Nonicoclolasos

Min syn på optimister

Arthur Schopenhauer i The World as Will and Idea (s. 420):

I cannot here withhold the statement that optimism, where it is not merely the thoughtless talk of those who harbor nothing but words under their shallow foreheads, seems to me to be not merely an absurd, but also a really a wicked way of thinking, a bitter mockery of the unspeakable sufferings of mankind.  

Själv ogillar jag skarpt optimistiska personer — jag kommer att tänka på försäljare, framgångsteologer, pyramidspelsvärvare, kommunikationskonsulter, livscoacher — som kommer med käcka tillrop som trivialiserar tillvaron. Jag finner Schopenhauers indelning korrekt: det finns optimister som är ytliga pladdrare och det finns optimister som inser att grunden för optimism är liten men som ända, i fiktionalistisk anda, talar som om grunden för optimism är stor. De förra — och min känsla är att de flesta optimister tillhör denna kategori — föraktar jag. De senare kan jag stå ut med, men bara en kort stund.

About these ads

Written by Niclas Berggren

20 september 2008 at 8:49

12 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag försöker medvetet göra mig själv mer optimistisk som ett sätt att få saker och ting gjorda. Jobbar man med att skapa nya affärer som jag fick möjligheten att göra nyligen så ser jag det nästan som en förutsättning för att lyckas. Speciellt i och med att det i så hög grad ofta handlar om att kommunicera till de som ska genomföra delar av de nya affärsmodellerna att något har potential så att de anstränger sig tillräckligt för att lyckas.

    Med andra ord, jag tror optimism är en avgörande förutsättning för entreprenörskap i många av dess olika former. I förlängning för tillväxt i samhället.

    Huruvida världen är god så att det finns skäl för optimism ser jag till viss del som en icke-fråga. Ungefär som jag inte är så intresserad av någon högre sanning eller dylikt när jag läser forskning och filosofi. Mitt utvärderingskriterie för båda är snarare: ”funkar det?”

    Eftersom optimism ”funkar” (means to an end) enligt min erfarenhet bör man försöka vara det – oberoende om det är grundat i något slags ”högre sanning”-avseende. I princip så borde man alltså ta tabletter för att bli optimistisk om man kunde (och behövde) det.

    Marcus Linder

    20 september 2008 at 13:36

  2. Marcus: Du kanske rentav gillar Nozicks upplevelsemaskin? :-)

    nonicoclolasos

    20 september 2008 at 13:39

  3. Jag ser ingen motsättning mellan att tänka rationellt kring beslut och att samtidigt vara optimist. När det sedan finns starka mekanimser både från mental hälsa till fysisk hälsa (och tvärtom), så hjälper optimism och att fokusera på det positiva till att man mår bättre. Så varför inte?

    Mikael

    20 september 2008 at 14:58

  4. Egentligen har jag nog inte så mycket emot optimism per se (om man med det menar att (försöka) se positivt på saker och ting snarare än att tro att allt är bättre än det faktiskt är [vilket jag har svårt att se som rationellt som allmän attityd]), även om jag själv inte kan betraktas som optimist ens i den förra, mer modesta meningen. Det jag framförallt har svårt för är personer som har behov av att uttrycka optimism, i synnerhet om de pladdrar (dvs. omfattar den senare meningen ovan). De förefaller mig grunda och insiktslösa och är enerverande. Typexempel: en ”motivationskonsult” i ett företag som ska entusiasmera personalen till nya stordåd genom att häva ur sig floskler som att ”allt är möjligt om man bara vill”, ”alla kan”, ”du kan välja att vara framgångsrik” etc.

    Man kanske kan se på frågan i ett psykologiskt och i ett filosofiskt perspektiv (även om de två perspektiven ofta hänger ihop). Man har ofta ett visst sinnelag: vissa bubblar över av positiv attityd, medan andra är mer inåtvända och melankoliska. Det är den psykologiska sidan. Sedan kan man, som Schopenhauer, på filosofisk grund se på världen i pessimistiska färger – eller, på basis av andra filosofer, i optimistiska färger.

    Det som måhända stör mig är personer som på psykologisk grund i) är okänsliga för att andra kan ha en annorlunda psykologisk karaktär och ii) uttalar sig om saker som har en filosofisk dimension, men om vilken de inte har orkat informera sig. En filosofisk optimist, en genomtänkt sådan, har jag mindre problem med – med en sådan kan man föra ett intellektuellt samtal. Schopenhauer verkade bli mest upprörd över denna senare kategori, men den stör mig minst av de optimistiska kategorierna.

    nonicoclolasos

    20 september 2008 at 18:39

  5. Jag håller med Marcus om att det antagligen är ett bra karaktärsdrag att vara optimist som entreprenör. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att hävda att det är en fördel för mänskligheten att det finns lite småkorkade optimistiska entreprenörer. En stor arme av sådana entreprenörer som provar alla till synes knäppa ideer är nödvändigt för mänskligheten.

    Vad det gäller motivationskonsulter i vid mening så behöver huvuddelen av mänskligheten sådana för att åstadkomma något alls. Betänk att huvuddelen av arbetet för en student på universitetet består i att själv läsa och tänka, men vi är tvungna att sätta tentor och lapp-skrivningar osv för att de skall göra något utom sista dagen.

    Själv har jag blivit osams med optimister som tycker att jag ”förstör” eller är ”otrevlig”, när jag säger saker som är tämligen uppenbara. En del av optimisterna är precis som du säger ”falska” optimister som faktiskt förstår, och huvuddelen är helt enkelt inkapabla att förstå varför deras optimistiska världsbild troligtvis är falsk. Problemet är att båda sorterna är intresserade av att hålla sig på god fot med varandra och de vet inte säkert, förrän de är nära vänner, vem som är vem. Den senare, och större, delen av mänskligheten uppfattar ofta frågor som ett angrepp.

    Således har det utvecklats en social kod där människor till att börja med *alltid* visar en positiv sida. Den tonas ned ju bättre man känner varandra, men bara förutsatt att motparten också den är en ”falsk” optimist. Om det är en ”äkta” optimist så vidmakthålls koden.

    Även om jag inser ovanstående på ett principiellt plan så är det svårt att bete sig korrekt socialt. Jag förstår helt enkelt inte den sociala koden tillräckligt väl för att inse när jag gör ett ”angrepp” och när jag berättar något som den optimistiske motparten bara finner intressant, för det gör de ju också ibland. Således hamnar jag ibland i konflikter även när jag inte haft som avsikt att provocera.

    Jag tror därför att min motvilja mot optimister kommer dels från deras motvilja att erkänna hur saker verkligen är och resonera om detta, och dels från mina egna tillkortakommanden på det sociala området. Det är så att säga inte bara deras eget fel :-)

    Kan det möjligen förklara en del av din motvilja också?

    Vetenskapare

    20 september 2008 at 21:12

  6. ”Således hamnar jag ibland i konflikter även när jag inte haft som avsikt att provocera.”

    Dina vänner som har överseende med din lätta släng av Aspergers tycker om dig som du är. :-)

    Marcus

    20 september 2008 at 22:37

  7. Niclas: Med tanke på vad du skriver ovan, vad tycker du om tidningen Neo? De försöker ju vara väldigt optimistiska, målar framtiden i ljusa färger, dricker krämiga cappuchinos etc.

    Marcus

    20 september 2008 at 23:43

  8. Vetenskapare: Intressanta reflexioner. För egen del vet jag inte riktigt hur optimister ser på mig. De flesta jag umgås med tycks inte vara optimister, och om jag någon gång stöter på en optimist (av det psykologiska slaget) blir jag ofta tyst och drar mig undan.

    Marcus: Jag är god vän med chefredaktören för Neo, och jag är full av beundran för vad hon gör. En härlig kopp kaffe stör inte den mest ihärdiga pessimist! :-) [Även om jag själv inte dricker kaffe, men det har inte med filosofiska överväganden att göra.]

    nonicoclolasos

    21 september 2008 at 10:05

  9. Niclas: Jo gillar också för det mesta Neo (även om det varit lite väl mycket okritiska hyllningar till USA senaste tiden), har prenumererat på den tidningen sen första nummret och har inga planer på att sluta. Själv uppskattar jag nämligen deras optimism och att de envisas med att peka ut saker som blir bättre i Världen. Tidigare har jag alltid kopplat ihop den mer pessimistiska och dystopiska attityden med vänstern, men nu har jag alltså fått anledning att revidera den bilden.

    Marcus

    21 september 2008 at 11:22

  10. Marcus: Bara för att klargöra handlar inte min pessimism om att saker och ting inte kan bli bättre och ofta också blir det utan om en filosofiskt grundad syn som bl.a. implicerar att inte ens kraftiga förbättringar gör tillvaron särskilt tilltalande.

    nonicoclolasos

    21 september 2008 at 11:26

  11. Vetenskaparen: Intressant resonemang angående den sociala koden och bakgrunden till dess utveckling. Jag har inte tänkt på den på det viset tidigare men uppskattar insikten!

    Marcus Linder

    21 september 2008 at 13:03

  12. Jag tycker att det är jobbigare med pessimister och människor som är konstant cyniska. Media är ju fullt av människor som är cyniska och pessimistiska som också gärna är lite människoföraktande. Och det uppfattas ofta som intelligent och djupsinnigt på något sjukt sätt.

    Jag råkade hamna vid en stand up tillställning i somras med många komiker. Nästan alla skämt handlade om att de skulle visa att de vågade säga ”snopp” på så många sätt som möjligt, visa förakt för ”fula” människor, håna ”alla idioter” osv. Och det funkade. Pöbeln kunde inte få nog.

    Jag håller nog annars med Marcus om att optimism är en pragmatisk attityd som det finns skäl att välja, att försöka uppnå. ”Problemet” tycker jag är att många av de som har en sådan attityd från början (av rent genetiska skäl, tror jag) ofta lider brist på andra egenskaper som förmåga till djupare reflektioner, inkännande osv. Här kan man ju fundera kring Nozicks upplevelsemaskin exempelvis. Det verkar som om lycka och lidande är en viktig dimension. Men djupet av känslorna verkar också ha betydelse. Jag tror att både lycka och lidande blir ”bättre” om de fylls av djupare reflektioner än om det handlar om ytliga men intensiva känslor.

    Jon

    21 september 2008 at 16:26


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 143 andra följare

%d bloggare gillar detta: