Irrationalitet och förbud
Professor Ed Glaeser har följande att säga om huruvida irrationalitet utgör en solid grund för paternalism:
Some people think that the libertarian viewpoint is undone by an increasing acceptance that people are not all that rational. I disagree. Accepting the limits on human rationality makes me more uncomfortable with allowing our elected or appointed officials to make decisions for us, because the effects of individual irrationality can be significantly increased when we delegate authority to elected officials.
Han slår också ett slag för institutionell konkurrens, att städer och delstater ska tillåtas och uppmuntras att ha olika regelverk och pröva sig fram för att finna den politik som bäst gynnar medborgares välfärd. (Se denna nya bok i ämnet, redigerad av Andreas Bergh och Rolf Höijer.)
Mjo, det är ett skäl till varför reglering behöver vara välmotiverad, mer så än vad som ofta verkar vara fallet. Om besluten av privatpersoner respektive politiker skulle ha ungefär samma genomsnittskvalité så kommer reglering i de flesta fall vara en dålig ide iom frihetsrestriktionen som det innebär.
Å andra sidan så finns det ibland en konflikt mellan vad som gynnar den enskilda agenten, och vad som är bra för systemet som helhet. I sådana fall kan reglering mycket väl vara motiverbart.
Man behöver ha ett balanserat perspektiv, människan är varken totalt rationell, eller totalt irrationell. Det finns stora individuella skillnader, och även för individen kan det finnas signifikanta skillnader beroende på frågan som behandlas. Konsekvenserna blir i hög grad beroende på kvaliteten på beslutsfattarna. Tyvärr får jag säga att jag upplever kvaliteten som alldeles för dålig idag…
Karl
12 november 2008 vid 13:30
[...] delas dock inte av alla och våra mer libertarianskt sinnade bloggrannar Niclas Berggren (1 2 3 4 5) och Peter Santesson-Wilson (1 2) har diskuterat en hel del [...]
Nationalekonomi och konsumentpolitik « Ekonomistas
16 mars 2009 vid 7:40