Nej till obligatorisk a-kassa
Regeringens utredare föreslår idag obligatoriskt medlemskap i a-kassan även för den miljon arbetstagare som idag står utanför. SvD argumenterar mot förslaget, och jag instämmer. Varför tvinga människor att betala 5 000 kr per år när de har visat att de inte vill? Knappast ett valvinnande förslag. Och inte heller ett förslag som gynnar arbetslinjen. Risken för en negativ effekt på sysselsättningen är påtaglig, i det att höjd skatt (vilket är vad förslaget de facto innebär) och höjd ersättning vid arbetslöshet samverkar till att försvaga drivkraften att arbeta för de berörda.
Men ett möjligt argument för förslaget skulle kunna vara att förmåner erhålls utan att man betalar för dem som utanförstående. Men det stämmer inte. Arbetslöshetsersättningen består av två delar: en grundersättning, som redan idag är obligatorisk, som betalas via arbetsgivaravgiften och som ungefär ligger på socialbidragsnivå, och en frivillig ersättning, som ger betydligt mer. Är man inte medlem får man inte den högre ersättningen. Den finansieras å andra sidan till stor del via skattsedeln, inte avgifter, så där kan man tala om att åka snålskjuts på andra.
Nej, vad detta nog handlar om är att Sven-Otto Littorin vill ha mer pengar till systemet från personer som a) ska betala mycket (motsvarande avgiften i den dyraste a-kassan) och b) sannolikt inte kommer att bli arbetslösa och kosta systemet något. En viktig orsak till att jag själv har valt att lämna Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa är just en bedömning att sannolikheten för arbetslöshet är mycket låg och en risk jag är villig att ta. Det beslutet bör jag ha fortsatt rätt att fatta.
Det kan finnas hopp. Statsministern tvekar. Och som finansministern sa i Ekots lördagsintervju härförleden:
Jag har aldrig varit en stark tillskyndare av att vi ska ha en obligatorisk a-kassa. Vi har diskuterat fram och tillbaka och nu landade vi i att vi skulle driva det förslaget. Men visar det sig tekniskt komplicerat och framför allt om det har dåliga effekter på sysselsättningen så får vi naturligtvis lyssna på den kritiken.
Här återfinns förslaget.
Det är en märklig diskussion tycker jag som grundar sig i att a-kassan varit så hårt kopplad till arbetsmarknadens parter och framför allt facket, trots att den sedan länge till största delen finansieras via skattsedeln – även idag med de höjda avgifterna är det ändå skattebetalarna som står för det mesta av notan.
Naturligtvis vore det rimliga att alla är med och betalar solidariskt fullt ut, även i en del som nu utgör avgifter. Om det sedan sak genom att a-kassan helt och hållet blir en skatteangelägenhet eller om vi ska fortsätta med den uppdelning av finansieringen som vi har idag, det är en öppen fråga men personligen lutar jag åt en helt skattefinansierad lösning, det är mer enhetligt och konsekvent och rimmar bättre med en syn på ett skydd mot arbetslöshet som en gemensam offentlig angelägenhet precis som vård och omsorg är det.
Det är inte många som ifrågasätter att alla ska vara med och betala för vården, även de som inte tror att de kommer att bli sjuka eller skadade och behöva ta vården i anspråk. Lika naturligt borde det vara att vi alla är med och betalar för trygghet mot arbetslöshet, i stället för att som nu vissa rent egennyttigt kan ställa sig utanför som bedömer riskten för sig själva att drabbas som liten.
Att facket är emot beror på att man är rädd för att tappa medlemmar eftersom man hittills varit de som administrerat a-kassorna trots att man sedan länge inte finansierar dem mer än marginellt. Men facket måste se detta som en struktuell förändring av samhället och anpassa sig och visa att de behövs för de som arbetar snarare än de som inte arbetar. Med de hot mot löntagarna som tornar upp sig i takt med den allmänna globaliseringen och efter de uppmärksammade Laval- och Rüffert-domarna i EG-domstolen torde det inte vara så svårt att legitimera sin existens även i framtiden.
Att nyliberaler inom Svenskt Näringsliv är emot beror i stället på deras individualistiska ideologi där solidariska lösningar och skattefinansiering per definition är något dåligt.
Att sossarna är emot beror på att det är ett borgerligt förslag och den traditionellla kopplingen mellan s och LO.
Men i ett modernt globalt samhälle där marknaden får allt större möjligheter att flytta verksamheter mellan länder och ingen riktigt kan förutsé var arbetslösheten ska slå till nästa gång, där bör a-kassa utgöra en del av de grundläggande offentliga trygghetssystemen, inte som nu vara en försäkring som vissa inte har råd att vara med i eller där de som löper störst risk att bli arbetsklösa också straffas med de högsta avgifterna. Det är ett system och en situation som påminner om det amerikanska vårdsystemet, ett system som bevisligen inte fungerar.
Mats Dagerlind
15 maj 2008 vid 16:24
Det som är mest skrämmande är karaktären på Borgs invändningar; det är bara om det är “tekniskt komplicerat” och om det får “dåliga effekter på sysselsättningen” som han ser ett problem, att det är en kraftig frihetsinskränkning verkar han helt likgiltig inför.
Marcus
15 maj 2008 vid 17:23
Niclas
Om man kopplar ihop tidigare debatter och vår gemensamma insikt om att den Fria Viljan och det Egna Ansvaret är illusion så kan det faktiskt var lite lustigt och en aning inkonsekvent att vara emot obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Kan det inte vara relevant att hävda att vi bejakar frihet och kreativitet när det leder till positiva konsekvenser. Dvs att bygga och skapa.
Men jag har ganska svårt att förstå varför man skall kämpa för människors rätt att välja fel.
Det är som jag ser det förutbestämt att vissa människor kommer att chansa och sedan råka illa ut. Om det nu var så att dessa personer inte hade en avkomma att ta hand om så kanske man inte borde bråka. Men om det nu i grunden är så att man i förväg med statistisk analys och hypotetisk personlighetsanalys kan räkna ut i förväg, scenariot att det kommer att gå åt helvete för en viss grupp människor, varför då kämpa för denna frihet.
Medan de som har egenskapen att vara lite mer förutseende och långsiktiga ser till att ha en försäkring. Dessa klarar ju sig eftersom deras “sk frihet” gjorde att dom valde en försäkring.
Jag tycker därför att det är klokt med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring dock på en sådan nivå att det inte hämmar lusten och nyttan av att vara kreativ. (dvs positiv frihet)
Friheten är i detta fall bara en lek med ord eller tom en illusion.
Jag har aldrig fattat nyttan med att kunna välja fel på denna grundläggande nivå.
MVH
Anders B Westin
15 maj 2008 vid 18:21
Frihet är att kunna välja, men verkligheten ser inte så ut för alla. Själv långtidssjukskriven fick jag plötsligt en egenavgift på över 350 kr förra våren. När jag tog en diskussion med mitt fackförbund visade det sig att jag inte ens var berättigad till ersättning på grund av att den överhoppningsbara tiden passerats med råge. Jag kämpar fortfarande för ett återinträde som förvärvsarbetande. Mitt medlemskap i ett fackligt förbund upphörde den våren, just för att jag helt enkelt inte hade råd med den summan. Och, jag måste hur som helst vara medlem ett år för att få del av de “förmåner” i den sk frivilliga ersättningen. Till på köpet har jag inte ens en aning om jag överhuvudtaget får ta del av grundförsäkringen då jag hamnar bland de deltidsarbetandes skara, som partiellt arbetsoförmögen. Så friheten är ett begrepp som kan tolkas olika beroende på vilken tillhörighet man har på arbetsmarknaden.
annbookworm
23 maj 2008 vid 15:50