Skillnaden mellan leopard och jaguar
Visst är de stora kattdjuren fascinerande? De är graciösa, vackra och dödligt farliga. Jag kom häromdagen att fundera på vilken skillnaden är mellan jaguar (Panthera onca) och leopard (Panthera pardus). Det visar sig att de är mycket lika, vilket framgår av dessa bilder, där jaguaren är till vänster och leoparden till höger:
Men det finns skillnader, bl.a. dessa:
- Jaguaren huserar i Central- och Sydamerika, leoparden i Afrika och Asien.
- Jaguaren är kraftigare, bl.a. med större och fyrkantigare käke, och en manlig jaguar kan väga 135 kg, mot 90 kg för en manlig leopard.
- Jaguaren har större och färre fläckar och har ytterligare en svart fläck i det ljusa i varje fläck.
- Jaguaren har kortare svans.
Det finns också korsningar mellan jaguarer och leoparder. När en manlig jaguar och kvinnlig leopard får en unge ihop kallas den jagupard; och när en manlig leopard och kvinnlig jaguar får en unge ihop kallas den leguar.
Se tidigare inlägg om djuret liger och djuret zonkey.
Gener styr syn på orättvisa
Inom spelteorin finns ett känt spel som kallas ultimatumspelet:
“The ultimatum game is an experimental economics game in which two players interact to decide how to divide a sum of money that is given to them. The first player proposes how to divide the sum between themselves, and the second player can either accept or reject this proposal. If the second player rejects, neither player receives anything. If the second player accepts, the money is split according to the proposal. The game is played only once, and anonymously, so that reciprocation is not an issue.”
Diverse experiment har visat att andraspelaren mycket ofta tackar nej till låga bud, trots att det innebär att hon tackar nej till pengar. Det kan tolkas som att hon är villig att betala för att bestraffa en gniden förstaspelare, som ger ett i hennes tycke orättvist erbjudande
En studie från 2007 visar att denna tendens att avvisa alltför låga bud i hög grad förefaller genetiskt bestämd. Abstract:
“Experimental evidence suggests that many people are willing to deviate from materially maximizing strategies to punish unfair behavior. Even though little is known about the origins of such fairness preferences, it has been suggested that they have deep evolutionary roots and that they are crucial for maintaining and understanding cooperation among non-kin. Here we report the results of an ultimatum game, played for real monetary stakes, using twins recruited from the population-based Swedish Twin Registry as our subject pool. Employing standard structural equation modeling techniques, we estimate that >40% of the variation in subjects’ rejection behavior is explained by additive genetic effects. Our estimates also suggest a very modest role for common environment as a source of phenotypic variation. Based on these findings, we argue that any attempt to explain observed ultimatum bargaining game behavior that ignores this genetic influence is incomplete.”
En möjlig implikation skulle kunna vara att vår uppfattning om vad som är orättvist mer allmänt har evolutionära rötter. Det kan i sin tur antyda att vi bör kunna ifrågasätta denna uppfattning, i den mån vi inser att den uppkom i en kontext som skiljer sig från den vi lever i idag (i linje med vad F. A. Hayek föreslår i “The Atavism of Social Justice”).
Domare respekterar inte rättigheter
Oliver Wendell Holmes, domare i USA:s högsta domstol 1902—1932, i ett brev till Harold Laski:
“You respect the rights of man — I don’t, except those things a given crowd will fight for — which vary from religion to the price of a glass of beer. I also would fight for some things — but instead of saying that they ought to be I merely say they are part of the kind of world that I like — or should like.”*
Precis så ser jag på saken. Det finns inga allmängiltiga rättigheter som ska upprätthållas därför att de är allmängiltiga rättigheter. Det finns inte heller någon objektiv moral som dikterar vad som bör göras. Istället har vi subjektiva preferenser om hur vi vill att världen ska se ut. Ingen är en mer priviligerad uttolkare av vad som är moraliskt rätt och fel än någon annan. Men på det kollektiva planet kommer några subjektiva preferenser att dominera — närmare bestämt de preferenser som tillräckligt många är villiga att slåss för.
________________________
*Från Menand, Louis (2002). The Metaphysical Club. London: Flamingo: 63.
Camus om gud
Albert Camus:
Gud är en neurotisk narcissist: han skapade människorna endast för att de skulle dyrka honom.”
Röpke skrämmer mig
PJ skriver idag om Wilhelm Röpke som en möjlig förebild för kristdemokraterna. Kanske det. Det finns dock en sak som skrämmer mig med Röpke, vilket framgår av denna anekdot:
“In 1947, two titans of 20th-century economic theory, Ludwig von Mises and Wilhelm Röpke, met in Röpke’s home of Geneva, Switzerland. During the war, the Genevan fathers coped with shortages by providing citizens with small garden allotments outside the city for growing vegetables. These citizen gardens became so popular with the people of Geneva that the practice was continued even after the war and the return to abundance. Röpke was particularly proud of these citizen farmers, and so he took Mises on a tour of the gardens. ‘A very inefficient way of producing foodstuffs!’ Mises noted disapprovingly. ‘Perhaps so, but a very efficient way of producing human happiness’ was Röpke’s rejoinder.”
Jo, ni läste rätt: Röpke talar sig varm för trädgårdsodling! Se tidigare inlägg om naturen här, här och här.
Kläder för den medvetne mannen
Louis Vuitton visade den 26 juni upp det nya modet för män för våren och sommaren 2009. Ta en titt, så att du är väl förberedd för nästa säsong. Notera även väskorna.
Varför många fruktar döden
Adam Smith skriver i The Theory of Moral Sentiments (I.I.13) om hur det kommer sig att många känner en rädsla inför döden — därför att de inbillar sig att de som är döda bryr sig om det som händer efter dödens inträde. T.ex. att de blir bortglömda.
“We sympathize even with the dead, and overlooking what is of real importance in their situation, that awful futurity which awaits them, we are chiefly affected by those circumstances which strike our senses, but can have no influence upon their happiness. It is miserable, we think, to be deprived of the light of the sun; to be shut out from life and conversation; to be laid in the cold grave, a prey to corruption and the reptiles of the earth; to be no more thought of in this world, but to be obliterated, in a little time, from the affections, and almost from the memory, of their dearest friends and relations. … The happiness of the dead, however, most assuredly, is affected by none of these circumstances; nor is it the thought of these things which can ever disturb the profound security of their repose. … It is from this very illusion of the imagination, that the foresight of our own dissolution is so terrible to us, and that the idea of those circumstances, which undoubtedly can give us no pain when we are dead, makes us miserable while we are alive.”
Jag tror att det ligger mycket i detta. Vi har t.ex. svårt för att acceptera att vi är en liten parentes i universum eller i världens historia. Det mest negativa med en rädsla för döden anser jag vara att den utgör grund för religion.
Varför bry sig om rymden?
Jag har alltid haft svårt att förstå människors fascination över rymden. Den tycks omfatta allt från science fiction-litteratur, tv-serier och filmer till faktiska rymdresor och rymdforskning. Själv dissar jag rymden. Det är inte bara så att jag är ointresserad av litteratur, tv-serier och filmer med rymdtema; dessutom ifrågasätter jag de stora satsningar på rymdfärder och rymdforskning som äger rum i många länder.
Kan någon upplysa mig om användbar kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar? Eller, för att ställa en mer relevant, men också mer svårbesvarad, fråga: Är det rimligt att tro att den eventuellt användbara kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar är mer användbar än kunskap som hade kunnat uppkomma om pengarna hade satsats på annan forskning?
Är det t.ex. inte tämligen meningslöst att undersöka om det finns is på Mars?
I just don’t see the point. Så upplys mig gärna.
Är gud den bästa förklaringen?
PC Jersild har helt rätt, apropå filosofen Richard Swinburnes försök att argumentera för den kristne gudens existens genom att hävda att hans är “den bästa förklaringen” till universum:
“En allsmäktig god gud i en ond värld, det går helt enkelt inte ihop, framför allt inte med Swinburnes krav på den bästa och enklaste förklaringen. Den enklaste förklaringen är i stället att en ond värld inte styrs av en god gud. Eller - vilket torde vara lättare att acceptera - att det inte finns någon gud, ett högre väsen att vädja till eller skylla på.”
För en mer djuplodande, men likaledes korrekt, analys av Swinburnes sannolikhetsargument för Jahve, se matematikprofessorn vid Chalmers Olle Häggströms kritik. (Även ateisten Dawkins får sig en släng av sleven.)
Stötande litteratur på bensinmackar
Niklas Svenlin vill inte sälja porr på bensinmacken där han jobbar. Nu sätts macken i blockad av hans syndikalistiska fackförening. Själv skulle jag ha problem att sälja biblar om jag jobbade på bensinmack. Jag undrar om facket skulle gå med på blockad av det skälet.
Uppdatering: Jakob Heidbrink har kloka ord att säga om detta fall.
Rafael gillar Cristiano
Rafael Nadal bloggar under Wimbledon. Han svarar ibland på frågor. En sötis om en annan:
“Are you hoping that Christiano Ronaldo signs for Real Madrid next season?
Adeline, from MalaysiaRafa: Regarding Ronaldo, yes I hope he comes since I love the way he plays.”
Vem gör inte det?
Värnplikt sänker tillväxten
Nationalekonomerna Katarina Keller, Panu Poutvaara och Andreas Wagener finner i “Military Draft and Economic Growth in OECD Countries” tecken på att värnplikt innebär ett slöseri med humankapital som sänker den ekonomiska tillväxttakten:
“Our different panel regressions corroborate the statistically significant negative impact of conscription on income and growth. To consider the magnitudes of these effects for the numerical conscription variables, if the duration of military service or the conscripts share were decreased by one standard deviation (0.66 and 0.01 respectively), growth over a 10-year period would increase by on average 4.61 or 4.32 percentage points. These effects are quite large. They conform to the intuition that the more intensely conscription is enforced, the more labor is diverted from endeavors of higher productivity in the economy, and the lower is output and its growth.”
Sveriges utveckling mot en mindre omfattande värnpliktsverksamhet förefaller alltså gynnsam ur ekonomisk synvinkel. Förutom att den också harmonierar med grundläggande idéer om frihet och rättvisa.
Se ett tidigare inlägg i detta ämne.
_____________________________
*Accepterad för publicering i tidskriften Defence and Peace Economics.
Olika syn på privat ägande
Friedrich Engels och Karl Marx i The Communist Manifesto (kap. II):
“[T]he theory of communists may be summed up in the single phrase: Abolition of private property. … And the abolition of this state of things is called by the bourgeoisie, abolition of individuality and freedom! And rightly so. The abolition of bourgeois individuality, bourgeois independence, and bourgeois freedom is undoubtedly aimed at.”
James Buchanan i Property as a Guarantor of Liberty (s. 32, 34):
“[P]rivate property protects the liberties of persons by providing viable exit from, or avoidance of entry into, potentially exploitative economic relationships. … As we observe them to behave, therefore, individuals place a positive value on the liberty of the withdrawal from the market nexus that private ownership makes possible.”
Det är alltså inte bara så att ett avskaffande av privat ägande skulle försämra välståndsutvecklingen* utan även, menar Buchanan, försämra individers autonomi och reducera deras frihet. Marx och Engels erkänner också detta men välkomnar, till skillnad från Buchanan (och mig), den utvecklingen, främst därför att ägandet är så ojämnt fördelat.
__________________________________
*För en översikt av forskningen om sambandet mellan skydd av privat ägande och ekonomisk tillväxt, se detta bokkapitel av Daniel Waldenström.
Säkraste platsen i planet
En studie av 105 flygolyckor klargör följande:
“For the best chance of getting out alive from a burning aircraft, people should choose an aisle seat near the front within five rows of an emergency exit. … The most dangerous seats are those six or more rows from an exit.”
Manlig miljövän
Risken för män som bryr sig om miljön är att de uppfattas som lite feminina. (And we know that’s bad.) David Giffels ger bl.a. dessa råd om hur man kan vara macho för miljön:
“… [L]earn how to landscape with a machete. Instead of firing up the chainsaw and using gas to trim the branches, use the machete to hack a path. … [S]hower less frequently. You can tell your wife that you’re saving the earth. … [C]onserve water by drinking your whiskey straight.”
Fem år av frihet
Idag för fem år sedan fattade USA:s högsta domstol ett historiskt beslut. Texas s.k. sodomilag förklarades, genom domslut i fallet Lawrence v. Texas, stå i konflikt med USA:s konstitution och ogiltigförklarades. Det var inte längre tillåtet att kriminalisera sexuella aktiviteter mellan personer av samma kön i USA.*
Så här formulerade sig domaren Anthony Kennedy för majoriteten:
“Liberty protects the person from unwarranted government intrusions into a dwelling or other private places. In our tradition the State is not omnipresent in the home. And there are other spheres of our lives and existence, outside the home, where the State should not be a dominant presence. Freedom extends beyond spatial bounds. Liberty presumes an autonomy of self that includes freedom of thought, belief, expression, and certain intimate conduct. The instant case involves liberty of the person both in its spatial and more transcendent dimensions.”
Det är inspirerande när frihet betyder något, när frihet är mer än retorik, när frihet blir praktik.
___________________________
*I Sverige avkriminaliserades homosexuella handlingar 1944.
Recension vi hade kunnat vara utan
Vilken lycka, att inte längre stödja DN Kultur med sina pengar. I en recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen och av Johan Norberg och Boris Benulics Allt om Naomi Kleins nakenchock skriver Lars Pålsson Syll bl.a. följande:
“Som jag ser det medför Kleins fixering vid Friedman och Chicagoskolan tyvärr att hon befriar nationalekonomins övriga företrädare från ansvar. Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra lärosäten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential.”*
Men Pålsson Syll begår minst tre misstag, som jag ser det.
1. Sprider felaktiga uppgifter. Friedman är mycket riktigt för en liten välfärdsstat, men stämmer det för övriga av Pålsson Sylls namngivna och för nationalekonomer i allmänhet? Det är mycket tveksamt. Assar Lindbeck har t.ex. uttryckt sig på följande vis:
“[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ‘a triumph of modern civilisation.’”**
2. Skiljer inte på fakta och värderingar. Frågan om effekterna av en långt driven omfördelning handlar inte, vilket Pålsson Syll vill låta påskina, om värderingar utan om fakta. Även om man stödjer en välfärdsstat kan man anse att en långt driven omfördelning, t.ex. genom mycket höga marginalskatter, påverkar variabler som tillväxt. Man skulle kunna önska att så inte vore fallet, men om så befinns vara fallet är det tvärtom ärligt och beundransvärt att erkänna det. Och givetvis har de ekonomer som säger följande rätt: “För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig”. Ty om ingen ojämlikhet alls existerade, dvs. om alla hade exakt lika stor disponibel inkomst oavsett vad de gjorde, varför skulle någon ägna sig åt produktivt arbete?
3. Motsäger sig själv. Pålsson Syll fortsätter:
“Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand.”
Nyss hävdade han att Lindbeck m.fl. ska klandras, eftersom de har sagt att tillväxt och ökade klyftor går hand i hand. Nu hävdar han att tillväxt och ökade klyftor de facto har gått hand i hand. Ska inte Pålsson Syll också klandras för att han torgför ett sådant budskap?
Slutligen: Klyftor behöver inte vara orättvisa. Och alla klyftor har inte ökat: inte i Sverige under Alliansen och inte mellan länder i världen.
___________________________
*Tack till Johan Almenberg för tipset.
**S. 9 i Lindbeck, Assar (1995). “Hazardous Welfare-State Dynamics.” American Economic Review, 85(2): 9—15.
Dagens roligaste mening
En kille på gymmet, till sina två kompisar:
“Jag försökte lansera ordet tjänsteman idag, som skällsord.”
Språkets normativa karaktär
En ny etymologisk ordbok har kommit ut. En intressant aspekt av ordens bakgrund är att de ibland har en normativ karaktär, dvs. språket återspeglar värderingar. Ett tydligt exempel från engelskan:
“The surprising likely origin of the word ‘bad’ — ‘effeminate man.’ … the derivative bædling ‘effeminate fellow, womanish man’ applied contemptuously.”
Där ser man. Att vara en feminin man är alltså själva grundbetydelsen av “dålig” i engelskan.
Jag har tidigare skrivit om ordet äktenskap som normativt. Ord sänder signaler.
Är utbildningspremien orättvis?
Arbetarrörelsens ekonomiska råd lät igår publicera en inkomstfördelningsrapport. Bl.a. framkommer att inkomsternas fördelning har blivit mer ojämn under socialdemokraternas regeringsinnehav:
Socialdemokraterna brukar anse detta orättvist — det återstår att se om Mona kommer att karakterisera sin egen politik på det sättet (och berömma regeringen för minskad orättvisa) — men som tidigare påpekats behöver inte inkomstskillnader vara orättvisa.
I rapporten återfinns t.ex. detta diagram över skillnaden i disponibel inkomst på basis av utbildning:
Diagrammet illustrerar att en person som utbildar sig tjänar mer (särskilt gäller detta män).* Detta tycker jag personligen är en rättvis grund för inkomstskillnader — det torde, som DN och Mats Odell betonar, vara bra för ett samhälle att premiera dem som inhämtar avancerad kunskap. Mer än vad som för närvarande sker i Sverige, skulle jag dessutom tro.
Se även vad Daniel Waldenström samt ekonomipristagaren Robert Lucas har att säga.
___________________
*Diagrammet beaktar dock inte att den som utbildar sig tjänar mindre under utbildningsåren. Notera också att det visar disponibel inkomst, vilket t.ex. inkluderar andra inkomster än inkomst av tjänst.
Felaktigt om lycka
Richard Layard fortsätter att sprida felaktiga uppgifter om relationen mellan inkomst och lycka:
“At the bottom of the curve, you will find countries such as Zimbabwe or Russia, where increases in national income per head will increase levels of happiness. … On the ignominious bit you will find a cluster of western countries, including our own, where such rises in income per head don’t cheer us up one bit. When do income rises stop making us happier? Around $20,000, according to Layard. … After that there is an inverse relationship between more money and happiness.”
Denna syn har viktiga policyimplikationer, för den antyder att en politik för ökad tillväxt i rika länder inte ger större lycka och att en sådan politik därför kan ifrågasättas. Ett litet, litet problem bara: Layard har uppenbarligen inte tagit del av den senaste forskningen:
“These findings invite a sharp re-assessment of the ’stylized facts’ that have informed economic analysis of subjective well-being data. Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.”
Resultaten i den nya forskningen illustreras av följande figur:
Kan någon skicka denna studie till Richard Layard? Snarast? Till dess att han får den är det klokt av oss att ta det han säger med en stor nypa salt.
SvD:s märkliga rubrik
SvD har satt rubriken “Så ska Hägglund rädda äktenskapet” på en artikel vari kd-ledaren uttalar sig om hur en könsneutral äktenskapslag ska kunna stoppas. Och på förstasidan påannonseras artikeln så här:
“Rädda äktenskapet”? Är äktenskapet i fara när fler föreslås få ta del av det? Är det SvD:s politiska redaktions uppfattning?
Hayek om värderingar
F. A. Hayek i Law, Legislation and Liberty: Rules and Order (s. 34):
“Construction is possible only in the service of particular ends which in the last resort must be non-rational, and on which no rational argument can produce agreement if it is not already present at the outset.”
Dvs. det finns inga objektivt sanna värderingar. Tycker du att x är bra och jag att x är dåligt kan vi bara konstatera det, inte rationellt diskutera oss fram till enighet.
Detta kanske är det starkaste argumentet för demokrati. Vi är överens om hur beslut ska fattas men inte om vilka dessa beslut bör vara. Genom enighet om metoden för att fatta kollektiva beslut behöver vi inte slå varandra i huvudet när vi är oeniga i sak.
Tro på mirakel
Tre av fyra amerikaner tror på gudomliga mirakel. Ska vi tro att de har rätt? Nej, och David Hume förklarar varför i An Enquiry concerning Human Understanding:
“When anyone tells me, that he saw a dead man restored to life, I immediately consider with myself, whether it be more probable, that this person should either deceive or be deceived, or that the fact, which he relates, should really have happened. I weigh the one miracle against the other; and according to the superiority, which I discover, I pronounce my decision, and always reject the greater miracle. If the falsehood of his testimony would be more miraculous, than the event which he relates; then, and not till then, can he pretend to command my belief or opinion.”
Underbart kroppsspråk
Jag är kär i Mary i sånggruppen Peter, Paul and Mary*. Vilket kroppsspråk! Framförallt hur hon slänger med håret, helt underbart. Men även håret i sig, den skarpa blicken och hennes ofta framåtlutande ställning — som om hon har något att säga oss — tilltalar mig mycket. Se henne här i “Go Tell It On the Mountain”**:
_________________
*Ja, jag vet att gruppen är vänsterorienterad. Men kärleken vet inga gränser!
**Tyvärr är inslaget överfört från VHS, därav den dåliga kvaliteten, men Marys kvaliteter framträder tydligt ändå.
FRA-hysterin
Jag har två kommentarer till reaktionerna på FRA-lagen.
För det första: Är reaktionerna inte lite väl hysteriska? Jag anser att lagen är en skamfläck ovärdig en rättsstat, men jag hade inte förväntat mig något annat än att den skulle gå igenom, om inte nu, så inom en nära framtid. Trenden är densamma över hela västvärlden: mer övervakning på alltfler områden. Och det kommer bara att fortsätta i den riktningen, tro mig. Så jag blir inte hysterisk av beslutet. Jag hade väntat mig det. Det finns en djup sorg över utvecklingen, men jag är resignerad. De hysteriska reaktionerna tyder på något slags naivitet. Bli mer cynisk och du slipper bli så himla upprörd.
För det andra: Jag har svårt att förstå dem som nu säger att de inte ska rösta på Alliansen på grund av lagen.* Jovisst, lagen är en skamfläck ovärdig en rättsstat, men vad blir bättre av att vi istället får en socialdemokratisk ekonomisk politik understödd av kommunister och miljöpartister? FRA-lagen kommer inte att försvinna. Thomas Bodström är ingen vän av individuell integritet, var så säker. Att straffa Alliansen genom att inte rösta är att hjälpa till att göra Thomas Bodström till justitieminister igen. Och Thomas Östros till finansminister.
För att sammanfatta: Enough already!
______________________________
*T.ex. Stefan Karlsson, Johan Norberg, Isobel Hadley-Kamptz och Blogge Bloggelito.
Keynes om Marx
Jag är oerhört fascinerad av John Maynard Keynes. Minst, faktiskt, av hans nationalekonomiska gärning, men desto mer av hans personlighet, t.ex. hans intelligens, hans ifrågasättande av konventionell moral, hans självförtroende, hans bildning och (ähum) hans sexliv.
Så här uttalade han sig 1934, korrekt i sak och med en briljant formuleringskonst, om Marx gärning:
“My feeling about Das Kapital are the same as my feelings about the Koran. I know that it is historically important and I know that many people, not all of whom are idiots, find it a sort of Rock of Ages and continuing inspiration. Yet, when I look into it, it is to me inexplicable that it can have this effect. … I am sure that its contemporary economic value (apart from occasional but inconstructive and discontinuous flashes of insight) is nil.”*
Lyssnar du, Lars Ohly?
________________________________
*Återgivet i Moggridge, D. E. (1992). Maynard Keynes: An Economists’s Biography. London: Routledge: 469—470.
Rikedom ger frihet
DN intervjuar den danske miljardären Fritz Schur. Hans sätt att se på livet gillar jag — inte minst illustrerar det hur ekonomiskt välstånd bidrar till lycka:
“Kan man vara en fånge i överklassen?- Nej, nej. Det är inte bindande på något negativt sätt. Jag känner den friheten att göra vad jag vill göra och jag har absolut den ekonomiska friheten till det. Jag behöver inte jobba alls. Om man ibland tröttnar lite på dessa statsuppgifter så kan det vara bra att tala om för sig själv att man har frihet.”
Det är bara en liten, liten detalj som återstår. Jag har inte kommit på hur jag ska bli ekonomiskt oberoende…
Rättvisa och orättvisa klyftor
Claes Arvidsson påpekar att socialdemokraterna är som besatta av klyftor. Själv är jag av uppfattningen att klyftor kan vara relevanta men att de oftast inte är det. Likt Will Wilkinson anser jag att man, när man bedömer om något är orättvist, bör beakta inte bara utfall utan också hur utfallet har uppstått.
Om man t.ex. bara tittar på en viss inkomstfördelning kan dess grad av orättvisa bero inte bara på fördelningen i sig utan också, eller kanske rentav uteslutande, på hur fördelningen har uppkommit. Man kan t.ex. anse att det inte är orättvist att personer som arbetar hårt och anstränger sig har högre disponibel inkomst än andra.*
Med detta sagt finns det fall av klyftor jag finner tveksamma. Ian Dew-Becker and Robert Gordon diskuterar direktörslöner med denna utgångspunkt. Direktörer sitter i andra direktörers styrelser och ger, på basis av denna typ av kollusion, varandra stora ekonomiska förmåner. Detta kan fortgå därför att det finns ett principal-agentproblem i företag, som resulterar i att ledningen och inte ägarna i huvudsak styr.
Men lösningen är inte i första hand omfördelning, vilket är ett trubbigt instrument för att komma åt just detta problem, utan snarare förbättringar av regelverket som rör transparens inom företagen. Det är alltså inte bara så att klyftor kan vara orättvisa eller rättvisa — det är också så att orättvisa klyftor ibland åtgärdas bättre med annat än skatter och bidrag.**
____________________________
*Man kan se på frågan på två nivåer. På ett fundamentalt plan anser jag att ingen är värd att tjäna mer än någon annan, eftersom ingen är orsak till sig själv. Men på ett praktiskt plan anser jag att fiktionen att vissa är värda att tjäna mer än andra är bra att upprätthålla, eftersom det möjliggör inrättandet av incitament så att människor anstränger sig och är produktiva, vilket i förlängningen gynnar alla. Se vidare här.
**Reformer i regelverket för “corporate governance” är ett exempel. Regeringens arbetslinje kan anföras som ett annat exempel: vissa ersättningsnivåer sänks men fler får arbete, vilket leder till en sjunkande Gini-koefficient på det hela taget. Om man nu betraktar det måttet som ett mått på orättvisa, vilket av ovan nämnda skäl är tveksamt.
Justin tror på ödet
Justin Timberlake tycks tro på ödet:
“Så jag antar att allt som händer är menat att hända.”
Jag tror inte på ödet eller att allt som händer är menat att hända. Det som händer händer, och det kunde inte bli på något annat sätt, men det finns ingen avsikt eller mening bakom, inget som fastställer hur det blir oberoende av hur jag (och andra) agerar. Dvs. jag är determinist men inte fatalist:
“[F]atalism holds that the natural world causes events in human life but is not itself influenced by human will or behavior. No matter what you do, the same things will happen to you. … The truth is, however, that one’s fate as a particular outcome is often determined by what one does, even though actions, along with one’s desires and beliefs, are themselves determined.”
Justin borde tänka om men, förstås, fortsätta vara glad över sin talang, även fast det inte är menat att han ska ha den.
Tyfonen och gud
Apropå tyfonen som orsakade 800 människors död i Filippinerna, så formulerar professor Peter Singer kort och koncist ett klassiskt och starkt argument mot den kristne gudens existens:
Do we live in a world that was created by a god who is all-powerful, all-knowing, and all good? Christians think we do. Yet a powerful reason for doubting this confronts us every day: the world contains a vast amount of pain and suffering. If God is all-knowing, he knows how much suffering there is. If he is all-powerful, he could have created a world without so much of it - and he would have done so if he were all good.”
Han granskar även de svar kristna brukar ge — som att vi har fri vilja, som att lidande är ett gudomligt straff, som att lidandet inte spelar någon större roll och som att vi inte kan förstå Jahve — och finner dem (rätteligen) undermåliga.
Sötis på plan
Nu hoppas jag att Ryssland vinner fotbolls-EM. Det skulle inte bara glädja flest människor (tyskar och turkar finns det trots allt färre av); Ryssland bör dessutom premieras för att ha Andrei Arsjavin med i laget!
“Andrei Arshavin (Russian: Андрей Сергеевич Аршавин) (born May 30, 1981 in Leningrad) is a Russian international football forward who currently plays for Zenit St. Petersburg. He is a versatile second striker who can also play as an attacking midfielder and winger. He is best known for his close control, vision, playmaking ability, speed and pace.”
Det är inte ofta båda mina kriterier för att heja på ett lag är uppfyllda.
Kristna läkare sprider sitt evangelium
Av någon anledning nämner inte de tolv läkare och barnmorskor som skriver på DN Debatt idag att de är engagerade kristna. En snabb nätsökning ger vid handen att de flesta tycks aktiva i Föreningen kristna läkare och medicinare i Sverige. Anne-Berit Ekström är föreningens ordförande, Gunnar Holmgren dess tidigare ordförande.
De skriver bl.a.:
“I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?“
De har rätt i så måtto att detta i botten handlar om hur vi ser på sexualitet. Det kardinalfel de begår i sitt propagerande för “avhållsamhet och trohet” är att de (präglade av sin kristna moralsyn) enbart ser på kostnadssidan av sexuell frihet och negligerar intäktssidan.* Nedlåtande etiketterar de sådan frihet som ett uttryck för “kortsiktig njutning eller förströelse”. Men en kostnads-intäktsanalys måste, om den ska tas på allvar, beakta den nytta sexuell frihet ger för dem som utövar den. Mot denna nytta måste sedan kostnadssidan vägas. Det duger inte att enbart fokusera på kostnadssidan, vilket sker i artikeln.
För att ta en liknelse: Att köra bil medför kostnader (t.ex. risken för olyckor) och intäkter (t.ex. möjligheten att snabbt och fritt förflytta sig). Om man enbart fokuserade på kostnaderna skulle det vara riktigt att i skolor och på annat håll uppmana alla att sluta köra bil. Det medför ju så stora kostnader! Men den slutsatsen följer förstås inte av en korrekt utförd kostnads-intäktsanalys.
Med detta sagt, är det inte riktigt att försöka minska de kostnader som sexuellt överförbara sjukdomar för med sig? Givetvis. Men detta kan göras på olika sätt. Kondomanvändning är en metod som bibehåller den nytta människor som har fler sexpartner upplever, samtidigt som riskerna för smitta, dvs. kostnaderna, faller.** Som artikeln i British Journal of Medicine, som författarna citerar, uttrycker det:
“The data are clear, however. Other than abstinence, which is difficult to achieve, condoms are the most effective means of stopping the spread of sexually transmitted infections. We need to focus on ensuring consistent and correct condom use rather than denigrating condoms as being less than perfect.”
För att få ned könssjukdomar skulle man alltså kunna försöka att öka kondomanvändningen, t.ex. genom att öka tillgängligheten och genom handfasta instruktioner i skolan, samt att ge utökad faktabaserad undervisning om könssjukdomar och hur de sprids. Även om resultaten aldrig blir “perfekta”.
Frågan är hur försök att få ungdomar att ha färre sexpartner skulle ge ett bättre resultat.*** Det jag tycker kan förmedlas i skolundervisning är att fler partner ökar riskerna, vilket är faktiskt korrekt, men jag motsätter mig den normativa instruktionen, att fler sexpartner bör undvikas.**** Det är en individuell kalkyl, att väga kostnader mot intäkter, och skolan eller staten bör inte ta ställning till den, utöver att sprida information.
Så medan författarnas syfte vad gäller minskad smittspridning är lovvärt, lyser deras normativa agenda igenom. De struntar i de positiva effekter av sexuell frihet som många upplever och vill att skola eller stat ska förmedla en kristen syn på sex och samlevnad.
_____________________________
*Se min analys i “The Cardinal Error of Paternalism“.
**Som när man minskar risken för skador i trafiken genom att installera bilbälte och krockkudde samt vajrar mellan vägbanor.
***Författarna nämner av någon anledningen inte att artikeln i Science som talar sig varm för att försöka minska antalet sexpartner inte diskuterar spridning av könssjukdomar i allmänhet utan spridningen i den allmänna, heterosexuella befolkningen av hiv i fattiga länder i Afrika. Artikeln betonar att där smittspridning sker på annat sätt, som i Thailand, har kondomfokuseringen haft god effekt. Läs mer om hur “more sex is safer sex“.
****Även om jag kraftigt tvivlar på att ett sådant normativt budskap skulle påverka människors beteende. Tvärtom kanske det gör det än mer spännande för många ungdomar att ha flera partner.
Upprörande stölder
Vilken lättnad att denne marodör äntligen är infångad!
“Police in Bretagne have arrested a 53-year-old man suspected of the thefts of 170 garden gnomes. However, it is proving difficult to return the gnomes to their real owners — the thief painted them different colors, making identification tricky.”
Att ge sig på oskyldiga trädgårdstomtar — där går gränsen.
Otidsenlig syn på vila
Några kristna “själavårdare och psykoterapeuter” slår ett slag för att vilodagen ska återupprättas:
“… en dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva istället för det negativa, på gemenskap istället för individualism. … Efter det att Gud skapat världen på sex dagar, vilande han på den sjunde. Om till och med världens skapare vilade, ja då förstår vi vikten av en dag utan arbete, strävan och oro.”
Låt oss bortse från det religiösa mumbo jumbo som präglar resonemanget (med logiska problem — som att en allsmäktig gud skulle behöva vila — och med tro på myter — som att en gud skapade världen) och istället göra tre reflexioner.
- Vi vilar redan. Vi har mer tid än någonsin till fritid. Ser man till medelarbetstid per sysselsatt har den under 1900-talet gått ned från 2688 till 1626 timmar per år, dvs. med knappt 40 procent. (Källa.)
- Vilan behöver vara flexibel. Idén att vi ska ha en särskild dag att vila på känns otidsenlig. Att alla behöver vila då och då är självklart, men om det bäst sker genom en särskild dag per vecka, några timmar per dag, en längre semester, ett sabbatsår eller på ålderns höst måste individen få komma överens om med sin arbetsgivare.
- Vilans former skiljer sig åt. Det som ger ro varierar människor emellan. Att fokusera på “Gud” är t.ex. något de flesta av oss anser fullkomligt vettlöst, liksom att dela upp tillvaron i dikotoma delar: “materiellt” kontra “immateriellt”, “görande” kontra “varande” etc. Dessa saker går in i varandra, och materiella saker kan bidra till att möjliggöra umgänge, resande och upplevelser som ger lycka. (Forskningen visar just att pengar är positivt relaterade till lycka.) Författarna tycks vilja att vi alla sitter i naturen och kontemplerar. Det skulle ge mig enorma stresskänslor — men att sitta ostörd vid datorn ger djup stimulans.
Tack och lov förespråkade författarna inte söndagsstängda affärer. Alltid något att glädja sig åt.
Snabbare simning
Det tar 20 minuter för simmarna att ta på sig de nya Speedo-dräkterna. Men det är värt besväret — nu sätts nya rekord på löpande band. Jag har inget principiellt emot de nya dräkterna men finner dem mindre tilltalande, rent estetiskt, än badbyxor. Så här ser OS-hoppet Michael Phelps ut i sin dräkt:
Oanständig skylt
Finns det inte någon lag mot denna typ av osedlig butiksreklam? Tänk på barnen!
Bäst att vara bi
Peter Santesson-Wilson tror att vissa heterosexuella män ibland känner bögavund. Det verkar, menar han, enklare att umgås i en relation med någon av samma kön, då man lättare förstår varandra. Jag är inte så säker. Intressant nog upplever jag det som om många homosexuella män har strejtavund. Det verkar t.ex. lättare, troligen både pga. biologiska och kulturella skäl, att ingå långvariga relationer mellan man och kvinna. Biologiskt, därför att den manliga sexualiteten förefaller mer promiskuös; kulturellt, därför att det finns upparbetade traditioner och förväntningar för heterosexuella par.
Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan, för befinner sig inte bisexuella (2-4 på Kinseyskalan) i den bästa av alla världar? De kan utforska såväl kvinnor och män och faktiskt se vem, oavsett kön, som fungerar bäst för dem. Som Woody Allen har sagt:
“I can’t understand why more people aren’t bisexual. It would double your chances for a date on Saturday night.”
Om man nu bara kunde välja sin sexuella läggning…
Se Peter Jöback och Pernilla Wahlgren sjunga om en bisexuell pojkvän till dem båda:
Lycklig utan traditioner
När jag berättar att jag faktiskt ska arbeta på midsommarafton reagerar de allra flesta med förundran. “Stackars dig”, säger de. Men det är inte synd om mig — tvärtom! Jag är genuint glad över att få sitta vid min dator och skriva om Hayek och Keynes idag istället för att äta sill, samla blommor och dansa runt stänger. Jag har inget behov av kollektivt umgänge grundat i meningslösa traditioner. Snarare känner jag mig besvärad om jag deltar i sådant (vilket har hänt, särskilt i yngre år, av hänsyn till familjen).
Keynes såg sig heller inte som bunden av traditioner utan som fri att forma sitt liv som han själv önskade:
“We repudiated entirely customary morals, conventions and traditional wisdom. … But we recognized no moral obligation on us, no inner sanction, to conform or to obey. Before heaven we claimed to be our own judge in our own case.”*
__________________________________
*S. 97 i Keynes, J. M. (1949). Two memoirs. London: Rupert Hart-Davis.
