Föräldrars makt över barn
Svenska kyrkan ordnar sagoläsning för barn under Stockholm Pride. Upprörande! Jag tycker att kyrkan ska lämna barnen i fred.
På ett mer principiellt plan är frågan om påverkan av barn intressant. Will Wilkinson menar att föräldrar inte bör försöka styra sina barn alltför hårt genom att skydda barnen från alla budskap som de själva kanske finner tveksamma:
“The principle here is that freedom is good, that psychological freedom is a kind of freedom, and that psychological freedom has some developmental preconditions — it requires the cultivation of certain moral and epistemic capacities. Part of that cultivation comes from practicing judgment in a complex world of moral diversity.”
Föräldrar har vissa “minimala” skyldigheter mot barn: det bör inte vara tillåtet att hålla barn som slavar i källaren, inte heller att inte lära dem att läsa. Kanske är en grundförmåga till självständigt, kritiskt tänkande — motsatsen till indoktrinering och leverans av färdiga svar — också en del av det föräldrar bör ge sina barn.
Som kommentar på ditt tidigare inlägg om att lämna barnen ifred och föräldrars ansvar (http://nonicoclolasos.wordpress.com/2007/12/30/lamna-barnen-ifred/), så kan det väl tilläggas att det var föräldrarna som kom med barnen till Jesus för att han skulle röra vid dem, dvs välsigna dem.
Markus
5 juli 2008 vid 9:27
Markus: Jo, jag vet, och jag tycker att föräldrarna bör klandras för det.
nonicoclolasos
5 juli 2008 vid 9:36
Jag tycker det var ett utmärkt förslag. Så slipper barnen utsättas för att se ett gäng bararslade figurer stå på lastbilsflak och ge fingret åt “vanligt fölk”.
Dennis
5 juli 2008 vid 13:33
“Föräldrar har vissa “minimala” skyldigheter mot barn”. Intressant vem bestämmer det.
Annars tår jag nog närmare FN:s barnkonvention, artikel 5:
“Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”
Mattias
5 juli 2008 vid 13:49
Och vägen till självständigt, kritiskt tänkande har du förstås en patentlösning på? Smart, slipper ju vi andra va självständiga och tänka kritiskt.
Maja
5 juli 2008 vid 14:47
Niclas: Även jag som din principiella meningsfrände har under min föräldraledighet nu på våren gått till kyrkans öppna förskola. Visst finns en del indoktrinering där, men det finns också helt religionsfria inslag (Bä, bä, vita lamm har knappast något religiöst budskap). För mig var poängen bland annat att träffa andra vuxna och att låta min dotter ha sällskap av andra barn.
Om du skall lära barn kritiskt tänkande är min bestämda mening att de måste utsättas för religiösa budskap. Jag som far kommer att berätta om min inställning när det väl är dags, och jag kommer inte att väja för den femtielfte jobbiga debatten. Att låta bli att utsätta barn för religiösa budskap är väl att indoktrinera dem, fast med ateism? Det är enligt min mening lika fel som att indoktrinera dem med någon gudstro (fast jag innerligt hoppas att min dotter är smartare än att tro på något övernaturligt väsen som påstås vara god, när det uppenbarligen – såvida det finns – mest är en cynisk sadist).
Mattias: Jag fattar inte vad du försöker åstadkomma med detta citat ur barnkonventionen, eftersom det inte har ett iota att göra med frågan. Artikeln är i stort sett tom på innehåll och måste konkretiseras åtskilligt för att kunna vara till ledning för någonting över huvud taget.
jheidbrink
5 juli 2008 vid 17:54
jheidbrink: Jag fattar inte vad du försöker åstadkomma med detta citat ur barnkonventionen, eftersom det inte har ett iota att göra med frågan.
Inte? Att “…respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar… att ge lämplig ledning och råd… ” Ser åtminstone jag som ett erkännande av föräldrars rätt och skyldighet som är betydligt mer långtgående än de som Niclas förfäktar ovan. Men det är som så mycket annat en tolkningsfråga hur långtgående detta skall tolkas. …
Och Barnkonventionen som sådan är ju i sig ingen helig skrift… :-)
Mattias
5 juli 2008 vid 20:04
Och i sammanhanget kanske nedanstående utdrag från Europakonventionen är intressantare… och mer konkretiserat. Men inte heller detta är naturligtvis moraliskt förpliktigande för andra än de som har ratifisierat konventionen
“Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”
Mattias
5 juli 2008 vid 20:11
Mattias: Med andra ord värnar du föräldrarnas rättighet att indoktrinera sina barn i en per definitionem icke-bevisbar tro på lidandet meningsfullhet. Stackars barn. Men, som sagt, jag är med dig såtillvida att ateism skall vara lika kritiskt granskad som religionen, i all synnerhet som ateismen har rationella och överprövningsbara argument, medan religionen litar till att den enskilda troende skall “skåda ljuset”. Jag har alltså inga principiella problem med kyrklig verksamhet riktad mot barn, så länge dessa barn också får sig en rationell och kritisk diskussion av kyrkans milt sagt motsägelsefulla teologi till livs.
jheidbrink
5 juli 2008 vid 21:53
Jag tror inte det finns några neutrala företeelser vilket du även förtjänstfullt ger uttryck för men skall man välja mellan föräldrarna och staten vem som skall styra barnens fostran så förespråkar jag föräldrarna (till dess att dess att de bevisat att de inte klarar uppgiften)
Självklart är kritiskt tänkande viktigt och bör ingå i undervisningen. Dock tror jag att du har en något förenklad bild av troende. Jag tvivlar, jag ifrågasätter, (ibland kanske för mycket enligt vissa lärare jag haft under min skolgång) och har dessutom den stora fräckheten att anse mig ha en viss intellektuell kapacitet – ändå tror jag. Och jag är inte ensam – tro mig!
Ps Jag tror mina barn har det ganska bra – trots att vi läser aftonbön Ds
Mattias
5 juli 2008 vid 23:12
När det gäller religion saknar väl den här bloggen förståelse för intäktssidan hos fenomenet (som jag f.ö. förhåller mig starkt skeptisk till). Jag tror dessutom du rent empiriskt har fel när det gäller religionens verkningar på samhället (eftersom frågan huruvida personer tror på ett övernaturligt väsen eller inte förefaller ganska ointressant), “vanekristna” (om sådana nu finns längre i större antal) förefaller vara en ganska ordinär skara (också i sina moraluppfattningar och livsföring), ungefär lika kritiskt/okritiskt tänkande som “vaneateister” eller “vaneagnostiker” i de flesta frågor. Min evidens är förvisso bara anekdotisk men jag tror att intrycket står sig.
Att föräldrar (i den mån de kan) bör förmedla kritiskt tänkande till sina barn är förstås lätt att instämma i, men utgör knappast något definitivt argument mot alla former av religion, däremot ett definitivt argument mot fundamentalism.
Utgångspunkten får nog vara att föräldrar är bättre lämpade att uppfostra sina barn än andra så länge staten inte bevisat motsatsen (med en relativt hög bevisbörda) eftersom den har både individuella fördelar (eftersom föräldrar på mycket goda grunder kan antas bry sig mer om barn än en genomsnittlig offentlig funktionär) och kollektiva (eftersom ett pluralistiskt samhällsklimat är värdefull kollektiv nyttighet, en nyttighet som knappast kan upprätthållas utan att familjer har en relativt central roll för barnuppfostran.)
kcl
6 juli 2008 vid 21:27
KCL
Man måste väl ändå få moralisera lögnen eller alternativt förträngningen som varande acceptabla fostringsmetoder i ett modernt samhälle.
Om inte problematisering och ärlighet får vara starka dygder vad finns då kvar att hoppas på.
Lögnen och manipulation kan väl aldrig få bejakas som tillåtna metoder i någon mänsklig relation och då speciellt inte gentemot sin egen avkomma.
Anders B Westin
6 juli 2008 vid 23:33
Tack alla för en intressant diskussion! (Jag är på semester och hinner därför inte delta så mycket som jag annars skulle göra.) Vad gäller Jakobs syn håller jag faktiskt med även om den, på så sätt att jag anser att man inte bör hålla barn borta från (all sorts) religion. Religion är en del av verkligheten, och jag anser att barn ska känna till den och, när de blir förmögna att fatta egna beslut, också få ta ställning själva till fenomenet. Det jag vänder mig emot är att säga till barn att en viss religion är sann etc. och att “lära” barn att det finns gud(ar).
nonicoclolasos
7 juli 2008 vid 8:51
Vad mår barnen sämst av: Sv.k läser moralistsagor för barn, eller att barnen bli pådyvlade kommunistpropagand som vi blev när vi var små på 70-talet?
neon
10 juli 2008 vid 10:20
neon: Ingetdera är att rekommendera, enligt min mening.
nonicoclolasos
10 juli 2008 vid 10:47