och en intervju, utförd av Henrik Ahlenius.

22 000 har dött i Burma av cyklonen.

Du har väl inte missat detta jubileum?

One hundred and forty years ago today, on May 6, 1868, the word homosexuality was invented.”

Ett vanligt påstående är att fattigdom orsakar terrorism. Det finns skäl att ifrågasätta det. En anekdotisk indikation på att påståendet är felaktigt ges i DN, som rapporterar att stödet för Hamas är stort bland studenter. Det finns dock även vetenskapliga studier att tillgå.

En studie* finner följande:

Perhaps surprisingly, our review of the evidence provides little reason for optimism that a reduction in poverty or an increase in educational attainment would meaningfully reduce international terrorism. Any connection between poverty, education and terrorism is indirect, complicated and probably quite weak.”

En annan studie** kommer till en liknande slutsats och pekar på grad av politisk frihet och geografi som förklaringsfaktorer:

The empirical results reported here show that terrorist risk is not significantly higher for poorer countries, once the effects of other country-specific characteristics, such as the level of political freedom, are taken into account.”

En tredje studie kommer till samma slutsats.

______________________________

*Krueger, Alan B. och Maleckova, Jitka (2003). “Education, Poverty And Terrorism: Is There A Causal Connection?” Journal of Economic Perspectives, 17(4): 119-144.
**Abadie, Alberto (2004). “Poverty, Political Freedom, and the Roots of Terrorism.” American Economic Review, 96(2): 50-56. (WP-version.)

Alf Svensson har talat. Denna gång om pensionärerna, som han vill ska få sänkt skatt.

En av regeringens paradfrågor är att göra det mer lönsamt att arbeta. Genom ett särskilt jobbskatteavdrag har inkomstskatten för en vanlig löntagare sänkts med ungefär 1000 kronor i månaden. Det upplägget får nu underkänt av Alf Svensson, som anser att även de gamla ‘naturligtvis’ borde ha fått sänkt skatt.”

Alf Svensson är förstås inte okunnig om att jobbavdraget omfattar pensionärerna — och att det är högre för dem! Inte heller är han omedveten om att den högre sysselsättningen, som utgör grunden för vad som kan betalas till pensionärerna, leder till att den genomsnittliga pensionen ökar med 4000 kr i år och 6000 kr nästa år. Ändå väljer han en populistisk retorik. Och hans motivering lyder:

Men man ska inte göra det här för att vinna valet, utan utifrån människovärde, säger Alf Svensson.”

När politik börjar styras av notoriskt luddiga begrepp som “människovärde” blir jag orolig. Jag föredrar Anders Borgs pragmatiska och forskningsbaserade konsekvensanalys. Jobbavdraget är bra för att det stimulerar till arbete (inte minst för låginkomsttagare), vilket i sin tur bidrar till högre pensioner. Är inte det “människovärdigt”?

Larry Summers tycker inte att det är bra när länder konkurrerar med varandra om skattebaser. Men hans professorskollega vid Harvard, Greg Mankiw, påpekar att den ståndpunkten grundas i ett visst slags värdering:

On the other hand, if you think that the main job of government is to facilitate voluntary exchange by protecting property rights, rather than re-slicing the economic pie as it sees fit, then tax competition is a good check against excessive interventionism. In other words, are you more worried about too little government or too much?”

Personligen är jag oroad över för mycket stat och välkomnar konkurrens mellan stater om institutioners utformning.

Se gärna, apropå detta ämne, min och några kollegors rapport till Globaliseringsrådet, Sverige i den institutionella konkurrensen. Andreas Bergh skriver om välfärdsstaten och jag och Gissur Erlingsson skriver om demokratin.

Jag blev just tårögd då jag såg David Archuleta sjunga i American Idol: