Jesus är en domare
Idag är det Domssöndagen, informerar mig min kalender. Tanken bakom den klargör tydligt varför kristendomen är en bisarr religion.
Kristna tror att Jahve skapade Adam och Eva och att de förstörde en perfekt tillvaro genom att göra uppror och ”synda”. Även om man bortser från det mystiska i att ett fenomen som Jahve existerar och att den plötsliga existensen av färdiga människor strider mot vetenskapen, infinner sig redan här ett problem: det var Jahve som valde hur Adam och Eva skulle fungera, reagera och agera. Han visste, som allvetande, att om han skapade dem som han sedan valde att skapa dem så skulle de äta av den förbjudna frukten — ändå valde han att skapa dem som han skapade dem. Alltså är han, i enlighet med kausallagen, ytterst ansvarig. Ändå klandrades Adam och Eva av denne ”rättvise” gud.
Men problemen är inte slut här. Kristna tror nämligen att Adam och Evas ”synd” färgade av sig på hela mänskligheten, ja, även på djuren, så att ingen därefter har kunnat undgå att ”synda”. Detta är läran om arvssynd. Människor föds alltså som ”syndare” eller i alla fall oundvikligt ”syndbenägna”. Detta har Jahve bestämt (se sektion 3.2 här). Trots det anser den ”rättevise” Jahve att denna medfödda ”synd” renderar dem ett straff i form av evig plåga i helvetet.
Men prisad vare Jahve! För att styra upp situationen — det vore ju tråkigt för honom om han skulle få spendera evigheten utan uppiggande människor i himlen — beslöt han att Jesus skulle erbjuda människorna räddning. Med förebild i djuroffer — denna fina sed! — kom han på att Jesus skulle offras. Så Jesus fick dö på korset och uppstå och — poff! — nu kan alla människor slippa att hamna i helvetet, om de ”bara” bekänner Jesus som sin herre. Trots att det egentligen är Jahve som är orsak till att människor har betett sig och beter sig på vissa, men inte andra, sätt.
Ytterligare ett problem infinner sig i vilket fall här: människan kan rätteligen inte klandras för om hon inte tror på något, eftersom hon inte väljer vad hon tror på. En del har inte hört talas om Jesus; en del har gjort det men tror ändå inte. Det spelar ingen roll för Jahve. Bekänner man inte Jesus som sin herre, trots att Adam och Eva inte kan klandras för sin handling och trots att människor inte är förtjänta av straff för något Adam och Eva gjorde, straffas man för evigt i helvetet. (Även judar.)
Ja, så lyder det kristna kärleksbudskapet, som vi påminns om på Domssöndagen. Jesus är en domare, vilket Petrus klargör:
Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. (Apg. 10:42)
Men den han borde döma är Jahve, som är alltings orsak.
Nå, när vi, som tänkande människor, tar del av den här sagan fylls vi med skratt och avsky — ty hur kan någon ta en så bisarr, osammanhängande och i grunden vämjelig historia på allvar? Antagligen tror inte särskilt många på den. Det är hursomhelst synnerligen irriterande att påminnas om den i sin kalender.
Jag brukar gå i kyrkan till jul men jag tänker aldrig på tankarna bakom. Jag vill ha julstämning! När jag läser vad du har skrivit känner jag inte igen mig i Svenska Kyrkan, jag undrar om de tror som du säger. Jag tror inte många vanliga svenskar tror så i alla fall även om de är medlemmar i Svenska Kyrkan.
Helena
23 november 2008 vid 11:10
Helena: Det finns nog många i Svenska kyrkan som inte delar en klassisk kristen syn på de här frågorna (en indikation ges här), men det finns fortfarande många präster och andra kristna som håller fast vid läran om synd, dom och straff (se t.ex. här).
nonicoclolasos
23 november 2008 vid 11:32
Det är bra om påminnas om den i sin kalender. Det är nyttigt att ofta påminnas om mänsklighetens envisa dårskap.
Bästa religionen är Nac Mac Feegles: Världen är så bra och fantastisk att dom rimligen måste vara döda och ha kommit till himlen. :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Nac_Mac_Feegle
Lennart Regebro
23 november 2008 vid 11:36
In other news, Vatikanen förlåter John Lennon.
Dennis
23 november 2008 vid 11:56
Dennis: Så storslaget av dem!
Den saken illustrerar faktiskt problemet med kristendomen, såsom jag har försökt att klargöra ovan, på så sätt att Jahve/Vatikanen börjar med att stipulera ett problem – ”synd”/”arvssynd” – som sedan skapar ett behov av förlåtelse. Sedan ska man överväldigas av tacksamhet att förlåtelse erbjuds, när problemet är att ett problem har stipulerats till att börja med utan någon om helst vettig grund. Dvs. varken människor i allmänhet eller John Lennon i synnerhet behöver någon förlåtelse – behovet därav är fiktivt och skapat i Rom.
nonicoclolasos
23 november 2008 vid 12:02
Vad är problemet med att straffa folk som inte är ansvariga? Det är väl ok så länge konsekvensen är bra?
Daniel
23 november 2008 vid 14:33
Daniel: Givet den kristna världsbilden kan det inte vara acceptabelt att straffa folk som inte är ansvariga, och genom att visa på att kristendomen faktiskt förespråkar bestraffning av det slaget kan man visa att kristendomen inte är konsekvent och därmed inte heller intellektuellt acceptabel. Argumentet är alltså att betrakta som ett ”inomkristet” argument.
nonicoclolasos
23 november 2008 vid 15:03
De flesta kristna tänker sig en fri vilja och att vi därmed har ett ansvar för vad vi gör. Gör man fel så blir man straffad, det är själva grejen.
Men om man ska tala determinism så får man nog vända sig till kalvinisterna. De tänker ju att Gud har förutbestämt vissa att hamna i himlen och andra i helvetet. Det tycker de är rättvist.
Daniel
23 november 2008 vid 17:54
Att på allvar tolka på det sättet du spetsar till det är lappri! Nu för tiden har den tolkning ”vunnit” som betonar att Guds återkomst är beviset på att Gud låter oss börja om med det vi ångrar och misslyckas med.
När det gäller syndafallet tolkar man det också mer som att människan gjorde sig myndig – för att Gud i o f s ville det – men att Adam och Eva – och Gud därigenom var tvungna att ta konsekvenserna av ett fritt handlande: Gud förlorade kontakten med A & E, A & E förlorade kontakten med Eden, och Gud började locka tillbaka dem genom den fria viljan…
men att vi kristna är bisarra – är svårt att förneka..
larvad
23 november 2008 vid 23:40
Nja… – Själv är jag in i märgen övertygad om att Yeshuas = Jesus budskap till mänskligheten för ca 2000 år sedan – oreserverat var ”Lev i Frihet !”
Att sen MaktPyramid-MaktElitNissarnas GalenPannor på ett kyrkomöte för ca 1700 år sedan – gjorde om det frihetsudskapet till ”Lev under wårt slaveri !” :twisted: – det är ju en helt annan sak, som ju ej alls Jesus kan belastas för, rimligen…
Josef Boberg
24 november 2008 vid 13:34
Josef: Menar du bergspredikan.
Jag den kan vi ha som ett särtryck och klistra upp på väggarna och samtidigt spola ned resten i en brunn.
Anders B Westin
24 november 2008 vid 13:53
Javisst… – Anders – Allt som hittades på/skrevs om för ca 1700 år sedan – och allt därefter med för den delen – är ju kort och gott Rappakalja !
Josef Boberg
24 november 2008 vid 15:44
”Kristna tror att Jahve skapade Adam och Eva och att de förstörde en perfekt tillvaro genom att göra uppror och ”synda” .”
Kristna? Låter förenklat. Och lite korrekt, faktiskt. De andra två monoteistiska religionerna talas det mer nyanserat om. Dessbättre vet väl de flesta kristna att det inte går att komma närmare texten än vad tolkningar ger. Myter ska inte läsas bokstavligt, men polemiken ber naturligtvis om en fundamentalist att stångas mot.
Vid närmare tanke var väl Jesus en övermänniska? Oavsett hur mycket av berättelserna som hålls för sanna, så skapade han ju nya värden. Helt i överensstämmelse med Nietzsche. Båda vände sig mot sin samtids auktoriteter (och kallade dem ”hycklare’), Jesus predikade dessutom mot GT, när han förkastar blodshämnd och uppmanar att älska våra fiender etc.
Som bekant lär ju hermeneutiken att en text ska läsas utifrån dess centrala tankar. Det är väl så de flesta kristna försöker göra. Förresten, kristendomen måste väl avvisa predestination, annars blir grundtanken om nåden meningslös?
Anders
3 december 2008 vid 0:12
Vad Yeshua = Jesus tyckte 2007 – via ett interdimensionellt medium – om MaktPyramid-MaktElitNissarnas påhitt i sina bibelböcker…
Josef Boberg
3 december 2008 vid 11:00
Jag skulle bara vilja kommentera dina tankar om helvetestron.
Håller alldeles med dig om det inkonsekventa i den kristna dogmen att dömas till evig pina.
Den läran har hängt med både i de icke-kristna religionerna och i de s.k. kristna. Jag tror att du
och många med dig därför med rätta intagit en mycket kritisk hållning till andra bibliska läror.
Helvetesdogmen har faktiskt ställt till med mycket elände – inte minst att få förnuftiga människor
att vända sig från bibeln. Varför inte läsa denna intressanta artikel om ämnet:
http://www.watchtower.org/z/20020715/article_01.htm
Tehå
29 december 2008 vid 9:59
Tehå: Tack, jag är bekant med Jehovas vittnens syn på området – och finner den definitivt mer tilltalande än helvetestron hos andra kristna. Att enbart upphöra att existera kan inte, som jag ser det, betecknas som ett straff.
nonicoclolasos
29 december 2008 vid 16:49
Varför ägna så mycket energi åt något man ändå håller för falskt?
Som ateist bör man i vissa avseenden hoppas att bibeln är sann, om den yttersta domen avser en slags objektiv rättsskipning av alla oförätter och övergrepp som skett i världshistorien. En hopp om möjlighet till försoning, förlåtelse och total frid.
Som kristen bör man hoppas att bibeln inte är sann i bokstavlig mening. Det vore kanske rent av okristligt att hoppas att ”otroende” hamnar i helvetet? Som fundamentalistisk kristen bör man alltså fråga sig om det inte vore bättre hopp att människans existens upphörde efter livet, än att en minoritet kom till himlen och en majoritet till helvetet.
Dock, innan man förenklat och föraktfullt drar mindre reflekterade och generella slutsatser vad ”alla kristna tror” kanske man borde vidga sin kunskap något…
Anders H
29 december 2008 vid 17:36
”True believers run the risk of being radical atheists”. Men gäller även det omvända?
Jacques Derrida On ”Atheism” and ”Belief”
Anders H
29 december 2008 vid 17:44