De höga tonerna flödar
I akt 3 av Bellinis opera I puritani finns en underbar duett vars slut här framförs av Nicolai Gedda och Joan Sutherland (från 1963):
Mer av duetten, framförd av John Alexander och Joan Sutherland 1965, kan avlyssnas här. (Den del som Gedda och Sutherland sjunger ovan börjar vid 5.00, om någon vill jämföra.)
Apropå operans namn, se även det tidigare inlägget ”Den hemska lyckan”.
Hoppsan, jag har ingen stämgaffel där jag sitter, men visst är det sega hö (höga C) som de bränner av där några gånger? Det låter ju riktigt bra om Gedda här – mina minnen av honom är annars mest från olika TV-framträdanden på 70/80-talet, när han för länge sedan passerat sin höjdpunkt.
Har du läst Geddas memoarer ”Gåvan är inte gratis”? Om inte, är den värd en djupdykning i antikvariatshandeln. Boken ger en obetalbar, ofrivilligt komisk, bild av den store svenske tenoren. Bland annat skriver han om den unge Plácido Domingo (boken är från 70-talet) att denne aldrig kommer att bli något p.g.a. att han har för mycket sex med olika fruntimmer i stället för att koncentrera sig på konsten (som Gedda naturligtvis gör). Men läsaren får ändå veta mycket mer än han/hon egentligen vill om Geddas eget kärleksliv – ofrivilligt komiskt, som sagt.
Spillulle
15 april 2009 vid 15:47
Spillulle: Inte heller jag bär på tillfället på stämgaffel, men enligt information på YouTube rör det sig om höga D.
Intressant nog har jag också en grå bild av Gedda. Jag blev mycket positivt överraskad av hans sånginsats här. Tack för boktips – jag kände inte till detta alster!
nonicoclolasos
15 april 2009 vid 19:38