Nonicoclolasos

Brott att bryta mot könsnormer

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of  the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

About these ads

Written by Niclas Berggren

30 december 2008 den 11:59

3 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. En lika intressant fråga torde vara om vi med skattepengar skall förmå våra barn att bryta mot könsnomer.

    Mattias

    31 december 2008 at 1:39

  2. Mattias: Min uppfattning är att ett milt ifrågasättande av traditionella könsnormer är bra. Vore jag förälder skulle jag definitivt ägna mig åt det, och jag tycker att det är bra om barnomsorgen gör det. Jag tycker inte att pojkar ska tvingas att ha rosa kläder och att leka med dockor, men de ska erbjudas möjlighet att ha rosa kläder och leka med dockor och få välja själva. De pojkar som gör det ska respekteras lika mycket som andra pojkar. Och vice versa för flickor som vill ha blåa kläder och leka med bilar.

    En sak som alltid förvånar mig är att klagomål på statens försök att styra och ställa i barnfamiljernas liv är så begränsade. Så länge staten betalar är olika försök att påverka barn (och föräldrar) att vänta. Gillar man inte det kan man antingen klaga på försöken att påverka – eller, mer fundamentalt, klaga på systemet med offentlig finansiering och styrning. Nu verkar många vilja ha kakan och äta upp den samtidigt. Staten ska betala men inte lägga sig i. Well, så lär det aldrig bli.

    nonicoclolasos

    31 december 2008 at 8:03

  3. Kyrkan förändras långsamt men manm måste vara tålmodig.

    Ines

    17 oktober 2009 at 17:08


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: