Nonicoclolasos

Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?

Många klagar på det marknadsekonomiska systemet i dessa kristider. Denna klagan finner jag förståelig — få tycker om kriser, särskilt inte de som drabbas av arbetslöshet eller andra ekonomiska problem. Emellertid är det enligt min mening viktigt att noga fundera på om det finns något bättre ekonomiskt system än det nuvarande. Jag ställer mig tveksam till det. Därmed inte sagt att dagens system inte går att förbättra på olika sätt, men i grunden anser jag det vara det bästa tillgängliga systemet.

Jag har berört detta tidigare, men låt mig försöka klargöra grunden för min syn ännu tydligare. Basen är följande figur:

krisforlopp

Antag att vi har att välja på två ekonomiska system: dels det vars utveckling visas av den svängiga kurvan, dels det vars utveckling visas av den raka linjen. Det förra uppvisar relativt stor volatilitet: under vissa perioder går det upp och undra andra perioder går det ner. Nedgångsfasen skulle man kunna kallar för kriser. Detta system är dagens marknadsekonomi (som i många avseenden är ett slags blandekonomi). Det senare uppvisar istället en jämn, stigande utveckling, utan nedgångar men också med mindre uppgångar. Detta system skulle kunna vara ett system med ett stort inslag av statligt ägande och med litet risktagande, t.ex. när det gäller långivning och vilka finansiella instrument som tillåts användas.

Mitt argument är att det rationella sättet att jämföra dessa två alternativa system är att beakta

nyttorelation

Dvs. frågan är hur de två alternativa systemen A och B låter sig jämföras över tid för en representativ individ. Jämförelsen måste beakta: den ekonomiska aktiviteten (t.ex. BNP per capita eller sysselsättning), diskonteringsräntan och riskattityder. Antag, som jag har ritat ovan, att det marknadsekonomiska systemet A ger större aggregerad ekonomisk aktivitet över tid än det mer reglerade systemet B. Detta ska jämföras i nyttotermer, och då spelar som sagt inte bara den ekonomiska aktiviteten roll utan även diskontering och riskattityd. Det kan hända att system A:s större fluktuationer reducerar nyttan för individer med förlustaversion. Men med dessa ting beaktade: om den vänstra summan är större än den högra summan är det marknadsekonomiska systemet att föredra — trots återkommande kriser. Min bedömning är att dagens system är det bästa tänkbara (även om det som sagt kan förbättras i vissa avseenden). Ja, jag är Panglossian! :-) Liksom, verkar det, professor Gary Becker:

Despite the seriousness of the present crisis, we should not forget that the past quarter century has been a great period of growth and stability for most of the world. Hundreds of millions of men, women, and children were pulled out of extreme poverty in China, India, and elsewhere by the rapid growth of their economies, due in considerable measure to the steep expansion in world trade, and the stability of the world economy. Even with two years of a rather deep world recession added in, the period since the early 1980s would look good by historical standards.

Problemet med dagens debatt är att människor har svårt att utvärdera ekonomiska system rationellt i situation y (eller för den delen i situation x). Som beteendeekonomin klargör lider många av olika typer av irrationella tankemönster. Befinner man sig mitt i en kris, eller på en topp, är det svårt att beakta att systemet tidigare såg annorlunda ut och att det med största sannolikhet ser annorlunda ut framöver.

Därför anser jag att många bedömer dagens krissituation som allvarligare än den är. Ja, vi har en kris, men vi hade en stor uppgång före krisen. Hade vi haft ett ekonomiskt system utan kris hade också uppgången före krisen, som gynnade många, varit mycket mindre. Valet står mellan den svängiga kurvan och den raka linjen, inte mellan ett utopiskt alternativ med en ständigt krisfri, stor uppgång. Vi måste ta ställning till en jämförelse av summorna i formeln ovan.

Media: DN

About these ads

Written by Niclas Berggren

8 december 2008 at 15:32

28 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas
    Summa dystopi i sekvenserna B1+B2+B3…… är det intressanta för mig. Om dystopisumman blir för stor ger detta i sin tur social utslagning och sk antisociala reaktioner som slår tillbaka på samhällets kreativitet och framskridande.

    På något sätt kan jag uppleva som att du förminskar effekterna av ett accelererande summa B.
    I din figur är dessutom summa A större än Summa B.

    Så behöver det inte alls vara. Så är det när ett samhälle ”beter sig skickligt” i den tidiga delen av varje B-period.
    Beter man sig okunnigt eller om resurserna helt enkelt tar slut kan mycket väl Summa B > Summa A.

    Den slutgiltiga katastrofen ?

    Detta resonemang är då helt rationellt utfört utan medverkan av mitt empatiska centrum.

    Det är klart att vi skall ha en blandekonomi. En skicklig blandekonomi som kan hantera komplexet mellan o ena sidan den ”kreativa skönheten” och effekterna av det stora ”flockpuckot”.

    Anders B Westin

    8 december 2008 at 16:20

  2. Det finns ett dold antagande i den gode Nonicoclasos’ resonemang, nämligen att trenden nödvändigtvis är samma för kurvorna x och y. Att det skulle vara på det sättet i verkligheten finner jag högst osannolikt.

    I verkligheten skulle x- och y-kurvorna divergera ganska snabbt så att den ena kurvans toppar ligger helt under den andra kurvans, eller tvärt om (dvs antingen skulle Ai eller Bi vara 0).

    David Bergkvist

    8 december 2008 at 17:46

  3. Anders,

    antagandet står ju klart och tydligt: ”Antag,… att … A ger större aggregerad ekonomisk aktivitet över tid än … B.”

    David,

    om det skulle vara så är det ju ingen diskussion, då är det ju bara att välja det ger mest nytta. Det är dock få som påstår att alternativa system än fri marknadsekonomi skapar för lite värden.

    Som jag förstår det skissas här påståendet som uppkommer ibland, att det går att ha en mer stabil men netto lika bra utveckling med diverse regleringar av ekonomin.

    Ett föredömligt sätt att sätta lite struktur på konsten att diskutera ekonomiska system!

    Smithers

    8 december 2008 at 18:14

  4. Smithers
    Medvetet eller omedvetet : En bild säger mer än tusen ord.
    Det var nog det jag hade i åtanke, samt att jag ibland kan skönja en idé om att det finns en lagbunden kraft som säger att det efter nedgång alltid kommer en ljus framtid.

    Kan man vara säker på detta? Det beror väl ändå på vår gemensamma förmåga att hantera karaktärer och processer i nedgångsfasen.

    Vi kan faktiskt göra fel!

    Anders B Westin

    8 december 2008 at 18:26

  5. Folk som pratar sig varma för blandekonomi verkar, som jag förstår dem, anta att det politiker är mindre känsliga för ”flockpuckot” än den fria marknaden. Jag anser nog att den senaste tidens många krispaket i USA och Europa visar att så inte är fallet.

    Det finns en sak som möjligen talar för bankekonomi, och det är att politiska institutioner tenderar att vara trögare än privata marknadsaktörer. Denna konservatism är ofta bra såväl i kris som i kraftig uppgång. (Hayek var inne på något liknande, om jag inte minns fel.)

    Det stora problemet är, som jag ser det, att marknaden inte nog uppskattar långsiktig planering. Spridda investeringar under täckmantel av fonder ger säkert ökad säkerhet för den enskilde, men för marknaden som helhet borde ägare med intresse för företagens långsiktiga utveckling vara bättre.

    Men Niclas vet nog mer om detta. Jag har bara sysslat med dessa frågor som exempel i moralfilosofiska resonemang, där jag har argumenterat för att det (skapade) beroendet av snabb avkastning är utslag för en irrationell egoism. Rationell egoism kräver att man (som individ eller subgrupp) vågar stå fri från andra.

    Jag noterade för övrigt med intresse att Alan Greenspan i senatorsförhören nyligen tog upp subgruppens brist på rationalitet som en förklaring till finanskrisen. Detta är intressant eftersom en moralfilosofisk diskussion handlat om huruvida rationell egoism som etisk teori kan tillämpas på kollektiv.

    Christopher Aqurette

    8 december 2008 at 18:33

  6. […] 8 12 2008 Intressant läsning hos Nonicoclolasos om våra alternativ i denna lågkonjuktur. Förövrigt en väldigt läsvärd […]

  7. David: Jag håller helt med dig. Man skulle kunna tänka sig att kurvorna aldrig skär varandra. Man borde därför generalisera jämförelsen av aggregerad, diskonterad nytta i de två systemen, men jag hoppas att poängen ändå framgår.

    Anders: Mitt upplägg är på ett strukturellt plan förenligt med ditt sätt att resonera: om bara förlustaversionen är tillräckligt stor blir nyttan av summan av B-områdena större än summan av A-områdena.

    nonicoclolasos

    8 december 2008 at 22:03

  8. Problemet är väl snarast att förlusterna troligtvis är ojämnt fördelade i förhållande till vinsterna. Eller snarare, det är inget som säger att de som bär kostnaderna B är samma individer som får vinsterna A. Till viss del beror fördelningen av vinster och förluster på individen själv men till stor del är det helt slumpartat och bortom kontroll för den enskilde.

    Jonas Vlachos

    9 december 2008 at 16:04

  9. Jonas
    Det var just det jag menade med i min första kommentar att jag hade mitt empatiska centrum för tillfället avstängt.

    Anders B Westin

    9 december 2008 at 16:26

  10. Jonas: Jag tror inte att det är troligt. När ekonomin går upp får många jobb; när ekonomin går ner blir samma personer arbetslösa. När ekonomin går upp får aktieägare större förmögenhet; när ekonomin går ner får samma personer mindre förmögenhet. När ekonomin går upp blir husägare rikare; när ekonomin går ner blir samma personer fattigare. Etc.

    I vilket fall kan man diskutera utvärderingskriteriet – det väsentliga är kanske inte hur varje individs situation förändras utan hur gruppers eller allas situation aggregerat förändras.

    nonicoclolasos

    9 december 2008 at 22:34

  11. Men Niclas, det här fungerar ju inte. Du låter som en ingenjör som efter att dammen brustit argumenterar att det minsann var det bästa man kunde ha byggt. Som sedan ägnar sin tankemöda att förklara nyttan med lite översvämningar istället för att fixa dammen.

    Kavla istället upp armarna och lista ut vad vi behöver göra för att slippa sådana här episoder. Även om vi inte helt kan undvika finansiella kriser måste väl ni nationalekonomer åtminstone kunna lista ut vad vi behöver göra för att få mildare sådana?

    Annars kommer ni ju helt att tappa relevans. Vad har vi för nytta av yrkesgrupper som påstår att vi inget kan göra? Behöver vi vänta på att det ska dyka upp ännu en Marx eller Keynes som gör en tredje revolution inom ert skrå?

    Mattias

    9 december 2008 at 22:49

  12. Mattias: Du kanske har för stora förväntningar på vad som är möjligt. Människor är imperfekta, såväl i politik som på marknader, och jag tror personligen inte att några perfekta system går att etablera. Det handlar om att välja det system som fungerar bäst av realistiska alternativ. Man kan förvisso välja ett system utan någon större risk för stora, återkommande ekonomiska kriser – se den raka linjen i mitt diagram. Men min poäng är att man med ett sådant system inte bara missar nedgångar utan också uppgångar. Du ser just nu situation y i diagrammet och är frustrerad – det förstår jag. Men den situationen har föregåtts av en period av stor uppgång, och den kommer att följas av nya uppgångar. Har man krav på ständig, stor uppgång tror jag att man behöver betydligt större tänkare än Keynes och Marx. Jag tvivlar på att de finns eller kommer att finnas.

    Med detta sagt tror jag absolut att varje system går att förbättra, men mer på marginalen och inte på så sätt att risker för kriser undanröjs. Jag ser mitt synsätt som realistiskt och a-utopiskt.

    nonicoclolasos

    9 december 2008 at 23:00

  13. Tänk om serierna divergerar då?

    jr

    9 december 2008 at 23:41

  14. Det går säkert alldeles utmärkt att fixa ett stabilt system genom att förhindra teknisk och organisatorisk utveckling. I så fall får man förståss inte alls lika hög långsiktig uppgång.

    Om det nu varit en IT-bubbla, en bioteknikbubbla eller liknande som hade fått oss att krisa så skulle jag tycka att du har en poäng. Nog kan det vara värt att vi emellanåt överinvesteringar när det uppstår situationer där det inte går att skilja på bolag som har framtidens produkter, och bolag som leker pyramidspel med aktier.

    Men nu åkte vi på en helt vanlig fastighetsbubbla, kombinerat med en instabilitet i finanssystemet som vi sett förskalv till under till exempel Asienkrisen. Jag förstår inte vad det är för utopiskt att tro att vi kan slippa åka på repriser av sådana kriser. Ser inte heller hur vår långsiktiga tillväxt har gynnats av att USA överinvesterade i privatbostäder, som nu till del verkar förstöras. Vi borde ha fått ännu högre långsiktig uppgång om dessa resurser istället spenderats på mer produktiva investeringar.

    För mig är det således trivialt sant att det finns massa förändringar av vårt system, antagligen mest inom det globala finanssystemet, som leder till både mer stabilitet och högre långsiktig uppgång. Däremed inte sagt att det är enkelt att hitta dem, men vi måste förståss försöka. Eller tja. först kanske vi måste ta tag i det där med negativa externa effekter av koldioxidutsläpp, vilket nog trots allt är ett ännu större problem.

    Mattias

    10 december 2008 at 0:05

  15. Tänk om vi hade finansiella riskmodeller som faktiskt fungerade. I så fall skulle inte finansiella spelare falla som dominobrickor just nu, och behöva räddas. Då skulle heller inte den här krisen bli lika djup.

    Skulle verkligen en sådana innovation, som dämpar kriser, leda till lägre långsiktig uppgång?

    Inte för att det på något sätt är ett enkelt problem att lösa. Men det har ju trots allt forskats hyffsat länge inom området så man tycker ju att det borde leda till resultat förr eller senare.

    Mattias

    10 december 2008 at 0:17

  16. Mattias: Jag håller inte med dig. Detta är en djupare nedgång än på länge, och den har, som alla kriser, sina speciella egenskaper. Som – nota bene – väldigt få förutsåg och som få, skulle jag vilja hävda, till fullo förstår för närvarande. Detta tycker jag ger stöd för att vår kunskap är imperfekt. Staten kan inte förutse och parera allt som sker. Det staten kan göra är att välja att strypa mycket ekonomisk dynamik, ungefär som Iran har gjort. De drabbas inte heller särskilt hårt av krisen. Även makroekonomen Erik Hurst pekar på denna tradeoff: vi kan ha en mycket hårt reglerad ekonomi vad gäller kreditgivning och annat, som gör det svårt att spekulera, men mycket produktiv verksamhet kommer då att utebli.

    För att bli mer konkret: notera John Taylors resonemang om bostadsbyggandet. Ett sätt på vilket krisen hade kunnat bli mycket mindre allvarlig hade varit en mer restriktiv penningpolitik, vilken bl.a. hade lett till mindre byggande och en mjukare utveckling. Men se hans simulering: över hela konjunkturcykeln torde den ekonomiska aktiviteten ha blivit mindre med en sådan ansats.

    Som sagt är jag Panglossian. Vi kommer att få se en uppgång inom ett par år igen; vi kommer att få se nedgångar framöver. En del regleringar kommer att justeras (vilket säkert är motiverat); lärdomar för penningpolitiken kommer att dras (vilket säkert också är motiverat); finansiella företag kommer att lära sig mer om hur olika instrument fungerar.

    Men något grundläggande skifte kommer inte att ske, tror jag. Det grundläggande skifte man kan tänka sig är ett helt annat ekonomiskt system, som i Iran, med mer av autarki. Men ett sådant system ger betydligt lägre aggregerat välstånd, och ett sådant tilltalas inte jag av.

    nonicoclolasos

    10 december 2008 at 9:02

  17. Niclas
    I de processer som du beskriver så finns ändå många kvaliteter att beakta.
    1) Omsorgen av de personer som slås ut av processen.
    2) Utbildning och sociala satsningar bland de personer som hamnar i det utslagnas grupp.
    3)Insikten om att det är i gruppen ”utslagna” som de ovillkorliga sociala effekterna uppkommer som i sin tur överförs till deras avkomma. (Om inget görs som bygger de utslagnas självkänsla och därmed deras funktion i att vara goda föräldrar så får vi alla betala priset i senare skede)
    Jag talar om de onda spiralerna.
    4) Självkänsla och kreativitet är varandras kusiner och skall därför finnas i frontalloben hos varje samhällsbyggare.

    Anders B Westin

    10 december 2008 at 9:25

  18. Anders: Att ha ett socialt skyddsnät och att satsa på åtgärder i en svår situation som underlättar situationen för dem som drabbas hårdast i en nedgång är bra saker. Men det faktum att många får det sämre i en nedgång utgör inte skäl att byta ekonomiskt system, som jag ser det, i syfte att på ett fundamentalt sätt ändra risken för framtida kriser, eftersom en sådan omställning också innefattar mindre uppgångar. Vi får aldrig glömma de uppgångar som kommer mellan nedgångarna och som sannolikt ger större lycka än nedgångarna ger olycka.

    nonicoclolasos

    10 december 2008 at 9:38

  19. Den långsiktiga tillväxten beror framförallt på knowhow. Kreativiteten gynnas av nedgångar och därför är nedgångar positiva. Nedgången, i sig, skapar långsiktig tillväxt.

    Daniel

    10 december 2008 at 9:50

  20. Daniel: En sant schumpeteriansk insikt.

    nonicoclolasos

    10 december 2008 at 9:56

  21. Niclas
    Men då är vi ju överens.
    Vi har ett system som frigör kreativitet men vi har samtidigt mjuka krockkuddar och katapultstolar för dom som slås ut av processen.

    Det är liksom essensen av det jag själv brukar kalla för Funktionell Humanism.

    Jag såg på Richard Dawkins ”Darwins laddade idé” igår.
    Även hans slutsats ur den ”själviska genens hypotes” kommer fram till ungefär detsamma.

    Med vår smarta hjärna försöker vi kriga mot det naturliga urvalets destruktiva konsekvenser.
    Men å andra sidan verkar ju tom hundarna vara inne på detta spår.

    Anders B Westin

    10 december 2008 at 10:03

  22. Anders, jag har ju några gånger påpekat att du slåss mot väderkvarnar eftersom 99% av alla vill ha något slags socialt skyddsnät, typ alla är ”överens” om det.

    Men frågan är hur skyddsnätet ska se ut, att förhindra att folk svälter ihjäl, fryser ihjäl eller blir kriminella kanske är samhällsekonomiskt lönsamt i alla fall.

    Daniel

    10 december 2008 at 10:20

  23. Daniel
    Jag pratar om ett fungerande skyddsnät som gör folk nyfikna och kreativa och inte rädda och försoffade. Dvs hjälp till positiv självhjälp. Ungefär som evidens baserad kognitiv terapi och inte som ngt Freudianskt flum.

    Sedan begriper väl jag att allt inte kan lyckas. Men man måste ha ett positivt mål som man jobbar mot. Det är föreställningen om att man inte skall göra något är den destruktiva. Dvs tanken om att processen har en inbyggd riktighetskompass. Det är en religiös föreställning.

    Anders B Westin

    10 december 2008 at 10:42

  24. Mattias: Via Dennis hittar jag denna artikel om experimentell forskning som påvisar att människan tycks benägen att bete sig så att bubblor uppkommer. Vi får nog leva med det även framöver.

    nonicoclolasos

    10 december 2008 at 22:37

  25. Forskningen kring bubblorna var intressant. Men det finns säkert mycket mer att titta på där, fördröjningar, fördelningseffekter, personliga konkurser, förstörda liv, osv.

    Kanske man kan sammanställa det som jag tycker uttryckts ovan som att:
    – Teknisk utveckling är det som ”ger mer”.
    – Det kan användas och fördelas på olika sätt.
    – Bubblorna ger möjligen mer teknisk utveckling.
    – Bubblorna ger, som konsekvenserna hanteras idag, troligen många personliga katastrofer.
    – Att ändra hur bubblornas konsekvenser hanteras är kanske samma sak som att överge marknadsekonomin som vi känner den idag.

    LeoB

    11 december 2008 at 0:09

  26. Ha ha, vilken naiv analys! Det går så klart inte att jämföra den katastrof som kapitalismen nu medför för vanligt folk med de vinster som en del rika får i högkonjunkturerna. Nej, det är dags att fundera på andra system än kapitalismen. Den har spelat ut sin roll nu.

    Per

    12 mars 2009 at 21:03

  27. Per: Du har nog inte riktigt förstått min analys. Även villkoren för ”vanligt folk” varierar med konjunkturen. Fler får jobb, och fler får högre lön, i goda tider.

    nonicoclolasos

    12 mars 2009 at 22:12

  28. Tweetar till sin egen blogg, vilken rundgång och vilken ingång, Niclas, till att åter finna sig själv i sin blogg, fast enbart i kommentarsfältet. Den här bloggen har dock känslan och lukten av gammal uttorkad gulnad hud, kanske kan den sakta förtvina rent visuellt tills den når sin obegripbara död. Det kommer alltid ngt nytt och fräscht.
    men men, nu är vi i tider igen där vi alla lär oss ordet recession.
    När det gäller systemet, finns många nya fenomen att lägga till den gamla kurvan, som t.ex. förändrad tidsfaktor, komplex kommunikation i alla skikt och förändring av ekonomisk världskarta. Jag antar att det är bland det mest spännande man kan göra nu, att forska inom ekonomi.

    Camilla

    18 augusti 2011 at 23:24


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: