Nonicoclolasos

Djurens lycka

med 9 kommentarer

Igår kväll lyssnade jag till professor Peter Singer, som kontrasterade religiös och sekulär etik. Bl.a. kom han in på en av sina favoritfrågor, hur människor behandlar djur. Han citerade Jeremy Bentham:

… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?

Jag har, som jag har påpekat tidigare, stor sympati för detta synsätt, men jag är inte säker på att Singers slutsats, att man bör bli vegetarian eller vegan, följer. Det är inte i sig fel att döda, men det är fel att skapa lidande. Därför kan jag tänka mig sträng lagstiftning — betydligt strängare än dagens svenska — som tillförsäkrar djur en riktigt god tid, så länge de lever. Det inkluderar den allra sista tiden före slakt, där många djur idag verkar behandlas illa även i vårt land. Förutom att detta skulle öka djurens lycka verkar en djurintressebaserad hantering i vissa avseenden även bra för oss människor.

Motstånd mot en sådan utveckling kan vara av religiöst slag: att människan tillhör den särskilt utvalda arten homo sapiens som har rätt att förfoga över djuren som hon vill. Eller så kan motstånd grundas i egoism, vana och lättja. Men finns det bra argument mot en djurvänligare linje?

Skrivet av Niclas Berggren

30 maj 2008 den 8:46

9 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Om vi nu bortser från problemet att det förmodligen är väldigt svårt att döda djur, utan att skapa lidande, så kan man fråga sig varför man ska minska djurens lidande, men samtidigt ha rätt att döda dem? Det verkar lite godtyckligt.

    Om vi har rätt att döda djur för vår konsumtion, så verkar det inte som vi bryr oss nämnvärt om deras preferenser. Varför då bry sig om djurens preferenser med avseende på deras lidande? Är det kanske så att anledningen till att vi förespråkar minskat lidande för djur är främst med omsorg om oss själva (och våra dåliga samveten), och inte så mycket pga av omsorg med djuren?

    Marcus

    30 maj 2008 vid 10:27

  2. Marcus: Så här ser jag (tentativt) på det du tar upp.

    i) Dödande behöver inte vara förknippat med lidande, men kan vara det. Det beror på hur dödandet går till och de vidare omständigheterna. Ett djur utan avkomma som inte inser att det kommer att dödas kan t.ex. bedövas fullständigt och dödas snabbt och smärtfritt, utan något lidande. Men i praktiken idag kanske det är så att dödande i sig oftast implicerar lidande, det är en empirisk fråga.

    ii) Om det man värderar är lycka under den tid en varelse med förmåga till känslor lever, är det på intet sätt godtyckligt att förespråka minimering av lidande och accepterande av dödande (se dock resonemanget i punkt i)).

    iii) En i och för sig intressant utilitaristisk fråga vore: Även om djur lider, bör inte det vägas mot den lycka som köttätande ger upphov till? Och kan lyckan av det senare inte överväga det förra i den utilitaristiska kalkylen?

    iv) Nej, i den mån djur har en preferens att leva vidare är accepterande av dödande av djur uppenbarligen ett sätt att ignorera djurs preferenser. Men om det de facto är så att dödande inte påverkar djurs lycka under den tid de lever och om de heller inte är olyckliga efter dödandet torde det vara irrelevant om man utgår från lycka som normativt kriterium.

    Jag är själv i en tänkande fas i djurfrågan och har inte fastnat i en specifik hållning. Men jag finner frågan mycket intressant att resonera kring.

    nonicoclolasos

    30 maj 2008 vid 11:34

  3. Mina kommentarer utifrån dina punkter:

    i) Håller med. Fast givet detta argument, varför ska vi då inte få döda människor om vi kan göra det snabbt och smärtfritt (så de inte lider)?

    ii) Också sant, men samma argument kan på samma vis som under (i) användas på människor.

    iii) Detta argument verkar vara öppet för Nozick´s “utility monster”.

    iiii) Jag tycker man på basis av djurs beteende kan förutsätta att djur har en preferens att leva vidare. Alltså spelar det ingen roll att djur inte är “olyckliga efter dödandet”, eftersom man berövat dem deras “potentiella lycka”, de skulle upplevt om de varit vid liv.

    Jag är själv i en tänkande fas i djurfrågan, och är öppen för motargument. Medveten om att varje gränsdragning i någon mån kommer vara godtycklig, så tycker jag i nuläget att det är fel att döda djur för att äta dem. Åtminstone för oss här i väst, som har alterantiv. Samtidigt äter jag själv djur ibland, så jag ser på mig själv som en bekväm och viljesvag hycklare. Men jag har i alla fall inte längre lust att efterationalisera mitt djurätande.

    Marcus

    30 maj 2008 vid 12:13

  4. Marcus:

    Singer menar, om jag tolkar honom rätt, att dödande i sig inte är fel heller för människor, utan dödande är fel pga. vissa specifika konsekvenser som har att göra med medvetande, rationalitet och självmedvetenhet. Därför är det fel att döda vissa högre apor, liksom de allra flesta människor. Men det är inte fel att döda djur och människor som är är utan medvetande, icke-rationella och icke-självmedvetna. Med andra ord är det fel att döda de allra flesta människor därför att det skulle göra livet miserabelt, eftersom de allra flesta skulle gå runt och oroa sig för att bli dödade och eftersom efterlevande blir sorgsna. Men om man har en vuxen människa utan någon som helst social kontakt med någon annan, som kan dödas helt obemärkt och smärtfritt i sömnen, då tror jag att Singer inte skulle anse det vara fel i sig.

    Förresten drar jag mig till minnes att fastän Nozick avvisade utilitarismen för mellanmänskliga förehavanden förespråkade han den just för djur.

    Och ja, djur vill nog (pga. en genetisk impuls) leva vidare. Men återigen säger det normativa kriterium som ovan anförs inte att det är fel att bryta mot en preferens, bara att orsaka olycka. Den syn du anknyter till, att “potentiell” lycka spelar roll, är kontroversiell. Den implicerar bl.a. att vi kan ha en plikt att skaffa så många barn (och djur) som möjligt. Allt som skulle kunna öka lyckan måste vi göra. En mer rimlig variant av utilitarismen anser jag vara att lyckan ska maximeras för dem som lever, under den tid de lever.

    nonicoclolasos

    30 maj 2008 vid 13:38

  5. Jo, jag tror du gör en korrekt redogörelse för Singers syn, även om jag inte är säker på Singers syn med avseende på problemet med “potentiell lycka”. Men det är fortfarande ganska många djur som faller in i den kategorin. Samtidigt som de flesta skulle vända sig emot tanken att vi har rätt att döda de människor som inte har medvetande (t ex när de sover) eller som inte är rationella och som saknar självmedvetenhet.

    Själv är jag inte utilitarist och är inte ute efter att maximera någon abstrakt lyckonivå, så även om jag tycker man bör ta hänsyn till djurs och människors preferenser, så följer det inte från den ståndpunkten att man skulle ha någon plikt “att skaffa så många barn (och djur) som möjligt”. Som tur är.

    Marcus

    30 maj 2008 vid 17:47

  6. Marcus: Att de flesta värjer sig mot att acceptera att människor dödas när de inte är medvetna om det och om ingen kommer att sakna dem eller märka att de är döda är inte konstigt – men det utgör, skulle nog Singer mena, inget rationellt skäl för att se en sådan handling som moraliskt felaktig. Människor accepterar att djur plågas och dödas hela tiden, men det utgör, anser han, i sig heller inget rationellt skäl att acceptera den hållningen.

    Själv finner jag, som i vissa avseenden ligger utilitarismen nära, idén om att man ska maximera även potentiell lycka bisarr. Som om det funnes något slags lyckomaximeringsplikt utöver att nu medvetna människor ska bli så lyckliga som möjligt. Varifrån skulle en sådan plikt komma? Idén förefaller religiös.

    nonicoclolasos

    30 maj 2008 vid 20:58

  7. Jo jag håller med, men jag skulle kanske inte kalla den religiös utan istället ytterligare en typisk filosofisk skrivbordsprodukt.

    Marcus

    30 maj 2008 vid 21:56

  8. Marcus: Vad jag menade med religiös är inte att idén kräver eller normalt associeras med en gud, men att den utan en sådan associering blir extremt märklig. (Och eftersom gudar inte existerar blir idén extremt märklig, period.) Ty den nöjer sig inte med att utgå från faktiskt existerande varelser och vad de bryr sig om utan vill tillfredsställa “något abstrakt” som tydligen vill att så många varelser som möjligt ska existera, helt oberoende av vad faktiskt existerande varelser tycker om saken.

    nonicoclolasos

    31 maj 2008 vid 0:04

  9. Aha, då förstår jag vad du menade. Couldn´t agree more. :-)

    Marcus

    31 maj 2008 vid 8:17


Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 51 other followers