Nonicoclolasos

Ifrågasätt stora tänkare

Jag har tidigare konstaterat att enkla människor har sin charm. Likaså har avancerade människor sina brister, vilket kan vara särskilt viktigt att påpeka, då dessa alltsomoftast har en uppblåst självbild och dessutom inflytande. Witold Gombrowicz tar i Dagboken 1—3 (s. 291) ned dem på jorden:

Kulturens historia visar ett enfalden är förnuftets tvillingsyster, den växer ymnigast, inte i den jungfruliga okunskapens mull utan på den åker som doktorerna och professorerna plöjer i sitt anletes svett. De stora absurditeterna uttänks inte av dem vilkas förnuft kretsar kring vardagliga spörsmål. Det är inte förvånande att det är just de intensivaste tänkarna som har producerat de största dumheterna …”

Det gäller alltså att ha distans också till ”stora tänkare” och att ha ett skeptiskt sinnelag. Måhända utmärks en riktigt avancerad människa bl.a. av en insikt om sina egna och andras tillkortakommanden och av en förmåga att inte ta livet (inklusive sig själv) på fullt allvar. Gombrowicz igen:

För egen del kan jag inte tänka mig att Sokrates, Spinoza eller Kant var i grunden och uteslutande allvarsamma personer. Jag vill påstå att ett överdrivet allvar är betingat av en överdriven brist på allvar.”

About these ads

Written by Niclas Berggren

31 maj 2008 at 10:16

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ack så klokt sagt. (Och ett vackert fotografi, dessutom.) Min egen variant på detta tema är att många människor låter sig imponeras på tok för mycket av ”partiella intelligenser”. Intelligens är ju en mer eller mindre diffus blandning av olika egenskaper. När man säger om någon att den är intelligent gör man alltså samtidigt ett uttalande om hur man viktar intelligensens olika beståndsdelar. Räknefärdighet tillskrivs av många på tok för stor vikt i mitt tycke, och då syftar jag inte på inom nationalekonomin utan i allmänhet. ”Autistisk? Det har jag inte märkt. Men han är kolossalt intelligent!” och så vidare. Sannolikt tillskrivs vältalighet också alltför stor vikt, medan omdöme, kreativitet och ren abstraktionsförmåga inte alltid får de stora vikter de förtjänar. The bottom line är att man bör aktivera sin inre skeptiker så fort någon berömmer en tredje part för deras intelligens.

    Johan A

    2 juni 2008 at 17:01

  2. Johan: Jag håller i stort helt med dig. Det jag möjligen inte tycker om, men inte heller beskyller dig för, är att vissa försöker kalla ”allt” för intelligens. Jag föredrar att se intelligens som en förmåga till logiskt-matematiskt tänkande samt att betona att detta är en kvalitet bland många hos en människa. För egen del värderar jag ibland t.o.m. intelligens i denna mening negativt: jag föredrar t.ex. att inte umgås med alltför intelligenta därför att de får mig att känna mig dum.

    Den kvalitet jag sätter allra högst är dock varken intelligens, omdöme, kreativitet eller ren abstraktionsförmåga – utan skönhet.

    nonicoclolasos

    2 juni 2008 at 20:52


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 143 andra följare

%d bloggare gillar detta: