Nonicoclolasos

Arkiv för september 2008

Webbenkät: Var ligger du på Kinsey-skalan?

Written by Niclas Berggren

30 september 2008 at 21:16

Publicerat i webbenkät

De viktiga fotnoterna

Gertrude Himmelfarb uttrycker stor oro över en synnerligen skrämmande utveckling:

As a professional trend spotter, I must report the latest manifestation of the end-of-civilization-as-we-have-known-it: the absence of footnotes in a growing number of scholarly books. Like all moral lapses, this one started on a slippery slope: the relegation of notes to the back of the book.

Jag instämmer helhjärtat (även om jag inte finner problemet särskilt stort inom nationalekonomin, där jag själv är verksam). En text är inte förtroendeigivande om den inte utvecklar och belägger detaljer i noter. Slutnoter bör undvikas, då dessa gör det svårare för läsaren att hitta fördjupande information. Slutligen bör de som säger fotnötter stötas ur den sociala gemenskapen.

Written by Niclas Berggren

30 september 2008 at 18:10

Publicerat i forskning, språk

Monumental lycka

Att höra min favoritsångerska Dame Joan Sutherland tillsammans med John Alexander i ”Al mia man alfin tu sei” ur Bellinis opera Norma (som handlar om en kärleksaffär mellan en gallisk prästinna och en romersk officer) ger lycka av orgasmiskt slag. De höga tonerna från ca 7.40 — notera Dame Joans höga E på slutet — är oöverträffade. Hela inspelningen kan köpas här. En perfekt julklapp till dig själv och sådana du tycker om.

Written by Niclas Berggren

30 september 2008 at 13:32

Publicerat i idoler, lycka, musik, opera, passion

Kan libertariansk paternalism öka friheten?

Will Wilkinson recenserar Thaler och Sunsteins nya bok Nudge: Improving Decisions about Health, Wealth, and Happiness, som pläderar för libertariansk paternalism. Med detta avses försök att forma människors valsituationer så att de underlättar val som människor själva skulle ha valt om de hade haft perfekt information, perfekt kognitiv förmåga och perfekt viljestyrka. Antipaternalistister har oroat sig för att sådan paternalism, även om den är mildare och mjukare än traditionella former av paternalism, kan reducera människors valfrihet. Kanske har de oroat sig i onödan, eftersom Thaler och Sunstein i allmänhet förespråkar förekomst av alternativ och möjlighet att lämna vissa default-val som välmenande libertarianska paternalister har fått beslutsfattare att göra på individens vägnar.

I en innovativ del av recensionen funderar Wilkinson vidare på om inte idén med opt out, att lämna existerande regelverk, faktiskt kan användas till att öka människa valfrihet i de fall den idag är kraftigt beskuren:

But run-of-the-mill libertarians would be more reassured had Thaler and Sunstein done more to recommend ”choice-preserving” alternatives to existing hard-paternalist measures. As the George Mason University economist Bryan Caplan suggested to me, perhaps you could legally purchase cocaine if you wrote an essay for the Drug Enforcement Administration explaining that you grasp the risks but want to purchase some anyway. Maybe we could exempt ourselves from seat belt laws by watching an hour of bloody car crash videos. Surely there is some clever way to opt out of Food and Drug Administration restrictions in order to preserve dying patients’ ability to choose experimental drugs and treatments. A liberty-minded ”libertarian paternalist” would focus more than Thaler and Sunstein do on reinstating choices that the state has already stripped away.

Med andra ord skulle man, inspirerad av libertariansk paternalism, kunna argumentera för att överge traditionell, förbudsinriktad paternalism på ett antal områden, dvs. för att öka människors frihet.

Se tidigare inlägg om libertariansk paternalism här och här.

Written by Niclas Berggren

30 september 2008 at 8:32

Asymmetrisk attraktion

Antag att någon finner dig attraktiv men att du finner personen i fråga oattraktiv. Då föreligger ett fall av asymmetrisk attraktion. Antagligen är detta ett vanligt fenomen. Det jag finner märkligt är att många reagerar negativt på andras attraktion, om de själva inte är attraherade tillbaka. Varför inte vara indifferent? I utilitaristisk anda bör man kunna inse att attraktion ger enorm lycka, och varför inte acceptera att ens eget utseende kan tilltala andra och göra dem lyckliga utan att kräva att man själva måste finna sina beundrare attraktiva? Jag njuter själv av att dagligen beskåda personer jag finner vackra, såväl i verkliga livet som på bild, men jag har inget emot om någon jag finner oattraktiv beskådar mig (om nu någon skulle finna mig attraktiv — jag säger om).

Särskilt tycker jag att strejta killar borde vara indifferenta när andra killar finner dem attraktiva, om de nu lägger märke till det. (Kanske är riktigt strejta killar indifferenta, medan de som blir upprörda, och t.o.m. våldsamma, inte är så strejta.) Ett färskt exempel på en person som reagerar negativt på andras attraktion är Benjamin Massing, en modell som inte vill figurera i gaysammanhang därför att han själv säger sig inte attraheras av killar.

Givetvis ska man inte direkt störa andra människor, dvs. jag förespråkar inte sexuella trakasserier, men en diskret blick eller två borde inte uppfattas som störande av någon, oavsett om man finner beskådaren attraktiv eller ej. Krav på symmetrisk attraktion bör överges omedelbart!

Written by Niclas Berggren

30 september 2008 at 6:45

Publicerat i skönhet, utilitarism

Att hänga fast vid livet

Hjalmar Söderberg i historietten ”Skuggan” (1898):

Jag vet icke om jag älskar eller hatar livet; men jag hänger fast vid det med hela min vilja och alla mina begär. Jag vill icke dö. Nej, jag vill icke dö: varken i dag eller i morgon, varken i år eller nästa år. Likväl hade jag en gång för många år sedan en dröm, som kom mig att önska att jag aldrig hade blivit född.

Ja, man kan anse att det hade varit bättre att inte börja existera samtidigt som man anser det bättre att fortsätta leva, givet att man har börjat existera.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 19:40

Publicerat i död, filosofi, litteratur

Invandring och offentlig sektors storlek

Härom veckan disputerade Christer Gerdes på Stockholms universitet. Jag fann särskilt ett av hans avhandlingskapitel, ”The Impact of Immigration on the Size of Government: Empirical Evidence from Danish Municipalities” (preliminär version här), intressant:

This study examines whether the influx of immigrants of non-Western origin in Danish municipalities in the period from 1995 to 2001 affected the size of public spending. In the paper three measures of public expenditure are examined. The resulting regression estimates do not support those scholars who propose/predict a negative link between government spending and immigration in Western welfare states. On the contrary, an increase in the share of non-Western immigrants led to a small but significant increase in income tax payments.

Vissa välfärdsstatsförespråkare har oroat sig för att invandring leder till minskat stöd för en generös välfärdsstat. Idén har varit att inhemska väljare inte vill stödja ”de där andra”. Andra, mer marknadsliberala krafter har trott på samma samband men har välkomnat invandring just därför att den förväntades minska offentlig sektors storlek. Det verkar som om båda läger får tänka om.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 11:56

Civiläktenskap nästa?

Jag är, föga förvånande, sympatiskt inställd till Åsa Regnérs resonemang i SvD idag:

Mycket talar för att regeringen kommer att förorda den utredning som i mars 2007 föreslog att alla som vill ska ha rätt att gifta sig med varandra, oavsett könstillhörighet. … En sådan lagändring är bättre än den situation vi har idag. Men den har också brister. … Därför föreslår vi nu ett annat system: ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk. Återför myndighetsutövningen till staten, där den hör hemma, och sluta göra skillnad på människor.

Intressant nog är även vissa kristna för ett sådant förslag, t.ex. biskop Krook och pastor Hedin. Samt vissa jurister, t.ex. dr Heidbrink.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 9:11

Modeoraklet Tom Ford

Det framkommer en hel del intressant om Tom Ford i en färsk intervju.

Är man ung och vacker öppnas lätt dörrar för en:

It was very easy to meet Andy [Warhol] and get into Studio 54 if you were a cute 17-year-old boy.

Han ser ung ut för sin ålder:

I haven’t had any plastic surgery – despite what people think, this is my nose. I have had Restylane and Botox, but I don’t think of that as plastic surgery any more. It’s true I can’t really frown, but I can move my eyebrows, so…

Vissa trivs med långvariga relationer:

Ford, who has been with his partner, former fashion editor Richard Buckley, for 23 years …

Man kan tjäna rejält med pengar om man är duktig i modevärlden:

[W]hen he left Gucci and YSL in 2004 he allegedly had £90m.

Annars beundrar jag en annan designer, Karl Lagerfeld.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 8:54

Publicerat i ego, mode, pengar, skönhet

Rothko på Tate Modern

Befinner du dig i London framöver, missa för för allt i världen inte den nya Rothko-utställningenTate Modern. Den pågår till 1 februari 2009.

Mark Rothko, Red on Maroon (1959), 266,7 x 238,8 cm:

Written by Niclas Berggren

28 september 2008 at 14:25

Publicerat i genier, gudomlig, idoler, konst

Pappa ägnar sig åt arbete

Domaren i USA:s högsta domstol Antonin Scalia närvarade inte när de nio barnen spelade fotboll och piano:

You know, my parents never did it for me. And I didn’t take it personally. ”Oh Daddy, come to my softball game.” No, I mean, it’s my softball game. He has his work. I got my softball game.

En icke-daltande, osentimental syn på föräldrarollen som jag kan finna sympatisk (i en tid då de flesta småbarnsföräldrar tycks se det som ett obligatorium att avvika från jobbet runt kl 15 för att umgås med barnen i flera timmar). Ett rationellt barn bör likaledes kunna förstå den.

Uppdatering: Miljöpartiet, eller i varje fall svenska väljare, borde lyssna mer på domare Scalia.

Written by Niclas Berggren

28 september 2008 at 11:31

Publicerat i barn, rationalitet

Kvinnlig rösträtt och barns hälsa

Kvinnor och män prioriterar olika. När kvinnor fick rösträtt förändrades därför den förda politiken i vissa viktiga avseenden i USA. I synnerhet gynnade denna politiska reform barnen. Det visar Grant Miller i ”Women’s Suffrage, Political Responsiveness, and Child Survival in American History”, publicerad i Quarterly Journal of Economics (tidigare gratisversion finns här). Sammanfattning:

Women’s choices appear to emphasize child welfare more than those of men. This paper presents new evidence on how suffrage rights for American women helped children to benefit from the scientific breakthroughs of the bacteriological revolution. Consistent with standard models of electoral competition, suffrage laws were followed by immediate shifts in legislative behavior and large, sudden increases in local public health spending. This growth in public health spending fueled large-scale door-to-door hygiene campaigns, and child mortality declined by 8–15% (or 20,000 annual child deaths nationwide) as cause-specific reductions occurred exclusively among infectious childhood killers sensitive to hygienic conditions.

Fortfarande dör tio miljoner barn årligen av sjukdom och undernäring. Miller menar att den historiska erfarenheten av att ge kvinnor större utrymme i den politiska processen bör stämma till eftertanke även idag.

Se tidigare inlägg om varför män delade med sig av makten, kvinnors politiska påverkan samt döttrars effekter på föräldrarnas politiska uppfattningar.

Written by Niclas Berggren

28 september 2008 at 9:28

Bilder på avlidna

Skådespelaren Paul Newman har tt, 83 år gammal. En märklig sak är att bilder på personer som har avlidit oftast stammar från ungdomens dagar. Så använder sig t.ex. The Guardian av en bild på Newman från 1973. Det är inte den gamle, den skröplige, den nedbrutne och den halvt förruttnade som visas. Är det för att åldrandet föraktas och skrämmer — och att detta, när en person är död, utgör grund för att förtiga den lekamliga verklighet som personen levde i? Om en person som är i livet vid 83 års ålder omnämns i en tidning skulle ju ingen få för sig att visa en bild från när denne var 48. Men så fort någon dör blir det legitimt att visa upp en ung version. Mystiskt, det där.

Written by Niclas Berggren

28 september 2008 at 0:17

Publicerat i ålder, död, ungdom

Dröm dig bort till Rivieran

Pigga upp dig med hjälp av Army of Lovers! Jag hade glömt bort den somriga låten La plage de Saint-Tropez. Den blir inte sämre av att de sjunger om chablis, det vita vin jag för närvarande tycker bäst om (t.ex. denna sort till vardags).

Written by Niclas Berggren

27 september 2008 at 17:11

Publicerat i musik, vin

Gör muskler män mer attraktiva?

Det är mycket fokus på den manliga kroppen numera:

The share of undressed male models rose from 3 per cent in the 1950s to 35 per cent in the 1990s.

Detta sätter press på soffpotatisarna. I ”Why Is Muscularity Sexy?”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin, konstateras:

As predicted, women rate muscular men as sexier, more physically dominant and volatile, and less committed to their mates than nonmuscular men. Consistent with the inverted-U hypothesis of masculine traits, men with moderate muscularity are rated most attractive. Consistent with past research on fitness cues, across two measures, women indicate that their most recent short-term sex partners were more muscular than their other sex partners … [M]uscular men rate their bodies as sexier to women … and report more lifetime sex partners …, short-term partners …, and more affairs with mated women.

Så lagom mycket muskler verkar bäst om man är ute efter en relation, vilket kan vara en tröst för dem som inte orkar träna hårt. Är man däremot ute efter sexuella äventyr verkar muskler kunna utgöra ett verksamt medel för att nå det målet.

Se även en studie som indikerar att muskelidealet är mindre framträdande i Asien än i väst.

Written by Niclas Berggren

27 september 2008 at 12:16

På intellektuella äventyr i Göteborg

Igår satt jag i betygskommittén i samband med Gustav Hanssons disputation vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hans kreativa avhandling, Essays on Social Distance, Institutions, and Economic Growth, består av fyra uppsatser, som sammanfattas här. Uppsatsernas huvudresultat:

  1. Ju större ett land är, desto lägre är kvaliteten på rättsstaten.
  2. Sambandet mellan nationalism och hur effektivt staten bedriver sin politik ser ut som ett inverterat U: vid låga och höga nivåer av nationalism är staten ineffektiv, vid intermediära nivåer är den mer effektiv.
  3. Västeuropeiska kolonialmakter hade inflytande på många länders institutionella kvalitet och därmed på ekonomisk utveckling, och detta inflytande fångas bäst av måtten latitud, andel som talar ett europeiskt språk och dödligheten hos kolonialisterna.
  4. Det finns inte, trots en utbredd föreställning därom, robust stöd för att investeringar i maskiner och utrustning är positivt relaterade till ekonomisk tillväxt.

Jag fann det vara ett nöje att läsa och bedöma denna forskning och önskar Gustav, som nybliven doktor, lycka till på sin nya tjänst vid Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Written by Niclas Berggren

27 september 2008 at 9:42

Otacksamt jobb

Den tidigare brittiska premiärministern Sir John Major saknar inte sin gamla karriär:

I don’t miss politics. Can anyone name a world leader who people think is doing a good job?

Written by Niclas Berggren

27 september 2008 at 8:56

Publicerat i politik

Faran med nya regleringar

Som jag har klargjort tidigare är jag själv inte särskilt insatt i den finansiella krisens orsaker och verkningar. Makroekonomen Erik Hurst verkar däremot kunnig. Han varnar för lättsinniga krav på (mer) regleringar:

But we need to be careful to avoid the knee-jerk reaction of policy makers to “re-regulate,” which will stifle innovation and competition. Any sensible proposal must give equal weight to both the costs and benefits of financial innovation. Unfortunately, politicians tend to emphasize only the cost side of the ledger in times of crisis. We must remember that, too often, financial regulation hurts the good banks more than the bad, and the needy borrowers more than the less needy. Doing nothing, it terms of regulation, may risk a precipitous financial crisis. Doing the wrong thing — and regulating too much — would undoubtedly yield even larger, albeit less immediate, risks.

Länkar till fler kommentarer återfinns här. Ekonomer är inte så tysta som Bo Rothstein tror.

Written by Niclas Berggren

26 september 2008 at 17:55

Dansk skönhet

Ole Sørensen, quite simply.

Written by Niclas Berggren

26 september 2008 at 15:25

Publicerat i mode, skönhet

Ska barn få rösta?

Gissur Erlingsson skriver om rösträtt för barn:

Aldrig att jag skulle vilja ge barn rösträtt. Vilket märkligt särintresse vi skulle skapa. “Slopa moms på Refreshers och klubbor!”; “Bygg lekplatser där istället för en ny företagspark” and so on and so forth.

Bryan Caplan citerar däremot med visst gillande ett förslag om att ställa upp vissa grundläggande kriterier för att få rösta som, om de är uppfyllda, gör en åldersgräns överflödig:

A state that required a bare minimum of intelligence and education – e.g., step into the polling booth and find that the computer has generated a new quadratic equation just for you. Solve it, the computer unlocks the voting machine, you vote. But get a wrong answer and the voting machine fails to unlock, a loud bell sounds, a red light goes on over the booth – and you slink out, face red, you having just proved yourself too stupid and/or ignorant to take part in the decisions of grownups. Better luck next election! No lower age limit in this system – smart 12-yr-old girls vote every election while some of their mothers – and fathers – decline to be humiliated twice.

Själv försökte jag som tolvåring få bli medlem i MUF, trots att åldersgränsen var 13 år. Pinsamt nog skrev jag brev till den lokala MUF-styrelsen och angav som argument att jag hade bra betyg.

Se även vad John Stuart Mill hade att säga om kunskaper och rösträtt.

Written by Niclas Berggren

26 september 2008 at 9:45

Förgyll helgen med vin

Jag är tyvärr oförmögen att prestera prosa i klass med Finare Vinare, men jag vill ändå rekommendera ett vin inför helgens måltider: Bourgogne Pinot Noir (2005). Jag har druckit det två gånger nu, och det är helt enkelt utsökt. Idag köpte jag fyra flaskor på Systembolaget intill NK. Passa på — det säljs bara tillfälligt!

Written by Niclas Berggren

26 september 2008 at 7:45

Publicerat i njutning, vin

Utilitarist i vardagen

Jag har märkt att jag har en del smått utilitaristiska personlighetsdrag. Två exempel som har med tidsanvändning att göra:

  1. Jag lämnar, både som cyklist och gående, bussar företräde även då jag inte behöver göra det, eftersom det är bättre att många människors restid minimeras än att en persons (dvs. min) restid minimeras.
  2. Jag trycker ned hissen till entrévåningen, eftersom det mest sannolika är att nästa person som ska använda hissen återfinns där.

Fler borde tänka som jag och bespara sina medmänniskor tidsspillan. Se även ett tidigare inlägg om en ineffektiv trafikregel.

Written by Niclas Berggren

25 september 2008 at 14:00

Hur kan straff motiveras?

Om vi inte har fri vilja, vilket jag anser att vi inte har, är vi inte heller i genuin mening moraliskt ansvariga för våra handlingar. Då blir frågan hur det går att motivera att brottslingar straffas. Filosofiprofessorn Derek Pereboom för ett resonemang om detta med utgångspunkt i en analogi:

A view that would work draws an analogy between crime prevention and quarantine. Ferdinand Schoeman (1979) argues that if we have the right to quarantine people who are carriers of severe communicable diseases to protect society, then we also have the right to isolate the criminally dangerous to protect society. Schoeman’s claim is true independently of any legitimate attribution of strong accountability. If a child is infected with the Ebola virus because it has been passed on to her at birth by her parent, quarantine may nevertheless be justified. By analogy, suppose that someone poses a known danger to society by having demonstrated a sufficiently strong tendency to commit murder. Even if he is not in general a strongly accountable agent, society would nevertheless seem to have as much right to detain him as it does to quarantine a carrier of a deadly communicable disease who is not responsible for being a carrier.

Jag finner denna karantänsyn tilltalande. Till den kan dessutom läggas att straff har en avskräckande effekt, vilket utgör ytterligare en motivering till bestraffning även utan genuin moraliskt ansvar. Båda dessa grunder för straff tycks mig rationella, till skillnad från den primitiva syn som säger att det är rätt att straffa för att utkräva hämnd.

Written by Niclas Berggren

25 september 2008 at 8:33

Konstant rörelse

Brice Marden, Uxmal (1991—1993), 243,8 x 259,4 cm:

Written by Niclas Berggren

25 september 2008 at 8:22

Publicerat i konst

Chavez om Bush

Venezuelas president Hugo Chavez kommenterar Bushs räddningsplan på 700 miljarder dollar. Mannen har ju humor:

”I nationalize strategic companies and get criticized, but when Bush does it, it’s OK,” Chavez said on weekly television program Sept. 21. ”Bush is turning socialist. How are you, comrade Bush?”

Written by Niclas Berggren

24 september 2008 at 22:30

Publicerat i ekonomi, humor, politik, socialism

Fler vapen, färre brott?

Efter det hemska dådet i Finland, där ett antal skolbarn sköts ihjäl, höjs nu krav hårdare reglering av vapeninnehav. Men stämmer det att färre vapen reducerar brottsligheten? I en kontroversiell bok, More Guns, Less Crime, hävdar John Lott motsatsen: det finns, anför han, belägg för ett negativt kausalt samband mellan förekomst av vapen och brottslighet. En viktig förklaring anser han vara att brottslingar avskräcks av att många människor bär vapen.

Vissa vapenromantiker finner Lotts resultat tilltalande, men de är säkert mindre tilltalade av den kritik som Lotts studie har stött på och som jag och Henrik Jordahl kort sammanfattar här. (Ett lite komiskt inslag som vi nämner är att Lott, under det falska namnet Mary Rosh, skrev ett antal inlägg på nätet som prisade den egna forskningen.)

Ian Ayres och John Donahue III undersöker Lotts resultat i ”Shooting Down the ‘More Guns, Less Crime’ Hypothesis” , publicerad i Stanford Law Review, och finner följande:

While we do not want to overstate the strength of the conclusions that can be drawn from the extremely variable results emerging from the statistical analysis, if anything, there is stronger evidence for the conclusion that these laws increase crime than there is for the conclusion that they decrease it.

Mot den bakgrunden ter sig inte kraven på mer restriktiva vapenlagar orimliga, även om vapenlagar inte utgör någon mirakellösning. Se Steven Levitts analys av vad som faktiskt har reducerat brottsligheten i USA.

Written by Niclas Berggren

24 september 2008 at 14:58

Publicerat i brottslighet, forskning, vapen, våld

Paternalism eller marknad?

En för tillfället populär inriktning inom nationalekonomin, beteendeekonomi*, belägger att preferenser ofta är inkoherenta. Med detta avses att de är instabila och kontextberoende. Om t.ex. en kaféägare ställer fram kakor framför frukten kommer många att ha en preferens för kakor — men gör han tvärtom kommer många att ha en preferens för frukt. Preferenser existerar i så motto inte före en konsuments val utan formas i själva valsituationen, beroende på hur den ser ut.

Ofta tar beteendeekonomer dessa belägg som intäkt för att förespråka ”mjuk” eller ”libertariansk” paternalism.** Dvs. ekonomins aktörer kan och bör ”knuffas” i rätt riktning av staten eller av dem som erbjuder dem olika varor och tjänster. Med ”rätt riktning” menas i riktning mot de val ekonomins aktörer själva skulle fatta om de hade perfekt information, perfekta kognitiva förmågor och perfekt viljestyrka. I fallet med kaféägaren bör t.ex. denna ställa fram den nyttiga frukten framför de onyttiga kakorna.

I en ny artikel , ”Why Incoherent Preferences Do Not Justify Paternalism”, problematiserar Robert Sugden detta vurmande för att påverka människors val:

How, without making normative judgements, do we determine what counts as complete information, unlimited cognition, or complete willpower? Even if we can specify what it would mean to have these supernatural powers, how do we discover how some ordinary human being would act if he were somehow to acquire them? And what reason do we have to suppose that this behaviour would reveal coherent preferences? Information, cognition and willpower are inert unless the individual has preferences to which they can be applied; but the whole problem is that the real human being lacks stable preferences.***

Sugden utgår istället från att det rimliga för kaféägaren och andra är att vinstmaximera och att tillfredsställa de preferenser som kommer till faktiskt uttryck:

This property of markets can be described as the privileging of the preferences of the acting self—the self as buyer, seller and consumer, rather than the self as the maker of plans or as the source of reflective judgements about the well-being of the continuing person. Or, more accurately, the market privileges the preferences of acting selves. It does not require consistency between the preferences of selves acting at different moments; it responds to the preferences of all acting selves by facilitating mutually advantageous transactions between them.

Se ytterligare kritik av beteendeekonomi och mjuk paternalism av Ed Glaeser, Ed Glaeser (igen!), Steven Levitt, Ariel Rubinstein och Vernon Smith.

__________________________

*Eng. behavioral economics. För en introduktion, se här. Ledande forskare på området är Cass Sunstein och Richard Thaler. Robert Östling skriver i positiva ordalag om deras argument här.
**Den senare termen har kritiserats av bl.a. Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av Gary Becker.
***Alex Tabarrok påpekar det centrala problem som uppstår när paternalisten ska avgöra vilket beteende som motsvarar det som individen skulle välja under Nirvana-lika omständigheter.

Written by Niclas Berggren

24 september 2008 at 9:01

Den ondskefulla darwinismen

Så här resonerar den tongivande muslimske kreationisten Harun Yahya:

And if we look at the present day, we see that all terrorists – even those who consider themselves to be Muslims – are actually Darwinists and atheists.

Även i Sverige är kreationisterna aktiva. Den kristne aktivisten Mats Selander, som har undervisat i kreationism (under namnet ”intelligent design”) på en kristen friskola, hävdar t.ex. att denna religiösa dogm krävs för att förhindra pedofili och våldtäkt.

Charles Darwin har mycket på sitt samvete, tycks det. Dagens biologi måste betraktas som syndig.

Written by Niclas Berggren

24 september 2008 at 8:05

En lögnare i Vita Huset?

Hur ska man se på lögner i politiken? Å ena sidan kan man nog säga att politiken till sin karaktär är sådan att budskap förskönas och att inte alla faktiska detaljer alltid redovisas. Det är relativt oförargligt och något annat är inte att vänta. Å andra sidan förekommer stundtals regelrätta lögner. Det anser jag själv (till skillnad från vissa andra) vara allvarligt, i politiken såväl som på andra samhällsarenor, även om många lögner avslöjas och drabbar lögnaren hårt.

Vi får se hur vicepresidentkandidat Sarah Palin drabbas av att ha blivit belagd med åtminstone tolv lögner. Om inte väljarna straffar henne lär Jahve göra det.

Written by Niclas Berggren

23 september 2008 at 22:05

Publicerat i bibeln, etik, moral, politik, sanning

Var är klockan?

Dolce & Gabbana säljer armbandsklockor. Med hjälp av obscen reklam!

Written by Niclas Berggren

23 september 2008 at 15:22

Publicerat i mode, reklam, sex

Nietzsches megalomani

Friedrich Nietzsche var en färgstark person. Från Stanford Encyclopedia of Philosophy:

He begins this fateful intellectual autobiography — he was to lose his mind little more than a month later — with three eyebrow-raising sections entitled, “Why I Am So Wise,” “Why I Am So Clever,” and “Why I Write Such Good Books.” Nietzsche claims to be wise as a consequence of his acute aesthetic sensitivity to nuances of health and sickness in people’s attitudes and characters; he claims to be clever because he knows how to choose the right nutrition, climate, residence and recreation for himself; he claims to write such good books because they allegedly adventurously open up, at least for a very select group of readers, a new series of noble and delicate experiences. After examining each of his published works, Nietzsche concludes Ecce Homo with the section, “Why I Am a Destiny.” He claims that he is a destiny because he regards his anti-moral truths as having the annihilating power of intellectual dynamite; he expects them to topple the morality born of sickness which he perceives to have been reigning within Western culture for the last two thousand years. In this way, Nietzsche expresses his hope that Dionysus, the god of life’s exuberance, would replace Jesus, the god of the heavenly otherworld, as the premier cultural standard for future millennia.

Utan liknelser i övrigt ser jag lite grann denna blogg som ett försök att bjuda på små intellektuella äventyr, men till skillnad från Nietzsche ser jag dessa som underhållning, både för mig själv och andra, utan större förmåga att utgöra intellektuell dynamit. Jag tror inte att jag kan påverka skeendena i världen på något påtagligt sätt, och i vilket fall bryr jag mig inte särskilt mycket om huruvida jag lyckas med det eller ej. Jag har lätt nihilistiska drag. En del därav innefattar att, likt Nietzsche, hylla Dionysos.

Written by Niclas Berggren

23 september 2008 at 9:30

Leder ökat välstånd till demokratisering?

Två svenska statsvetare proklamerar idag:

Problemet är att det inte alls är självklart att ekonomiska framsteg medför demokratisk utveckling.

Detta är dock ingen nyhet. I juninumret av American Economic Review återfinns artikeln ”Income and Democracy” av Daron Acemoglu m.fl. i vilken detta beläggs:

Resultatet beläggs också för den längre tidsperioden 1900—2000 (se diagram). Forskarna nöjer sig dock inte med att konstatera att det inte tycks föreligga något positivt samband — de använder sig också av två instrumentalvariabler för att ekonometriskt undersöka inkomstens eventuellt kausala effekt på demokratin:

Our second major result is that both IV strategies show no evidence of a causal effect of income on democracy.

Dock konstaterar de att det finns ett positivt samband mellan nivån på inkomst och nivån på demokrati (se diagram) och ett positivt samband över en 500-årsperiod mellan förändring i inkomst och förändring i demokrati. Hur kan det förstås? Deras hypotes är att bakomliggande historiska händelser förklarar dessa samband:

These results raise the question of why there is a positive cross-country correlation between income and democracy today. We provided evidence that this is likely to be because the political and economic development paths are interwoven. Some countries appear to have embarked upon a development path associated with democracy and economic growth, while others pursued a path based on dictatorship, repression, and more limited growth. Consistent with this, we have showed that historical sources of variation in development paths are responsible for much of the statistical association between long-run economic and political changes.

Resultaten antyder, i linje med de svenska statsvetarnas resonemang, att det inte finns någon automatisk utveckling från ökat välstånd till demokratisering och att båda dessa faktorers bestämningsfaktorer kan ligga mycket långt tillbaka i tiden.

Uppdatering: Biståndsminister Gunilla Carlsson menar att bistånd kan bidra till demokratisering.

Written by Niclas Berggren

23 september 2008 at 8:29

Fallande skattetryck

Regeringen har idag presenterat sin ekonomiska politik för kommande år. Från budgetpropositionen (s. 166):

Mellan 2006 och 2011 beräknas skattetrycket sjunka med 3,3 procentenheter eller med 7 procent. Apropå min syn att borgerliga sympatisörer bör sluta dissa Alliansen.

Written by Niclas Berggren

22 september 2008 at 11:54

Publicerat i ekonomi, frihet, politik, skatt

Skadar ägande ekonomin?

Kolumnisten Lars Berge hävdar följande:

För mycket ägande lamslår i själva verket ekonomin, förhindrar innovation och kostar mänskligt liv och lidande.

Det han i själva verket talar om är inte ägande i allmänhet utan patent, dvs. av staten skapade tillfälliga monopol. Visst finns det problem av det slag han beskriver, men det är inte hela bilden. Som Daniel Waldenström skriver i en forskningsöversikt:

När det gäller forskningen om den intellektuella äganderätten och tillväxten är bilden något mindre entydig. Delvis beror detta på att ekonomisk teori faktiskt inte ger lika entydigt positiva förutsägelser om tillväxteffekterna, bl.a. orsakat av den monopolmakt som patentlagstiftningen ger upphov till. Icke desto mindre betvivlar få idag att grunden för långsiktig teknologisk utveckling är en välfungerande intellektuell äganderätt, något som huvuddelen av den ekonomisk-historiska forskningen också ger vid handen. Teknikflöden och innovationsmönster är möjligen mer komplexa i dagens globaliserade värld, men även resultaten för nutida ekonomisk tillväxt är uteslutande positiva eller icke-signifikanta, och aldrig negativa.

Se också en färsk studie av Walter Park och Douglas Lippoldt som belägger ett flertal positiva ekonomiska effekter av patent. Därmed inte sagt att patentinstitutet är utan problem och att det inte behöver reformeras (kanske kan det kompletteras med patentuppköp?), men det är inte utan sina positiva sidor.

Written by Niclas Berggren

22 september 2008 at 9:45

Stjärna om träning

Aha, nu förstår jag varför jag är singel. Fredrik Eklund förklarar i DIEGO (22/9):

Jag förstår inte hur intelligenta människor kan låta sina kroppar förfalla. Med regelbunden träning lever du längre, mår bättre, sover bättre. Men det är klart att det handlar om fåfänga också. I min mikroskopiska bögvärld ska man se ut på ett visst sätt.

Eklund är i nuläget en lysande stjärna i New Yorks fastighetsmäklarvärld. När jag läste intervjun kom jag dock, pessimist som jag är, att tänka på det Guy Burgess sa om Julian Bell:

Isn’t he beautiful? His name’s Julian Bell. He frightens me because he burns so brightly. Bright beautiful flames burn out.

(Om du intresserar dig för en del av Fredrik Eklunds tidigare karriär, se denna film, som jag faktiskt råkar ha i min ägo.)

Written by Niclas Berggren

22 september 2008 at 8:18

Publicerat i ego, hälsa, intelligens, träning

Dags för börsuppgång?

I fredags gick Stockholmsbörsen upp med 8,2 procent. DI rapporterar att rusningar av det slaget, åtminstone efter 1979, har tenderat att följas av mer varaktiga börsuppgångar:

Många tycks sälja aktier och värdepapper under nedgångstider. Det har jag aldrig gjort. Då ska man köpa och vänta på uppgång. Kanske är nästa uppgång närmare än de flesta tror.

Written by Niclas Berggren

22 september 2008 at 7:46

Publicerat i aktier, ekonomi

Inga kommentarer till krisen

Jag har hittills inte skrivit något om den pågående finanskrisen, vilket beror på att jag delar professor Levitts personliga insikt:

As an economist, I am supposed to have something intelligent to say about the current financial crisis. To be honest, however, I haven’t got the foggiest idea what this all means.

Om det man inte vet så mycket ska man hålla relativt tyst. Min allmänna hållning är att kriser med viss regularitet återkommer i marknadsekonomin. Inget konstigt med det. Vi har sett många bubblor förr. Därför tar jag det lugnt och inväntar bättre tider. Men låt mig hänvisa till några som verkar kunniga om detaljerna i det som sker nu:

Det finns säkert mycket mer att säga. Ett problem kan vara att mycket av det som sägs är spekulativt.

Written by Niclas Berggren

21 september 2008 at 17:25

Markus är het

Markus Rosenberg gör succé. DN har helt rätt:

Rosenberg het i skrällseger.

SvD har ännu mer rätt när de beskriver honom som

… rykande het i klubblaget.

Felet de gör är att begränsa hans hethet till skrällsegrar och klubblaget. Markus är het, alltid och överallt. Se även ett tidigare inlägg där han figurerar.

Written by Niclas Berggren

21 september 2008 at 11:08

Publicerat i skönhet, sport

Bör nya människor skapas?

Filosofiprofessorn Christoph Fehige argumenterar* för antifrustrationism, dvs. att det viktiga är icke-existensen av icke tillfredsställda preferenser. Som han uttrycker det (s. 518):

Maximizers of preference satisfaction should instead call themselves minimizers of preference frustration.

Han menar att en icke tillfredsställd preferens är dålig, att en tillfredsställd preferens är bra och att en tillfredsställd preferens är lika bra som en icke existerande preferens. Synen kan sammanfattas i denna figur:

Den centrala utgångspunkten är det normativa likställandet mellan en tillfredsställd preferens och en icke existerande preferens. Fehige ställer frågan varför det skulle vara bra att få nya tillfredsställda preferenser (vilket, nota bene, inte är detsamma som att existerande preferenser blir tillfredsställda, vilket är bra). Ett sätt att argumentra för denna utgångspunkt är att säga att en preferens börjar med att vara otillfredsställd. Detta skapar frustration, men om vi efterhand blir tillfredsställda förs vi tillbaka till utgångspunkten, som motsvarar situationen där vi inte hade preferensen. Det är bra att frustrationen försvinner, men det hade varit lika bra att inte få den nya preferensen — och det hade t.o.m. varit bättre att inte få den, i den mån den innefattar initial eller permanent otillfredsställelse. 

Att tillfredsställa existerande preferenser är alltså bra; att skapa nya ger oss ingen vinst om de blir tillfredsställda men däremot en förlust om de inte blir tillfredsställda. En implikation av synsättet är att det vore bättre att inte skapa nya människor. Eftersom nya, tillfredsställda preferenser är lika bra som icke existerande preferenser och eftersom existens medför förekomsten av icke tillfredsställda preferenser är det bättre att inte börja existera. Se ett tidigare inlägg om en liknande syn, framförd av professor David Benatar.

___________________________

*Fehige, Christoph (1998). ”A Pareto Principle for Possible People.” I Fehige, Christoph och Wessels, Ulla (red.) Preferences. Berlin: Walter de Gruyter.

Written by Niclas Berggren

21 september 2008 at 9:39

Publicerat i barn, filosofi, lycka, moral

Bo Balderson träder fram

Ska man tro på att Bo Balderson de facto är den som har låtit sig intervjuas av SvD? I vilket fall tillhör han en av mina favoritförfattare. Dessutom får denna hans syn mig att gilla honom ännu mer:

Jag tycker illa om religion, inte minst kristendomen, med helvetespredikanten Jesus i spetsen. 

Se tidigare inlägg om Baldersons härliga litterära figur adjunkt Vilhelm Persson här, här och här.

Written by Niclas Berggren

21 september 2008 at 7:36

Blå konst

Yves KleinIKB 79 (1959), 139,7 x 119,7 cm:

Written by Niclas Berggren

20 september 2008 at 18:23

Publicerat i konst

Hur kan fisken räddas?

Det är mycket tal om att olika fisksorter håller på att dö ut, inte minst pga. utfiskning. Denna effekt är inte förvånande om reglerna är sådana att alla har rätt att fiska så mycket de vill — ett lysande exempel på vad som kallas the tragedy of the commons. Hur kan problemet lösas? Svaret lyder: privatisering!

I synnerhet har ett system med individuellt överförbara fiskekvoter (ITQs) visat sig vara mycket framgångsrikt för att undvika utfiskning. Detta klargörs i ”Can Catch Shares Prevent Fisheries Collapse?” i senaste numret av Science, vars abstract lyder:

Recent reports suggest that most of the world’s commercial fisheries could collapse within decades. Although poor fisheries governance is often implicated, evaluation of solutions remains rare. Bioeconomic theory and case studies suggest that rights-based catch shares can provide individual incentives for sustainable harvest that is less prone to collapse. To test whether catch-share fishery reforms achieve these hypothetical benefits, we have compiled a global database of fisheries institutions and catch statistics in 11,135 fisheries from 1950 to 2003. Implementation of catchshares halts, and even reverses, the global trend toward widespread collapse. Institutional change has the potential for greatly altering the future of global fisheries. 

Systemet med individuellt överförbara kvoter har dock inte införts på så många ställen, vilket framgår av denna karta:

Detta kan bero på många faktorer: okunskap är säkert en faktor, en ideologisk aversion mot marknadslösningar inom naturresursområdet kan vara en annan. Men det finns också fördelningsskäl till varför vissa motsätter sig kvoter — frågan är, anser de, varför vissa privatpersoner ska få rätten att för personlig del få sig tilldelad en lönsam kvot som exkluderar andra.

I vilket fall är resultatet, att införandet av ett slags privat ”ägande” till fisk ger incitament att hålla fiskstockarna intakta, mycket intressant, inte bara för dem som bryr sig om fisk utan också mer allmänt. Ekonomipristagaren Douglass North menar t.ex. att privat äganderätt var central för att västvärlden skulle kunna utvecklas ekonomiskt. En ekonomi fungerar olika bra beroende på vilka regler som inramar den. Det gäller att sträva efter regler som gör privata intressen förenliga med allmänna intressen.

Se även en ledarkommentar och en artikel från The Economist om studien ovan samt The Privatization of the Oceans, en bok bl.a. om det isländska fallet med individuellt överförbara fiskekvoter.

Written by Niclas Berggren

20 september 2008 at 11:01

Min syn på optimister

Arthur Schopenhauer i The World as Will and Idea (s. 420):

I cannot here withhold the statement that optimism, where it is not merely the thoughtless talk of those who harbor nothing but words under their shallow foreheads, seems to me to be not merely an absurd, but also a really a wicked way of thinking, a bitter mockery of the unspeakable sufferings of mankind.  

Själv ogillar jag skarpt optimistiska personer — jag kommer att tänka på försäljare, framgångsteologer, pyramidspelsvärvare, kommunikationskonsulter, livscoacher — som kommer med käcka tillrop som trivialiserar tillvaron. Jag finner Schopenhauers indelning korrekt: det finns optimister som är ytliga pladdrare och det finns optimister som inser att grunden för optimism är liten men som ända, i fiktionalistisk anda, talar som om grunden för optimism är stor. De förra — och min känsla är att de flesta optimister tillhör denna kategori — föraktar jag. De senare kan jag stå ut med, men bara en kort stund.

Written by Niclas Berggren

20 september 2008 at 8:49

Viktigt budskap

Written by Niclas Berggren

20 september 2008 at 7:26

Publicerat i homosexualitet, moral

Drickande kompisar ger lägre betyg

Det gäller att välja sitt umgänge. En ny studie, publicerad i Journal of Economic Perspectives, visar att det som student gäller att se upp för dem som har druckit alkohol före studiernas start:

Our results suggest that males who were assigned roommates who drank alcohol prior to college obtained on average a lower grade point average than those assigned to nondrinking roommates. In contrast, we found no effect of roommates’ academic or socioeconomic background on grade point averages. … Males’ GPAs are reduced by 0.28 points by having a roommate who drank frequently in the year prior to college and by 0.26 points by having a roommate who drank occasionally.*

Ingen statistiskt signifikant effekt kan konstateras för kvinnliga studenter. De kan, som det verkar, bo ihop med tidiga drinkare utan att drabbas av sämre betyg. 

Som student bör man även fundera på att undvika dataspelare. Spel och sprit — ett fördärv, tycks det, för de unga.

______________________

*Maximalt betygsmedelvärde, Grade Point Average (GPA), är 4,0.

Written by Niclas Berggren

19 september 2008 at 16:07

Publicerat i alkohol, forskning, spel, utbildning

Friheten att dö

Witold Gombrowicz kraftfulla kritik av dem vill hålla människan vid liv till varje pris — av dem som på vidskeplighetens grund upphöjer livet till undantagslös norm och dogm —  måste läsas. (Inlägget är långt, jag vet, men om jag orkade skriva in det för hand orkar du läsa det.) Från Dagboken 1—3 (s. 462—464):

Religionerna? Å denna religion… som idag bannlyser självmordet och igår lika högljutt förbjöd smärtlindring… som i förrgår godkände slavhandel och förföljde Copernicus och Galilei… denna Kyrka som dundrade likt åskan och sedan diskret tog tillbaka, i all tysthet…, vad har ni för garantier att inte bannlysningen av självmordet om tjugo trettio år kommer att luckras upp och rinna ut i sanden. Och till dess ska vi dö som hundar i ryckningar och rosslingar — tålmodigt ska vi vänta och beströ denna väg med miljoner fasansfulla dödsvåndor, om vilka man brukar skriva i dödsrunorna: ”… efter ett långt och svårt lidande”! Nej, räkningen för denna ”interpretation” av de heliga texterna är redan på tok för hög och blodig, så det bästa vore om kyrkan avsade sig en skolastik som alltför godtyckligt nästlat sig in i livet.

Om en troende katolik vill dö en svår död så är det väl hans ensak. Men hur kommer det sig att ni ateister, eller ni som bara är löst knutna till kyrkan, inte vågar er på någonting så enkelt som att organisera er egen död? Vad är det ni ryggar för? Ni har gjort vad som måste göras för att utan svårighet kunna flytta er från det ena stället till det andra, när ni byter boplats, men när det gäller flyttningen till hinsidan, då vill ni att den ska gå till som förr i världen, enligt den urgamla metoden att kola av. Så obegripligt valhänta ni är! Och ändå vet varenda en så väl att ingen av hans närstående kommer undan dödsvåndan, om han inte möter den exceptionella lyckan av att få dö en plötslig och oväntad död; var och en ska förstöras bit för bit tills hans ansikte en dag har blivit oigenkännligt — och trots att ni vet detta och känner detta oundvikliga öde, så rör ni inte ett finger för att bespara er plågan. Vad är ni rädda för? Att för mycket folk ska slinka iväg om man gläntar för mycket på porten? Låt dem som väljer döden dö. Tvinga ingen till ett liv med dödens vedermödor — det är alltför gement.

Den utpressning som består i att på konstlad väg försvåra döendet är ett svineri som kränker den värdefullaste mänskliga friheten. Ty min högsta frihet består i att varje sekund kunna ställa mig Hamlets fråga ”att vara eller inte vara” — och obehindrat svara på den. Det liv som jag har dömts till kan trampa ner mig och skända mig med vilddjurens bestialitet, men jag besitter ett perfekt och suveränt instrument — att själv kunna ta livet av mig. Om jag vill kan jag upphöra att leva. Jag har inte bett om att få komma till världen, men det står mig åtminstone fritt att kunna gå min väg… och det är fundamentet för min frihet. Också för min värdighet (ty att leva i värdighet betyder att leva frivilligt).

Men människans fundamentala rätt till döden, som borde införas i konstitutionen, har undan för undan omärkligt dragits in — för säkerhets skull har ni ordnat det så att det ska vara så svårt som möjligt… och så hemskt som möjligt… att det ska vara svårare och hemskare än det borde vara med tanke på dagens tekniska nivå. Detta är inte bara ett uttryck för ert blinda bejakande av livet, av en rent djurisk dimension — det är framför allt ett uttryck för ett oerhört kallsinne gentemot smärtan, den smärta som ni ännu inte har upplevt, den dödskamp som ännu inte är er — det är detta enfaldiga lättsinne att tåla döendet så länge det är någon annans. Alla dessa omtankar och betänkligheter — som bygger på dogmer, nationalism, praxis — hela denna teori, hela denna praktik, spänner upp sig som en påfågelsstjärt… långt från döden. Så långt som möjligt.

Se även ett tidigare inlägg om dödshus.

Written by Niclas Berggren

19 september 2008 at 9:20

Bakteriernas fiende

Det är förkylningstider, vilket inskärper betydelsen av att inte vidröra andra människor och att undvika att komma i kontakt med handtag, knappar etc. Dr S-W tipsar om the handler, en förnämlig produkt för oss som prioriterar hälsa. Med den slippar man komma i kontakt med de läskiga ytor där bakterier frodas. Nackdel: den går bara att beställa i USA. Jag undrar om Kim Jong-Il har en vän där som kan fixa en beställning.

Written by Niclas Berggren

19 september 2008 at 8:44

Publicerat i hälsa, innovation, sjukdom

Äntligen tillbaka på plan

Nu är vår väntan överCristiano Ronaldo is back! Förvisso är han tjusig i kostym, som när han tidigare i år lät sig fotograferas av amerikanska Vogue i uppenbart förtjust sällskap av den kanadensiska modellen Daria Werbowy, men det är ändå på plan vi vill se honom.

Written by Niclas Berggren

18 september 2008 at 15:59

Publicerat i mode, skönhet, sport

Spänning mellan religion och vetenskap

Det finns kristna som förnekar evolutionsläran, men det finns andra — t.ex. i Church of England och i Katolska kyrkan — som accepterar den. Darwin själv skrev:

It seems to me absurd to doubt that a man may be an ardent Theist & an evolutionist.*

En något mer avvaktande hållning formuleras av nobelpristagaren i fysik Steven Weinberg. Han höll tal vid Harvard tidigare i år, i vilket han menade att det finns fyra allvarliga spänningar mellan religion och vetenskap:

  1. ”[R]eligion originally gained much of its strength from the observation of mysterious phenomena—thunder, earthquakes, disease—that seemed to require the intervention of some divine being.”
  2. ”[Scientific] explanations have cast increasing doubt on the special role of man, as an actor created by God to play a starring part in a great cosmic drama of sin and salvation.”
  3. ”Around 1100, the Sufi philosopher Abu Hamid al-Ghazzali argued against the very idea of laws of nature, on the grounds that any such law would put God’s hands in chains.”
  4. ”Traditional religions generally rely on authority, whether the authority is an infallible leader, such as a prophet or a pope or an imam, or a body of sacred writings, a Bible or a Koran.”

Fastän Weinberg på detta sätt varnar för religion uppfattar jag honom som mindre hätsk än många andra ateister, mig själv inberäknad. Han erkänner att religion har vissa förtjänster, men påpekar också att många av dessa kan upplevas på annat sätt: genom sådant som humor, njutning och konst. Ett lågmält och skarpt inlägg i en evig debatt.

_________________
*Se ett tidigare inlägg om den farliga evolutionsteorin i vars kommentarfält jag, trots Darwins egen syn, anger några skäl till varför jag har svårt för att se hur kristna kan acceptera evolutionsläran.

Written by Niclas Berggren

18 september 2008 at 13:46

Arg ex-flickvän

Om någon mot förmodan betvivlar dansens förmåga att uttrycka väsentligheter, se Twitch och Katee dansa denna koreografi av Mia Michaels (i So You Think You Can Dance):

Written by Niclas Berggren

18 september 2008 at 6:46

Publicerat i dans, känslor, kärlek, konst, tv

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: