Riskfritt test för Downs syndrom
Goda nyheter för blivande föräldrar:
“A test that can detect Down’s syndrome from the blood of pregnant women has raised the prospect of routine screening for the condition for every expectant mother who wants it. Genetic markers that show whether a foetus has the chromosomal disorder can now be identified in the mother’s bloodstream, after research that promises the first reliable noninvasive prenatal test.”
Som vanligt motsätter sig kristna denna typ av test, med en högtravande retorik om etik. Som om stödet för denna typ av test inte grundas i etik!
En studie indikerar för övrigt att många gravida mödrar stöder möjligheten att ta ett test (och att kunna göra det riskfritt, som med det nya testet, är förstås en stor fördel). Detta stöd påverkas av annat än risk för fosterskada:
“Yet, controlling for risk status, many psychosocial variables predicted a women’s interest in screening and in invasive testing: more knowledge about prenatal testing, concern about fetal health, willingness to terminate a pregnancy, and an internal or medical profession health locus of control. We conclude that psychosocial variables influence women’s desire for screening or invasive testing beyond traditional risk status.”
Ja, det är bra om man kan ersätta fostervattensprov med blodprov för att leta efter trisomier och annat. Fostervattensprov kan ju i sällsynta fall leda till missfall – av barn som kanske är genetiskt helt friska. Nackuppklarningstestet är heller inte tillräckligt.
Men den som vill låta utföra testet måste också vara beredd på att göra en sen abort, vilket är en minst sagt obehaglig upplevelse. Och kommer kvinnan att bli gravid igen? Det finns det inga garantier för.
Jag förstår att folk inte vill ha gravt missbildade barn. Det vill jag inte själv, och jag oroar mig mer för varje ny graviditet. Det känns så grymt mot barnet och blir en stor belastning för föräldrarna, kanske också barnets syskon. Men jag och min partner har bestämt oss för att inte göra några tester i fortsättningen heller. (Och vi är allt annat än kristna.) Risken för grava missbildningar är trots allt mycket låg. Downs syndrom är betydligt vanligare, men vi skulle välkomna ett Downs-barn. Och förstås sörja att det inte fick bli som andra barn.
Jag tycker att det är obehagligt om utvecklingen går i riktning mot en allt större selektion av foster. I dag finns det ett stort och ökande antal medfödda genetiska avvikelser som kan upptäckas. Vill vi ha ett samhälle där “alla är perfekta”? Finns det inte en risk för en ökad stigmatisering av de avvikande om de minskar i antal? Jag tror tyvärr det.
Niklas
2 juli 2008 vid 10:58
Niklas: Det är ju ett vanligt förekommande argument, att om man väljer att abortera pga. egenskap x kommer personer med egenskap x att behandlas sämre i livet, vilket talar för att inte tillåta aborter pga. egenskap x. Men jag har svårt att acceptera argumentet.
Ty:
i) Vill människor abortera pga. x beror det på en värdering som finns där, oavsett om abortering tillåts eller ej.
ii) En värdering om att ett barn inte ska komma till världen med egenskap x behöver inte alls ha något att göra med ens värdering om hur personer med egenskap x ska behandlas. Man kan mycket väl välja bort ett barn med en viss skada och samtidigt vilja stödja födda personer med samma skada. Jag ser ingen som helst kausal koppling mellan det ena och det andra.
iii) Om färre föds med egenskap x pga. abortering torde resurserna för att ta bättre hand om de som föds med egenskap x vara större, vilket talar för en större möjlighet att hjälpa.
Så även om jag givetvis respekterar ert beslut, Niklas, är jag tveksam till om den allmänna argumentationen stämmer.
nonicoclolasos
2 juli 2008 vid 17:01
Jag är nu i sjunde månaden. Jag och min sambo var rörande överens att INTE genomgå några tester, framförallt av ett skäl; jag kan krasst säga att jag ser fosterdiagnostik somett led i utvecklingen av var Hitler påbörjade. Att ta fram någon slags elit och ta bort allt annat, det är för mig absurt. Kroppen är dessutom mycket bra på att sortera bort icke-livsdugliga foster.
Jag har vänner vars barn har downs syndrom. Detta är några av de mest älskvärda barn jag träffat. Att dessa människor skulle ha tagits bort pga människans skönhetshysteri tycker jag är en skrämmande tanke.
Sarah
13 juli 2008 vid 12:05
Sarah: Fastän våra värderingar, liksom våra bedömningar av konsekvenserna av fosterdiagnostik, skiljer sig åt anser jag att ditt beslut ska respekteras. Det är inte fråga om att någon ska tvingas undersöka sitt foster, och än mindre att någon ska tvingas att abortera. Föräldrarna (ytterst modern) bestämmer.
nonicoclolasos
13 juli 2008 vid 12:11