Jag demonstrerar inte
Jag har gått i en demonstration i mitt liv — i den mot löntagarfonder 1983. Anledningen till att demonstrationstill-fällena inte har blivit fler, och skälet till att jag trots motstånd mot FRA-lagen avstod från att demonstrera idag, är av psykologisk karaktär. Att demonstrera passar helt enkelt inte ihop med min introverta och atomistiska personlighet. Att gå tillsammans i ett kollektiv, att vara högljudd, att lyssna på appeller, att vara arg, att basunera ut ett stiliserat budskap, att observeras av andra — inget av detta harmonierar med den typ av person jag är. Jag vill läsa och skriva i min ensamhet istället.
Frågan mer allmänt är varför vänstermänniskor tenderar att demonstrera mer än högermänniskor. Det beror antagligen inte på att högermänniskor är introverta atomister som jag. Det kanske snarare ingår i en borgerlig livsstil och uppfostran, som antagligen i sin tur är positivt korrelerad med en borgerlig politisk uppfattning, att inte manifestera politiska åsikter i offentligt kringströvande grupper?
Släpp sargen. Se det som din demokratiska skyldighet istället så känns det lättare.
mathias
16 september 2008 vid 22:04
Niclas
Alla är inte lika. Ett av det grundläggande insikterna i evolutionsläran. Men hur det än är så brukar det kännas lite jobbigt att befinna sig långt ut i flanken. Man kan tidvis känn sig lite off.
Har själv svårt att befinna mig mitt i flocken. Står gärna lite vid sidan med mina betraktande ögon. Vad är det som pågår? Egentligen ?
Anders B Westin
16 september 2008 vid 22:22
SV; Jo, men du tänder på sånt.. det gör inte jag =)
robin fröström
16 september 2008 vid 22:34
Du har ju en blogg som alla andra :-) och dessutom är du knappast introvert på din blogg. Tvärtom. Men du kanske menar att du är introvert IRL?
Vetenskapare
16 september 2008 vid 22:52
En mycket bra blogg skall tilläggas :-)
Vetenskapare
16 september 2008 vid 22:53
En av anledningen till att vänstermänniskor gärna demonstrerar är att de oftare inte har ett arbete utan någon form av studier inom navelskådning vid nån högskola. Alternativt har de ett skitjobb nånstans och är stolta över att kallas ”arbetare” där man gärna vill vara så kollektiv som möjligt och sluter upp i vilket tåg som helst bara för _att_.
Personligen tycker jag inte om folkmassor generellt, mest för att de för oväsen och är i vägen, däremot har jag inget emot att demonstrera. Jag skulle demonstrerat idag men mitt ben smärtar för vart steg jag tar så den möjligheten gavs inte.
SixDays/Antikristen
16 september 2008 vid 23:08
Vetenskapare: Tack för de vänliga orden! Jo, jag tror att många som tenderar åt det introverta hållet IRL finner sig väl tillrätta i skrift. Jag har inga problem med att uttrycka uppfattningar, men just att göra det i ett fysiskt gruppsammanhang runt ett preciserat tema känns mycket främmande för mig. Som vetenskapare kanske du delar denna psykologiska profil?
nonicoclolasos
17 september 2008 vid 6:02
Penn & Teller har naturligtvis redan givit sin egen förklaring till detta: Deras hypotes är att vänstermänniskor inte så mycket är aktiva demokrater som att de är ”joiners” – dvs att deras självbild bygger på att gå med i rörelser som behandlar samhällspolitiska angelägenheter. Detta suveräna klipp från P&T ger en underhållande illustration:
Joakim
17 september 2008 vid 6:46
Joakim: De är underhållande, de där herrarna. Jag gillade även deras inslag ”The Bible is bullshit”.
nonicoclolasos
17 september 2008 vid 6:51
Niclas: Jag är likadan. Det stämmer inte överens med den jag tror mig vara. Eller, vid en demonstration befinner jag mig för långt ifrån min idealbild av mig själv, vilket skapar friktion. Men mina sympatier ligger åt vänster, så jag utgör väl ett av undantagen. Psykologin och sociologin har ju även sett att människor fungerar sämre i gruppsammanhang. Gruppen skenar gärna iväg mot irrationalitetens domäner. Det är förresten just detta som händer när folk blir frälsta av helbrägdagörare- kollektivets kraft leder till individens upplevelse av *något*.
Patrik
17 september 2008 vid 9:12
Patrik
Nu säger jag. Kunde inte sagt det bättre själv. Men jag tror inte att du behöver vara ett ensamt undantag. Man kan vara ”ensamvarg” och ändå vara mer åt vänster.
Anders B Westin
17 september 2008 vid 9:58
Intressant iaktagelse! Jag känner igen mig mycket. Jag har varit på en demonstration och en fotbollsmatch under mitt liv och båda upplevelserna var snarlika för mig. Fysiskt illamående och främlingsskapskänslor. Min personlighet skulle kunna beskrivas som ”neurotisk med stunder av social fobi”. Trots ett socialt aktivt och välfungerande liv. En egenskap som jag upplever hänger samman med detta är en ganska långtgående individualism som gör att man söker olikheter istället för likheter. Det kan vara problem i umgänger med andra personlighetstyper.
JM
17 september 2008 vid 10:26
Det övergår mitt förstånd hur man kan ogilla kollektiva situationer men ändå stödja en politik där kollektivet med hot om våld ska ta det mesta en individs inkomst i skatt. Så länge detta förtryck sker anonymt och bakom stängda dörrar så kanske det inte ”upplevs” så illa, men moraliskt sett så finns ingen ursäkt.
Daniel
17 september 2008 vid 11:06
Daniel
Det finns bevisligen många intrikata metoder att stjäla andras pengar. Om inte den fria viljan existerar så är varje transaktion att betrakta som stöld.
Livet är komplext.
Anders B Westin
17 september 2008 vid 11:42
Livet är komplext är bra att ta till när man ska stödja något omoraliskt, det är ungefär som att dra till med Guds vägar är outgrundliga.
Daniel
17 september 2008 vid 15:04
Anders: Skönt att höra.
Daniel: Du gör en fjäder av en höna, eller hur man nu ska uttrycka det när någonting komplext omformuleras till en enskild (och förenklad) aspekt (i detta fall den moraliska statusen på inkomstbeskattning som fenomen).
Jag tänker mig förenklat att det i detta fall kan ställas upp enligt följande: Ett lands normer (eller lagar eller dylikt) ställs mot vissa individers preferenser beträffande inkomstbeskattning. Hur löser vi problemet som uppstår om dessa är inkompatibla? Genom bloggande, röstande, diskuterande eller genom att flytta till ett ställe som i högre utsträckning tillfredsställer de egna preferenserna. För min egen del är det inget problem, men jag kan förstå om andra har en annorlunda åsikt.
Patrik
17 september 2008 vid 20:02
Patrik, har jag inte rätt att lägga etiska värderingar på ett fenomen bara för att jag kan fly landet (vilket jag i praktiken redan gjort). Det finns många omoraliska lagar i Sverige, men vad gäller skatten så är inte själva stöldmomentet det värsta utan jag menar att socialism dödar all riktig empati och solidaritet, människan blir egoistisk och kall. Idag får folk som jobbar i föreningar ofta ersättning för det jobb de gör, det frivilliga arbetet blir allt sällsyntare. Men det kanske är meningen. Grattis alla socialister.
Daniel
17 september 2008 vid 20:59
Att undvika demonstrationer för att man ser sig själv så unik att man inte kan umgås i kollektiv är som att lägga ut en kontaktannons där man skriver ”vill du veta något om mig – fråga!”
Grejen är att TYVÄRR så bryr sig inte folk/staten/någon om individer och deras åsikter. Man måste ibland gå ihop till ett kollektiv och ropa högt för att man ska bli sedd och hörd och påverka.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva demonstrera för demokrati i Sverige, men nu är vi i en sån extrem situation att man måste ta till hårdhandskarna.
Johnny Scharonne
17 september 2008 vid 21:16
Daniel
Du spelar poker det har du berättat. Hur kan du då bli så kränkt av stöld.
När du spelar poker förutsätter du att den fria viljan existerar. Problemet är nog att den inte finns. Det är således minst lika sannolikt att när du sätter dig vid ett pokerbord så är det redan förutbestämt att du skall blåsa några stackare på sin förvärvade pengar.
Är inte det stöld.
Jag menar: kan du töja begreppet skatt till att vara stöld så är det lika logiskt (om inte mer) att klassa begreppet poker som stöld.
Det andra alternativet är att låta orden ha sitt värde. Skatt är skatt, stöld är stöld och poker är poker.
Anders B Westin
17 september 2008 vid 21:39
Daniel: Du har så klart rätt att hysa uppfattningar om etiska frågor. Det jag reagerade på var att du uttryckte dig allmängiltigt, som om du hade rätt objektivt sett.
Anders: Håller med i din beskrivning. Det blir i Daniels fall lite enligt följande: ”Jag tycker att inkomstbeskattning är stöld, och stöld är fel, därför är inkomstbeskattning fel. Man kan i princip töja vad som helst till någonting etiskt substantiellt, men begreppen hinner glida lite på vägen.
Patrik
17 september 2008 vid 21:53
Anders, den fria viljan är väl en annan diskussion men låt mig säga att det finns absolut ingen vetenskaplighet i att säga att något är förutbestämt. Du blir sur på folk som ignorerar biologin men du ignorerar ju fysiken, sluta upp med denna ignorans tack.
Men oavsett om viljan är fri eller inte så är ju poker en slags stöld och det är jag inte nöjd med, men jag agerar ur ett rent egoistiskt perspektiv. Pokerspelare har vanligtvis dålig moral och jag skulle faktiskt motarbeta all spel och dobbel ganska intensivt om jag hade en stat att styra. Men så är inte fallet, jag är en individ som agerar ur ett rent egoistiskt intresse.
Jag tycker att jag har rätt med en åsikt trots att jag själv inte är moraliskt ”god”, jag tycker t.ex att en alkoholist har rätt att tycka att supande är moraliskt fel, folk kan inte greppa sånt men vad man anser vara moraliskt måste inte ligga i linje med hur man själv agerar.
Statens moral är viktig, mitt pokerspelande är en direkt följd av de höga skatterna och i Sverige finns det fler pokerproffs per capita än någon annanstans. Om staten är omoralisk leder det till mer omoral.
Patrik, jag orkar inte diskutera på ett filosofiskt korrekt vis, så om det är något du kräver för att kunna förstå mig så blir det svårt. Jag tycker att inkomstskatt är stöld och ju högre skatten är desto värre är stölden. Stöld är omoraliskt. Det är min personliga åsikt och jag har inget objektivt underlag för det, men jag tycker min åsikt har ett värde. Skatt är förvisso nödvändigt, så i min mening måste man kompromissa med moral och faktiska förutsättningar, men det är ju bra att försöka leva så gott man kan, det gäller både stat och individ.
Daniel
17 september 2008 vid 22:59
Ett annat sätt att uttrycka mig på vore ju att allt som skadar är omoraliskt, t.ex när man andas så bildas koldioxid vilket inte är så bra, men jag tycker att man kan kompromissa på denna punkt. Man kanske inte bör jogga så ofta, men andas måste man ju göra.
Samma sak med skatt, nån måtta får det vara liksom.
Daniel
17 september 2008 vid 23:05
”Frågan mer allmänt är varför vänstermänniskor tenderar att demonstrera mer än högermänniskor.”
Det talade ju Magnus Betnér om på demon. Borgerliga är ju på jobbet! ;)
Anders Gardebring
18 september 2008 vid 1:33
Man ska akta sig för att generalisera utifrån sig själv som exempel, men personligen uppfattar jag mig som ganska vänster. Även om jag i dag kan beskrivas som – på gott och ont – tillhörig en urban medelklass, så har jag vänsterbakgrund (uppfostran o dyl) och har de värderingarna med mig. Ändå lockas jag inte särskilt mycket av demonstrationståg. Det motsäger din tes om uppfostran.
jimpan
19 september 2008 vid 16:44
Högern demonstrerar inte för högern är inte folklig. De har redan den ekonomisks makten, varför skulle de demonstrera och skita ner skorna?
Hasse
7 januari 2010 vid 11:31
Daniel
Du trasslar in Dig verkligen idag. Att andas är inte ont i något avseende. Växter lever för att vi andas ut koldioxid. Och vi för att de andas ut syre. Hur var det nu med fysik-och kemikunskaperna?
Och stöld är stöld med filosofiska förtecken eller inte. Om Ditt pokerspelande är en effekt av de höga skatterna så har Du nog problem med kausaliteten också.
Kristian Grönqvist
7 januari 2010 vid 19:25
Kausalitet är ibland mycket svårt att se när man själv är inblandad.
Jag tänker ofelbart på Nobelpristagaren Gajduchek som på fullt allvar påstod att han var pedofil för att barnen ville det.
Kristian Grönqvist
7 januari 2010 vid 21:33
” Jag gillade även deras inslag ”The Bible is bullshit”. ”
oväntat…
Andreas
11 december 2011 vid 22:19