Nonicoclolasos

Är religion och vetenskap förenliga?

coyne_jerry1Professorn i biologi vid University of Chicago Jerry Coyne besvarar frågan så här:

It would appear, then, that one cannot be coherently religious and scientific at the same time. That alleged synthesis requires that with one part of your brain you accept only those things that are tested and supported by agreed-upon evidence, logic, and reason, while with the other part of your brain you accept things that are unsupportable or even falsified. In other words, the price of philosophical harmony is cognitive dissonance. Accepting both science and conventional faith leaves you with a double standard: rational on the origin of blood clotting, irrational on the Resurrection; rational on dinosaurs, irrational on virgin births. 

Men, invänder någon, finns det inte vetenskapsmän som är teister? Jovisst:

True, there are religious scientists and Darwinian churchgoers. But this does not mean that faith and science are compatible, except in the trivial sense that both attitudes can be simultaneously embraced by a single human mind. (It is like saying that marriage and adultery are compatible because some married people are adulterers.)

About these ads

Written by Niclas Berggren

28 januari 2009 at 19:35

29 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Compatible? Avsluta följande syllogismer med samma sköna slutledning:

    a) ”Vissa människor är inte biologer”

    b)

    och:

    a) ”Vissa optimister är inte positivister”

    b)

    Rekommenderad läsning: Lyotard’s ‘The Postmodern Condition’.

    Anders H

    28 januari 2009 at 20:19

  2. Anders H
    Är du naturvetare?
    Naturvetenskapen är inte postmodernistisk. Möjligen slarviga människors överoptimism inför naturvetenskapliga upptäckter.

    Är man en ”äkta” naturvetare med stort behov av ”ordning och reda” blir det självklart på det sätt som Jerry skriver, dvs sk kognitiv dissonans.

    Anders B Westin

    28 januari 2009 at 20:38

  3. Anders B W: En postmodernistisk hållning är varken optimistisk eller pessimistisk gentemot vetenskap, utan betonar språkets betydelse för kunskap och talar alltså hellre om hur vetande ‘skapas’ än ‘upptäcks’ samt dess koppling till makt. Det finns en del att säga om detta, själv är jag bitvis ganska skeptisk. Dock problematiserar postmodernismen vetenskapen som en social aktivitet och blottlägger dess icke falsifierbara fundament. Här närmar sig religion och vetenskap varandra. Uppdelningen mellan tro och vetande inte oproblematisk; ‘övertygelse’ har de gemensamt. Andra bipolära begreppspar som dekonstruerats är natur/kultur; manligt/kvinnligt; finkultur/populärkultur etc. Coynes upplevelse av ”kognitiv dissonans” delas inte av alla vetenskapskapare.

    Anders H

    28 januari 2009 at 21:30

  4. Anders H.
    Naturvetenskapens metodik betonar i hela sin princip att ständigt försöka undvika just detta.Dvs att avskilja vetenskapens princip från den mänskliga utövaren. Mitt ingenjörsyrke handlar ständigt om denna exakthet att först skapa definitionsrymden och sedan från denna minimalistiska ram tala om vad som skall/bör göras.
    Allt detta för att försöka undvika att bli postmodernistiskt .
    Själva syftet (essensen) är att undvika det subjektiva.

    Att hålla sig inom ramarna för det man har kontroll över.

    Att detta är ett astronomiskt projekt är en sak men motoden finns där.
    Att vi som människor är ofullkomliga är en annan sak.

    Men om man nu har denna personlighet som dessutom är förstärkt med en nästan militär skolning i exakthets princip, som ständigt kräver logiska samband och processanalyser. (input-överföringsfunktion-output)

    Ja då är det inte svårt att uppnå kognitiv dissonans när människor ber en att skippa PRINCIPERNA.

    Det är nog därför jag gillar jazzmusik. Ett andningshål där man slipper struktur och ordning.
    Men religion funkar inte för mig. Det går bara inte. Jag går sönder.

    Anders B Westin

    28 januari 2009 at 22:05

  5. Jag tror vi talar förbi varandra.

    Jazz är inte formlös, inte ens Ornette Coleman.

    Anders H

    28 januari 2009 at 22:15

  6. Jag rekommenderar er att pröva nutidskonst, som inte bara saknar principer utan aktivt strävar bort från dem! Religion däremot har principer, som man antar som riktiga eller ej. Och låtsas man att det religiösa är verkligt blir det väl det i viss mån? Det går nog att vara både verklighetsförankrad och drömmare på en gång. Det borde ge den bredaste verklighetsuppfattningen och därmed ge nya kreativa infallsvinklar åt båda hållen.

    Camilla

    28 januari 2009 at 22:27

  7. Jag skrev aldrig formlös. Allt är en gradskillnad men visst är väl jazz ändå mer fri i ramarna relativt mycken annan musik.

    Men förstår du inte vad jag menar?

    Jag är inne i det personliga spåret. Jag som individ kan inte hantera vetenskap och religion i min hjärna.

    Du pratar kanske om den grundläggande principen. Den tror inte jag finns. Bevisligen finns det naturvetenskapare som hanterar ”konflikten” på ett mänskligt plan. Men dom måste då ha några andra dominanta centra i neocortex som får dominera.
    Kanske är mitt jazzcentra utbytt mot ett religionscentra.
    Det är naturligtvis därför jag inte kan begripa mig på dessa personer. Jag saknar helt enkelt den egenskapen/förmågan.

    I hög grad tror jag att det i grunden är personliga egenskaper som vi försöker klä i teorier och ideologier. Därav denna gruppbildning där folk med likartade hjärnor bildar ”kompisgäng” som kämpar mot andra ”kompisgäng”.

    Men mitt i allt så finns faktiskt den stora sanningen, den som vi ständigt jagar genom våra små titthål.

    Anders B Westin

    28 januari 2009 at 22:32

  8. Nej, samtidskonsten har upphört att vara gränsöverskridande och är snarare bekräftande, upprepande och banal.

    Anders H

    28 januari 2009 at 22:36

  9. Anders B W: Visst är jazz friare än icke improviserad musik. Struktur, ordning och form är ändå centralt inom jazz, även om den kan tyckas otyglad. De spekulativa aspekten har vetenskapen gemensamt med jazzen. Likaså utvecklingen av teori, även om praktiken naturligtvis skiljer dem åt. Religion är mer än en uppsättning dogmer, inte heller är fenomenet enkelt att definiera. Påståendet att det inte finns en grundläggande princip tillhör den slags metafysik som ateismen försöker avvisa. Hur kan vi veta att den ”stora sanningen” finns mitt i allt och samtidigt förneka en grundläggande princip?

    Anders H

    29 januari 2009 at 0:29

  10. Anders H
    Hur vi skall veta om den stora sanningen är självklart något helt annat än att den stora sanningen faktiskt finns.

    För mig är naturvetenskapen en metod att med små minimala steg försöka närma föreställningen om sanningen mot den stora sanningen.

    Självklart når vi aldrig ända fram. Men är det inte vägen mot målet som är mödan värd?

    Ähh: För mig personligen handlar det först och främst att jag har svårt för manipulatörer. Sådana där som uppenbart har fel men som ändå lyckas attrahera flocken. Det är det som jag mår dåligt utav och som får mig att skriva detta.

    Anders B Westin

    29 januari 2009 at 11:58

  11. Är kärlek och vetenskap förenliga? Hur vet jag (ur vetenskaplig synpunkt) att jag älskar min fru? Eller hur vet jag att hon älskar mig? Kan hon bevisa det med logiska argument? Om vi skall orka fortsätta tillsammans tror jag vi får acceptera att vi tror på min egen o hennes kärlek utan att ständigt ifrågasätta den. Det blir ett viljebeslut från min sida.
    Själv är jag kristen och vetenskapsman och har inga problem att få ihop det. Jag går inte sönder. Snarare hålls jag ihop av tron. Och det är ett viljebeslut. Jag vill tro på en kärleksfull Gud, och finner att det går alldeles utmärkt.

    Roland

    29 januari 2009 at 18:03

  12. Hon älskar dig inte.

    Baphomet

    29 januari 2009 at 18:41

  13. Roland: Du verkar väldigt viljeorienterad. Du vill älska din fru, därför älskar du henne. Du vill att det ska finnas en gud, därför tror du att det finns en. Du ser inga problem med att från viljan att p dra slutsatsen att p? Är allt du vill sant?

    nonicoclolasos

    29 januari 2009 at 19:07

  14. Baphomet
    Det är egentligen irrelevant. Viktigast att jag älskar henne.

    Nonicoclolaos
    Måste du först bevisa att ngt är sant för att du skall tro på det? Jag tror att du varenda dag gör saker utan att vara säker på nyttan av det eller det rätta i det men bara därför att du vill tro på det.

    Roland

    29 januari 2009 at 19:42

  15. Roland: Självklart gör jag inget utan att vara säker på nyttan av det eller det rätta i det.

    nonicoclolasos

    29 januari 2009 at 19:52

  16. Det jag vill säga är att vetenskap o tro är två helt skilda saker och som kan eller skall ställas mot varandra. Är inte filosof o kan inte reda ut det från den aspekten.

    Om jag skall värdera resultatet av en undersökning är självklart p viktigt. Men för att bedöma om resultatet har betydelse för mitt handlande i en specifik situation måste jag göra helt andra bedömningar som i slutändan är subjektiva, dvs beroende av vad jag vill tro på.

    Jag står just i valet att köpa en ny digitalkamera och värderar pris, prestanda, utseende mm mot varandra. Här finns ett otal komplexa variabler som jag måste ta ställning till. Till slut kommer jag att tvingas till ett irrationellt val därför att jag _tror_ att en kamera kommer att tillfredsställa mina behov bäst. men jag kan aldrig vara säker att det inte fanns en annan bättre kamera.

    Roland

    29 januari 2009 at 19:58

  17. Niclas
    Det tror jag inte på. Hur kan du vara säker?

    Roland

    29 januari 2009 at 19:59

  18. Niclas: Skilj mellan handling och övertygelse. En sak är att handla målstyrt och rationellt, att tro a eller b är något annat. Mycket av den diskussion som idag förs om religion och vetenskap är en pseudodebatt. Folk länkar och refererar utan att själv ha empirisk täckning för sina påståenden. Pöbelateismen är varken mer eller mindre rationell än någon annan tro av testimoniell karaktär – alltså auktoritetstro.

    Anders H

    29 januari 2009 at 23:53

  19. Förresten vad betyder ”kognitiv dissonans”? Vad man uppfattar som rationellt, åtminstone i den mening som används i denna diskussion, beror på ens metafysiska och religiösa ståndpunkt. T.ex. Om ateister skulle vilja att våra kognitiva förmågor fungerade så att de inte framkallar någon gudstro hos religiösa, så gäller det motsvarande helt naturligt också för teisten. Hur ateister uppfattar en dysfunktion och dess motsats måste kunna bevisas, kan de inte detta bör de vara lite mer ödmjuka.

    Anders H

    30 januari 2009 at 0:05

  20. Jag fattar inte liknelsen. Marriage and adultery are compatible.

    Nåväl.

    Vad gäller detta med sant och falskt i gudsfrågan så är det inte fullt så enkelt som många vill göra gällande. Tänk på följande. Vi är alla överens om att staten finns. Ingen kan se staten, men vi kan se att människor agerar som om den fanns – vi poliser tvingar oss att följa lagar och byråkrater ser till att vi betalar skatt, etcetera. Men staten i sig ser vi inte. Staten är en idé, en slags kollektiv viljeriktning.

    Ett argument för Gud som jag finner sympatiskt liknar detta exempel. Vi får då tänka oss följande. En grupp människor, ett folk, enas om att det finns en Gud och att denna gudom har bestämt ett antal etiska regler som bör följas av de rättrogna: vi ska inte äta räkor, mörda varandra, ha sex med våra syskon, etcetera. Vi kan inte se Gud, men vi ser att människor agerar som om Gud fanns. Precis som staten blir då Gud en kollektiv viljeriktning, en abstraktion som saknar fysisk existens annat än i de texter som stipuleras dess avsikter.

    Christopher Aqurette

    30 januari 2009 at 1:41

  21. Christopher
    Så där har jag också tänkt. Dvs en kollektiv abstraktion. En mental punkt.

    Problemet är väl när någon eller några börjar ifrågasätta och tala om för kollektivet att det bara är en abstraktion/konstruktion.

    Vad skall man då säga? Ja det vet jag väl, men det är ungefär som våra lagar. Vi har bestämt det gemensamt att vi skall ha den där abstraktionen. Acceptera eller ifrågasätt. Det är upp till dig.

    Men om du ifrågasätter så får du inte vara med i våran klubb!

    Du som är nyliberal borde rimligen inte acceptera denna maktabstraktion. Den är ju tom långt mer abstrakt och överordnad än abstraktionen ”Staten”.

    Anders B Westin

    30 januari 2009 at 10:06

  22. Anders:
    Jag vet inte om Gud är så värst mycket mer abstrakt än staten. Båda är idéer som egentligen bara finns för att vi väljer att tro på dem. Om alla slutade tro på staten som idé skulle den inte finnas. I någon mening kan man säga att Sovjetunionen, Romarriket, Osmanska riket, Kejsardömet Österrike-Ungern har mött ungefär samma öde som alla döda gudar ingen längre bryr sig om.

    Problemet för de flesta religiösa personer är naturligtvis att de vill göra gällande att Gud är något helt annat än det jag talar om här. Roland Poirier Martinssons försökte ju på Newsmill nyligen att lägga fram vetenskapliga bevis för Guds existens. Då handlade det om Gud som en fysisk kraft fri från den religiösa texten och människorna som skrev den.

    Christopher Aqurette

    30 januari 2009 at 11:09

  23. Christopher

    För mig personligen är staten ingen abstraktion utan en logisk konsekvens av det faktum att människan är en aning ego och kortsiktig. (individorienterad selektion)kombinerat med insikten att det andra tillståndet obevekligen leder till död och slakt. Man mot man – tills den sista överlevande eller fram till den punkt där de överlevande bestämmer sig om att försöka skapa ordning och reda och att använda munnen som dominerande verktyg.

    Gud tvingas man använda som ”ordningsvakt” om man inte lyckas använda storhjärnan.
    Förhoppningsvis har vi passerat detta sk utvecklingsstadium.

    Det är därför jag tuggar evolutionsläran för att få ”folk att förstå” att vi sitter i samma båt. Båten mot det okända där vi alla måste vara kloka styrmän.

    Reinfelt är kapten!

    Anders B Westin

    30 januari 2009 at 13:37

  24. Anders.

    Det är ute att sätta gud mot darwin,långt i från alla religiösa är kreationister.

    Pierre

    30 januari 2009 at 17:02

  25. Anders:
    En invändning mot evolutionsläran som moralisk kompass är att den ju inte inkluderar alla. Vi sitter inte i samma båt. Somliga är bättre, vackrare och mer dugliga på grunder som inte går att påverka för den enskilde. Religionen erbjuder för många en möjlighet att vara en bra människa även utan dessa biologiska fördelar.

    Filosofen och ateisten Daniel Dennett har försökt lösa detta problem genom att lansera tesen att religiös tro i sig är en fördel i den biologiska urvalsprocessen. En man som tror på Gud är mer attraktiv än en ateist. Moralen är således inte så subjektiv som ofta görs gällande. Religiös etik svarar mot den naturliga etiken.

    Christopher Aqurette

    30 januari 2009 at 17:41

  26. Christopher
    Jag försöker beskriva en för mig inre ”förlåtande” humanistisk tankestruktur som jag personligen konstruerat med stöd ur evolutionsläran. För mig fungerar den mycket bra. Min språkliga förmåga räcker dock inte till för att överföra den till andra.

    Förlåtelsen finns att hitta när man ser verkligheten som en deterministisk process. Men det krävs väl en inbiten naturvetare för att hämta förlåtelsen i en biologisk överföringsfunktion. Språket räcker inte till för att beskriva tankstrukturerna. Jag får ofta panik av att inte kunna förklara det jag ser inne i mitt huvud. Hur många gillar ordet ”överföringsfunktion” fast jag finner detta ord som centralt för hur verkligheten fungerar.

    En person som inspirerat mig och som är betydligt bättre än mig är dansken Tor Nörretranders och boken Den generösa människan. Läs den om du vill läsa något ganska bra.

    Ja, jag förnekar inte den ”religiösa förmågan”. Evolutionen har konstruerat den som en egenskap som har sk ”fitness”.
    Problemet är att det finns mörka sidor i denna egenskap. Släktskapsselektion som vi inte gillar som fredliga människor. Vi kallar den dystra sidan av släktskapsselektion för ”sekter”, ”fanatism”, maktsamling och ”exkludering”.
    Det närmaste exemplet har vi i Israel-Palestinafrågan.

    Den mjuka sidan av religionen hittar vi lite här och där i samhället. Den humanistiska och altruistiska grenen av den religiösa egenskapen.

    Svartvita poler med gråskalor mellan. Inte konstigt att diskussionen blir komplex.

    Detta resonerat helt frikopplat från existensen av en reell Gud.

    Anders B Westin

    30 januari 2009 at 21:39

  27. Pierre
    Den religiösa frågan stannar inte vid kreationismen.
    Glappet är ändå runt 13.6 miljarder år.
    Hur man än gör landar man i den stora frågan.

    Vad är oändligheten.

    Anders B Westin

    30 januari 2009 at 21:54

  28. […] refererar även till en artikel av professorn i biologi Jerry Coyne, som skriver detta: It would appear, then, that one […]

  29. Christopher

    Jag tycker Er diskussion är intressant, men saknar egentligen Din insikt om vad verkligheten egentligen handlar om. Den handlar nämligen om, att att en del är bättre än andra. Att Du personligen vill att det inte skall vara så, förändrar inte verkligheten ett dugg. Det är empatiskt av Dig att äga tanken och kan bidra till ett bättre liv för Dina närmaste, men i livet är det inte den principen som styr…
    Har inte gjort det heller, sedan den första organismen.

    Kristian Grönqvist

    18 juli 2011 at 13:12


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: