En dansk hjälte

Hör dansk-amerikanen Lauritz Melchior, en lysande Heldentenor, i en inspelning av Richard Wagners storslagna musikdrama Siegfried från runt 1930, där han smider ett nytt svärd av resterna av Notung:

Spänning i butiker

(OBS! Det är inte jag på bilden.)

Min Konsum-butik har just infört en en möjlighet att själva registrera och betala sina varor. Själv tilltalas jag av det hela: det är skojigt när det piper, och det är skönt att slippa köa. Men jag undrar om det inte skapar spänningar i butikerna. Att ägarna drar nytta av att slippa betala löner för kassapersonal förklarar antagligen varför systemet har införts — men bör inte personalen oroas av att bli överflödig? Alla andra sysslor kunde ju utföras redan tidigare med kassatjänstgöring, och utan kassatjänstgöring borde rimligen färre anställda behövas. Trots det är personalen på Konsum ivrigt hjälpsamma när det gäller att få kunderna att använda systemet. Är det något jag har missat?

Min nya hjälte

Jag har fått en ny hjälte, utöver Kim Jong-Il: Bryan Caplan! Han har just besökt farbror doktorn:

When the doctor finally got to me, he tried to shake my hand! … After five days of illness, though, I was in no mood for such nonsense, so I politely refused to shake the doctor’s hand. I’m happy to spend two hours in an Urgent Care center to get my health back. But two hours for a stranger to express phony sympathy, and expose me to a germ cocktail? No thanks!

Uppenbarligen har andra patienter annorlunda preferenser. Vilket gör mig än mer inspirerad att bete mig som Bryan Caplan.

Se tidigare inlägg: ”Leve Kim Jong-Il!” och ”Rör mig inte”.

Lögnens logik

Ta en titt på denna bild. Utgör texten på den — ”detta är inte en pipa” — en lögn?

Bilden upphovsman, René Magritte, ansåg inte det:

Den berömda pipan, som jag har fått utstå kritik för den! Men det går inte att fylla den med tobak, eller hur? Nej, för det är bara en bild. Så om jag under bilden hade skrivit ”detta är en pipa” skulle jag ha ljugit!*

Jag återfann denna bild i en högintressant uppsats, ”On the Logic of Lying”, som inte ägnar sig åt en moralfilosofisk utan åt en logisk och spelteoretisk analys av vad det innebär att ljuga. Författarna definierar en lögn på följande sätt:

We look at lying as an act of communication, where (i) the proposition that is communicated is not true, (ii) the utterer of the lie knows that what she communicates is not true, and (iii) the utterer of the lie intends the lie to be taken as truth.

Läs hela uppsatsen. Missa inte Proposition 9 på s. 14! Den är fundamental.

*S. 71 i Torczyner, Harry (1977). Magritte: Ideas and Images. New York: Harry N. Abrams. Egen översättning.
Tidigare inlägg: ”Lögner kräver hjärnförmåga”
Se även Foucault, Michel (1983). This Is Not a Pipe. Berkeley: University of California Press.

Vad kostar en ren?

Kände du till att rennäringen ger upphov till en stor årlig samhällsekonomisk förlust? För tio år sedan uppskattades den till ca 200 miljoner kronor. För varje intjänad krona tillfördes näringen 6,50 kronor i stöd år 1993. Detta fick jag veta då jag läste den oväntat spännande ESO-rapporten Vad kostar en ren? En ekonomisk och politisk analys (Ds 1998:8). Den nationalekonomiska analysen kan förstås bara uppskatta kostnader och intäkter och inte besvara frågan om staten ska stödja en förlustverksamhet, t.ex. av kulturella skäl. Det får vi var och en ta ställning till. Vad anser du?

Klarsynt ansikte

Alexei von Jawlensky, Prophet (Sibyl) (1913), 59,1 x 55,9 cm:

Brott att bryta mot könsnormer

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of  the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

Ökar statsbidrag den offentliga välfärden?

De rödgröna vill ge extra statsbidrag till ”offentlig välfärd”, genom att bidragen till kommuner och landsting ökas. Men är det säkert att sådana bidrag går till produktion av offentlig välfärd? I en ny, metodologiskt innovativ studie finner Matz Dahlberg, Heléne Lundqvist och Eva Mörk att lokala tjänstemän har makt över de bidrag kommunerna får och att de primärt ser till att öka mängden byråkrater, snarare än personal i direkt välfärdsproduktion:

The pattern of results is quite clear – the marginal effects of additional grants on bureaucratic employment is significant and large, while there is no significant effect on the number of personnel in child care, schools, or elderly care. This is a pattern that we interpret as indicating that bureaucrats have an independent say in the decisions on what to do with additional grants, and that they use this power to achieve selfish goals.

Förutom att detta antyder att bidrag till kommuner inte automatiskt leder till högre produktion av offentlig välfärd, bekräftar studien en klassisk hypotes inom public choice, formulerad av bl.a. Tullock, Downs och Niskanen, att byråkrater agerar i enlighet med sitt egenintresse.

Är liberalismen en attityd?

Jag finner Michel Foucaults förståelse av vad liberalismen är tänkvärd. Han ser liberalismen, inte som ett specifikt politiskt program eller en ideologi, utan som en praktik och en attityd. Attityden rör synen på statens roll i samhället:

For its part, liberalism resonates with the principle: ”One always governs too much” — or, at any rate, one always must suspect that one governs too much.*

Den grundläggande utgångspunkten för denna attityd är en annan än den som präglar icke-liberala diskurser:

Liberal thought starts not from the existence of the state, seeing in the government the means for attaining that end it would be for itself, but rather from society, which is in a complex relation of exteriority and interiority with respect to the state. Society, as both a precondition and a final end, is what enables one to no longer ask the question: How can one govern as much as possible and at the least possible cost? Instead, the question becomes: Why must one govern?**

Liberalen säger alltså inte säkert att staten inte ska finnas eller staten inte ska göra x och y utan innefattar ett ifrågasättande av staten, en ständig prövning av staten, en insikt om statens begränsningar och möjlighet att åsamka skada. Analysen börjar där, men var den slutar är mindre klart. Därav, kanske, alla olika typer av liberalism.

Se tidigare inlägg: ”Vad är liberalism?” och ”Vad menas med nyliberalism?”

_______________

*S. 74 i ”The Birth of Biopolitics”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
**S. 75, ibid.

Bör man säga ”god jul”?

Hur bör man som icke-kristen se på en tillönskan om en ”god jul”? Eugene Volokh, som inte är kristen, välkomnar en sådan hälsning:

I don’t celebrate Christmas as a religious holiday, but so what? If you wish me a Merry Christmas, is it really reasonable for me to interpret this as a wish that I have a deep relationship with Jesus on this day?

Snarare irriterar han sig på folk som istället önskar honom ”god helg”. Eric Posner ställer sig frågan varför en mer allmänt hållen hälsning skapar irritation och påpekar att irritationen kanske är förhastad i vissa fall:

The answer is that more generic greetings … reflect social distance …

Eugene Volokh bekräftar denna tolkning:

It strikes me that a certain amount of emotional immediacy was lost in the change from Merry Christmas to Happy Holidays.

Ilya Somin avrundar med en vettig slutsats:

Non-Christians shouldn’t take offense because some casual acquiantance wishes them ”Merry Christmas.” It’s pretty unlikely that this is a serious attempt at conversion or an effort to put down atheism or non-Christian religions. By the same token, Christians and political conservatives shouldn’t take offense if someone says ”Happy Holidays.” It’s fairly certain that this isn’t an effort to denigrate Christmas; nor is it PC hypersensitivity.

Jag måste erkänna att jag som anti-teist och som förespråkare av en rekonstruktion av förståelsen av julen spontant har lite svårt för julhälsningar — särskilt på engelska, där ”Christ” ingår i julens namn — men trots allt tycker jag om julen som en tid att umgås med nära och kära och tycker gott att vi kan önska varandra ”god jul”! Jag blir dock inte irriterad om någon istället önskar mig ”god helg”. Det bör inte du heller bli. Som Ilya Somin påpekar bör vi inte bli för känsliga.

Skönhet på golfbana

Mina föräldrar ser mycket på Viasat Golf, vilket jag också har gjort under julledigheten. Igår fick jag upp ögonen för Gregory Norman, son till golflegenden Greg Norman:

Som vanligt har Peter Jihde helt fel.

Skilsmässor i kristna led

Kristen äktenskapsetik är mycket strikt. De kristna makarna Linda och Benjamin tar den, trots problem, på allvar:

”We’re afraid that if we get a divorce, He’ll never forgive us,” said Benjamin, 37, who admitted that he and Linda had recently started arguing in their car with the radio on so that God wouldn’t hear them. 

Andra kristna är inte lika noga med att följa de bibliska moralreglerna — inte ens de som kallar sig bibeltroende:

[F]undamentalists are as likely to get divorced as the rest of the population.

Trots en högstämd retorik i den offentliga debatten, t.ex. när det gäller könsneutrala äktenskap och bioetik, går det tydligen bra för kristna att välja och vraka bland gamla regler när de själva är berörda. Då inger Linda och Benjamin mer respekt. De följer förvisso en absurd regel, men de hycklar i alla fall inte.

Se de tidigare inläggen ”Runar bryter mot bibeln” och ”Ska skilsmässa tillåtas?”

Hårdare fängelser och återfall i brott

Det här med brott och straff är inte helt okomplicerade saker. Även om många studier* finner att hårdare straff minskar brottsligheten, finns det studier som tyder på motsatsen. I ”Do Harsher Prison Conditions Reduce Recidivism?” undersöker Keith Chen och Jesse Shapiro om tuffare fängelsevillkor minskar återfallsbrottsligheten:

We find no evidence that harsher confinement conditions reduce recidivism. If anything, our estimates suggest that moving an inmate over a cutoff that increases his assigned security level from minimum to above-minimum security tends to increase his likelihood of rearrest following release.

Allmänheten tycks alltid bli upprörd när de får veta att fångar har diverse förmåner i fängelserna. Men om det visar sig att hårdare fängelsevillkor generar fler återfallsbrott, kan det utgöra en grund för att ifrågasätta hårdare villkor.** 

________________

*Se referenser i de tidigare inläggen ”Brott och straff” samt ”Har Alvendal rätt om brott och straff?”.
**Det är dock fortfarande så att hårdare fängelsevillkor kan reducera brottsligheten i stort genom en avskräckande effekt, vilket denna studie indikerar är fallet. Vad Chen och Shapiros resultat gör är att komplicera bilden och introducera trade-offs. Även om hårdare fängelsevillkor reducerar nettobrottsligheten, kan de öka vissa typer av brottslighet.

Är ökade offentliga utgifter en lösning på krisen?

Professor Mulligan förhåller sig tveksam:

Thus, even if I could be guaranteed that public spending would be well-timed in this recession AND public spending had a multiplier in previous recessions, I remain doubtful that public spending will have a multiplier in this recession. We have to accept that, these days, public spending will crowd out private spending.

Det gör även jag. Vissa tror däremot dogmatiskt, att allt löser sig om vi bara ökar budgetunderskottet.

Tro utan argument

En underbar essä i Boston Review, ”God: Philosophers Weigh In”,  om grunderna för religiös tro, rekommenderas varmt! Jag gillade särskilt dessa två konstateranden:

[A]mong contemporary philosophers, the seriously religious are a small minority.

samt

The funny thing about arguments for the existence of God is that, if they succeed, they were never needed in the first place.

Är Europa bättre än USA på att följa folkrätten?

Vid internationella konflikter framträder i regel någon folkrättsjurist i media och klargör vem som gör rätt och vem som gör fel. Inte sällan kritiseras USA. De två juristprofessorerna Jack Goldsmith och  Eric Posner klargör härvidlag något intressant:

In fact, Europe’s commitment to international law is largely rhetorical. Like the Bush administration, Europeans obey international law when it advances their interests and discard it when it does not. … Why, then, do so many people believe the U.S. and Europe have different attitudes toward international law? Partially this is because American politicians frequently express their skepticism about international law, while European politicians loudly proclaim its central role in their value systems, even when they are defying it. 

Frågan är om europeiska jurister också tenderar att förbise att europeiska stater inte de facto är så mycket duktigare än USA på att följa internationell rätt. Min skepsis mot folkrätten som fenomen är fortsatt stark.

Se det tidigare inlägget ”Den tveksamma folkrätten” samt ovan nämnda juristers bok The Limits of International Law (Oxford University Press).

Vad är en familj?

Jag tillbringar, precis som Tomas Gür, julhelgen med min älskade familj. Men vad är egentligen en familj? Jag gillar Gürs sätt att se på begreppet:

Men i ett samhällsperspektiv är familjens avgörande egenskap inte de biologiska banden, utan att den i sin inre funktion är en (liten) gemenskap för individerna som ingår i den, och att den utåt utgör en skyddsvall mot den stora världen. Med detta synsätt innefattar familjen bland andra också barnlösa par, adopterade barn, syskon, halvsyskon och styvsyskon, ensamma föräldrar, styvföräldrar, medlemmar från äldre generationer, avlägsna släktingar eller mycket nära vänner ingående i den närmaste kretsen, och givetvis även samkönade par med eller utan barn.

Jag diskuterade för några år sedan hur begreppet ska förstås med katoliken och den dåvarande kristdemokraten Lars F. Eklund:

•  ”En kritik av kristdemokratisk familjesyn” — mitt första inlägg
• ”Stenkastning i glashus” — replik av Eklund
• ”Rasera medeltida moralbyggen” — replik av mig

Eklund skulle inte gilla Gürs öppna syn på vad en familj är.

Det gör säkerligen inte heller en annan kristen, pastor Donald Wildmon, som har iscensatt en bojkott av soppföretaget Campbell, för att de i reklam visar ett barn med två mammor:

“Not only did the ads cost Campbell’s a chunk of money,” writes AFA Chairman Donald Wildmon in an email alert, “but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support.”

Den kristna kärleken in action. Som i Sverige, där vi uppmanas att bojkotta Björn Borg pga. denna reklamfilm:

Det jag tycker om med Gürs inlägg är att han inser att familjen är värdefull, oavsett hur den ter sig. Den senare insikten saknas på vissa håll.

Språklig skönhet

Jag finner det hebreiska alfabetet oemotståndligt på rent estetiska grunder.

Övervakningssamhällets rötter

Benthams panopticon-fängelse

Det har varit mycket tal om övervakningssamhället under 2008, pga. FRA- och IPRED-lagar. Jag har inte engagerat mig så mycket i den debatten, inte därför att jag inte finner lagarna djupt problematiska utan därför att jag på detta område är defaitistisk.

När jag läser Michel Foucaults analys av det straffande samhällets idéhistoria befästs jag i min syn, att övervakningssamhällets rötter är djupa, och det finns inga tecken på att de inte kommer att fortsätta att växa samtidigt som övervakningsträdets grenar sträcker sig allt längre. Så här beskriver Foucault en central aspekt av det straffande samhället:

A new optics, first of all: an organ of generalized and constant oversight; everything must be observed, seen, transmitted: organization of a police force; instituting of a system of records (with individual files), establishment of a panopticism.*

En utmärkt term: den nya optiken! Allt ska ses av staten.

______________

*S. 55 i “The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Bloggreferens: Mårten Schultz

Lögner kräver hjärnförmåga

Inte bara människor ljuger och försöker bedra — det gör även vissa djur, enligt en studie:

Our analysis shows that the size of the neocortex in a modern primate species predicts the extent to which individuals of that species use deceptive tactics for social manipulation.

Det krävs alltså viss kognitiv förmåga för att försöka dupera andra. Med smarthet följer inte bara bra utfall utan även en del dåliga, tycks det. Om nu lögner ska ses som dåliga. Jag har alltid funnit Immanuel Kants dogmatiska aversion mot lögner överdriven.  Även om total lögnaktighet vore dåligt, är total sanningsenlighet, i enlighet med det kategoriska imperativet, också dåligt. Jag förespråkar en gyllene medelväg. I vilket fall tycks människor oförmögna att avslöja lögner:

In more than 100 studies, researchers have asked participants questions like, Is the person on the videotape lying or telling the truth? Subjects guess correctly about 54 percent of the time, which is barely better than they’d do by flipping a coin. Our lie blindness suggests to some researchers a human desire to be deceived, a preference for the stylishly accoutred fable over the naked truth.

Tips: Panu Poutvaara
Uppdatering: Lögndetektorer fungerar inte heller. 

Köttet är svagt

Francis Bacon, Figure with Meat (1954), 129,9 x 121,9 cm:

Atomistisk sammanhållning

På det kollokvium jag deltog i för några veckor sedan i Frankrike lanserade Joachim Zweynert det intressanta begreppet atomistic cohesion. Han gjorde det efter att jag ifrågasatte strävan efter sammanhållning i ett samhälle. Som jag har påpekat tidigare kommer en sådan strävan med en kostnad: autonomin beskärs om människor ska interagera mycket, kontrollera varandra och bestraffa dem som inte samarbetar. Alla trivs inte i täta sociala miljöer, som i sin tur har visat sig viktiga för att sådant som tillit mellan människor ska uppkomma. Joachim menade dock att total atomism inte är eftersträvansvärt, och det håller jag efter viss eftertanke med om. Hans idé om atomistisk sammanhållning ser individen som autonom men fri att ingå i sociala relationer när han så önskar. Det kan röra sig om marknadsrelationer, som möjliggör den katallaxi Hayek talar om och som leder till personligt och makroekonomiskt välstånd genom arbetsdelning och arbetsspecialisering. Det kan också röra sig om sociala relationer. Poängen är att sammanhållningen är fri och inte påtvingad. Atomismen är ett slags default-läge som det alltid ska gå att återvända till utan någon större kostnad.

Jag kommer att tänka på John Rawls Political Liberalism. I föreläsning IV talar han om en overlapping consensus (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en “minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om och som möjliggör en politisk ordning. Ett slags atomistisk sammanhållning, skulle man kunna säga.

Se tidigare inlägg: ”Är tillit mellan människor enbart bra?”, ”Pengar ger individualism” och ”Konflikten mellan individualism och sammanhållning”

Vad är förnuft?

Bertrand Russell i Human Society in Ethics and Politics (London: Allen & Unwin, 1954: 8):

”Reason” has a perfectly clear and precise meaning. It signifies the choice of the right means to an end that you wish to achieve.

Bättre musik har du inte hört idag

Efter all sliskig julmusik föreslår jag ”In questa reggia” med Birgit Nilsson som Turandot, i Puccinis opera med samma namn. Detta var en av hennes allra största roller, och hennes röst passade perfekt i rollen som denna isprinsessa. Franco Corelli sjunger rollen som Calaf. Notera hur de på slutet, i en duett om tre gåtor, tävlar om att hålla ut längst på höga C (och att Corelli läspar).

Kristendomens konstruktion av fri vilja

I Götzendämmerung skriver Friedrich Nietzsche:

Today we no longer have any tolerance for the idea of ”free will”: we see it only too clearly for what it really is — the foulest of all theological fictions, intended to make mankind ”responsible” in a religious sense — that is, dependent upon priests. … And there is in our eyes no more radical opposition than that of the theologians, who continue to infect the innocence of becoming by means of the concepts of a ”moral world-order,” ”guilt,” and ”punishment.” Christianity is religion for the executioner.

Ja, utan fiktionen om fri vilja krackelerar den kristna religionen. Utan fri vilja ingen skuld; utan skuld inget helvetesstraff; utan helvetesstraff inget behov av fräslning och Jesus som offerlamm. Dags för dekonstruktion! Och varför inte börja på julafton?

Se de tidigare inläggen ”Människan har inget ansvar” och ”Kan hämndbegäret inte tämjas?” samt “Det förkastliga begreppet synd”, “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Fransk insikt om brott och straff

Michel Foucault:

Logically, a crime that one knew for certain to be the last would not need to be punished.*

*S. 28 i ”The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se även det tidigare inlägget ”Hur kan straff motiveras?”

Kan vi lära oss något nytt?

Idag har jag ägnat lite tid åt att fundera på Menos paradox, från Platons dialog Meno. Så här uttrycks den (vid 80d—e):

Meno

Why, on what lines will you look, Socrates, for a thing of whose nature you know nothing at all? Pray, what sort of thing, amongst those that you know not, will you treat us to as the object of your search? Or even supposing, at the best, that you hit upon it, how will you know it is the thing you did not know?

Socrates

I understand the point you would make, Meno. Do you see what a captious argument you are introducing — that, forsooth, a man cannot inquire either about what he knows or about what he does not know? For he cannot inquire about what he knows, because he knows it, and in that case is in no need of inquiry; nor again can he inquire about what he does not know, since he does not know about what he is to inquire.

Frågan är hur vi kan skaffa oss ny kunskap om x. Om vi redan känner till x kan vi inte skaffa oss ny kunskap om x. Om vi inte känner till x kan vi inte heller skaffa oss ny kunskap om x, eftersom vi inte vet vad vi kan skaffa mer kunskap om.

Julprydnad på omslaget

I nya numret av Blake Magazine medverkar Robin Martin. Tittut:

Fascisten i Rom

Nej, det är inte Mussolini:

Det är lika viktigt att ”rädda mänskligheten” från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar.

Inte för att man hade annat att förvänta från en som säger sig dyrka Jahve.

Längd och lön hänger ihop

Långa personer av båda könen tjänar mer — lönen ökar med 0,6 procent per centimeter. Hur kommer det sig? En ny studie baserad på brittiska data har svaret:

We find that half of the premium can be explained by the association between height and educational attainment among BHPS participants. Of the remaining premium, half can be explained by taller individuals selecting into higher status occupations and industries. These effects are consistent with our earlier findings that taller individuals on average have greater cognitive function, which manifests in greater educational attainment, and better labor market opportunities.

Jag är 187 cm lång och ganska välutbildad. Resultaten verkar stämma! :-)

Se tidigare inlägg: ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll” och ”Längd som mått på levnadsstandard”

Gödels bacillskräck slår min

Matematikern Kurt Gödel (mest känd för sina två ofullständighetsteorem) var rädd för baciller:

In his later years Gödel grew paranoid about the spread of germs, and he became notorious for compulsively cleaning his eating utensils and wearing ski masks with eyeholes wherever he went. He died at age 72 in a Princeton hospital, essentially because he refused to eat.

Jag är förvisso också rädd för baciller, men så långt som att nyttja skidmasker har jag inte gått. Jag nöjer mig med att drömma om munskydd och att använda alcogel.

Se gärna The Kurt Gödel Society samt boken Gödel: A Life of Logic.

Faran med en identitet

Jag läser just nu en bok med texter av filosofen Michel Foucault, och i inledningen står något som jag inte har kunnat sluta att tänka på:

”The demand [exigence] for an identity,” he insisted, ”and the injunction to break that identity, both feel, in the same way, abusive.” Such demands are abusive because they assume in advance what one is, what one must do, what one always must be closed to, what side one must be on. He sought not so much to resist as to evade this installed dichotomy. One might say he refused the blackmail of having to choose between a unified, unchanging identity and a stance of perpetual and obligatory transgression. ”One’s way [façon] of no longer remaining the same,” he wrote, ”is, by definition, the most singular part of who I am.”

Jag har själv av och till funderat i liknande banor. Svarar inte människors tendens att konstruera en identitet, att kategorisera sig själva och andra, att dela in och att torgföra sig som varandes si och så, mot ett puerilt psykologiskt behov av klarhet och enkelhet? Det är så enkelt att se på sig själv som socialist, teist, bisexuell, dansk, kvinna, bibliofil etc. Det blir tydligt vem man är, och man finner gemenskap med andra som definierar sig på samma sätt. Men är inte allt detta kvävande, tvingande, förminskande? En levande människa rör väl på sig och tänker nytt och fritt?

Två problematiserande frågor bara:

• Är det möjligen en identitet att inte ha en identitet?
• Skulle människor bli förvirrade och mindre lyckliga utan en identitet? De kanske, som James Buchanan hävdar, är rädda för att bli fria?

Den nya paternalismen problematiserad

I den mycket läsvärda uppsatsen ”The Knowledge Problem of New Paternalism” presenterar Mario Rizzo och Douglas Glen Whitman en skarp och detaljerad kritik mot liberal (eller libertariansk) paternalism med utgångspunkt i det av F. A. Hayek identifierade kunskapsproblemet:

If well-meaning policymakers possessed all the relevant information about individuals’ true preferences, their cognitive biases, and the choice contexts in which they manifest themselves, then policymakers could potentially implement paternalist policies that improve the welfare of individuals by their own standards. But lacking such information, we cannot conclude that actual paternalism will make their decisions better; under a wide range of circumstances, it will even make them worse. New paternalists have not taken the knowledge problems that are evident from the underlying behavioral and economic research seriously enough.

Detta utgör, enligt min mening, en tung kritik mot dem som tar beteendeekonomiska insikter som grund för att förespråka olika slags interventionism. Det räcker inte med godsinta ”valarkitekter” och planerare, om de inte har tillräcklig kunskap för att uppnå sina lovvärda mål. Och problemet är inte lättlöst, om ens alls lösbart:

One obvious defense of the new paternalist project is to say we simply need to collect more information. This, in itself, constitutes a major concession; it means recent proposals for paternalist interventions should at least be put on hold until superior information becomes available. But more importantly, this defense fails because much of the necessary knowledge is unavailable to a paternalist planner in principle. The relevant information about the extent of real-world biases is necessarily local in character; that is, it depends on particular characteristics of time and place.

Se tidigare inlägg med annan kritik mot liberal paternalism här, här, här, här och här; och se Hayeks artikel ”The Use of Knowledge in Society” från American Economic Review, i vilken kunskapsproblemet specificeras.

Ovanligt hus

Gilbert & George äter ute

På Stockholms filmfestival såg jag den fantastiska dokumentären WITH Gilbert & George, om konstnärsparet vars konst jag har gett exempel på här och här. De är otroligt begåvade och kreativa — samt excentriska. Vi fick bl.a. följa med på en rundvandring i deras hus på Brick Lane i östra London, där de har bott sedan 1967. En sak skiljer det från de flesta andra:

The house has no kitchen, as Gilbert and George never cook. ”It is much cheaper to go out and cooking is a waste of time,” claims Gilbert.

Nytta av mörka handlingar

Filosofen Iain Law tar upp en stark invändning mot utilitarismen i ”Evil Pleasure Is Good For You!”, nämligen att även sådan nytta som följer av vad som skulle kunna kallas onda handlingar — t.ex. handlingar som skadar andra — måste tas med i nyttokalkylen. Argumentet är inte att utilitarismen i allmänhet hamnar fel när det gäller att fördöma sadistiska handlingar, ty i regel torde utilitarister finna att de negativa konsekvenserna överväger de positiva. Argumentet är att det är problematiskt att överhuvudtaget beakta nytta som följer av onda handlingar. Som Law uttrycker det:

For a utilitarian who makes the argument above, the wrongness of a sadistic act inheres in the balance of harm over benefit to all subjects. That there is such a balance is established by placing the well-being produced and lost by the act onto the utilitarian scales. Onto the negative side go the pain suffered by the victim, and the subsequent pain suffered by the sadist. Onto the positive side goes the sadist’s pleasure. This remains true even if we accept that all sadists in the end do themselves more harm than good. This is the truly objectionable feature. It is merely brought out by the observation that were the sadist’s pleasure a little greater, or their subsequent guilt a little less; the act would be that much closer to being permissible according to utilitarianism.

Fyra små frågor i anledning av detta:

1. Är detta utilitarismens svagaste punkt?
2. Kan inte utilitarismen hantera problemet ”internt”, inte genom att diskvalificera vissa grunder för nytta tout court utan genom ett slags regelutilitarism som ”allt beaktat” — vilket bör inkludera människors moraliska intuitioner och deras reaktion på ett moraliskt system som inte beaktar dessa —finner det ge högre nytta att diskvalificera vissa grunder för nytta? Kan man tänka sig införda rättigheter som, på det hela taget, gör större nytta än ett system utan sådana rättigheter?
3. Kan man tänka i termer av negativa externaliteter och se ett system som inte minimerar dessa som ineffektivt? Kan detta utgöra grund för att avvisa eller problematisera handlingar som sänker andras nytta?
4. Är det ett problem för argumentationen att den tycks förutsätta att onda handlingar är definierade före den nyttokalkyl som är tänkt att fastlå ett moraliskt omdöme och utan vilken ett moraliskt omdöme inte kan fastslås (enligt utilitarismen)?

Lite att tänka på så här inför jul.

Berättelser med en twist

När jag var liten tyckte jag att ”novell” lät så tråkigt. Kanske associerade jag begreppet till högtravande och otillgängliga litterära alster — eller så tänkte jag på sliskig romantik och tantsnusk. I vilket fall har jag på senare år radikalt kommit att omvärdera novellen som litterär form. Tre orsaker:

• Hjalmar Söderberg: se hans Historietter.
• Jeffrey Archer: se hans novellsamlingar.
• Peter Santesson-Wilson: se hans ”En liten julnovell om yrkesmördare”.

Samtliga dessa novellförfattare har den kreativa begåvning som krävs för att direkt dra in läsaren i en historia och att avsluta med en oväntad twist. Jag har funnit noveller av hög kvalitet idealisk läsning, inte bara som stimulans för the little gray cells, utan också därigenom att de med fördel kan läsas när man inte har tid och lust att begrava sig i tegelstensromaner eller tung ekonomisk/filosofisk litteratur.

Det kanske finns tips om fler bra novellförfattare?

Skatter och produktivitet

En ny OECD-studie finner följande:

The paper finds evidence that corporate and top personal income taxes have a negative effect on productivity.

Det kanske inte är så dumt att bolagsskatten sänks i Sverige vid årsskiftet. Frågan är när toppskattesatserna för inkomstskatt ska sänkas, särskilt när en sådan reform i stort sett skulle vara självfinansierad. Dessa skattesatser har gått ned i många länder på senare år.

Röd cirkel

Ilya Bolotowsky, Tondo in Reds, Yellow, Black and White (ca. 1970), 56,5 x 76,2 cm:

Varför tror vissa på fri vilja?

Många tror att filosofiska uppfattningar har sin grund i rationell analys, men en ny studie i experimentell filosofi antyder att vår personlighetstyp kan förklara vissa inställningar, närmare bestämt i frågan om fri vilja och moraliskt ansvar:

Specifically, our results suggest that the personality trait extraversion predicts people’s intuitions about the relationship of determinism to free will and moral responsibility … We find that those who are high in extraversion (e.g., socially minded, outgoing, enthusiastic individuals) are much more likely to judge that a person is free and responsible in a deterministic world than their non-extraverted counterparts, who in some cases express qualitatively different intuitions.

Deltagarna fick först läsa följande text:

So, once specific earlier events have occurred in a person’s life, these events will definitely cause specific later events to occur. For example, one day a person named John decides to kill his wife so that he can marry his lover, and he does it. Once the specific thoughts, desires, and plans occur in John’s brain, they will definitely cause his decision to kill his wife.

Sedan fick de ange, på en sjugradig skala, i vilken grad de höll med om följande tre påstående (där 1 = håller verkligen med, 4 = neutral och 7 = håller verkligen inte med):

1. John’s decision to kill his wife was “up to him.”
2. John decided to kill his wife of his own free will.
3. John is morally responsible for killing his wife.

Resultat:

Talar inte dessa resultat i sig mot existensen av fri vilja, förresten? De personer vi är avgör i hög grad vad vi tror och tycker, och vi har inte själva valt vilka personer vi är. (Själv är jag inte extravert och håller verkligen inte med om 1, 2 eller 3.)

Se tidigare inlägg om Schopenhauers, Russells, Bergströms, Dilberts, Posners och Dawkins syn på den fria viljan samt ”Den fria viljans psykologi”, ”Hjärnforskning och fri vilja”, ”Tron på den fria viljan är universell”, och ”Gudomlig insikt om fri vilja”.

Bevisar Big Bang att Gud finns?

Ett av de vanligaste argumenten för att Gud finns är det kosmologiska gudsargumentet. En vanlig variant säger att allt som börjar existera har en orsak; att universum började existera; att universum därför har en orsak; och att den mest sannolika orsaken är en Gud. Men i en ny artikel* ifrågasätts den koppling som ofta görs mellan Big Bang (då universum sägs ha börjat existera) och Guds existens, bl.a. genom att föreställningen att universum hade en början problematiseras:

The cosmic singularity provides negligible evidence for creation in the finite past, and hence theism. A physical theory might have no metric or multiple metrics, so a ”beginning” must involve a first moment, not just finite age. Whether one dismisses singularities or takes them seriously, physics licenses no first moment. The analogy between the Big Bang and stellar gravitational collapse indicates that a Creator is required in the first case only if a Destroyer is needed in the second. The need for and progress in quantum gravity and the underdetermination of theories by data make it difficult to take singularities seriously. The singularity exemplifies the sort of gap that is likely to be closed by scientific progress, obviating special divine action. The apparent irrelevance of cardinality to practices of counting infinite sets in classical field theory and Fourier analysis is noted.

Det tycks som om grunden för en teistisk hållning är fortsatt svag.**

____________________

*Pitts, J. Brian (2008). ”Why the Big Bang Singularity Does Not Help the Kalam Cosmological Argument for Theism.” British Journal for the Philosophy of Science, 59(4): 675—708.
**Se ytterligare kritik av detta gudsargument av filosofen Wes Morriston: ”A Critique of the Kalam Cosmological Argument” och ”Causes and Beginnings in the Kalam Argument”.

Bråk i familjen

Ett utdrag ur Richard Wagners fantastiska verk Die Walküre (akt 2, scen 1) har etsat sig fast i mitt sinne. Särskilt hur frasen ”Fricka naht, deine Frau” sjungs av Brünnhilde. I scenen planerar hon med sin far Wotan hur hon ska skydda sin halvbror Siegmund från att dödas. Wotans fru Fricka, som ogillar Siegmunds incestuösa förhållande med sin tvillingsyster Sieglinde, vill emellertid att Siegmund ska dö.* Se och hör själva; Bryn Terfel och Lisa Gasteen sjunger. Det är kraftfull sång och en kraftfull handling.

*Det är krångliga familjerelationer i detta drama: Fricka är varken mor till Brünnhilde, Siegmund eller Sieglinde. Hon är dock äktenskapets beskyddare.

Kriser kommer, kriser går

Den nuvarande krisen är kännbar. Faktum är att börsnedgången i Sverige är den största hittills under ett år sedan år 1900, vilket framgår av detta diagram ur dagens DI (s. 25):

En liknande situation återfinns i USA. Detta diagram visar de årliga börsförändringarna där sedan år 1825 (via Greg Mankiw). Titta längst till vänster:

Min poäng är emellertid att uppgångarna dominerar över nedgångarna. Det är lätt att glömma, att efter regn kommer sol. I alla fall historiskt. (I och för sig vet vi inte att solen går upp imorgon bara för att den gick upp igår, vilket David Hume har klargjort för oss, men jag anar ändå att både sol och börser går upp framöver.)

Se de tidigare inläggen ”Efter nedgång kommer uppgång” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”
Media: DN, SvD1, SvD2

Nöjena varierar

DN På Stan (18/12, s. 16) frågar några äldre personer:

När du går ut — vart går du helst?

Bodil Malmsten, 64 år, författare, svarar:

Jag går inte ut. Jag åker buss, det tycker jag är roligt.

Det rör på sig i dödshjälpsfrågan

Den religiösa dogmen om livets absoluta helighet, från befruktningsögonblicket till den ”naturliga” döden, ifrågasätts av allt fler. Så här skriver SvD-medarbetaren Cordelia Edvardsson:

Som en av Förintelsens få kvarvarande överlevande vilka för­vägrades makten över sina liv vill jag bara, i all ödmjukhet, hemställa om rätten till hjälp till min död – en Freitod i ordets sanna bemärkelse.

Tillåt medel som hjälper oss att tänka

Jag har tidigare talat mig varm för att tillåta, och kanske även uppmuntra, intellektuell dopning. Utan att förneka vissa risker och problem, argumenterar ett antal forskare, detaljerat och balanserat, för samma sak i Nature:

Like all new technologies, cognitive enhancement can be used well or poorly. We should welcome new methods of improving our brain function. In a world in which human workspans and lifespans are increasing, cognitive enhancement tools — including the pharmacological — will be increasingly useful for improved quality of life and extended work productivity, as well as to stave off normal and pathological age-related cognitive declines. Safe and effective cognitive enhancers will benefit both the individual and society.

Notera höften

Brasilianaren Miro Moreira (f 1984) i nära umgänge med en tjusig ung dam:

Perspektiv på krisen

Professor Casey Mulligan håller med mig om att även om krisen är negativ och märkbar, så har det marknadsekonomiska systemet levererat stora rikedomar, som vi fortfarande kan åtnjuta:

Remarkably, one can have a reasoned debate as to whether U.S. 2008 was the richest in world history, but at the same time the news media characterizes 2008 as a year of ”economic disaster”! Well, I’d rather have this ”disaster” than, say, going back to 2004 GDP per capita.

Tidigare inlägg: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”

Moralen och djuren

Professor Peter Singer talar ibland om ”expanding circles of compassion”: att de som omfattas av vår omsorg blir fler och fler över tid. Charles Darwin gav uttryck för en liknande, naturalistisk förståelse, och precis som Singer menade han att människor kommer att bry sig om och i sin moralsyn inkludera andra djur än sig själva:

[T]he social instincts which no doubt were acquired by man, as by the lower animals, for the good of the community, will from the first have given to him some wish to aid his fellows, and some feeling of sympathy. Such impulses will have served him at a very early period as a rude rule of right and wrong. But as man gradually advanced in intellectual power and was enabled to trace the more remote consequences of his actions; as he acquired sufficient knowledge to reject baneful customs and superstitions; as he regarded more and more not only the welfare but the happiness of his fellow-men; as from habit, following on beneficial experience, instruction, and example, his sympathies became more tender and widely diffused, so as to extend to the men of all races, to the imbecile, the maimed, and other useless members of society, and finally to the lower animals, – so would the standard of his morality rise higher and higher.*

_________________

*Darwin, Charles, (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. London: John Murray: 103.
Se även de tidigare inläggen ”Gränsen för omtanke”, ”Varifrån kommer moral?” och ”Djurens lycka”.

JK om dödshjälp

Justitiekansler Göran Lambertz i Expressen:

I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv. Starkast kritik till förslaget om en ändring i lagstiftningens syn på aktiv dödshjälp, eutanasi, kommer från religiöst håll. Jag har stor förståelse för att frågan om dödshjälp väcker starka känslor. Men personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget. Då har religionen tagit ett alltför stort kliv in i även icke-religiösa människors liv.

Så sant. Det är religionen, med dess dogmatiska sats om livet som ”okränkbart”, som tränger sig på och förlänger lidande för människor som önskar få hjälp med att dö.

Se en ny bok där bl.a. Lambertz intervjuas om religion. Media: Expressen, SvD

Olja påverkar syn på fattiga

En fascinerande ny studie, ”A Resource Belief-Curse? Oil and Individualism”, ger vid handen, att människor i ekonomier med mycket olja (och kanske andra naturresurser) i högre grad tenderar att anse att den offentliga sektorn har ett ansvar för att ta hand om fattiga. Preferenser för en mer aktiv välfärdsstat kan alltså förväntas i oljerika ekonomier.

Forskarna tror att det beror på att människors materiella situation där mer anses bero på ”slumpen” (hur mycket resurser som finns tillgängliga och fluktuerande världsmarknadspriser). Om någon är fattig torde det då inte i lika hög utsträckning  bero på eget beteende utan på externa faktorer.

Detta knyter an till tidigare forskning om naturresurser som en förbannelse.