Blir du upprörd av offentliga kyssar?
Hur ska man se på offentliga ömhetsbevis? Är det acceptabelt när två personer kysser varandra på offentlig plats? Det tycker jag, men det är uppenbart att andra har en mer restriktiv syn. Två färska exempel illustrerar det. Tv-programmet 20/20 lät två män kyssa varandra på en parkbänk i Birmingham, Alabama. Någon ringde polisen. Och när Aaron Chandler kysste sin pojkvän på ett dansgolv på Cayman Islands blev han arresterad.
Mer principiellt ser jag så här på ordningsregler. Det finns inget objektivt rätt och fel — alla har sin subjektiva uppfattning om vad som är passande och opassande. När offentliga ordningsregler utformas tenderar de att reflektera “de flestas” subjektiva smak. När jag själv ogillar de rådande reglerna tycker jag att det är bra när folk bryter mot dem, trots att vissa tar anstöt av det. Get used to it, säger jag, brutalt men sanningsenligt.
Exemplet badkläder tycker jag väl illustrerar frågan. För hundra år sedan ansågs det oanständigt att inte skyla större delen av kroppen när man badade. Dagens bikinimode skulle ha väckt stor anstöt i Sverige på den tiden, precis som t.ex. många muslimer tar anstöt av icke-skylda kvinnor idag. Som jag ser det var det utmärkt att utmana dåtidens regler — och “de flestas” smak har anpassat sig. Nu vill vissa kvinnor besöka badhus med bara bröst. Get used to it, säger jag, brutalt men sanningsenligt. Exemplet hängbyxor kan också nämnas här. Vissa ogillar dem, jag älskar dem (varför jag också ogillar regler som förbjuder dem).
Därmed inte sagt att inte jag har uppfattningar om vissa beteenden som olämpliga. Nedskräpning är ett sådant exempel. Men återigen: min uppfattning är subjektiv, och jag kan bara hoppas att de flesta håller med mig. Dels innebär ett sådant medhållande att de flesta andra själva inte skräpar ner, dels är de antagligen, som jag, för regler (och straff vid regelöverträdelse) som ger incitament för dem som inte håller med att inte skräpa ned.
Hmmm. Kan det inte finnas ett värde i att faktiskt respektera regler trots att man inte gillar dem, om detta sker på en quid pro quo-basis? I alla fall i vissa fall låter det rimligt. Som i nedskräpning.
I övrigt tycker jag att privata badhus skall få ha vilka regler de vill. Men jag tycker debatten är underhållande; är inte feministerna EMOT “sexualiseringen av det offentliga rummet”? Sen vettefan om jag vill simma in i ett par gamla dambröst mitt under motionssimmet. Men det har inte direkt med principfrågan att göra. Där vet jag faktiskt inte riktigt var jag står. Jag skiter mest i det.
Pontus: Du är en mer exemplarisk samhällsmedborgare än jag.
Ja, jag måste erkänna att jag blev lite förbluffad när jag förstod att de barbröstade kvinnorna var feminister. De tycks göra gemensam sak med silikonbröstade damer som stoltserar med sina behag i media. Fast möjligen menar de förra att en visning av bröst kan avsexualisera/avdramatisera dem. Om den effekten uppnås är inte jag rätt man att svara på.
Niclas:
“Du är en mer exemplarisk samhällsmedborgare än jag.” Det vettefan. Talk is cheap.
Pontus: Min handledare Karl Wärneryd har skrivit mycket om cheap talk! :-) Jag kanske ägnar mig åt det också ibland. Jag är ganska lydig.
Men jag är i grunden allvarlig när jag ifrågasätter det bindande i allmänna normer.
“…varför jag också ogillar regler som förbjuder dem” Jag säger bara get used to it. ;-)
“Talk is cheap, supply exceeds demand.” Som någon sade.
Ah! Wärneryd for the win! Vilken hjälte =) Tog hans spelteorikurs “Strategies & Incentives” förra våren. Sen dess har inget varit sig likt.