Kommentarer till: Musikens plats i livet

Av: jheidbrink

jheidbrink — Sat, 17 May 2008 08:31:51 +0000

Niclas: Inom lingvistiken finns en faktiskt ganska rimlig teori om att språket utvecklades ur musik. Det skulle ha skett genom att läten som hade en fast innebörd (och utgör det “språk” som apor eller andra djur har) började bli tonala och få skiftande innebörd beroende på tonhöjd och tempo (det enda ett fenomen i vissa östasiatiska språk som exempelvis mandarin, det andra ett fenomen i vårt eget språk, nämligen vokallängd). Därur skulle spåket så småningom ha utvecklats.

Med denna teori är det inte förvånande att musiken dels är ett allmänmänskligt fenomen (vi vet om ingen kultur som inte har musik), dels fascinerar så oerhört många människor: vi påminns om vårt ursprung.

Av: Patrik

Patrik — Fri, 16 May 2008 14:43:25 +0000

Niclas: Ja, jag skrev det inte, men budskapet, dess form, mening etc. ingår i min distinktion. Jag tror dock att distinktionen är mer “flytande” i verkligheten än i teorin, med detta menar jag att ett budskap kan bearbetas på den “intellektuella flanken” och få som följd en emotionell respons (och tvärtom?). Det vi tar med oss är vardagens komplexitet - ta vilket ämne som helst som berör människan så går det alltid att fördjupa sig rätt så ordentligt. Det är även intressant ur en rent psykologisk aspekt - introspektionen som sker - vad är det som händer “i mig” och hur bearbetar, bedömer o.s.v. jag det?

Av: nonicoclolasos

nonicoclolasos — Fri, 16 May 2008 14:33:59 +0000

Patrik: Jag tror att din distinktion ligger mycket nära min egen. Dvs. jag kan fascineras av tekniken i ett musikframförande, eller kompositionens komplexitet, eller röstens agilitet. En sak som möjligen skiljer är att jag i det intellektuella förhållningssättet också inkluderar budskapsanalys: vad vill verket säga?

Av: Patrik

Patrik — Fri, 16 May 2008 12:00:41 +0000

Intressant Niclas - distinktionen emotionell/intellektuell. Jag har funderat lite i liknande banor men med begreppen känslomässig/hantverksmässig uppskattning av ett verk, en låt eller liknande.

Den genre jag lyssnar mest på är lite “fånig” enligt många, men jag har funnit någon slags dimension som jag förhåller mig till, likt ett vetenskapligt system (tänk: koherentism). Således lyssnar jag mer “intellektuellt” (utan att helt förbise den emotionella aspekten).