Nonicoclolasos

Hör dansk-amerikanen Lauritz Melchior, en lysande Heldentenor, i en inspelning av Richard Wagners storslagna musikdrama Siegfried från runt 1930, där han smider ett nytt svärd av resterna av Notung:

(OBS! Det är inte jag på bilden.)

Min Konsum-butik har just infört en en möjlighet att själva registrera och betala sina varor. Själv tilltalas jag av det hela: det är skojigt när det piper, och det är skönt att slippa köa. Men jag undrar om det inte skapar spänningar i butikerna. Att ägarna drar nytta av att slippa betala löner för kassapersonal förklarar antagligen varför systemet har införts — men bör inte personalen oroas av att bli överflödig? Alla andra sysslor kunde ju utföras redan tidigare med kassatjänstgöring, och utan kassatjänstgöring borde rimligen färre anställda behövas. Trots det är personalen på Konsum ivrigt hjälpsamma när det gäller att få kunderna att använda systemet. Är det något jag har missat?

Jag har fått en ny hjälte, utöver Kim Jong-Il: Bryan Caplan! Han har just besökt farbror doktorn:

When the doctor finally got to me, he tried to shake my hand! … After five days of illness, though, I was in no mood for such nonsense, so I politely refused to shake the doctor’s hand. I’m happy to spend two hours in an Urgent Care center to get my health back. But two hours for a stranger to express phony sympathy, and expose me to a germ cocktail? No thanks!

Uppenbarligen har andra patienter annorlunda preferenser. Vilket gör mig än mer inspirerad att bete mig som Bryan Caplan.

Se tidigare inlägg: ”Leve Kim Jong-Il!” och ”Rör mig inte”.

Ta en titt på denna bild. Utgör texten på den — ”detta är inte en pipa” — en lögn?

Bilden upphovsman, René Magritte, ansåg inte det:

Den berömda pipan, som jag har fått utstå kritik för den! Men det går inte att fylla den med tobak, eller hur? Nej, för det är bara en bild. Så om jag under bilden hade skrivit ”detta är en pipa” skulle jag ha ljugit!*

Jag återfann denna bild i en högintressant uppsats, ”On the Logic of Lying”, som inte ägnar sig åt en moralfilosofisk utan åt en logisk och spelteoretisk analys av vad det innebär att ljuga. Författarna definierar en lögn på följande sätt:

We look at lying as an act of communication, where (i) the proposition that is communicated is not true, (ii) the utterer of the lie knows that what she communicates is not true, and (iii) the utterer of the lie intends the lie to be taken as truth.

Läs hela uppsatsen. Missa inte Proposition 9 på s. 14! Den är fundamental.

*S. 71 i Torczyner, Harry (1977). Magritte: Ideas and Images. New York: Harry N. Abrams. Egen översättning.
Tidigare inlägg: ”Lögner kräver hjärnförmåga”
Se även Foucault, Michel (1983). This Is Not a Pipe. Berkeley: University of California Press.

Kände du till att rennäringen ger upphov till en stor årlig samhällsekonomisk förlust? För tio år sedan uppskattades den till ca 200 miljoner kronor. För varje intjänad krona tillfördes näringen 6,50 kronor i stöd år 1993. Detta fick jag veta då jag läste den oväntat spännande ESO-rapporten Vad kostar en ren? En ekonomisk och politisk analys (Ds 1998:8). Den nationalekonomiska analysen kan förstås bara uppskatta kostnader och intäkter och inte besvara frågan om staten ska stödja en förlustverksamhet, t.ex. av kulturella skäl. Det får vi var och en ta ställning till. Vad anser du?

Alexei von Jawlensky, Prophet (Sibyl) (1913), 59,1 x 55,9 cm:

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of  the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

De rödgröna vill ge extra statsbidrag till ”offentlig välfärd”, genom att bidragen till kommuner och landsting ökas. Men är det säkert att sådana bidrag går till produktion av offentlig välfärd? I en ny, metodologiskt innovativ studie finner Matz Dahlberg, Heléne Lundqvist och Eva Mörk att lokala tjänstemän har makt över de bidrag kommunerna får och att de primärt ser till att öka mängden byråkrater, snarare än personal i direkt välfärdsproduktion:

The pattern of results is quite clear – the marginal effects of additional grants on bureaucratic employment is significant and large, while there is no significant effect on the number of personnel in child care, schools, or elderly care. This is a pattern that we interpret as indicating that bureaucrats have an independent say in the decisions on what to do with additional grants, and that they use this power to achieve selfish goals.

Förutom att detta antyder att bidrag till kommuner inte automatiskt leder till högre produktion av offentlig välfärd, bekräftar studien en klassisk hypotes inom public choice, formulerad av bl.a. Tullock, Downs och Niskanen, att byråkrater agerar i enlighet med sitt egenintresse.

Jag finner Michel Foucaults förståelse av vad liberalismen är tänkvärd. Han ser liberalismen, inte som ett specifikt politiskt program eller en ideologi, utan som en praktik och en attityd. Attityden rör synen på statens roll i samhället:

For its part, liberalism resonates with the principle: ”One always governs too much” — or, at any rate, one always must suspect that one governs too much.*

Den grundläggande utgångspunkten för denna attityd är en annan än den som präglar icke-liberala diskurser:

Liberal thought starts not from the existence of the state, seeing in the government the means for attaining that end it would be for itself, but rather from society, which is in a complex relation of exteriority and interiority with respect to the state. Society, as both a precondition and a final end, is what enables one to no longer ask the question: How can one govern as much as possible and at the least possible cost? Instead, the question becomes: Why must one govern?**

Liberalen säger alltså inte säkert att staten inte ska finnas eller staten inte ska göra x och y utan innefattar ett ifrågasättande av staten, en ständig prövning av staten, en insikt om statens begränsningar och möjlighet att åsamka skada. Analysen börjar där, men var den slutar är mindre klart. Därav, kanske, alla olika typer av liberalism.

Se tidigare inlägg: ”Vad är liberalism?” och ”Vad menas med nyliberalism?”

_______________

*S. 74 i ”The Birth of Biopolitics”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
**S. 75, ibid.

Hur bör man som icke-kristen se på en tillönskan om en ”god jul”? Eugene Volokh, som inte är kristen, välkomnar en sådan hälsning:

I don’t celebrate Christmas as a religious holiday, but so what? If you wish me a Merry Christmas, is it really reasonable for me to interpret this as a wish that I have a deep relationship with Jesus on this day?

Snarare irriterar han sig på folk som istället önskar honom ”god helg”. Eric Posner ställer sig frågan varför en mer allmänt hållen hälsning skapar irritation och påpekar att irritationen kanske är förhastad i vissa fall:

The answer is that more generic greetings … reflect social distance …

Eugene Volokh bekräftar denna tolkning:

It strikes me that a certain amount of emotional immediacy was lost in the change from Merry Christmas to Happy Holidays.

Ilya Somin avrundar med en vettig slutsats:

Non-Christians shouldn’t take offense because some casual acquiantance wishes them ”Merry Christmas.” It’s pretty unlikely that this is a serious attempt at conversion or an effort to put down atheism or non-Christian religions. By the same token, Christians and political conservatives shouldn’t take offense if someone says ”Happy Holidays.” It’s fairly certain that this isn’t an effort to denigrate Christmas; nor is it PC hypersensitivity.

Jag måste erkänna att jag som anti-teist och som förespråkare av en rekonstruktion av förståelsen av julen spontant har lite svårt för julhälsningar — särskilt på engelska, där ”Christ” ingår i julens namn — men trots allt tycker jag om julen som en tid att umgås med nära och kära och tycker gott att vi kan önska varandra ”god jul”! Jag blir dock inte irriterad om någon istället önskar mig ”god helg”. Det bör inte du heller bli. Som Ilya Somin påpekar bör vi inte bli för känsliga.

Mina föräldrar ser mycket på Viasat Golf, vilket jag också har gjort under julledigheten. Igår fick jag upp ögonen för Gregory Norman, son till golflegenden Greg Norman:

Som vanligt har Peter Jihde helt fel.

Kristen äktenskapsetik är mycket strikt. De kristna makarna Linda och Benjamin tar den, trots problem, på allvar:

”We’re afraid that if we get a divorce, He’ll never forgive us,” said Benjamin, 37, who admitted that he and Linda had recently started arguing in their car with the radio on so that God wouldn’t hear them. 

Andra kristna är inte lika noga med att följa de bibliska moralreglerna — inte ens de som kallar sig bibeltroende:

[F]undamentalists are as likely to get divorced as the rest of the population.

Trots en högstämd retorik i den offentliga debatten, t.ex. när det gäller könsneutrala äktenskap och bioetik, går det tydligen bra för kristna att välja och vraka bland gamla regler när de själva är berörda. Då inger Linda och Benjamin mer respekt. De följer förvisso en absurd regel, men de hycklar i alla fall inte.

Se de tidigare inläggen ”Runar bryter mot bibeln” och ”Ska skilsmässa tillåtas?”

Det här med brott och straff är inte helt okomplicerade saker. Även om många studier* finner att hårdare straff minskar brottsligheten, finns det studier som tyder på motsatsen. I ”Do Harsher Prison Conditions Reduce Recidivism?” undersöker Keith Chen och Jesse Shapiro om tuffare fängelsevillkor minskar återfallsbrottsligheten:

We find no evidence that harsher confinement conditions reduce recidivism. If anything, our estimates suggest that moving an inmate over a cutoff that increases his assigned security level from minimum to above-minimum security tends to increase his likelihood of rearrest following release.

Allmänheten tycks alltid bli upprörd när de får veta att fångar har diverse förmåner i fängelserna. Men om det visar sig att hårdare fängelsevillkor generar fler återfallsbrott, kan det utgöra en grund för att ifrågasätta hårdare villkor.** 

________________

*Se referenser i de tidigare inläggen ”Brott och straff” samt ”Har Alvendal rätt om brott och straff?”.
**Det är dock fortfarande så att hårdare fängelsevillkor kan reducera brottsligheten i stort genom en avskräckande effekt, vilket denna studie indikerar är fallet. Vad Chen och Shapiros resultat gör är att komplicera bilden och introducera trade-offs. Även om hårdare fängelsevillkor reducerar nettobrottsligheten, kan de öka vissa typer av brottslighet.

Professor Mulligan förhåller sig tveksam:

Thus, even if I could be guaranteed that public spending would be well-timed in this recession AND public spending had a multiplier in previous recessions, I remain doubtful that public spending will have a multiplier in this recession. We have to accept that, these days, public spending will crowd out private spending.

Det gör även jag. Vissa tror däremot dogmatiskt, att allt löser sig om vi bara ökar budgetunderskottet.

En underbar essä i Boston Review, ”God: Philosophers Weigh In”,  om grunderna för religiös tro, rekommenderas varmt! Jag gillade särskilt dessa två konstateranden:

[A]mong contemporary philosophers, the seriously religious are a small minority.

samt

The funny thing about arguments for the existence of God is that, if they succeed, they were never needed in the first place.

Vid internationella konflikter framträder i regel någon folkrättsjurist i media och klargör vem som gör rätt och vem som gör fel. Inte sällan kritiseras USA. De två juristprofessorerna Jack Goldsmith och  Eric Posner klargör härvidlag något intressant:

In fact, Europe’s commitment to international law is largely rhetorical. Like the Bush administration, Europeans obey international law when it advances their interests and discard it when it does not. … Why, then, do so many people believe the U.S. and Europe have different attitudes toward international law? Partially this is because American politicians frequently express their skepticism about international law, while European politicians loudly proclaim its central role in their value systems, even when they are defying it. 

Frågan är om europeiska jurister också tenderar att förbise att europeiska stater inte de facto är så mycket duktigare än USA på att följa internationell rätt. Min skepsis mot folkrätten som fenomen är fortsatt stark.

Se det tidigare inlägget ”Den tveksamma folkrätten” samt ovan nämnda juristers bok The Limits of International Law (Oxford University Press).

Jag tillbringar, precis som Tomas Gür, julhelgen med min älskade familj. Men vad är egentligen en familj? Jag gillar Gürs sätt att se på begreppet:

Men i ett samhällsperspektiv är familjens avgörande egenskap inte de biologiska banden, utan att den i sin inre funktion är en (liten) gemenskap för individerna som ingår i den, och att den utåt utgör en skyddsvall mot den stora världen. Med detta synsätt innefattar familjen bland andra också barnlösa par, adopterade barn, syskon, halvsyskon och styvsyskon, ensamma föräldrar, styvföräldrar, medlemmar från äldre generationer, avlägsna släktingar eller mycket nära vänner ingående i den närmaste kretsen, och givetvis även samkönade par med eller utan barn.

Jag diskuterade för några år sedan hur begreppet ska förstås med katoliken och den dåvarande kristdemokraten Lars F. Eklund:

•  ”En kritik av kristdemokratisk familjesyn” — mitt första inlägg
• ”Stenkastning i glashus” — replik av Eklund
• ”Rasera medeltida moralbyggen” — replik av mig

Eklund skulle inte gilla Gürs öppna syn på vad en familj är.

Det gör säkerligen inte heller en annan kristen, pastor Donald Wildmon, som har iscensatt en bojkott av soppföretaget Campbell, för att de i reklam visar ett barn med två mammor:

“Not only did the ads cost Campbell’s a chunk of money,” writes AFA Chairman Donald Wildmon in an email alert, “but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support.”

Den kristna kärleken in action. Som i Sverige, där vi uppmanas att bojkotta Björn Borg pga. denna reklamfilm:

Det jag tycker om med Gürs inlägg är att han inser att familjen är värdefull, oavsett hur den ter sig. Den senare insikten saknas på vissa håll.

Jag finner det hebreiska alfabetet oemotståndligt på rent estetiska grunder.

Benthams panopticon-fängelse

Det har varit mycket tal om övervakningssamhället under 2008, pga. FRA- och IPRED-lagar. Jag har inte engagerat mig så mycket i den debatten, inte därför att jag inte finner lagarna djupt problematiska utan därför att jag på detta område är defaitistisk.

När jag läser Michel Foucaults analys av det straffande samhällets idéhistoria befästs jag i min syn, att övervakningssamhällets rötter är djupa, och det finns inga tecken på att de inte kommer att fortsätta att växa samtidigt som övervakningsträdets grenar sträcker sig allt längre. Så här beskriver Foucault en central aspekt av det straffande samhället:

A new optics, first of all: an organ of generalized and constant oversight; everything must be observed, seen, transmitted: organization of a police force; instituting of a system of records (with individual files), establishment of a panopticism.*

En utmärkt term: den nya optiken! Allt ska ses av staten.

______________

*S. 55 i “The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Bloggreferens: Mårten Schultz

Inte bara människor ljuger och försöker bedra — det gör även vissa djur, enligt en studie:

Our analysis shows that the size of the neocortex in a modern primate species predicts the extent to which individuals of that species use deceptive tactics for social manipulation.

Det krävs alltså viss kognitiv förmåga för att försöka dupera andra. Med smarthet följer inte bara bra utfall utan även en del dåliga, tycks det. Om nu lögner ska ses som dåliga. Jag har alltid funnit Immanuel Kants dogmatiska aversion mot lögner överdriven.  Även om total lögnaktighet vore dåligt, är total sanningsenlighet, i enlighet med det kategoriska imperativet, också dåligt. Jag förespråkar en gyllene medelväg. I vilket fall tycks människor oförmögna att avslöja lögner:

In more than 100 studies, researchers have asked participants questions like, Is the person on the videotape lying or telling the truth? Subjects guess correctly about 54 percent of the time, which is barely better than they’d do by flipping a coin. Our lie blindness suggests to some researchers a human desire to be deceived, a preference for the stylishly accoutred fable over the naked truth.

Tips: Panu Poutvaara
Uppdatering: Lögndetektorer fungerar inte heller. 

Francis Bacon, Figure with Meat (1954), 129,9 x 121,9 cm:

På det kollokvium jag deltog i för några veckor sedan i Frankrike lanserade Joachim Zweynert det intressanta begreppet atomistic cohesion. Han gjorde det efter att jag ifrågasatte strävan efter sammanhållning i ett samhälle. Som jag har påpekat tidigare kommer en sådan strävan med en kostnad: autonomin beskärs om människor ska interagera mycket, kontrollera varandra och bestraffa dem som inte samarbetar. Alla trivs inte i täta sociala miljöer, som i sin tur har visat sig viktiga för att sådant som tillit mellan människor ska uppkomma. Joachim menade dock att total atomism inte är eftersträvansvärt, och det håller jag efter viss eftertanke med om. Hans idé om atomistisk sammanhållning ser individen som autonom men fri att ingå i sociala relationer när han så önskar. Det kan röra sig om marknadsrelationer, som möjliggör den katallaxi Hayek talar om och som leder till personligt och makroekonomiskt välstånd genom arbetsdelning och arbetsspecialisering. Det kan också röra sig om sociala relationer. Poängen är att sammanhållningen är fri och inte påtvingad. Atomismen är ett slags default-läge som det alltid ska gå att återvända till utan någon större kostnad.

Jag kommer att tänka på John Rawls Political Liberalism. I föreläsning IV talar han om en overlapping consensus (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en “minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om och som möjliggör en politisk ordning. Ett slags atomistisk sammanhållning, skulle man kunna säga.

Se tidigare inlägg: ”Är tillit mellan människor enbart bra?”, ”Pengar ger individualism” och ”Konflikten mellan individualism och sammanhållning”

Bertrand Russell i Human Society in Ethics and Politics (London: Allen & Unwin, 1954: 8):

”Reason” has a perfectly clear and precise meaning. It signifies the choice of the right means to an end that you wish to achieve.

Efter all sliskig julmusik föreslår jag ”In questa reggia” med Birgit Nilsson som Turandot, i Puccinis opera med samma namn. Detta var en av hennes allra största roller, och hennes röst passade perfekt i rollen som denna isprinsessa. Franco Corelli sjunger rollen som Calaf. Notera hur de på slutet, i en duett om tre gåtor, tävlar om att hålla ut längst på höga C (och att Corelli läspar).

I Götzendämmerung skriver Friedrich Nietzsche:

Today we no longer have any tolerance for the idea of ”free will”: we see it only too clearly for what it really is — the foulest of all theological fictions, intended to make mankind ”responsible” in a religious sense — that is, dependent upon priests. … And there is in our eyes no more radical opposition than that of the theologians, who continue to infect the innocence of becoming by means of the concepts of a ”moral world-order,” ”guilt,” and ”punishment.” Christianity is religion for the executioner.

Ja, utan fiktionen om fri vilja krackelerar den kristna religionen. Utan fri vilja ingen skuld; utan skuld inget helvetesstraff; utan helvetesstraff inget behov av fräslning och Jesus som offerlamm. Dags för dekonstruktion! Och varför inte börja på julafton?

Se de tidigare inläggen ”Människan har inget ansvar” och ”Kan hämndbegäret inte tämjas?” samt “Det förkastliga begreppet synd”, “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Michel Foucault:

Logically, a crime that one knew for certain to be the last would not need to be punished.*

*S. 28 i ”The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se även det tidigare inlägget ”Hur kan straff motiveras?”

Idag har jag ägnat lite tid åt att fundera på Menos paradox, från Platons dialog Meno. Så här uttrycks den (vid 80d—e):

Meno

Why, on what lines will you look, Socrates, for a thing of whose nature you know nothing at all? Pray, what sort of thing, amongst those that you know not, will you treat us to as the object of your search? Or even supposing, at the best, that you hit upon it, how will you know it is the thing you did not know?

Socrates

I understand the point you would make, Meno. Do you see what a captious argument you are introducing — that, forsooth, a man cannot inquire either about what he knows or about what he does not know? For he cannot inquire about what he knows, because he knows it, and in that case is in no need of inquiry; nor again can he inquire about what he does not know, since he does not know about what he is to inquire.

Frågan är hur vi kan skaffa oss ny kunskap om x. Om vi redan känner till x kan vi inte skaffa oss ny kunskap om x. Om vi inte känner till x kan vi inte heller skaffa oss ny kunskap om x, eftersom vi inte vet vad vi kan skaffa mer kunskap om.

I nya numret av Blake Magazine medverkar Robin Martin. Tittut:

Nej, det är inte Mussolini:

Det är lika viktigt att ”rädda mänskligheten” från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar.

Inte för att man hade annat att förvänta från en som säger sig dyrka Jahve.

Långa personer av båda könen tjänar mer — lönen ökar med 0,6 procent per centimeter. Hur kommer det sig? En ny studie baserad på brittiska data har svaret:

We find that half of the premium can be explained by the association between height and educational attainment among BHPS participants. Of the remaining premium, half can be explained by taller individuals selecting into higher status occupations and industries. These effects are consistent with our earlier findings that taller individuals on average have greater cognitive function, which manifests in greater educational attainment, and better labor market opportunities.

Jag är 187 cm lång och ganska välutbildad. Resultaten verkar stämma! :-)

Se tidigare inlägg: ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll” och ”Längd som mått på levnadsstandard”

Matematikern Kurt Gödel (mest känd för sina två ofullständighetsteorem) var rädd för baciller:

In his later years Gödel grew paranoid about the spread of germs, and he became notorious for compulsively cleaning his eating utensils and wearing ski masks with eyeholes wherever he went. He died at age 72 in a Princeton hospital, essentially because he refused to eat.

Jag är förvisso också rädd för baciller, men så långt som att nyttja skidmasker har jag inte gått. Jag nöjer mig med att drömma om munskydd och att använda alcogel.

Se gärna The Kurt Gödel Society samt boken Gödel: A Life of Logic.

Jag läser just nu en bok med texter av filosofen Michel Foucault, och i inledningen står något som jag inte har kunnat sluta att tänka på:

”The demand [exigence] for an identity,” he insisted, ”and the injunction to break that identity, both feel, in the same way, abusive.” Such demands are abusive because they assume in advance what one is, what one must do, what one always must be closed to, what side one must be on. He sought not so much to resist as to evade this installed dichotomy. One might say he refused the blackmail of having to choose between a unified, unchanging identity and a stance of perpetual and obligatory transgression. ”One’s way [façon] of no longer remaining the same,” he wrote, ”is, by definition, the most singular part of who I am.”

Jag har själv av och till funderat i liknande banor. Svarar inte människors tendens att konstruera en identitet, att kategorisera sig själva och andra, att dela in och att torgföra sig som varandes si och så, mot ett puerilt psykologiskt behov av klarhet och enkelhet? Det är så enkelt att se på sig själv som socialist, teist, bisexuell, dansk, kvinna, bibliofil etc. Det blir tydligt vem man är, och man finner gemenskap med andra som definierar sig på samma sätt. Men är inte allt detta kvävande, tvingande, förminskande? En levande människa rör väl på sig och tänker nytt och fritt?

Två problematiserande frågor bara:

• Är det möjligen en identitet att inte ha en identitet?
• Skulle människor bli förvirrade och mindre lyckliga utan en identitet? De kanske, som James Buchanan hävdar, är rädda för att bli fria?

I den mycket läsvärda uppsatsen ”The Knowledge Problem of New Paternalism” presenterar Mario Rizzo och Douglas Glen Whitman en skarp och detaljerad kritik mot liberal (eller libertariansk) paternalism med utgångspunkt i det av F. A. Hayek identifierade kunskapsproblemet:

If well-meaning policymakers possessed all the relevant information about individuals’ true preferences, their cognitive biases, and the choice contexts in which they manifest themselves, then policymakers could potentially implement paternalist policies that improve the welfare of individuals by their own standards. But lacking such information, we cannot conclude that actual paternalism will make their decisions better; under a wide range of circumstances, it will even make them worse. New paternalists have not taken the knowledge problems that are evident from the underlying behavioral and economic research seriously enough.

Detta utgör, enligt min mening, en tung kritik mot dem som tar beteendeekonomiska insikter som grund för att förespråka olika slags interventionism. Det räcker inte med godsinta ”valarkitekter” och planerare, om de inte har tillräcklig kunskap för att uppnå sina lovvärda mål. Och problemet är inte lättlöst, om ens alls lösbart:

One obvious defense of the new paternalist project is to say we simply need to collect more information. This, in itself, constitutes a major concession; it means recent proposals for paternalist interventions should at least be put on hold until superior information becomes available. But more importantly, this defense fails because much of the necessary knowledge is unavailable to a paternalist planner in principle. The relevant information about the extent of real-world biases is necessarily local in character; that is, it depends on particular characteristics of time and place.

Se tidigare inlägg med annan kritik mot liberal paternalism här, här, här, här och här; och se Hayeks artikel ”The Use of Knowledge in Society” från American Economic Review, i vilken kunskapsproblemet specificeras.

Gilbert & George äter ute

På Stockholms filmfestival såg jag den fantastiska dokumentären WITH Gilbert & George, om konstnärsparet vars konst jag har gett exempel på här och här. De är otroligt begåvade och kreativa — samt excentriska. Vi fick bl.a. följa med på en rundvandring i deras hus på Brick Lane i östra London, där de har bott sedan 1967. En sak skiljer det från de flesta andra:

The house has no kitchen, as Gilbert and George never cook. ”It is much cheaper to go out and cooking is a waste of time,” claims Gilbert.

Filosofen Iain Law tar upp en stark invändning mot utilitarismen i ”Evil Pleasure Is Good For You!”, nämligen att även sådan nytta som följer av vad som skulle kunna kallas onda handlingar — t.ex. handlingar som skadar andra — måste tas med i nyttokalkylen. Argumentet är inte att utilitarismen i allmänhet hamnar fel när det gäller att fördöma sadistiska handlingar, ty i regel torde utilitarister finna att de negativa konsekvenserna överväger de positiva. Argumentet är att det är problematiskt att överhuvudtaget beakta nytta som följer av onda handlingar. Som Law uttrycker det:

For a utilitarian who makes the argument above, the wrongness of a sadistic act inheres in the balance of harm over benefit to all subjects. That there is such a balance is established by placing the well-being produced and lost by the act onto the utilitarian scales. Onto the negative side go the pain suffered by the victim, and the subsequent pain suffered by the sadist. Onto the positive side goes the sadist’s pleasure. This remains true even if we accept that all sadists in the end do themselves more harm than good. This is the truly objectionable feature. It is merely brought out by the observation that were the sadist’s pleasure a little greater, or their subsequent guilt a little less; the act would be that much closer to being permissible according to utilitarianism.

Fyra små frågor i anledning av detta:

1. Är detta utilitarismens svagaste punkt?
2. Kan inte utilitarismen hantera problemet ”internt”, inte genom att diskvalificera vissa grunder för nytta tout court utan genom ett slags regelutilitarism som ”allt beaktat” — vilket bör inkludera människors moraliska intuitioner och deras reaktion på ett moraliskt system som inte beaktar dessa —finner det ge högre nytta att diskvalificera vissa grunder för nytta? Kan man tänka sig införda rättigheter som, på det hela taget, gör större nytta än ett system utan sådana rättigheter?
3. Kan man tänka i termer av negativa externaliteter och se ett system som inte minimerar dessa som ineffektivt? Kan detta utgöra grund för att avvisa eller problematisera handlingar som sänker andras nytta?
4. Är det ett problem för argumentationen att den tycks förutsätta att onda handlingar är definierade före den nyttokalkyl som är tänkt att fastlå ett moraliskt omdöme och utan vilken ett moraliskt omdöme inte kan fastslås (enligt utilitarismen)?

Lite att tänka på så här inför jul.

När jag var liten tyckte jag att ”novell” lät så tråkigt. Kanske associerade jag begreppet till högtravande och otillgängliga litterära alster — eller så tänkte jag på sliskig romantik och tantsnusk. I vilket fall har jag på senare år radikalt kommit att omvärdera novellen som litterär form. Tre orsaker:

• Hjalmar Söderberg: se hans Historietter.
• Jeffrey Archer: se hans novellsamlingar.
• Peter Santesson-Wilson: se hans ”En liten julnovell om yrkesmördare”.

Samtliga dessa novellförfattare har den kreativa begåvning som krävs för att direkt dra in läsaren i en historia och att avsluta med en oväntad twist. Jag har funnit noveller av hög kvalitet idealisk läsning, inte bara som stimulans för the little gray cells, utan också därigenom att de med fördel kan läsas när man inte har tid och lust att begrava sig i tegelstensromaner eller tung ekonomisk/filosofisk litteratur.

Det kanske finns tips om fler bra novellförfattare?

En ny OECD-studie finner följande:

The paper finds evidence that corporate and top personal income taxes have a negative effect on productivity.

Det kanske inte är så dumt att bolagsskatten sänks i Sverige vid årsskiftet. Frågan är när toppskattesatserna för inkomstskatt ska sänkas, särskilt när en sådan reform i stort sett skulle vara självfinansierad. Dessa skattesatser har gått ned i många länder på senare år.

Ilya Bolotowsky, Tondo in Reds, Yellow, Black and White (ca. 1970), 56,5 x 76,2 cm:

Många tror att filosofiska uppfattningar har sin grund i rationell analys, men en ny studie i experimentell filosofi antyder att vår personlighetstyp kan förklara vissa inställningar, närmare bestämt i frågan om fri vilja och moraliskt ansvar:

Specifically, our results suggest that the personality trait extraversion predicts people’s intuitions about the relationship of determinism to free will and moral responsibility … We find that those who are high in extraversion (e.g., socially minded, outgoing, enthusiastic individuals) are much more likely to judge that a person is free and responsible in a deterministic world than their non-extraverted counterparts, who in some cases express qualitatively different intuitions.

Deltagarna fick först läsa följande text:

So, once specific earlier events have occurred in a person’s life, these events will definitely cause specific later events to occur. For example, one day a person named John decides to kill his wife so that he can marry his lover, and he does it. Once the specific thoughts, desires, and plans occur in John’s brain, they will definitely cause his decision to kill his wife.

Sedan fick de ange, på en sjugradig skala, i vilken grad de höll med om följande tre påstående (där 1 = håller verkligen med, 4 = neutral och 7 = håller verkligen inte med):

1. John’s decision to kill his wife was “up to him.”
2. John decided to kill his wife of his own free will.
3. John is morally responsible for killing his wife.

Resultat:

Talar inte dessa resultat i sig mot existensen av fri vilja, förresten? De personer vi är avgör i hög grad vad vi tror och tycker, och vi har inte själva valt vilka personer vi är. (Själv är jag inte extravert och håller verkligen inte med om 1, 2 eller 3.)

Se tidigare inlägg om Schopenhauers, Russells, Bergströms, Dilberts, Posners och Dawkins syn på den fria viljan samt ”Den fria viljans psykologi”, ”Hjärnforskning och fri vilja”, ”Tron på den fria viljan är universell”, och ”Gudomlig insikt om fri vilja”.

Ett av de vanligaste argumenten för att Gud finns är det kosmologiska gudsargumentet. En vanlig variant säger att allt som börjar existera har en orsak; att universum började existera; att universum därför har en orsak; och att den mest sannolika orsaken är en Gud. Men i en ny artikel* ifrågasätts den koppling som ofta görs mellan Big Bang (då universum sägs ha börjat existera) och Guds existens, bl.a. genom att föreställningen att universum hade en början problematiseras:

The cosmic singularity provides negligible evidence for creation in the finite past, and hence theism. A physical theory might have no metric or multiple metrics, so a ”beginning” must involve a first moment, not just finite age. Whether one dismisses singularities or takes them seriously, physics licenses no first moment. The analogy between the Big Bang and stellar gravitational collapse indicates that a Creator is required in the first case only if a Destroyer is needed in the second. The need for and progress in quantum gravity and the underdetermination of theories by data make it difficult to take singularities seriously. The singularity exemplifies the sort of gap that is likely to be closed by scientific progress, obviating special divine action. The apparent irrelevance of cardinality to practices of counting infinite sets in classical field theory and Fourier analysis is noted.

Det tycks som om grunden för en teistisk hållning är fortsatt svag.**

____________________

*Pitts, J. Brian (2008). ”Why the Big Bang Singularity Does Not Help the Kalam Cosmological Argument for Theism.” British Journal for the Philosophy of Science, 59(4): 675—708.
**Se ytterligare kritik av detta gudsargument av filosofen Wes Morriston: ”A Critique of the Kalam Cosmological Argument” och ”Causes and Beginnings in the Kalam Argument”.

Ett utdrag ur Richard Wagners fantastiska verk Die Walküre (akt 2, scen 1) har etsat sig fast i mitt sinne. Särskilt hur frasen ”Fricka naht, deine Frau” sjungs av Brünnhilde. I scenen planerar hon med sin far Wotan hur hon ska skydda sin halvbror Siegmund från att dödas. Wotans fru Fricka, som ogillar Siegmunds incestuösa förhållande med sin tvillingsyster Sieglinde, vill emellertid att Siegmund ska dö.* Se och hör själva; Bryn Terfel och Lisa Gasteen sjunger. Det är kraftfull sång och en kraftfull handling.

*Det är krångliga familjerelationer i detta drama: Fricka är varken mor till Brünnhilde, Siegmund eller Sieglinde. Hon är dock äktenskapets beskyddare.

Den nuvarande krisen är kännbar. Faktum är att börsnedgången i Sverige är den största hittills under ett år sedan år 1900, vilket framgår av detta diagram ur dagens DI (s. 25):

En liknande situation återfinns i USA. Detta diagram visar de årliga börsförändringarna där sedan år 1825 (via Greg Mankiw). Titta längst till vänster:

Min poäng är emellertid att uppgångarna dominerar över nedgångarna. Det är lätt att glömma, att efter regn kommer sol. I alla fall historiskt. (I och för sig vet vi inte att solen går upp imorgon bara för att den gick upp igår, vilket David Hume har klargjort för oss, men jag anar ändå att både sol och börser går upp framöver.)

Se de tidigare inläggen ”Efter nedgång kommer uppgång” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”
Media: DN, SvD1, SvD2

DN På Stan (18/12, s. 16) frågar några äldre personer:

När du går ut — vart går du helst?

Bodil Malmsten, 64 år, författare, svarar:

Jag går inte ut. Jag åker buss, det tycker jag är roligt.

Den religiösa dogmen om livets absoluta helighet, från befruktningsögonblicket till den ”naturliga” döden, ifrågasätts av allt fler. Så här skriver SvD-medarbetaren Cordelia Edvardsson:

Som en av Förintelsens få kvarvarande överlevande vilka för­vägrades makten över sina liv vill jag bara, i all ödmjukhet, hemställa om rätten till hjälp till min död – en Freitod i ordets sanna bemärkelse.

Jag har tidigare talat mig varm för att tillåta, och kanske även uppmuntra, intellektuell dopning. Utan att förneka vissa risker och problem, argumenterar ett antal forskare, detaljerat och balanserat, för samma sak i Nature:

Like all new technologies, cognitive enhancement can be used well or poorly. We should welcome new methods of improving our brain function. In a world in which human workspans and lifespans are increasing, cognitive enhancement tools — including the pharmacological — will be increasingly useful for improved quality of life and extended work productivity, as well as to stave off normal and pathological age-related cognitive declines. Safe and effective cognitive enhancers will benefit both the individual and society.

Brasilianaren Miro Moreira (f 1984) i nära umgänge med en tjusig ung dam:

Professor Casey Mulligan håller med mig om att även om krisen är negativ och märkbar, så har det marknadsekonomiska systemet levererat stora rikedomar, som vi fortfarande kan åtnjuta:

Remarkably, one can have a reasoned debate as to whether U.S. 2008 was the richest in world history, but at the same time the news media characterizes 2008 as a year of ”economic disaster”! Well, I’d rather have this ”disaster” than, say, going back to 2004 GDP per capita.

Tidigare inlägg: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”

Professor Peter Singer talar ibland om ”expanding circles of compassion”: att de som omfattas av vår omsorg blir fler och fler över tid. Charles Darwin gav uttryck för en liknande, naturalistisk förståelse, och precis som Singer menade han att människor kommer att bry sig om och i sin moralsyn inkludera andra djur än sig själva:

[T]he social instincts which no doubt were acquired by man, as by the lower animals, for the good of the community, will from the first have given to him some wish to aid his fellows, and some feeling of sympathy. Such impulses will have served him at a very early period as a rude rule of right and wrong. But as man gradually advanced in intellectual power and was enabled to trace the more remote consequences of his actions; as he acquired sufficient knowledge to reject baneful customs and superstitions; as he regarded more and more not only the welfare but the happiness of his fellow-men; as from habit, following on beneficial experience, instruction, and example, his sympathies became more tender and widely diffused, so as to extend to the men of all races, to the imbecile, the maimed, and other useless members of society, and finally to the lower animals, – so would the standard of his morality rise higher and higher.*

_________________

*Darwin, Charles, (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. London: John Murray: 103.
Se även de tidigare inläggen ”Gränsen för omtanke”, ”Varifrån kommer moral?” och ”Djurens lycka”.

Justitiekansler Göran Lambertz i Expressen:

I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv. Starkast kritik till förslaget om en ändring i lagstiftningens syn på aktiv dödshjälp, eutanasi, kommer från religiöst håll. Jag har stor förståelse för att frågan om dödshjälp väcker starka känslor. Men personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget. Då har religionen tagit ett alltför stort kliv in i även icke-religiösa människors liv.

Så sant. Det är religionen, med dess dogmatiska sats om livet som ”okränkbart”, som tränger sig på och förlänger lidande för människor som önskar få hjälp med att dö.

Se en ny bok där bl.a. Lambertz intervjuas om religion. Media: Expressen, SvD

En fascinerande ny studie, ”A Resource Belief-Curse? Oil and Individualism”, ger vid handen, att människor i ekonomier med mycket olja (och kanske andra naturresurser) i högre grad tenderar att anse att den offentliga sektorn har ett ansvar för att ta hand om fattiga. Preferenser för en mer aktiv välfärdsstat kan alltså förväntas i oljerika ekonomier.

Forskarna tror att det beror på att människors materiella situation där mer anses bero på ”slumpen” (hur mycket resurser som finns tillgängliga och fluktuerande världsmarknadspriser). Om någon är fattig torde det då inte i lika hög utsträckning  bero på eget beteende utan på externa faktorer.

Detta knyter an till tidigare forskning om naturresurser som en förbannelse.

Numera vågar många inte låsa sin resväska vid resor till USA, eftersom säkerhetspersonalen på flygplatserna där ofta förstör låset för att komma in i väskan. När jag idag köpte ny resväska (jag är keynesian i praktiken!) visade det sig att den var utrustad med ett nytt s.k. TSA-lås. Låset består av två delar: dels ett kombinationslås som jag själv använder, med en kod som jag har ställt in; dels ett nyckellås som endast amerikansk säkerhetspersonal kan öppna med specialnyckel. De kan alltså öppna min väska trots att mitt kombinationslås är aktiverat. Smart! (Så länge inte busar får tag på de där specialnycklarna…)

Edita Gruberova i tredje delen av Mozarts ”Exsultate, jubilate” går inte av för hackor. Vilken teknik. Halleluja!

Torbjörn Becker hävdar att så är fallet:

Skattesänkningar är däremot inte ett bra alternativ för att minska osäkerheten. … I värsta fall kan skattesäkningar leda till minskad konsumtion om allmänhetens eller marknadens förtroende för statens finanser, pensioner etc minskar i ett läge där det redan råder stor osäkerhet om vår ekonomiska framtid.

Greg Mankiw tycks inte hålla med:

In particular, empirical studies that do not impose the restrictions of Keynesian theory suggest that you might get more bang for the buck with tax cuts than spending hikes.

IMF kommer till samma slutsats:

The output responses … indicate that, overall, revenue-based stimulus measures seem to be more effective in boosting real GDP than expenditure-based measures, particularly in the medium term and in advanced economies.

Ny forskning av Andrew Mulford och Harald Uhlig gör Beckers tes än mer tveksam:

We construct the impulse responses to three linear combinations of these fiscal shocks, corresponding to the three scenarios of deficit-spending, deficit-financed tax cuts and a balanced budget spending expansion. We apply the method to US quarterly data from 1955-2000. We find that deficit-financed tax cuts work best among these three scenarios to improve GDP, with a maximal present value multiplier of five dollars of total additional GDP per each dollar of the total cut in government revenue five years after the shock.

Jag ser följaktligen fram emot regeringens stora skattesänkningar vid årsskiftet, inte bara för egen del utan också för den stackars konjunkturens del.

En riktigt intressant ny experimentell studie, ”Rich Meet Poor — An International Fairness Experiment”, undersöker vad som bestämmer rikas gåvor till fattiga. Det visar sig att det främst avgörs av två faktorer — rikas rättvisesyn (att de anser att de har förtjänat att behålla det mesta av sina tillgångar) och deras bedömning av behoven:

First, we find that entitlements considerations are crucial in explaining the distributive behavior of rich participants in the experiment. On average, the rich participants kept 68.1 percent of the total income for themselves when they met poor participants, and, based on the estimation of a choice model, we show that much of this appears to have been motivated by entitlements considerations. Moreover, entitlements considerations are also essential in explaining the pattern of transfers from rich to poor; namely, on average, rich participants transfered much more income to the productive poor than to the unproductive poor. Second, needs considerations matter. When we remove the needs motive from the estimated choice model, the predicted amount transferred from the rich to the poor decreases by a third.

Det första resultatet knyter an till tidigare forskning som visar att uppfattningar om rättvisa ofta beaktar hur utfall uppkommer och inte bara utfallens fördelning. Glädjande nog visar experimentet att de rika är moraliska kosmopoliter, dvs. de gynnar inte sina egna landsmän bara för att dessa råkar komma från samma land. De är med andra ord inte välfärdsnationalister. Till dessa beaktanden kan man tänka sig att rika finner de kanaler genom vilka gåvor överförs ineffektiva, men det är inte något som detta experiment studerar.

Media: DN, Aftonbladet

Från Dagens Industri (16/12 2008, s 12):

Bruttonationalprodukten i de 30 OECD-länderna, där även Sverige ingår, väntas krympa med 0,5—1,0 procent nästa år. Men 2010 lyfter det till en snittillväxt på 2 procent, tror OECD:s generalsekreterare Angel Guerria. Prognosen pekar på en djupare nedgång nästa år än de siffror som OECD presenterade i november, medan lyftet 2010 nu ser ut att bli starkare än vad organisationens bedömare trodde för några veckor sedan.

Media: SvD, DN

Edward Avedisian, Dreaming Figure (1978), 101,6 x 69,2 cm:

Idag märkte jag personligen av regeringens tandvårdsreform. Se mitt kvitto från tandläkaren:

Jag får alltså 150 kr i rabatt per år för att gå till tandläkaren. Yngre och äldre får 300 kr per år. Särskilt intressant är att denna rabatt klart anges på kvittot — tandvårdskonsumenterna lär lägga märke till reformen (och inte drabbas av fiskal illusion).

Reformer som gynnar plånboken kan påverka röstandet, så kanske kan tandvårdsreformen öka stödet för regeringen. Enda problemet är att väljare tycks vara prospektiva, dvs. reagera på löften och inte på faktiskt införda förslag. Men kanske är väljarna mer retrospektiva om förslag de gillar genomförs utan tidigare löften? För såvitt jag minns lovades ingen tandvårdsreform av Alliansen 2006.

Se även inläggen ”Fina tänder ger högre lön” och ”Lördagspromenad i Stockholm”.

Det hävdas ibland att valet att göra abort försämrar kvinnors mentala hälsa. Nu visar en översiktsartikel* att detta är en förhastad slutsats:

A clear trend emerges from this systematic review: the highest quality studies had findings that were mostly neutral, suggesting few, if any, differences between women who had abortions and their respective comparison groups in terms of mental health sequelae. Conversely, studies with the most flawed methodology found negative mental health sequelae of abortion.

För egen del anser jag det irrelevant för frågan om aborter ska tillåtas eller inte om kvinnor efter en abort mår sämre än andra kvinnor: man kan vilja genomgå en abort även om man mår dåligt av det. Alternativet kan anses värre. Men nu tycks kvinnor inte må sämre av att göra abort.

Tips: Orsakverkan

__________________________

*Charles, Vignetta E., Polis, Chelsea B., Sridhara, Srinivas K. och Blum, Robert W. (2008). ”Abortion and Long-Term Mental Health Outcomes: A Systematic Review of the Evidence.” Contraception, 78(6): 436—450.

Professor Greg Mankiw har ett förslag för att dämpa krisen:

How about an immediate and permanent reduction in the payroll tax, financed by a gradual, permanent, and substantial increase in the gasoline tax? Make the two tax changes equal in present value, so while the package results in a short-run budget deficit, there is no long-term budget impact. Call it the create-jobs, save-the-environment, reduce-traffic-congestion, budget-neutral tax shift.

Men miljöomsorgen — och budgetomsorgen — får förstås stå tillbaka nu när bilindustrin till varje pris ska konserveras på nuvarande nivå. Inte minst av de rödgröna.

Media: Aftonbladet, DN1, DN2, SvD1, SvD2

Ibland hävdas det att en rätt att få hjälp att dö leder till att personer som egentligen inte vill dö kommer att begära sådan hjälp. Som i SvD idag:

Den krypande känslan av att man kanske är en börda för sina närmaste och dessutom ligger samhället till last lindras knappast av att samma samhälle erbjuder hjälp med självmord. …  Och vi har båda erfarenheter av personer i den trängre vänkretsen som till nära och kära i skymundan, efter olyckan, fällt kommentarer som ”det hade varit bättre om han fått dö”.

Själv tror jag att en sådan effekt är extremt osannolik, särskilt om man beaktar det noggranna regelverk som omger system med hjälp att dö i t.ex. Nederländerna och Oregon och särskilt om man beaktar att en tanke om ”det hade varit bättre om han fått dö” är mycket långt ifrån aktiva övertalningsförsök som syftar till att förmå någon att begära hjälp att begå självmord. Jag skulle tro att ytterst få, om ens några, skulle ta upp en sådan diskussion med en svårt sjuk nära anhörig, än mindre på ett så insisterande sätt att den svårt sjuke låter sig övertalas.

Men antag att en och annan person i ett system med rätt att få hjälp att dö låter sig övertalas, att begäran att få hjälp att dö av läkarna uppfattas som frivillig och att denna hjälp därför ges. Är detta ett allvarligt problem? Inte nödvändigtvis. Ty om någon begär att få hjälp att dö som ett resultat av påtryckningar, är det orimligt att se detta som en genuin preferens? Allt beaktat vill personen trots allt dö. Han behöver inte lyda andra, och väljer han att göra det kan man undra varför inte det ska ses som ett frivilligt och därmed giltigt val. (Är inte denna tolkning av begreppet frivillighet influerad av existentialismen?)

I vilket fall ser jag sannolikheten för att personer får hjälp att dö pga. påtryckningar som minimal, varför även personer som starkt ogillar dödshjälp på den grunden borde kunna acceptera ett system med dödshjälp, av nederländsk eller oregonsk typ.

Media: DN, SvD1, SvD2, SvD3, Dagen1, Dagen2

Lily Bollinger i Daily Mail (17 oktober 1961):

I drink my champagne when I’m happy and when I’m sad. Sometimes I drink it when I’m alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I’m not hungry and drink it when I am. Otherwise I never touch it — unless I’m thirsty.

Tips: Henrik Jordahl

Ska produktion av el skötas av staten eller av privata bolag? Den rimliga hållningen bör, enligt min uppfattning, baseras på en utvärdering av konsekvenserna. En studie* visar att privata elbolag i USA har ökat sin tekniska effektivitet mer än offentliga elbolag över tid, i synnerhet i de fall där regleringarna  av de förra gjordes mer marknadskonforma:

Our estimates of input demand suggest that publicly owned plants, whose owners were largely insulated from these reforms, experienced the smallest efficiency gains, while investor-owned plants in states that restructured their wholesale electricity markets improved the most. The results suggest modest medium-term efficiency benefits from replacing regulated monopoly with a market-based industry structure.

Följande figur illustrerar hur produktionskostnaderna (exklusive bränslekostnader) har utvecklats från avregleringen i början av 1990-talet för offentliga elbolag (”MUNI”) och för privata elbolag (”IOU”) i delstater med och utan mer marknadskonform reglering:

I samtliga fall får man mer och mer el för varje satsad resursenhet, men effekten är störst för de privata bolag som mötte en mer marknadsinriktad reglering.

___________________

*Fabrizio, Kira R., Rose, Nancy L. och Wolfram, Catherine D. (2007). ”Do Markets Reduce Costs? Assessing the Impact of Regulatory Restructuring on US Electric Generation Efficiency.” American Economic Review, 97(4): 1250—1277. (Gratisversion här.)

Jag tror bestämt att jag måste börja följa sporten tiokamp. Björn Barrefors (f 1987) tävlar i den:

Ett annat skäl är sportens fascinerande poängsystem.

Dr Elinder

Gårdagen tillbringades i lärdomsstaden, där min gode vän och kollega Mikael Elinder disputerade med den äran. Mickes utmärkta avhandling heter Essays on Voting, Cognitive Dissonance, and Trust. Läsning anbefalles! De fyra kapitlen kan kort beskrivas på följande vis:

• ”Selfish and Prospective”: Om hur politik kan användas för att locka väljare med löften om materiella fördelar. Huvudexempel: löftet om maxtaxa på dagis, som ökade stödet för vänsterblocket med 13,5 procentenheter i gruppen småbarnsföräldrar i valet 1998.
• ”Local Economies and General Elections”: Om hur tillväxt och arbetslöshet på regional och lokal nivå påverkar den sittande regeringens röstandelar i svenska val. Om regional tillväxttakt ökar eller om regional arbetslöshet minskar med 1 procentenhet, ökar stödet för regeringen med 0,6 respektive 1 procentenhet.
• ”Correcting Mistakes”: Om hur personer som har röstat på ett parti inte bara genom att ha röstat på det blir mer positivt inställda till det. Det finns inte tecken på att väljare, på basis av kognitiv dissonans, avfärdar negativ information bara för att denna information gäller ett parti de tidigare har röstat på.
• ”Trust and Growth”: Om att socialt kapital i form av tillit människor emellan är positivt för ekonomisk tillväxt, även om förhållandet inte är robust under 1990-talet.

Mickes arbete tydliggör inte bara att nationalekonomisk forskning kan vara ytterst relevant för att förstå viktiga samhällsfrågor inom politik och ekonomi bättre; han visar också att analytisk skärpa och metodologisk kompetens står att finna i denna forskning. Det var en s.k. höjdardag i Uppsala igår. (Festen å Kalmar nation gjorde förstås sitt till.)

Tidigare inlägg: ”De själviska väljarna”

Idag är det Lucia, vilket förstås innefattar härlig musik. Min favorit-Lucia kommer från Lammermoor. Lyssna här på Mado Robin i rollen som denna galna Lucia. Men ställ för guds skull undan glasen först, ty det sägs att hennes slutton är den högsta ton som finns inspelad.

Media: SvD1, SvD2

Motormännen har gjort en undersökning:

Sedan den 1 maj 2000 är det lag på att bilister ska lämna företräde åt gående på obevakade övergångsställen. Men därefter har antalet skadade fotgängare ökat med över 10 procent. Motormännens förklaring är att många gående missuppfattat lagen och tror att det bara är att gå rakt ut på de svartvita ränderna.

Det är dags för denna utopist-idealistiska lag att avskaffas.

Tidigare inlägg: ”Livsfarlig trafiklag”, ”Utopist eller realist?” och ”Lag med negativa effekter”.
Media: SvD

Professor Tiina Rosenberg (från DiEGO nr 9/2008, s 65):

Om tre av fyra medarbetare sa ja till att gå ut och jaga smådjur med jaktgevär på kickoffen, skulle du lägga in ditt veto då?
Ja under inga omständigheter att det skulle kunna ske! Det är oetiskt att ägna sig åt jakt som ett nöje för storstadsmänniskor.

Se mitt tidigare inlägg ”Den barbariska älgjakten”.

I USA är det poppis för ungdomar att lova sexuell avhållsamhet. Håller de vad de lovar? En ny studie* rapporterar tre resultat:

1. Sådana ungdomar har ofta sex före äktenskapet.
2. De har dock mindre ofta sex före äktenskapet än ungdomar som inte har lovat avhållsamhet.
3. De som har sex före äktenskapet har det oftare än andra ungdomar med den person som de senare gifter sig med.

Finns det något icke-religiöst skäl att lova avhållsamhet? Ett möjligt sådant skulle vara att risken att få en sexuellt överförbar sjukdom minskar. Men så tycks inte vara fallet, enligt en annan studie**:

Pledgers are consistently less likely to be exposed to risk factors across a wide range of indicators, but their STD infection rate does not differ from nonpledgers. Possible explanations are that pledgers are less likely than others to use condoms at sexual debut and to be tested and diagnosed with STDs. Conclusions: Adopting virginity pledges as intervention may not be the optimal approach to preventing STD acquisition among young adults.

Själv är jag allmänt skeptisk till att utställa löften. Det kanske fler borde vara. Faktum är att många som har lovat avhållsamhet förnekar sina löften ex post, enligt en tredje studie***:

Rosenbaum found that 52 percent of those who said they had signed virginity pledges recanted them within a year. Additionally, 73 percent of those who told the first survey that they had taken a pledge but later had sex denied making such a promise when they were surveyed a second time.

_________________

*Uecker, Jeremy E. (2008). ”Religion, Pledging, and the Premarital Sexual Behavior of Married Young Adults.” Journal of Marriage and Family, 70(3): 728—744.
**Brückner, Hanna och Bearman, Peter (2005). ”After the Promise: The STD Consequences of Adolescent Virginity Pledges.” Journal of Adolescent Health, 36(4): 271-278.
***Rosenbaum, Janet E. (2006). ”Reborn a Virgin: Adolescents’ Retracting of Virginity Pledges and Sexual Histories.” American Journal of Public Health, 96(6): 1098—1103.

Det är tydligen inte helt ovanligt med mödrar som dödar sina barn samma dag som de föds. Professor Steven Pinker menar att detta beteende har evolutionära rötter:

Martin Daly and Margo Wilson, both psychologists, argue that a capacity for neonaticide is built into the biological design of our parental emotions. Mammals are extreme among animals in the amount of time, energy and food they invest in their young, and humans are extreme among mammals. Parental investment is a limited resource, and mammalian mothers must ”decide” whether to allot it to their newborn or to their current and future offspring. If a newborn is sickly, or if its survival is not promising, they may cut their losses and favor the healthiest in the litter or try again later on.

En intressant sak är att varken juridik eller moral i regel ser dessa dåd som grund för hårda straff och fördömanden. Som om de flesta anser att det inte är lika allvarligt att döda ett nyfött barn som ett äldre barn eller en vuxen:

Prosecutors sometimes don’t prosecute; juries rarely convict; those found guilty almost never go to jail. Barbara Kirwin, a forensic psychologist, reports that in nearly 300 cases of women charged with neonaticide in the United States and Britain, no woman spent more than a night in jail. In Europe, the laws of several countries prescribed less-severe penalties for neonaticide than for adult homicides.

Är det inte så att de flesta människors moraliska intuitioner är sådana, att de ser visst dödande som mindre allvarligt än annat? Väldigt få ser det som fel att döda embryon; få ser det som fel att döda foster; och vissa ser det inte ens som fel att döda nyfödda.* I alla fall inte som lika fel som att döda äldre barn eller vuxna, vilket återspeglar sig i ovan nämnda rättspraxis.

________________________

*Två exempel: professor Peter Singer (se avsnittet ”Justifying Infanticide and Non-Voluntary Euthanasia” i detta utdrag ur Practical Ethics) och professor Michael Tooley i Abortion and Infanticide.

Professor Daniel Hamermesh om stödet till den amerikanska bilindustrin:

Let’s face it — the bailout is purely political, pushed by troglodyte companies and their unions of high-paid workers, and helped by their agents — elected representatives from the many states in which auto production occurs. Once again, as was true with the Chrysler bailout of the late 1970’s, the taxpayer will take a beating.

När en person som i övrigt ser statens roll i ekonomin som stor och viktig förhåller sig skeptisk till denna typ av krispaket, då finns det anledning att ta kritiken på visst allvar. Jag tror att hans analys stämmer väl in på det svenska stödpaketet också. Var det inte så att regeringen inte kunde stå emot alla krav? Den politiska kostnaden skulle ha blivit för hög. Nu kan den ekonomiska kostnaden bli hög istället.

Se även vad Jonas Vlachos och Peter Santesson-Wilson skriver i denna fråga samt mina tidigare inlägg ”Är regeringen för passiv?”, ”Keynesian utan tvekan”,  ”Ska staten köpa Volvo?” och ”De som tror att det vet”.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Dagen, Sydsvenskan, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4

F. A. Hayek

Turkiet bör också få komma in på sikt. Skälet anges av F. A. Hayek:

Planning, or central direction of economic acticity, presupposes the existence of common ideals and common values; and the degree to which planning can be carried is limited to the extent to which agreement on such a common scale of values can be obtained or enforced. It is clear that such agreement will be limited in inverse proportion to the homogeneity and similarity of outlook and tradition possessed by the inhabitants of an area. Although, in the national state, the submission of the will of the majority will be facilitated by the myth of nationality, it must be clear that people will be reluctant to submit to any interference in their daily affairs when the majority which directs the government is composed of people of different nationalities and different traditions.*

Dvs. om man eftersträvar ett EU som inte agerar i särskilt många frågor och inte tar över alltmer av nationernas sysslor, tror jag att många medlemmar med olika värderingar och bakgrunder är bra, som ett slags tröghetsmekanism. Rent allmänt visar resonemanget på att fenomen som brukar framhållas som otvetydigt positiva, som en vilja till samarbete och tillit mellan människor, också kan ha en negativ sida: tycker alla lika finns det ofta ingen som säger stopp och belägg.

__________________________

*Hayek, F. A. (1948). ”The Economic Conditions of Interstate Federalism.” I Individualism and Economic Order. Chicago: University of Chicago Press: 264.

Äntligen några som delar min syn! Nationalekonomerna Martin Andersson och Per Thulin skriver i Dagens Industri idag:

En politik som motverkar flyttströmmarna från landets glesbygd till storstadsområdena kan vara kontraproduktiv. Det gäller till exempel utflyttningen av statliga verk från storstadsregionerna till andra delar av landet.

Slutsatsen grundas på skriften Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet, skriven för Globaliseringsrådet.

Mitt grundtänkande om krisen — att system med ekonomiska nedgångar inte är så dåliga som många tror i nedgångens stund, om man beaktar att nedgångar är kopplade till uppgångar (både före och efter) som de facto sammantaget ger en bättre ekonomisk utveckling över tid än system utan svängningar — kan appliceras på frågan om a-kasseavgift. Sture Nordh klagar på att denna avgift ökar när arbetslösheten ökar. Man kan här skilja på två modeller:

1. Avgiften är lika i alla branscher och oberoende av arbetslöshetsnivå.
2. Avgiften varierar med bransch och arbetslöshetsnivå.

Sture tycks förespråka (1), men när man jämför (1) och (2) bör åtminstone två saker beaktas.

Primo: Systemet bör utvärderas över hela konjunkturcykeln, inte bara i kristider. Med (1) kan därför avgiften förväntas bli lägre i kristider men högre i goda tider jämfört med (2). Det problematiska med (1) blir att när människor rimligen behöver gå med i a-kassan, dvs. i goda tider, innan nästa nedgång kommer, är avgiften högre än med (2). När krisen väl är här är avgiften lägre med (1), men då är det i många fall för sent att gå med (antingen är man redan arbetslös eller så dröjer det närmare ett år innan man kan börja få a-kassa). Så även om den genomsnittliga avgiften över tid är densamma med (1) och (2), en aspekt som försvinner i Sture Nordhs alarmistiska påpekande att avgiften stiger just nu (den föll i våras), förefaller (2) mer lämplig.

Secundo: Genom att tillåta variation uppnås en direkt koppling mellan avgiftens storlek och arbetslöshetsnivån, vilket kan leda till lägre arbetslöshet. Om man med (2) driver upp lönenivån i en bransch, och om detta leder till ökad arbetslöshet, får man också betala för det i termer av ökade avgifter, vilket kan dämpa kraven på nominella löneökningar. System (2) kan alltså förväntas innefatta ett större samhällsekonomiskt ansvarstagande i löneförhandlingarna.

Jag är på det hela taget inte imponerad av Sture Nordhs argumentation.

Media: DN, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet

Artisten Ricky Martin (vars framträdande på Allsång på Skansen man ju minns) har blivit pappa:

Hur har detta skett? Jo, genom surrogatmödraskap. Jag har tidigare argumenterat för att frågan bör utredas i Sverige. Min grundinställning är tentativt positiv; än mer tydligt positiva är ett moderat landstingsråd i Stockholm och Föreningen för surrogatmödraskap. Se också denna artikel i New York Times Magazine, skriven av en kvinna som fick hjälp av en annan kvinnas livmoder.

DiEGO har en nyttig genomgång av 13 sätt att avsluta ett mejl. Jag tror att jag ska avsluta med ”Ödmjukast” eller ”Vänligen” hädanefter. Jag vill uppfattas som sträng och uppfordrande! :-)