Barndopets hemska grund
Påven döper ett barn
Det kan tyckas oskyldigt med barndop, men jag finner denna tradition osmaklig och uppmanar härmed föräldrar att undvika denna ceremoni.* Att låta släkt och vänner komma samman efter att ett barn har fötts under trevliga, även ceremoniella, former, det har jag inget alls emot. Men just den kristna inramningen finner jag stötande. De flesta svenskar bryr sig inte om den, det vet jag, men de kanske skulle göra det om de kände till dess grund.
Den kristna kyrkan lär nämligen att varje människa föds med arvssynd: genom att Adam och Eva, som kristna kallar de första människorna, syndade bestämde Jahve att alla människor ärver en syndig natur. Denna natur gör att ingen människa, inte ens ett nyfött barn, anses förtjänt av himlen efter döden. För att med säkerhet undvika det helvetesstraff som Jahve har bestämt för alla krävs frälsning genom dopet.
Som Katolska kyrkans katekes uttrycker det:
“1250 Born with a fallen human nature and tainted by original sin, children also have need of the new birth in Baptism to be freed from the power of darkness and brought into the realm of the freedom of the children of God, to which all men are called.”
Att ordna ett barndop innebär alltså att man, åtminstone implicit, ger sitt erkännande till den bisarra, kristna uppfattningen om en gud som bestämmer att alla ska präglas av synd och som vidare förordnar att den som inte ser till att det hälls vatten på ett barn i en kristen ritual riskerar det barnets eviga väl. Dessutom gör man sitt barn till medlem i en organisation utan dennes medgivande, vilket i sig är klandervärt. Lägg därtill att det är en religiös organisation, och min uppfattning är definitivt att det är oetiskt att pådyvla barn religiösa uppfattningar.
_____________________
*Om föräldrar trots allt väljer att ha ett barndop tycker jag att man som vän eller närstående bör delta, om möjligt. Gemenskap och firandet av ett barn är trots allt viktigare än principer.
I Upsala mötes beslut, som gjorde oss till evangelisk Luthersk kyrka, finns en passus om att det INTE är nödvändigt med exorcism för ett giltigt dop.
Tyvärr läser inte vi präster alltid våra politiska skrifter, och diskuterar dem. Beklagar!
Inte ens när man skrivit dagens dopliturgi har man i “Upsala mötes anda” vågat fjärma sig från gamal seder och bruk - för det är nog vad det handlar om, - inte god teologi
Självklart är detta fel om det sker i ett dop oavsett det uttalas eller inte. Arvsynden som tanke är mer invecklad än att bemöta genom vad jag finner vara ogenomtänkt och dålig liturgi.
Den svenskkyrkliga motsvarigheten är mer utav en välsignelsehandling, men kunde tonas även den tonas ned ännu mer eftersom även den innehåller en “light-exorcism”
“Gud du som ensam räddar från allt ont: befria NN från mörkrets makt, skriv NNs namn i livets bok och bevara NN i ditt ljus, nu och alltid…
//L.
Ja, givetvis är ceremonin fel. Det är fel av kyrkan att överhuvudtaget befatta sig med annat än vuxna människor som valt att tillhöra kyrkan. Barn ska vara fria från politisk och religiös indoktrinering (utöver den som är ofrånkomlig pg av föräldrarnas egna övertygelser) av organisationer av den typen.
Sen är det hög tid att kristendomen tas ifrån sina privilegier och behandlas som en religion bland alla andra. Sluta sända massa jesus-tv i SVT, sluta använda kristna organisationer som remissinstans för etiska frågor etc.
Efter min resa som “vuxendöpt” (jag var 12) så kan jag tycka att barndop är väldigt harmlöst, på gränsen till gulligt. Vuxendop däremot är på allvar och har betydligt mer seriösa konsekvenser.
Folk som är barndöpta kan gå genom hela livet och känna någon slags trygghet i att tillhöra kyrkan, de funderar aldrig en sekund på religion eller ens filosofi, för de funkar barndopet som ett slags skydd mot hopplöst sökande.
Daniel: Jag förstår vad du menar, och jag är i sanning ingen vän av “vuxendop” som innefattar så unga personer som tolv år. Men jag finner även barndopet stötande, av ovan nämnda skäl.
[...] Nonicoclolasos - Barndopets hemska grund [...]