Betydelsen av ögonkontakt
Många djur tolkar ögonkontakt som något negativt — som ett tecken på nära förestående aggression. (Därför undvikar jag att titta hundar i ögonen.) Så är det inte hos människan. Tvärtom är ögonkontakt viktig för social interaktion med andra människor. En färsk översiktsartikel, ”The Eye Contact Effect”, publicerad i Trends in Cognitive Sciences, belägger detta. Intressant nog kan en effekt konstateras mycket tidigt:
Several studies have revealed that sensitivity to eye contact is present even in newborns. Neuroimaging studies have also demonstrated that eye contact modulates cortical activation in infants as young as 4 months of age. This suggests that human infants are equipped with a bias to detect and orient towards faces that make eye contact with them.
Autistiska barn uppvisar mycket annorlunda mönster för ögonkontakt än andra, rapporteras också. Själv är jag inte sällan lite blyg när jag träffar nya människor och tittar dem inte alltid i ögonen. Det är nog inte bra för min kontakt med dem. Å andra sidan verkar man tänka bättre när man inte tittar andra i ögonen. Alltid något.
Det är inte bara autistiska barn som ogillar ögonkontakt. Även många autistiska vuxna har problem med att se folk i ögonen. Jag har själv Asperger syndrom tänker inte så mycket på det längre, men jag misstänker att jag är sämre på att se folk i ögonen än normalt. Jag föredrar att titta på annat (ögonen är ju ändå rätt ointressanta), men om jag kommer på mig själv med att titta någon annanstans brukar jag försöka tvinga mig att se den som talar i ögonen.
Det här med att titta bort när andra pratar med mig har under hela uppväxten varit ett stort problem. På dagis kallades jag ouppfostrad och på lågstadiet ryckte läraren så hårt i mig att jag fick blåmärken när hon tvingade mig att se henne i ögonen (och hon var ändå specialpedagog!).
Nu när jag är vuxen (hela 20 år =) ) så är det roligt att se andra som är äldre än mig som har det mycket värre och tittar ner i marken istället för i ögonen.
Emil Vikström
16 mars 2009 vid 18:39
Det kanske beror på mottagarens ögonkontakt. Jag har fortfarande manliga vänner som blir lika kloka som kokta humrar vid ögonkontakt med en verklig huggare..
Kristian Grönqvist
16 mars 2009 vid 18:59
Jag vet inte riktigt vad agendan är ute efter den här gången. Men själv så har jag noterat att många människor som tycker sig vara självdesignade kan uppfatta det som om man dissar dom när man ser dom i ögonen.
swingthatcat
16 mars 2009 vid 19:19
För att kunna upptäcka att andra tittar en i ögonen så krävs ju att man själv tittar de andra i ögonen, så det är väldigt märkligt att se det som att man blir ”dissad” när folk tittar en i ögonen.
David Bergkvist
16 mars 2009 vid 22:20
Jag har foljt din blogg en tid och undrat lite om du har Aspergers. Du har vissa symptom. Detta ar ett syndrom med manga positiva effekter, men en del negativa sasom en motvilja att se folk i ogonen. Det finns kurser for Aspies dar de far lara sig att se folk i oganen och andra sociala beteenden som inte faller sig naturligt for dem. Eftersom aspies ofta ar valdigt intelligenta lar de sig ofta att agera ”socialt ratt” om de bara far veta vad som forvantas.
Min definition av Aspergers syndrom är en lätt autism kombinerad med onormalt hog intelligens.
(svenska tecken fungerar halvdaligt i kommentarsfaltet just nu)
pontus
16 mars 2009 vid 23:05
Emil, du verkar ha fatt lara dig rätt beteende for att bli accepterad som ”normal”. Da ar Aspergers inte ett sa stort problem utan kanske mest en tillgang.
pontus
16 mars 2009 vid 23:09
Du har helt rätt, pontus, jag har tränat sedan jag var mycket liten och fått bra stöd från familj, vänner och (efter lågstadiet) skolan. Det brukar vara ett kul trick att dra till med när det är någon jag känt länge men inte berättat det för, eftersom alla alltid blir förvånade ;-)
Men bara en tillgång är det på inte ändå. Jag kan till exempel inte utesluta ljud och intryck runt omkring mig, vilket gör att jag blir väldigt trött och ofokuserad av offentliga miljöer (även av min arbetsplats där vi sitter flera i samma rum). Dessutom kommer jag nog aldrig lära mig att saker jag vet om kanske är okända för andra – jag utgår alltid från att alla andra har samma information på hand som jag har.
Det är alltså en stor tillgång att kunna tänka logiskt i alla situationer, men fortfarande ett socialt handikapp som tar energi och skapar missförstånd.
Emil Vikström
16 mars 2009 vid 23:45
För övrigt har jag också ibland funderat på om inte Niclas har en släng högfungerande autism.
Emil Vikström
16 mars 2009 vid 23:46
Människor som ler och tittar intensivt i ögonen känns som (väl mycket) kontaktsökande, även om han/hon kanske inte alltid är det. Ögonkontakt som varar längre än en minut, känns som rena ”latino lover”-raggningen. Lite mer subtilt tittande och leende är att föredra.
Gother
17 mars 2009 vid 16:29