Expert som vet sina gränser
Jag läste nu på morgonen en intervju med Michel Foucault.* Han fick en fråga, varpå följande yttrades:
M.F. On this question I have absolutely nothing to say. ‘No comment.’
J.O’H. Does this mean that you think the question is unanswerable, or bogus, or does it simply not interest you?
M.F. No, none of these. I just don’t believe in talking about things that go beyond my expertise. It’s not my problem, and I don’t like talking about things that are not really the object of my work. On this question I have only an opinion; since it is only an opinion, it is without interest.
J.O’H. But opinions can be interesting, don’t you agree?
M.F. Sure, I could offer my opinion, but this would only make sense if everybody and anybody’s opinions were also being consulted. I don’t want to make use of a position of authority while I’m being interviewed to traffic in opinions.”
Jag imponerades mycket av denna återhållsamhet och demonstration av vishet — att vara medveten om sin egen begränsning och att låta denna medvetenhet styra ens yttranden.
______________________________
*Intervjun utfördes av James O’Higgins, och citatet är från s. 142 i Foucault, Michel (1994). Ethics: Subjectivity and Truth. New York: The New Press.
Mycket föredömlig inställning!
Påminner om Simon Singh i denna artikel gällande akupunktur:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/7436512.stm
“…why on earth should my personal experience be important, when we have evidence from tens of thousands of patients who have received acupuncture during carefully observed scientific trials?”
Nu har ju Singh goda kunskaper i ämnet, men påpekar samtidigt att hans privata upplevelser är irrelevanta.
Pekka S
8 juni 2008 vid 8:45
Usch, jag tycker det vittnar om den självförbrännande postmordernismens mest tragiska drag. Med en sådan inställning dör debatten. Att M.F. bara skulle ha uttalat sin inom ramen för sin expertis och aldrig utifrån sina åsikter förefaller som uppenbart hyckleri. Han slingrar sig bara.
Tor Billgren
9 juni 2008 vid 10:09
Tor: Jag håller inte med dig (förutom vad gäller att M.F. kanske då och då inte levde upp till sin ambition). Tvärtom ser jag den postmoderna inriktningen som ett försök att förneka att det finns expertis och kunskap i traditionell mening och att ingen därför är mer “priviligierad” än någon annan att uttala sig. Dvs. det finns bara åsikter, inget annat. Att M.F. här faktiskt betonar att åsikter och kunskap är två skilda saker fann jag inte bara förvånande utan också korrekt och viktigt att påpeka.
nonicoclolasos
9 juni 2008 vid 10:24
Att Foucault inte tvekar att åtminstone skriva en massa nonsens som han inte ens själv vet vad det betyder (en gammal fin postmodern tradition) har han (möjligtvis med en ironisk glimt) erkänt själv. Här följer ett citat från Daniel Dennetts bok “Breaking the Spell” (sida 405):
“John Searle once told me about a conversation he had with the late Michel Foucault: ‘Michel, you’re so clear in conversation; why is your written work so obscure?’ To which Michel replied, ‘That’s because, in order to be taken seriously by French philosophers, twenty-five percent of what you write has to be impenetrable nonsense.’ I have coined a term for this tactic, in honor of Foucault’s candor: eumerdification.”
devadatta
13 juni 2008 vid 7:32
devadatta: Ett härligt citat! Jag ser för övrigt den ironiska glimten som central. Jfr. med Rick Hills angrepp på (en typ av) intellektuella.
nonicoclolasos
13 juni 2008 vid 8:32