Varför Alliansen vinner i kärnkraftsfrågan
Vi har på kort tid sett två förskjutningar i svensk politik i kärnkraftsfrågan. Alliansen har rört sig i en mer kärnkraftsvänlig riktning i och med förespråkandet av en möjlighet att bygga nya kärnkraftverk för att ersätta de gamla. De rödgröna har också rört sig i en mer kärnkraftsvänlig riktning i och med förespråkandet av en avvecklingstakt som tar hänsyn till effekter på sysselsättningen. Man kan säga att Socialdemokraterna har fått med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet på att ”avveckla kärnkraften, men med förnuft”, Linje 2:s gamla slogan från folkomröstningen.
Nå, hur kommer detta att påverka stödet för respektive partigrupp? Det beror förstås på många faktorer, inte minst hur väljarnas preferenser är fördelade, men jag vågar mig här på att prediktera att Alliansen är den stora vinnaren på frågan även efter de två förskjutningar som har ägt rum. Låt oss ta en titt på följande analytiska figur:
Linjens skala är grad av kärnkraftsvänlighet. Ju längre till höger, desto kärnkraftsvänligare. Vi ser i figuren de två förskjutningarna: De rödgröna har enats om att gå från ”avveckla” till ”avveckla med förnuft”, medan Alliansen har enats om att gå från ”avveckla med förnuft” till ”ersätt existerande”. Det som gör att jag ser Alliansen som vinnare i termer av väljarstöd är min bedömning av hur väljarnas preferenser är fördelade, vilket visas av den heldragna fördelningskurvan. Om den är korrekt ritad är medianväljaren mer kärnkraftsvänlig än Alliansen även efter deras förskjutning, vilket gör att den stora massan väljare, såväl till vänster som till höger om Alliansens nya position, finner Alliansens hållning bättre än de rödgrönas, även efter de rödgrönas förskjutning.
Man kan här fråga sig varför såväl de rödgröna som Alliansen båda befinner sig till vänster om medianväljaren. Det kan jag inte helt säkert förklara, men jag misstänker att det föreligger en diskrepans mellan mer röstmaximerande partiledningar och mer ideologiska partimedlemmar, som har egna uppfattningar i frågan och som inte vill kompromissa (alltför mycket).
Detta illusterar hur enkel politisk-ekonomisk teori kan användas för att bättre förstå praktisk politik. Läs gärna mer om medianväljarteoremet!
Uppdatering: Läs även klargörandena i denna utvecklande kommentar.
Se det tidigare inlägget ”Kärnkraftens förbisedda styrka”.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Sydsvenskan, AB
Kan bara hålla med. Detta är en valvinnarfråga för regeringen. Tror faktiskt att väljarna gillar regeringen mer än oppositionen även efter utspelet idag.
Gustav
22 mars 2009 vid 17:29
Om din kurva stämmer någotsånär så kan man fråga sig vad det säger om fenomenet ”demokrati”…
Danni
22 mars 2009 vid 21:06
Danni: En reflexion man kan göra är att den analys jag gör tyder på att blockens uppfattningar i kärnkraftsfrågan på senare tid har rört sig närmare medianväljarens, vilket skulle kunna tolkas som att politiken kan förväntas bli mer demokratisk (om man med demokratisk menar i linje med medianväljarens preferenser).
nonicoclolasos
22 mars 2009 vid 21:14
Men den är ju uppenbarligen fortfarande väldigt, väldigt skev om din analys är någorlunda korrekt.
Beror det på fel eller tröghet i systemet?
Danni
22 mars 2009 vid 21:43
Danni: En intressant fråga, som jag kort berör i inlägget. Det finns uppenbarligen faktorer i det politiska systemet som förhindrar ett totalt genomslag för medianväljarens preferenser, såsom intern partidemokrati (där ideologi kan stå i konflikt med röstmaximering) och intressegruppsinflytande.
nonicoclolasos
22 mars 2009 vid 22:04
Man får ju dock ett helt annat resultat om istället utgår från en energibudget och frågar folk vad den bör satsas på. Då 67% säger förnyelsebar energi medan 15% nya kärnkraftsverk.
kodits
22 mars 2009 vid 22:22
Kodits: Analysschemat ovan kan förstås tillämpas även om fördelningen av väljarpreferenser mer ser ut som du tror att de ser ut. Om toppen på kurvan/medianväljaren återfinns till vänster om mittpunkten mellan ”Ersätt existerande” och ”Avveckla med förnuft” kommer de rödgröna, snarare än Alliansen, att vinna i den nuvarande situationen med blockens två nya positioner.
nonicoclolasos
22 mars 2009 vid 22:34
Fast du utgår då från att väljarna tar ståndpunkt till frågan: Vad bör vi göra med kärnkraften?
En rimligare fråga som väljarna ställer sig bör ju rimligen vara: Hur löser vi energikrisen?
Då kommer folk även ta hänsyn till andra lösningar på energifrågan vilket de inte gör i den statistik som du använt.
Detta är ett av problemen med att använda medianväljareteoremt på frågor där frågeställningen inte är definierade.
kodits
22 mars 2009 vid 22:53
Kodits: Jag är inte alls säker på att det är ”rimligare” att utgå från en fråga om hur energikrisen (om nu en sådan existerar) ska lösas. Varför skulle det vara det? I vilket fall finns (probabilistiska) utvidgningar av medianväljaranalysen till multidimensionella frågeställningar också, även om de svårligen låter sig lösas eller illustreras visuellt.
nonicoclolasos
22 mars 2009 vid 22:58
[...] SvD, Niclas Berggren, [...]
Elda för fiskarna « Ekonomistas
23 mars 2009 vid 0:50
Det är dags för en ny folkomröstning. Det går inte att hänvisa till ett beslut för 30 år sedan idag.
Helena
23 mars 2009 vid 6:47
Det finns dock en risk att oppositionen avväpnar kärnkraftsfrågan om MP och V går med på att behålla kärnkraften under mandatperioden, ungefär som Centerpartiet gjorde detta innan Alliansen vann 2006.
Magnus
23 mars 2009 vid 8:20
Magnus: Om fördelningen av väljarpreferenser ser ut ungefär som jag har ritat dem i figuren bedömer jag att det är osannolikt att de rödgröna gynnas mer av kärnkraftsfrågan än Alliansen. För att de rödgröna ska gynnas mer krävs att de förflyttar sig till höger om ”Ersätt existerande” i figuren, vilket nog inte lär hända.
nonicoclolasos
23 mars 2009 vid 8:27
Alltså… i figuren ser det ut som att alliansen inledningsvis kan kapa åt sig cirka 95 procent av väljarna medan man efter förskjutningarna får nöja sig med kanske 75 procent. Så hur kan du komma fram till att de är vinnaren? Eller finns det ett antagande om att högersvansen känner sig så alienerad att den inte ens röstar?
Kenneth
23 mars 2009 vid 8:37
Kenneth: Ett bra påpekande! Det stämmer att Alliansen, genom att röra sig närmare medianväljaren, faktiskt kunde räkna med stöd från färre väljare i kärnkraftsfrågan än tidigare. Detta förutsätter dock att de rödgröna skulle förbli passiva och splittrade och, åtminstone vad gäller V och MP, ligga kvar på ”Avveckla”. Alliansens rörelse högerut i figuren skulle kunna förstås som en proaktiv handling baserad på en förväntan om att de rödgröna skulle förflytta sig till ”Avveckla med förnuft”. Om Alliansen då hade legat kvar där hade de inte längre haft någon fördel i denna fråga. Givet de rödgrönas (förväntade) förflyttning innebär Alliansens förflyttning ett ökat röststöd.
nonicoclolasos
23 mars 2009 vid 8:47
Jag såg en mätning i DN i dag som visade stort stöd för mer kärnkraft i Sverige.
James
23 mars 2009 vid 11:02
Politiker och partier är känsliga vindflöjlar…
Kristian Grönqvist
23 mars 2009 vid 12:32
Jo miljö partiet har gjort det igen,vänt kappan efter vinden och makten grattis mvh thommy
kastasten
23 mars 2009 vid 15:07
Thommy: Birger Schlaug verkar frustrerad över det du beskriver.
nonicoclolasos
23 mars 2009 vid 15:10
1. Definera ”vinna i en fråga”. Gör en liknande figur för FRA eller IPRED. Har väljarnas åsikter i den sakfrågan påverkat resultatet eller inte?
2. Din figur har ingen betydelse så länge du inte redovisar källor (Vart du har fått väljarpreferenser ifrån). Bara för man ritar en linje som representerar vad man tror folk tycker impicerar det inte att verkligheten är så.
3. Definera ”avveckla med förnuft”. Vad innebär det? Finns det inte isåfall en ”utbygg med förnuft”?
Sist men inte minst, bör inte vinnaren av en sakfråga vara den med ”bäst argument”, inte ”störtst opinion”?
Jmf: ”Flest tycker som jag, alltså har jag rätt.”
Att diskutera ifrån den utgångspunkten är flera storleksorningar intressantare än det du tar upp här.
coops89
23 mars 2009 vid 16:50
coops89,
Termen ”avveckla med förnuft” är intressant. Du är nog för ung för att minnas kärnkraftsfolkomröstningen. Linje 2 alternativet som vann innebar att man sade sig vilja avveckla kärnkraften, men att man skulle göra det vid en senare tidpunkt.
Om det var ett förnuftigt ställningstagande tål att diskuteras.
Pontus
23 mars 2009 vid 17:31
Jag köper inte att alliansens manöver skulle bygga på strategiska överväganden. Rörelsen inom borgerligheten har varit på gång i flera år nu, verkar osannolikt att de besluten byggde på en förväntning om en plötslig omsvängning från de rödgröna. En rimligare förklaring torde vara generationsväxlingen i politiken: att det inte längre finns kvar några borgerliga politiker som målat in sig i ett hörn i denna fråga.
Således torde det vara ideologi och inte strategisk interaktion det handlar om — även om rödgröna rörans motdrag förmodligen är en best response. Men i så fall är det ju de som är de stora vinnarna, åtminstone i termer av röstmaximering.
Kenneth
23 mars 2009 vid 22:15
Kenneth: Dina kommentarer är smarta. Du har rätt i att om Alliansen hade genomfört sin förskjutning utan att de rödgröna hade enats om ”Avveckla med förnuft”, hade de förlorat röstmässigt på det (även om de fortfarande skulle ha fått en stor majoritet av kärnkraftsrösterna). Du har också rätt i att givet de två förändringarna har de rödgröna vunnit mer än Alliansen – här uttrycker jag mig slarvigt och ofullständigt i inlägget. Ett sätt att klargöra det hela är att göra en distinktion mellan röstförändringarna av positionsförändringarna och det totala röstetalet efter förändringarna. Även om Alliansen låg ännu bättre till före förändringarna ligger de fortfarande bäst till och får de flesta kärnkraftsrösterna efter förändringarna. Med detta perspektiv skulle man alltså kunna fastslå att de rödgröna, efter förändringarna, alltid kommer att ha ett lägre stöd i kärnkraftsfrågan så länge de ligger till vänster om Alliansen på skalan, när både Alliansen och de rödgröna ligger till vänster om medianväljaren. Men resonemanget att Alliansen har vunnit röster på förändringarna kan faktiskt antas stämma om man lägger till en förväntan om de rödgrönas förflyttning. Om Alliansen inte hade flyttat hade de förlorat sitt (absoluta) övertag så fort de rödgröna genomförde sin förskjutning. Du tror förvisso inte att Alliansen agerade strategiskt här utan att de gjorde sin förskjutning av ideologiska skäl, till priset av ett lägre antal kärnkraftsröster. Det är en rivaliserande hypotes som jag förstås inte kan vederlägga, men jag har svårt att tro på dess rimlighet i ett mycket spänt och jämnt opinionsläge. En annan sak som jag tycker talar för denna tolkning är att Socialdemokraterna redan tidigare låg på ”Avveckla med förnuft”, alltså mycket nära Alliansen, vilket givet det partiets dominerande storlek hos de rödgröna kunde förväntas bli de rödgrönas position när valet närmade sig. För att öka sitt kärnkraftsröststöd, givet S:s position, krävdes alltså en flytt för Alliansen högerut, bort från den förväntade rödgröna positionen. (Ligger båda blocken på samma position har ingen längre röstmässig fördel, en situation Alliansen säkert fann mindre tilltalande.) Ett annat sätt som en slutsats om att Alliansen faktiskt har vunnit på förändringarna skulle kunna fås att gälla på vore om man antar att väljarnas preferenser skiljer sig i intensitet. Detta framgår förvisso inte av figuren. Min tanke är här att väljare som ligger långt bort från ett blocks uppfattning inte är beredda att stödja det block som ligger dem närmast, trots att det är bättre (eller mindre dåligt) än alternativet. För att få väljare att stödja det egna blocket måste man alltså ligga relativt nära dem på skalan. En flytt till höger skulle för Alliansens del innebära att man närmar sig den stora massan väljare, och genom större närhet i uppfattning kan det kanske få ett antal personer att se kärnkraften som en röstavgörande fråga. Så förflyttningen kan med detta antagande om röstintensitet som en funktion av avstånd mellan egen preferens och blockens uppfattningar ses som en röstmaximerande handling av Alliansen, även utan en förväntan om en enad rödgrön opposition på positionen ”avveckla med förnuft”.
Detta är kul. Slutsatserna av en medianväljaranalys är inte självklara, men själva den analytiska modellen tycker jag är ett utmärkt sätt att hänga upp diskussionen på.
nonicoclolasos
23 mars 2009 vid 23:35
Väcker det inte snarare frågan varför du drog din godtyckliga kurva som du gjorde? Hade det inte varit ännu bättre för alliansen om du gjort vågen rakt över dem?
De politiska strategerna kanske drar sin våg på ett annat ställe, och det kan kanske förklara varför de väljer den ståndpunkt de gör.
Det intressanta med kärnkraftsfrågan är väl snarare att partierna och politikerna inte har någon ideologi, de saknar åsikter helt. Vad de gör är bara att försöka vinna val och att få makt och pengar.
profanum_vulgus
24 mars 2009 vid 9:01
Profanum: Givetvis kan man diskutera hur väljarpreferenserna är fördelade – jag har gjort en tolkning utifrån de opinionsundersökningar som har presenterats på senare tid, och gör man en liknande tolkning torde min analys stämma. Notera att min slutsats håller även för andra former på kurvan, så länge den har en topp och så länge de rödgröna och Alliansen ligger till vänster om medianväljaren och så länge Alliansen ligger till höger om de rödgröna. Har du något annat förslag, som att medianväljaren ligger mellan Alliansen och de rödgröna elelr att kurvan har flera toppar?
Du tycks i vilket fall hålla med om utgångspunkten för analysen: att röstmaximeringshänsyn kan tänkas spela en framträdande, om än inte perfekt förklarande, roll för politikutformningen på området. Och oavsett hur man tror att kurvan ser ut kan det analytiska ramverket användas.
nonicoclolasos
24 mars 2009 vid 9:11