Påven och kommunisterna
Vad har påven och Kubas kommunistledare gemensamt? De försöker, gärna med hjälp av lagens långa arm, kväsa kulturella yttringar som utgör “hädelse” eller “social fara”.
Påven ger t.ex. nu sitt stöd till dem som vill få ett museum för modern konst i norra Italien att ta bort detta konstverk:
"Zuerst die Füsse" av Martin Kippenberger
Samtidigt åtalas punkrockaren Gorki Aguila för att utmana “kommunistisk moral” på Kuba.
Ja, yttrandefriheten känns hotfull när man inte kan försvara sig med rationella argument. Då måste man svartmåla, stoppa och förtrycka. Själv dissar jag såväl katolsk som kommunistisk moral på många punkter, och jag känner mig glad över att bo i ett land där sådan kritik, även i utmanande former, är tillåten*.
Se ett tidigare inlägg om en staty av Jesus med erektion.
___________________
*I Sverige argumenterar emellertid den kristne aktivisten Tuve Skånberg för att hädelse ska bli straffbart.
Kristne aktivisten? Du menar väl PROFESSOR Skånberg?
Nils
29 augusti 2008 vid 12:05
Nils: He he.
nonicoclolasos
29 augusti 2008 vid 12:06
Fast paven kräver inte att det ska vara olagligt (enligt artikeln)är blasfemisk, vilket ju är en ganska stor skillnad. Han motsätter sig att verket ska visas men vill inte använda legala medel för att fa bort den?
Henrik
29 augusti 2008 vid 13:39
Jag är katolik själv, men det ligger något i det du säger. Bilden fick mig att skratta. Man måste ha lite humor. Det som inte tål att skojas med förtjänar heller inte att tas på allvar.
Peter Ingestad
29 augusti 2008 vid 13:43
Vad är det för fel på att diskutera? Självklart kan väl kjonst bli stötande och sårande, men hädelse, förbud och allmänna dekret: Lägg av!
Grodan är ju ganska skojig, och den lär man ju minnas just för att den är skojig, Ererktions-Jesus tycker jag nog är lite väl smaklös, och en aning hädisk, men jag kommer nog glömma den om någon timme – för mer inspirerande som konstverk är den inte.
Tråkigt att man inte kan diskutera kvaliteten på den typen av konst, och syftet utan att folkk tror att man är ute efter censur och grundlagsändring
larvad
29 augusti 2008 vid 13:48
Henrik: Det är riktigt att påven i det här fallet, såvitt jag vet, inte kräver ett lagligt förbud mot konstverk som hädar. Men han och andra katoliker utövar påtryckning (delvis med hungerstrejk som metod) för att försöka stoppa det de ogillar, vilket är illa nog i ett land där de allmänt betraktas som auktoriteter.
Däremot har Katolska kyrkan tidigare försökt stoppa konstverk med lagliga medel i länder som har en hädelselag – t.ex. i Australien, när konstverket “Piss Christ” ställdes ut för några år sedan. Se även lite andra fall här.
Peter och larvad: Ja, det är lite märkligt att en religion känner sig så hotad av att vissa konstnärer kritiserar, utmanar och hånar. Tyder det inte på dåligt självförtroende om man försöker stoppa dem?
nonicoclolasos
29 augusti 2008 vid 14:01
Niclas: absolut. Jag är själv kristen och är av asikten att anser man nagot är dalig (och da särskilt sadan som är skapad just för att provocera) konst bör det ignoreras. Väcker konsten ingen uppmärksamhet kommer marknaden för sadan konst att självsaneras. Att göra som nagon politiker nämnd i artikeln, att hungerstrejka, är bara att spela den publicitetslystna konstnären i händerna.
Att kyrkan i manga delar lider av daligt självförtroende haller jag fullt med om, ffa när den egna tron och dess symboler diskuteras.
Henrik
29 augusti 2008 vid 15:33
Ett stort fel många religiösa lider av …och där ställer jag herr trosbekännelse personligen till ansvar: är just att man i vissa fall, helt ogenomreflekterat, tror att man måste omfatta den exakta innebörden av det man säger. Så samtidigt som man inser att det är skillnad mellan att säga “Jag är en grapefrukt” och jag är en syndare, så övergår man tydligen till syndare när man säger det. Så det är inte bara taskigt självförtroende, utan också en språklig slapphet jag tror en viss Lord Russell skulle vara ganska sur över..
Larvad
29 augusti 2008 vid 17:28