Det finns vissa musikstycken som får en att tappa andan. Prokofievs pianosonat nr 6 (opus 82), 4:e satsen, är ett exempel på det. Min favoritdel börjar vid 1.30. Trots att en ung Evgeny Kissin spelar lite fel under 1.32—1.34, tycker jag att hans framförande är underbart i sin livaktighet!
 | Sus barbatus på Marxism som religion |
 | Bo på Marxism som religion |
 | Christian Bjørnskov på Marxism som religion |
 | Roland på Hur blir man lycklig? |
 | Camilla på Marxism som religion |
 | nonicoclolasos på Marxism som religion |
| Camilla på Marxism som religion |
| nonicoclolasos på Hur blir man lycklig? |
| nonicoclolasos på Sommarläger i kritiskt tä… |
 | Rob på Marxism som religion |
| Camilla på Marxism som religion |
| Roland på Hur blir man lycklig? |
 | .perpotator på Hur blir man lycklig? |
 | Bruno på Energisk tavla |
 | pontus på Hur blir man lycklig? |
Länkar hit
Galna fingrar. Helt klart vackert.
Kan tipsa om din rövarspråkspolare på nätet (Elolinona): http://www.youtube.com/watch?v=GSn5LpKvUK0&feature=related
Otroligt vackert om man gillar Bellman och trubadurer.
Johan
3 maj 2008 vid 17:20
Johan: Tack för tipset! Inte min typ av musik, men framförd med fin känsla icke desto mindre. Ännu mer imponerad hade jag varit om hon hade sjungit på rövarspråket. :-)
nonicoclolasos
3 maj 2008 vid 17:25