Homosexualitet och självmord
I sin doktorsavhandling i psykologi finner Heather Murphy att det, trots ökad öppenhet och acceptans, inte alltid är så lätt att vara homo- eller bisexuell:
These students identified themselves as heterosexual, but also reported being attracted to people of the same sex or engaging in same-sex behavior. This group was three times as likely as heterosexuals to have made a plan to commit suicide in the past year and six times more likely to have actually attempted suicide in the same period.
Resultaten kan sammanfattas i denna tabell:
Jag ser det som viktigt att man, särskilt som vuxen i förhållande till barn och ungdomar, är öppen, accepterande och, faktiskt, icke-heterosexistisk. Utgå inte från att alla är heterosexuella. Fråga inte flickan om hon har träffat en pojke, fråga om hon har träffat någon. Och om hon träffar en flicka, välkomna det. Och låt henne känna innan hon träffar en flicka att du välkomnar det, om det skulle ske. Det är frånvaron av det självklara accepterandet av kärlek mellan personer av samma kön som jag tror utgör grunden till den olycka som Heather Murphy identifierar. Det är en sådan frånvaro som hos många homo- och bisexuella skapar en känsla av alienation och utanförskap.
Jag talar här inte om politik eller offentliga proklamationer i första hand, utan om attityder och bemötande i den lilla världen, gentemot dem som finns i ens närhet. Se ett tidigare inlägg om föräldrars rädsla för att deras barn ska visa sig vara homosexuella.
Min chef är homosexuell, och jag lyckas alltid göra bort mig i det här avseendet (dvs. utgår nånstans ifrån att alla är heterosexuella). Det är då fan vad svårt det ska vara!
Men jag hoppas nånstans att han inte tar illa upp. Det är ju inga elaka grejer eller så jag säger. Känns bara så hopplöst fördomsfull ibland.
pontus
27 augusti 2008 vid 14:27
Pontus: Han har säkert förståelse för att många är ovana vid att minnas att vissa inte är hetero. Jag tror däremot att det är viktigare att gentemot unga vara mer tydligt accepterande. Innan man har funnit sin plats och identitet kan det vara hårt att ana att personer man tycker om inte accepterar eller ser ner på något man är.
nonicoclolasos
27 augusti 2008 vid 14:51
Doktorn blev chockad över att grupp 2 var så överrepresenterad, och hon hittar på två förklaringar till varför det är så. Hon glömmer att tänka på att skillnaden mellan grupp 2 och grupp 3 knappast är statistiskt signifikant i någon högre grad. Det känns patetiskt att man som utomstående amatör ska behöva påpeka något sådant, nu har jag iofs inte räknat på saken, det bara verkar så uppenbart eftersom uppgifterna inte baseras på speciellt många personer.
Daniel
27 augusti 2008 vid 15:03
Hela samhället är ju så grymt ”heteronormativt”, så hur ska vi heterofiler kunna låta bli att inte falla i fällan? Eftersom självmorden bland studenter är ganska liten från början – om än för hög överhuvudtaget – så behöver vi nog inte oroa oss så mycket, som tur är. Det absolut största problemet när det gäller död och homosexuella, är att föräldrar och begr.byråer inte alltid kollar fakta, och istället för att sambon får vara den mest centrala personen vid begravningen, och får möjlighet att ta avsked av sin älskade efter hur många år det nu kan vara, så blir det nu en person som förnedras av att behöva sitta längst bak i kyrkan, inbjden med ett lillfinger i sista minut, och se föräldrarna lägga upp en begravning som inte stämmer med den som dött.
Heteronormativiteten är vidrig i all sin oskuld: Den vill ingen något illa men är ändå så knäckande.
Men att hitta andra ord än kille och tjej, och att pröva vilket ord man själv känns mest bekväm med är ganska viktigt.
larvad
27 augusti 2008 vid 15:11
larvad: Apropå heteronormativitet vid begravningar.
Daniel: Visst är resultaten osäkra vad gäller skillnaden mellan grupp två och tre, såvitt man nu kan bedöma av det korta referatet av avhandlingen, men sannolikt inte vad gäller skillnaden mellan grupp 1 och de två övriga. Och själv finner jag doktorns resonemang om orsaker plausibelt.
nonicoclolasos
27 augusti 2008 vid 15:17
Imorgon är det dags för en debatt om FRA-lagen. Jag har fått uppgiften att säga vad jag tycker men jag vill gärna ha eran åsikt för att kunna väga in mer.. Gå in på http://www.stilrobin.com och läs inlägget: Stilrobin blir politisk involverad.
Skulle vara tacksamt om du kunde skriva din åsikt. Positivt eller negativt
Robin Fröström
27 augusti 2008 vid 15:36
Larvad
Du skriver att hetronormativiteten är vidrig. Men är den inte en kombination av människans egenskaper. Bakomliggande egenskaper att normera kan faktiskt vara lika evolutionärt självklara som att det finns en gradualitet i alla mänskliga egenskaper, inkl den sexuella läggningen.
I botten av frågan finns det svarta hålet. Livet har ingen yttre mening fast vi alla vill tro att så är fallet. T.o.m denna tro kan vara genetisk kodad, bara för att vi skall vilja leva. (Läser man Dawkins beror ju allt på de Själviska Generna.)
Är det inte bättre att försöka förstå istället för att demonisera och ställa mänskliga brister och egenskaper mot varandra.
Jag tycker också att egoismen ibland är vidrig tills jag börjar tänka efter vad egoismen har sitt ursprung.
Anders B Westin
27 augusti 2008 vid 16:02
Att det är skillnad mellan grupp 1 och de övriga har säkert visats förr, det nya i den här undersökningen verkar vara att man gör skillnad på grupp 2 och 3. Det är absolut rätt tänkt att göra den uppdelningen men jag tror som sagt att underlaget är lite väl magert. Nu när jag funderar på saken så verkar det rimligt att det finns en skillnad och man kan ju ha det som tes om inte annat. Men hur man än vänder och vrider på det så lär det vara positivt med en öppen och vänlig attityd där folk vågar komma ut.
Daniel
27 augusti 2008 vid 16:41
Daniel: Nej, jag tror inte att det är hälsosamt att identifiera sig som heterosexuell om man inte är det. Förvisso behöver inte det leda till självmord, men säkerligen ofta till andra problem.
Förresten finns det också tecken på att sådana personer ofta är homofoba.
nonicoclolasos
27 augusti 2008 vid 17:09
Anders B Westin: Heteronormativiteten är en omedvetet normativ gestalt bestående av atomiserade handlingar från och genom enskilda människor, så på sätt och vis finns den inte ens, just genom att den bara är en socialpsykologiskt betingad ”gestalt” som inte alla uppfattar.
Just som gestalt med sin normerande genomslagskraft tycker jag den inte kan vara så mycket annat än vidrig och det är inte att demonisera någon egenskap hos människor, utan att förbanna den effekt den socialpsykologiska gestalten för med sig hos de personer som osynliggörs.
Självklart behöver det inte finnas något som helst hemskt hos den människa som bidrar till heteronormativiteten, tvärtom kan det vara en oerhört charmig, medveten och bra människa med genomtänkta åsikter…men med en förflugen replik….som förutsätter det heterosexuella som inte bara normal utan ett krav.
Larvad
27 augusti 2008 vid 17:56
Nonicoc…:
1: Jag har hört om avhandlingen du refererar till, plus hört kollegor bekräfta den genom egna berättelser.
2: Att fel-identifiera sig: Pontus Wikner(filosofi/teologi-profet i Uppsala) har ju skrivit en bok ”Psykologiska självbetraktelser” om sin livlögn som hetero. den är bitvis smärtsam.
3: homofobi som mask. Vet man var man själv står behöver inte kroppskontakt vara så hotfullt – tvärtom: Då kan man utnyttja det efter behov, utan att behöva sexualisera det.
Sen är det väl en smaksak om man gillar det eller ej, men det är ju något annat.
Larvad
27 augusti 2008 vid 18:06
Vad händer med självmordsplaner och självmordsförsök om man har heterosexuell läggning, men homo/bisexuell identitet? Vilken diskriminering av författaren att inte ta upp denna grupp! =)
David Bergkvist
27 augusti 2008 vid 18:16
Larvad
Du missade egentligen den viktigaste delen i min kommentar. Detta med kopplingen mellan föreställningen om livets mening och den då uppkomna homofobin.
Vi kan med kulturella stigma och kraftspråk hålla ned den offentliga homofobin. Men vi kan aldrig tro att den försvinner förens vi kan prata om livets ursprung och icke mening.
Varför tror du att det finns homofobi. Ursprunget kan ju inte vara Bibeln eftersom Bibeln är skriven av människor. Det måste finnas någon mer primal förklaring än det du
benämner ”omedvetet normativ gestalt bestående av atomiserade handlingar”.
Jag tror i grunden att det handlar om en rädsla för det man inte förstår.
Då blir följdfrågan. Vad är det man inte förstår.
Anders B Westin
27 augusti 2008 vid 18:55
Bera Moseng, norsk forskare, har skrivit en del om ämnet. En översiktsartikel:
http://www.med.uio.no/ipsy/ssff/suicidologi/2007-nr1/Moseng.pdf
Mina
27 augusti 2008 vid 19:39
Mina: Stort tack för denna ypperliga länk! Jag har läst med stort intresse, och det visar ju sig (Daniel) att Murphys resultat också finns belagda i andra studier (se t.ex. diskussionen på s. 5, längst ned i mittenkolumnen). De som är homosexuella men inte accepterar det och har en heteroidentitet löper större risk för psykiska problem än andra homosexuella.
David: En osynliggjord grupp, helt klart. :-) Även om det ska sägas att det finns kristna som förnekar att man kan ha en sexuell läggning: istället ses homosexualitet som (syndiga) handlingar till vilka alla kan frestas. Personer som har en homo/bi-identiet lurar alltså sig själv och är egentligen hetero, enligt dessa. Denna syn påminner för övrigt lite om de kristna som hävdar att det egentligen inte finns några ateister.
nonicoclolasos
27 augusti 2008 vid 20:52
Anders: Jag tror livets mening kopplat till homofobin är oviktig om du inte först lägger in ”kärlekens mening”. Jag är annars fullständigt ointresserad av ursprung-et (singularis), eftersom jag tror att vi sådana fall helst skulle dra in en så pass stor faktoranalys på ursprung-en (pluralis) att till och med huvudservern på SPSS utvecklingsavdelning skulle brinna.
Därför tog jag inte upp den aspekten. Däremot kan vi medvetandegöras stora delar av denna mekanism, och bara det betyder mycket. Givetvis är ett stort sjok av anledningar kopplart till att de flesta människor är heteroo, och att fortplantningen blir lättast då, men det är inte allt. Bibeln är i detta fall heller inte mer intressant än Mozarts operor, svenska handbollslandslaget eller SKFs styrelse. Vi är alla delar av det. Tvärtom tror jag att en religion och dess prelater i princip är lättare att påverka och på många sätt därör är ett mindre hot – eftersom deras normativitet i stort är helt öppen.
Larvad
27 augusti 2008 vid 21:24
I sammanhanget bör man också betänka att självmord är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor.
Detta trots att många talar om en manlig norm i samhället.
Mattias
28 augusti 2008 vid 0:21
Mattias: Självmordsfrekvensen varierar också rejält mellan länder.
nonicoclolasos
28 augusti 2008 vid 8:27
Icke-heterosexistiskt, vilket ord ;-)
Själv är jag homofob och föredrog den gamla goda tid när en man var en man, en kvinna var en kvinna och ord som ”heteronormativitet” inte var uppfunna. D.v.s före 1991?
Ingen kommer att kunna övertyga mig om att det skulle vara ”naturligt” för en art på jorden att ha sin sexualdrift riktad mot det egna könet, inte ens Mona Sahlin.
Wiretapper
28 augusti 2008 vid 10:19
Wiretapper: Men kanske professor Volokh?
nonicoclolasos
28 augusti 2008 vid 10:21
Wiretapper: du kanske borde läsa på om dvärgchimpanser? Eller är deras beteende kanske inte heller ”naturligt”?
David Bergkvist
28 augusti 2008 vid 12:26
Wiretapper: Varför är ”naturligt” så oerhört viktigt. Jag har några gånger blivit visslad åt utanför gayklubb, och visst kändes det ”fel” första gången, men varför inte ta det för vad det är: flirt, ragg, sex men i grund och botten samma sak som vi alla vill ha: kärlek, närhet och samhörighet. När det gäller djur så finns det mängder av arter som har samkönade aktiviteter och där finns det inte ens någon koppling till kärlek – det är rent omedveten sex och helt naturligt: Djur gör sånt, men vi människor kan dessutom göra det till något vackert med våra känslor och tankar. Så om det nu är viktigt att veta om homosexuell kärlek eller aktivitet är naturligt – Absolut! Det är naturligt, och kulturellt förankrat sen tiotusentals år, även om det ibland blir en homofob rekyl.
larvad
28 augusti 2008 vid 14:28
[...] EDIT: Hittade en liten artikel om just homosexualitet och självmord. Den hittar du här… [...]
Design, Indie and Rock’n'Roll » Så här gör jag.
20 oktober 2008 vid 11:52
Intressant att jag skulle hamna här igen, minns inte när jag var här senast men Firefox minns att jag har varit här.
Jag valde att länka till det här med anledning av mitt eget blogginlägg som berör ämnet lite grann. Känns lite fel att komma och slänga upp massa smygreklam, men så publicerades det här inlägget i augusti och ligger förmodligen inte högst upp i listan längre.
Inläggen hittar du på http://blogg.hagelberg.nu/?p=175 och http://blogg.hagelberg.nu/?p=180 om det finns något intresse av att fundera vidare i ämnet.
Pierre Hagelberg
20 oktober 2008 vid 12:00