Paternalism eller marknad?
En för tillfället populär inriktning inom nationalekonomin, beteendeekonomi*, belägger att preferenser ofta är inkoherenta. Med detta avses att de är instabila och kontextberoende. Om t.ex. en kaféägare ställer fram kakor framför frukten kommer många att ha en preferens för kakor — men gör han tvärtom kommer många att ha en preferens för frukt. Preferenser existerar i så motto inte före en konsuments val utan formas i själva valsituationen, beroende på hur den ser ut.
Ofta tar beteendeekonomer dessa belägg som intäkt för att förespråka ”mjuk” eller ”libertariansk” paternalism.** Dvs. ekonomins aktörer kan och bör ”knuffas” i rätt riktning av staten eller av dem som erbjuder dem olika varor och tjänster. Med ”rätt riktning” menas i riktning mot de val ekonomins aktörer själva skulle fatta om de hade perfekt information, perfekta kognitiva förmågor och perfekt viljestyrka. I fallet med kaféägaren bör t.ex. denna ställa fram den nyttiga frukten framför de onyttiga kakorna.
I en ny artikel , ”Why Incoherent Preferences Do Not Justify Paternalism”, problematiserar Robert Sugden detta vurmande för att påverka människors val:
How, without making normative judgements, do we determine what counts as complete information, unlimited cognition, or complete willpower? Even if we can specify what it would mean to have these supernatural powers, how do we discover how some ordinary human being would act if he were somehow to acquire them? And what reason do we have to suppose that this behaviour would reveal coherent preferences? Information, cognition and willpower are inert unless the individual has preferences to which they can be applied; but the whole problem is that the real human being lacks stable preferences.***
Sugden utgår istället från att det rimliga för kaféägaren och andra är att vinstmaximera och att tillfredsställa de preferenser som kommer till faktiskt uttryck:
This property of markets can be described as the privileging of the preferences of the acting self—the self as buyer, seller and consumer, rather than the self as the maker of plans or as the source of reflective judgements about the well-being of the continuing person. Or, more accurately, the market privileges the preferences of acting selves. It does not require consistency between the preferences of selves acting at different moments; it responds to the preferences of all acting selves by facilitating mutually advantageous transactions between them.
Se ytterligare kritik av beteendeekonomi och mjuk paternalism av Ed Glaeser, Ed Glaeser (igen!), Steven Levitt, Ariel Rubinstein och Vernon Smith.
__________________________
*Eng. behavioral economics. För en introduktion, se här. Ledande forskare på området är Cass Sunstein och Richard Thaler. Robert Östling skriver i positiva ordalag om deras argument här.
**Den senare termen har kritiserats av bl.a. Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av Gary Becker.
***Alex Tabarrok påpekar det centrala problem som uppstår när paternalisten ska avgöra vilket beteende som motsvarar det som individen skulle välja under Nirvana-lika omständigheter.
Det är väl inget fel på den beteendeekonomiska poängen, det är ju vanlig priming det handlar om, utan snarare den normativa utsagan (av beteendeekonomen).
Patrik
24 september 2008 vid 20:23
Sugden skriver:
”How, without making normative judgements, do we determine what counts as complete information, unlimited cognition, or complete willpower?”
Och han har en poäng. Men lyckligtvis finns det inget som säger att vi till varje pris måste undvika att använda vårt normativa omdöme – d.v.s. våra värderingar. Däremot har vi en plikt, som yrkeskår, att vara ytterst tydliga med vad som är positiv kunskap och vad som är normativa yttranden!
Johan A
26 september 2008 vid 22:19
Johan: Är det inte så, att den mjuka paternalismens grundidé är att med olika medel få individer att fatta beslut som utifrån deras egen utvärdering, vore den präglad av komplett information, obegränsad kognitiv förmåga och total viljestyrka, utgör en förbättring jämfört med de beslut som skulle fattas dessa medel förutan? Med det sättet att uttrycka sig förefaller det som om den mjuka paternalisten inte ger uttryck för någon annan uppfattning än att tillfredsställandet av individers egna preferenser är en bra sak. Den mjuka paternalisten säger inte att hans egen normativa utvärdering är en bra sak. Det förtjänstfulla i Sugdens argumentation tycker jag bl.a. är att den klargör att den mjuka paternalisten, genom de vaga och oklara begreppen du nämner i citatet, tycks introducera egna värderingar i sina försök att få andra att ändra beteende. Frågan är hur många mjuka paternalister som håller med om att så är fallet och som därför skulle vara beredda att vara ytterst tydliga om detta.
nonicoclolasos
27 september 2008 vid 7:41
[...] delas dock inte av alla och våra mer libertarianskt sinnade bloggrannar Niclas Berggren (1 2 3 4 5) och Peter Santesson-Wilson (1 2) har diskuterat en hel del [...]
Nationalekonomi och konsumentpolitik « Ekonomistas
16 mars 2009 vid 7:39