Naomi Kleins imponerande försvarare
Naomi Klein
Naomi Kleins Chockdoktrinen, och hennes påstående att marknadsliberaler, inspirerade av Milton Friedman, orsakar och utnyttjar kriser för att driva igenom en politik som få egentligen vill ha, har rönt stor uppmärksamhet (vilket jag har skrivit om här och här). Själv har jag inte läst den men kan konstatera att vissa finner den osaklig — se t.ex. recensioner av Jonathan Chait och Tyler Cowen samt Johan Norbergs analys — medan andra hyllar den. Intressant nog återfinns två högst respektabla personer i hyllningskören: ekonomipristagaren Joseph Stiglitz och filosofen John Gray.
Stiglitz erkänner att Klein överförenklar, men tycks i grunden gilla hennes marknads- och USA-kritiska budskap:
Klein provides a rich description of the political machinations required to force unsavory economic policies on resisting countries, and of the human toll. She paints a disturbing portrait of hubris, not only on the part of Friedman but also of those who adopted his doctrines, sometimes to pursue more corporatist objectives.
There are very few books that really help us understand the present. The Shock Doctrine is one of those books. Ranging across the world, Klein exposes the strikingly similar policies that enabled the imposition of free markets in countries as different as Pinochet’s Chile, Yeltsin’s Russia, China and post-Saddam Iraq.
När kloka personer av detta slag ger Klein sitt stöd börjar åtminstone jag att undra om det inte åtminstone ligger en del i det hon har att säga. Men problemet är att kloka personer uppenbarligen ibland kommer till helt skilda slutsatser, exemplifierade i det här fallet både av synen på marknadsekonomins möjligheter och begränsningar samt av synen på Kleins bok som sådan. Vem ska man lita på? Finns det delar av sanningen på båda sidor? Kan man avgöra saken genom att läsa själv? Svårt att säga.
I praktiken tror jag att de flesta, även akademiker, väljer sida i frågor av det här slaget utifrån ideologiska uppfattningar. Är vi lagda åt det marknadsliberala hållet lär vi tills vidare avvisa Klein (genom att lyfta fram det som uppenbart är fel i hennes resonemang och ignorera resten); är vi lagda åt vänsterhållet lär vi inta motsatt uppfattning (genom att lyfta fram det som uppenbart är rätt i hennes resonemang och ignorera resten). Utan alltför djupsinning analys. Finns det ingen marknadsliberal expert som säger något riktigt gillande om Klein? Eller någon vänsterorienterad expert som säger något riktigt kritiskt om Klein? Då skulle jag definitivt lyssna.
Uppdatering: Se även professor Brad DeLongs kommentar.
Hittills har jag bara hört den del av vänstern som föredrar fakta och logik vara kritisk, och mena att NK är kontraproduktiv. Boris Benulic (förvisso Norbergs partner här, det medges) är marxist, men ogillar osammanhängande snömos och är därmed så kritisk att han skriver bok för att såga NK.
Den del av högern som föredrar att peka med fingret under affekt och hänvisa till sin moraliska överhöghet (likt NK har gjort) har inget gott att säga vad jag kan se, men det tror jag beror på att sådana utfall ändå inte går att bemöta oavsett vilken sida det handlar om.
Petter
13 augusti 2008 vid 15:54
Nåt positivt? Jag tycker att hon är ganska het!
gudmundson
13 augusti 2008 vid 16:15
Petter: Aha, har du någon referens till den vänster som föredrar fakta och logik? (Jag är okunnig på området vänster, måste jag erkänna.)
gudmundson: Sådana kommentarer välkomnas på denna skönhetsbejakande blogg.
Annars undrar jag om en positiv marknadsliberal utvärdering inte skulle kunna innefatta ett bejakande av krisperspektivet (i meningen att reformer är mer sannolika i en kris) och av påståendet att marknadsliberala reformer inte är särskilt populära (kanske pga. en rädsla för frihet). Men att bejaka vissa sådana tankar, som harmonierar väl med en hel del nationalekonomisk teori, innebär förstås inte att hela hennes analys bejakas. Men återigen, det intressanta är att hitta guldkornen, som kan tillföra diskussionen en del. Att sådana finns tror jag, bl.a. p.g.a. Stiglitz och Gray (låt vara att de inte är särskilt marknadsliberala).
nonicoclolasos
13 augusti 2008 vid 16:26
Spædendende spørgsmål, men hvis man vil have fakta, kan man jo søge i den empiriske forskning på forskellige områder. Og den viser ret klart, at Friedmans position – hvor absurd misrepræsenteret den end er af NK – er stærkt befordrende for f.eks. regeringers respekt for menneskerettigheder (se f.ke.s Clair Apodaca’s artikel fra International Studies Quarterly i 2001). På andre områder peger studier bl.a. også påa t sådan noget som handelsåbenhed og begrænset statsmagt er godt for befolkningens lykke (f.eks. min egen artikel i sidste års Public Choice sammen med Axel Dreher og Justina Fischer). Man kan diskutere det filosofiske i en uendelighed, men hvis man løfter hovedet fra bøgerne og kigger ud på virkeligheden, er billedet ret klart.
Christian Bjørnskov
13 augusti 2008 vid 18:32
”Men problemet är att kloka personer uppenbarligen ibland kommer till helt skilda slutsatser, exemplifierade i det här fallet både av synen på marknadsekonomins möjligheter och begränsningar samt av synen på Kleins bok som sådan.”
Det handlar då inte om ”slutsatser” utan om *åsikter*. Om vi ändrar din mening verkar det inte längre så konstigt. Det är klart att även experter kan ha olika moraluppfattning och värderingar. Det som är konstigt är däremot om detta avspeglas i den nationalekonomiska akademiska literaturen, vilket det av allt att döma gör. Ett vetenskapligt resultat står på egna ben oberoende av författare och politik.
”Finns det ingen marknadsliberal expert som säger något riktigt gillande om Klein? Eller någon vänsterorienterad expert som säger något riktigt kritiskt om Klein? Då skulle jag definitivt lyssna.”
Om du är intresserad av själva huvudfrågorna, kan det inte vara en god ide att lyssna på argumenten och skita i vem som säger vad?
Vetenskapare
13 augusti 2008 vid 22:04
Christian: Visst har du en viktig poäng i det du skriver, och just en förankring i forskning är något som den här debatten skulle må bra av. Som Stiglitz också påpekar är Klein en journalist, inte en forskare, varför hon brister i detta avseende. Vad jag ville peka på är dock i) att respekterade akademiker trots allt gillar mycket hos Klein och att det åtminstone bör stämma till viss eftertanke och ii) att denna eftertanke borde kunna leda till en intelligent och varsam prövning av Kleins teser, där det erkänns från marknadsliberalt håll att det kanske ligger en del i vissa saker hon säger och där det erkänns från vänsterhåll att det inte ligger något i vissa saker hon säger. Därmed inte sagt att jag ifrågasätter de resultat du anför.
Vetenskapare: Två personer kan vara oeniga pga. skilda värderingar eller pga. skilda teorier/uppfattningar om hur verkligheten ser ut. Jag tror att det i den aktuella debatten rör sig om båda delar, men mer om det senare än det förra. Och visst är det utmärkt att själva läsa och lyssna, men i den mån man behärskar ett fält mindre än experter är det inte ointressant att ta del av vem som säger vad. Om experter på ett fält är eniga om x är det förmätet att tro att jag, som icke-expert, genom att läsa och lyssna ska kunna avgöra om de har rätt eller fel. Det är svårare, vilket jag med inlägget ovan vill peka på, när experterna är oense. Även här ser jag det som naivt att en icke-expert ska kunna läsa och lyssna och avgöra vem som har (mest) rätt. Att läsa och lyssna är bra, men det bör kombineras med en ödmjukhet om den egna förmågan att bedöma svåra frågor.
nonicoclolasos
13 augusti 2008 vid 22:42
Het? Hela hennes uppsyn utstrålar den där märkliga stoltheten som kan iaktas hos sådana där personer som vet nästan ingentingen men tror att de kan allt. Det är inte hett i mina ögon.
peter
14 augusti 2008 vid 7:14
The Guardian hade en väldigt grundlig recension/diskussion, med många medverkande, om Chockdoktrinen när den publicerades. Det kanske kan hjälpa?
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/series/theshockdoctrine
Annars är väl Naomi Klein den värsta sortens hädare, som hävdar att en ”blandekonomi” av Kanadas eller för all del Sveriges typ, är den bäst fungerande ekonomiska modellen. Det är klart att marknadsliberaler måste bekämpa henne fort innan dessa livsfarliga teser sprider sig.
Det skulle inte förvåna mig så mycket om innehållet i Chockdoktrinen visar sig vara ungefär like kontroversiellt.
Mattias
14 augusti 2008 vid 8:51
Niclas: Jag vet att jag läste ett inlägg på en amerikanska ekonomblogg där hennes bok nämndes, och att hon hade någon sorts poäng när det gäller just kriser och reformer. Men att den poängen överskuggas av bokens brister. Men just nu minns jag inte vilken blogg jag läste det på, ska försöka komma på det.
Dennis
14 augusti 2008 vid 12:36
Dennis: Det var ungefär en sådan analys jag avsåg precis i slutet av inlägget. Hittar du länken får du mer än gärna delge mig och övriga läsare den.
nonicoclolasos
14 augusti 2008 vid 12:45
Det var Steven Horwitz inlägg jag tänkte på. Han menar att det snarare är staten som ökar sin makt vid kriser, och inte den fria marknaden, med hänvisning till Bob Higgs Crisis and Leviathan.
Dennis
14 augusti 2008 vid 21:40
Dennis: Tack, det var läsvärt. Detta tycker jag är en fruktbar ansats: att hålla med Klein om att kriser är tillfällen som skakar om existerande maktstrukturer, vilket i sin tur möjliggör politikskiften, men att ifrågasätta om kriser i allmänhet tenderar att stimulera marknadsekonomiska reformer eller statlig tillväxt – eller, snarare, under vilka förutsättningar det ena respektive det andra kan tänkas ske.
nonicoclolasos
14 augusti 2008 vid 23:33
Bilden hon målar upp är onekligen skrämmande, även om man som jag stryker de mer långsökta sambanden.
Tim Harfords ”The undercover economist” konstaterade att effektiva ekonomiska system inte på något sätt är samma sak som rättvisa system, men att det går att kombinera, medan intrycket Klein ger är att en effektiv marknad aldrig kan vara rättvis.
BP
15 augusti 2008 vid 1:25
Jag tror att hennes slutsats är korrekt; men det finns fler än bara marknadsliberaler som utnyttjar kriser. Se bara depressionen på 30-talet. Vad hände efter det? Helt plötsligt blev världen mindre liberal…
Jag tror dock att hennes slutsats gäller mer för vår tid, än för samhället i ett större perspektiv. Jag tror att alla med någon agenda skulle utnyttja kriser, om drivkraften är starkare än omtanken om andra människor…
Det är bara det att marknadsliberaler har större chans att locka till sig personer i maktposition, med mycket pengar – som kan förändra, än andra. Det är varför dagens samhälle gynnar marknadsliberaler på det viset.
Om ni förstår hur jag menar…
Jag är ingen expert på ekonomi, men det verkar som en logisk slutsats. Upplys mig!
Skatan
15 augusti 2008 vid 12:06
Göran Johansson och Lars-Olof Pettersson från Arbetarrörelsens tankesmedja lär ha en kritisk artikel i Tiden nr 02/08, men jag har inte läst den (ligger inte på nätet). För övrigt verkar Kleins grundläggande tes vara emotsagd av empiriska resultat som säger att lågkonjukturer tenderar att driva fram en demokratisk utveckling (vilket jag refererat här).
Jonas Vlachos
15 augusti 2008 vid 15:07
Jonas: Tack för att du uppmärksammar oss på Tiden-artikeln och på Ciccones artikel! I grunden håller jag med dig och Christian ovan, att fråga för fråga som Klein tar upp bör analyseras separat och utifrån tillgänglig forskning.
nonicoclolasos
16 augusti 2008 vid 7:23
till skatan: Att efter en kris lägga om politiken är inte så kontroversiellt… Det har nog inte bara utnyttjats av marknadsliberaler.
Den här vänsterkritiken av Chockdoktrinen tar upp typ de problem jag såg med den:
http://www.tnr.com/booksarts/story.html?id=69067f1c-d089-474b-a8a0-945d1deb420b&p=1
Björn Axén
22 augusti 2008 vid 20:32
Ännu har jag inte hört att någon motstrider faktainsamlingen hon presenterar- Slutsatserna är en naturlig följd. Det är inte en teoretisk problematik hon ställer fram, utan en verklighet som i Argentina, Peru, Bolivia Chile, Polen, Thailan Soviet Unionen mm. Attityden som Monetära Fonden och Världsbanken haft. Diktaturer och plundring son resultat.
Vad hon erbjuder är en synvinkel, vad detta beror på. Efter några decenier av nobelpristagande av Milton Friedmad kan man konstatera att Kriser är inga tillfälligheter utan en naturlig konsekvens av den ”liberala” ekonomiska politiken. En sak bara. Jag rekommenderar att läsa boken. Då kan man diskutera innehållet. I stället på vilka digniteter tycker bra eller dålig. Skocktänkande. Eller den låga nivå om hon är ”het” eller inte. Detta hör inte hemma här
August
9 november 2009 vid 8:06