Nonicoclolasos

Är skattesänkningar dålig konjunkturpolitik?

Torbjörn Becker hävdar att så är fallet:

Skattesänkningar är däremot inte ett bra alternativ för att minska osäkerheten. … I värsta fall kan skattesäkningar leda till minskad konsumtion om allmänhetens eller marknadens förtroende för statens finanser, pensioner etc minskar i ett läge där det redan råder stor osäkerhet om vår ekonomiska framtid.

Greg Mankiw tycks inte hålla med:

In particular, empirical studies that do not impose the restrictions of Keynesian theory suggest that you might get more bang for the buck with tax cuts than spending hikes.

IMF kommer till samma slutsats:

The output responses … indicate that, overall, revenue-based stimulus measures seem to be more effective in boosting real GDP than expenditure-based measures, particularly in the medium term and in advanced economies.

Ny forskning av Andrew Mulford och Harald Uhlig gör Beckers tes än mer tveksam:

We construct the impulse responses to three linear combinations of these fiscal shocks, corresponding to the three scenarios of deficit-spending, deficit-financed tax cuts and a balanced budget spending expansion. We apply the method to US quarterly data from 1955-2000. We find that deficit-financed tax cuts work best among these three scenarios to improve GDP, with a maximal present value multiplier of five dollars of total additional GDP per each dollar of the total cut in government revenue five years after the shock.

Jag ser följaktligen fram emot regeringens stora skattesänkningar vid årsskiftet, inte bara för egen del utan också för den stackars konjunkturens del.

About these ads

Written by Niclas Berggren

16 december 2008 den 15:15

7 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Jag tycker rent intuitivt att Torbjörn Beckers resonemang låter rimligt. Det skulle vara intressant att veta vilken mekanism det är som gör att han har fel, och skattesänkningar är bättre än A-kassehöjningar.

    David Bergkvist

    17 december 2008 at 1:42

  2. En av ekonomistas skribenter struntar i forskningen för att stödja en statskramande line? Say it ain’t so! ;)

    Peter

    17 december 2008 at 6:56

  3. Det är ofta mindre klokt att uttala sig med tvärsäkra formuleringar som forskare; än mindre klokt är det om man baserar sina resonemang på teori (som kan ”låta rimlig”) utan att beakta aktuell och relevant empirisk forskning.

    Jag finner det också anmärkningsvärt att rekommendera en åtgärd som innefattar risk för ökad arbetslöshet i en situation där arbetslösheten går mot nya höjder.

    Allmänt sett finner jag det mycket viktigt att beakta inte bara krisperspektivet i snäv mening utan också de långsiktiga konsekvenserna av åtgärder som man anser dämpar krisen. Även om generösare ersättning till arbetslösa netto skulle reducera arbetslösheten i en mycket specifik situation av kriskaraktär (vilket jag finner osannolikt), torde den politiska logiken göra det nästintill omöjligt att sänka denna ersättning i nästa högkonjunktur. Med arbetslöshetsskapande effekter då (och, som sagt, kanske även nu). Dessa komplexiteter bortser Becker ifrån. I don’t like.

    nonicoclolasos

    17 december 2008 at 8:04

  4. Det kan mycket väl vara så, men vad händer senare, ska man höja skatten igen när det börjar bli högkonjunktur? Det kommer ju i så fall dämpa tillväxten då.

    Karl

    18 december 2008 at 16:06

  5. Sveriges skattesystem är ganska bra för att strama åt vid högkonjunkturer. När inkomsterna ökar så börjar fler betala statlig skatt och den procentuella skattesatsen ökar därmed automatiskt. Det lär dämpa tillväxten antar jag.

    Daniel

    18 december 2008 at 17:14

  6. Vet inte hur många som faktiskt skulle beröras på det viset, känns tveksamt att det skulle vara tillräckligt många för att det ska ha nån större betydelse.

    Min poäng var att en sådan åtgärd ger en baksmälla senare som bör tas med i beräkningen.

    Karl

    18 december 2008 at 23:29

  7. David: Jag har funderat lite mer på de teoretiska resonemang hos Becker som du finner rimliga. Kan man inte tänka sig att följande teoretiska resonemang är minst lika rimliga (och dessutom i linje med empirin)?

    Antag att ekonomins aktörer består av två kategorier: de som bedömer det som ytterst osannolikt att de kommer att få försämrad standard och de som bedömer det som hyfsat sannolikt att de kommer att få försämrad standard. Dvs. fördelningen av osäkerhet är asymmetrisk. Om den förra gruppen är betydligt större än den senare borde en skattesänkning kunna ha en större stimulanseffekt än en a-kassehöjning. I synnerhet om a-kassan även efter höjning är så låg i förhållande till nuvarande lön, att det mesta ändå sparas i den senare gruppen.

    nonicoclolasos

    22 december 2008 at 10:33


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: