Vissa folk betyder mer än andra
OrkanenStormen Gustav visade sig inte vara så farlig, vilket vi har kunnat se på tv och i alla tidningar. Men stormen aktualiserar något intressant. Blogge konstaterar nämligen att media gör skillnad på folk och folk:
[M]ediebevakningen av Indien och det post-olympiska Kina är under all kritik … för att människor i dessa delar av världen betyder så mycket mindre för oss än amerikaner och i viss mån även andra västerlänningar.
Jag tror att Blogge har helt rätt. Vi bryr oss mer om dem som är oss lika. Detta noterade redan Adam Smith i Theory of Moral Sentiments (III.I.46):
Let us suppose that the great empire of China, with all its myriads of inhabitants, was suddenly swallowed up by an earthquake, and let us consider how a man of humanity in Europe, who had no sort of connexion with that part of the world, would be affected upon receiving intelligence of this dreadful calamity. He would, I imagine, first of all, express very strongly his sorrow for the misfortune of that unhappy people, he would make many melancholy reflections upon the precariousness of human life, and the vanity of all the labours of man, which could thus be annihilated in a moment. He would too, perhaps, if he was a man of speculation, enter into many reasonings concerning the effects which this disaster might produce upon the commerce of Europe, and the trade and business of the world in general. And when all this fine philosophy was over, when all these humane sentiments had been once fairly expressed, he would pursue his business or his pleasure, take his repose or his diversion, with the same ease and tranquillity, as if no such accident had happened. The most frivolous disaster which could befal himself would occasion a more real disturbance.
Adam Smith menar att vi har viss förmåga att bry oss om andra, men på ett begränsat och partiskt sätt. En fråga är om inte denna partiskhet kan påverkas. Om vi blir mer bekanta med kineser, indier, burmeser och thailändare, genom resor och genom medias rapportering, kanske vi lägger lika stor vikt vid deras lidande som vid amerikaners. Men svenskars lidande är, och kommer förstås alltid att vara, viktigast.
I hur stor utsträckning handlar skillnaden i mediabevakning helt enkelt om att det finns färdigt material att visa från USA men inte i samma utsträckning från Kina. Och i hur stor utsträckning handlar det om att det är mycket enklare att få infomration från USA, då deras språk är allmänt känt här, vilket inte kan sägas om Kinas språk?
Jag brukar ibland reflektera över hur oerhört tyst det är i svenska medier om Tyskland, trots att det är en av de viktigaste handelsparterna för Sverige och dessutom ligger nära. Den enda anledningen jag kan tänka mig i det fallet är språkproblem, men det låter inte övertygande ens i egna öron.
Peter
2 september 2008 vid 9:59
Peter,
Är det inte i mångt och mycket en kostnadsfråga? Visst finns det språkkunniga journalister, men de kostar mer. Antalet läsare är i bästa fall intakt om man skulle byta fokus till andra delar av världen än den anglosaxiska, men om det är dyrare att låta dessa läsa kommer nog ingen förändring att ske.
En annan sak när det gäller katastrofer är väl att det från rika länder spottas ut 1000-tals sidor med personskildringar, exakta siffror m.m. som man göra en hyfsat egen vinkel av till en billig penning. För samma pris kan man bara kopiera typ BBC rakt av.
Sen kanske det inte händer lika mycket tokigt i Tyskland som i USA, hur mycket bildelar som än skeppas mellan Sve-Tys ;-)
Petter
2 september 2008 vid 10:18
Förtydligande: “För samma pris kan man bara kopiera typ BBC rakt av” ovan avser de fall det har hänt något i tredje världen.
Petter
2 september 2008 vid 10:20
Peter: Det ligger nog en del i detta med språkkunskaper (även om mycket nyhetsrapportering från Indien sker på engelska). I och med Asiens ökade ekonomiska betydelse kan man nog förvänta sig dels att fler lär sig engelska där och dels att fler svenskar och andra västerlänningar lär sig de asiatiska språken. Återstår att se om det kommer att leda till att lidande där uppmärksammas i samma grad som i väst.
nonicoclolasos
2 september 2008 vid 10:29
Niclas
När det gäller denna fråga så är det ju inte bara “orkaner” som är skeva i fokusering.
Själv har jag sedan länge upparbetat en mycket stark allergi gentemot svensk medias närmast sjukliga fokusering på det amerikanska presidentvalet.
Man är nere på kalsonger och toalettvanor och korrespondenter fyller radion och TV;n med närmast vansinniga meningslösheter.
Här är Public Service inte ett dugg bättre. Lyssnar man på P1 kan man enkelt få en sådan där gigantisk “spyboll” bestående av USA presidenter och alla tillbehör på tallriken.
Är det vår prägling på Hollywodkultur som smittar av sig.
Anders B Westin
2 september 2008 vid 10:40
Hur mycket av bevakningen kring Gustav berodde på vad som hände med Katrina kan man ju också fundera över.
Dabitch
2 september 2008 vid 17:06
Hej Niclas,
liten idéhistorisk kommentar. I den brittiska traditionen är David Hume den som är mest berömd för att ha beskrivit den här sortens partiskhetsmekanismer som en integrerad del av den mänskliga naturen och, dessutom, moralens och etikens roll som att i någon mån jämna ut de värsta inkonsekvenserna. Svårt att inse idag, men på den tiden (1700-talet) var det ett närmast skandalöst påstående.
Smith lånade med all säkerhet dessa insikter från A Treatise of Human Nature och Humes senare verk, då ju dessa var oerhört betydelsefulla för den samhällsnyttoinriktade britiska filosofins fortsatta utveckling.
Christian Munthe (@christianmunthe)
23 oktober 2011 vid 18:38