Att få välja kyckling
Hur ofta hör man inte klagomål på marknadsekonomin, såväl från vänstersympatisörer som ”beteendeekonomer”, som säger att den erbjuder för stor valfrihet?
Från vissa på vänsterkanten anförs att marknadsekonomin är ineffektiv, eftersom den tillåter flera sorter av allting. Det vore bättre, menar de, att tillverka en tandkräm för att slippa marknadsföringskostnader samt för att kunna dra fördel av stordriftsfördelar i produktionen. Därför ligger det i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.
Från vissa beteendeekonomer anförs att människor dels inte orkar med att välja och dels att de, när de väljer, ofta väljer irrationellt pga. olika kognitiva imperfektioner. Därför kan det vara i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.
Nå, nu när det visar sig att det bara finns en sorts kyckling att köpa i Sverige verkar konsumenterna bli rejält upprörda. Det verkar som om de faktiskt värdesätter valfrihet. Men hur ska de som vurmar för begränsad valfrihet ha det? Ska de köra över människors preferenser på kycklingområdet? På elbolagsområdet? På PPM-området? På kaffeområdet? (Det finns många alternativ på Espresso House!)
Det finns på tok för många som stressar ihjäl av alla val. Det går väl knappt en dag utan att AB eller Expressen har krigsrubriker som frågar om du har billigast försäkring, bästa fonderna etc in absurdum.
Slappna av för fan. Du dör inte av att betala några kronor mer än absolut lägsta pris
Johan
9 maj 2008 vid 18:13
”Det finns på tok för många som stressar ihjäl av alla val.”
Vad har du för (empiriskt) stöd för den uppfattningen?
Marcus
9 maj 2008 vid 19:14
Niclas:
Word! Detta trams måste nånstans sansas. Det är ingent tvekan om att vänsterpartister, såväl som beteendeekonomer, är rent-seekers. Precis som alla andra.
pontus
9 maj 2008 vid 21:50
Hej Niclas!
Jag ville tacka för en spännande och välskriven blogg där alstren är genomtänkta och arbetade. Blev väldigt överraskad av någon som vågar väva ihop inlägg i politiska, filosofiska och akademiska debatter med ett klart och tydligt ställningstagande i frågor som rör hbtfrågor (eller vad vi nu ska kalla det). Det är ännu inte helt oproblematiskt i den akademiska världen, kan jag tänka mig. Tack för briljanta inlägg gällande gayrörelsen som den ser ut idag, moralfilosofi, kristendom och tro och så vidare. Ha det bra!
Malin
9 maj 2008 vid 23:25
Malin, stort tack för de varma orden! Jag skriver i de frågor som berör mig, och jag hoppas ju förstås att andra ska finna dem intressanta att ta del av. Men förutom kommentarer på bloggen vet jag väldigt lite om vad andra tycker, så det var kul att ta del av dessa uppmuntrande ord.
nonicoclolasos
10 maj 2008 vid 8:45
Niclas,
Om frågan inte är för privat, får jag fråga dig hur du upplever att det är att verka som öppet icke-hetero i en akademisk miljö? Är det vanligt/ovanligt, tycker omgivningen att man skall hålla tyst om det etc? (Är själv student med lite oklar läggning, inte hetero men vet inte/tycker inte att det känns angeläget att karakterisera mig.)
Malin
10 maj 2008 vid 17:07
Marcus: Det räcker med att observera vänner och släktingar. Det finns bra många som är helt galna på att jaga minsta rabattkupong.
Johan
10 maj 2008 vid 19:24
Jag kan nog erkänna att även jag som marknadsliberal kan känna mig stressad av alla de val som jag förväntas göra i min vardag: i viss mån kan jag alltså förstå beteendeekonomerna. Samtidigt bortser beteendeekonomerna ifrån att det alltid finns ett val som är skäligen billigt, nämligen valet att inte göra någonting. Det kommer att kosta, det valet också, men om jag inte orkar göra aktiva PPM-val (jag själv har valt en gång och har hållit fast vid mina val), behöver jag ju faktiskt inte välja. Jag kanske mister de sista 200 kr. på min möjliga pension, men det är i så fall det pris som jag åsätter min fritid idag.
Valmöjligheterna kan upplevas som stressande, men om vänstern är beredd att gå med på att vi går miste om förbättringar genom att allt bara produceras av monopol, kan den väl också gå med på att någon inte får maximal utdelning på sin pension genom att inte göra alltför många aktiva val.
jheidbrink
11 maj 2008 vid 20:29
Det finns ju ännu fler skäl för att färre val är bra. Sökkostnader inte minst. Och många begränsingar i hjärnan är ”hårda” och väldokumenterade, till exempel korttidsminne på 7 +-2 enheter, socialt minne på max runt 150 individer etc.
Och om det nu vore optimalt med stora-n val inom varje område, hur kommer det sig då att ekonomier typiskt hamnar i sådana jämvikter där valen är ganska få?
Är du inte ganska inkonsekvent mot ekonomisk teori i det här inlägget också? Vanligtvis brukar man ju mena att den bästa mätaren på människors preferenser är deras handlingar. När de nu bara hade en typ av kyckling så fortsatte de glatt att konsumera utan knot om ”få val” – revealed preference in action.
I övrigt tror jag inte alls att alla människor är lika mycket rentseekers. Vissa människor, och grupper av människor, är helt klart mer beredda att ta personliga kostnader i utbyte mot större sociala nyttovinster än andra.
Ulf Pettersson
12 maj 2008 vid 21:57
Det rimliga i en fri (marknads)ekonomi är förstås att de inblandade parterna kommer överens om vad som ska gälla, sedan får det bli hur det blir, eller åtminstone att det inte är så att någon inblandad part helt motsätter sig något i en interagering mellan den själv och en annan part. Om en kyckling känner för att bli inspärrad med 20000 andra kycklingar i en lada och sedan dödad och såld till ICA, ja då är det förstås helt i sin ordning. Och ICA får väl sedan sälja vad de vill till den som önskar köpa. Allt annat, att t ex tvinga ICA att sälja massa olika arter av kycklingar (eller förbjuda dem att göra det), eller att spärra in och mörda en kyckling mot dess vilja är förstås inget annat än illa, i det senare fallet för jävligt.
William
13 maj 2008 vid 0:31
[...] Nonicoclolasos har också skrivit om [...]
Ständigt denna tandkräm | Public Good
20 mars 2010 vid 16:10