Välstånd och välbefinnande
En vanlig kritik mot nationalekonomer är att de i alltför hög grad betonar materiallt välstånd som viktigt. Mänskligt välbefinnande är så mycket mer, menar kritikerna. Så kan det förstås vara. Men ta en titt på följande diagram av Justin Wolfers, som visar sambandet mellan länders rangordning i termer av BNP per capita och deras rangordning enligt FN:s Human Development Index (HDI):
Korrelationen är 0,95. Man kan alltså, med visst fog, gissa att materiellt välstånd möjliggör välbefinnande i vidare mening. Nu ska man förvisso inte okritiskt anamma HDI — se t.ex. Bryan Caplans kritik av måttet.
Angående Bryan Caplans kritik vill jag motargumentera honom.
För att klargöra: HDI är ett mått som används för att jämföra välstånd mellan olika nationer. Det är en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.
I punkt 1. hävdar Bryan att utbildningsnivån är ett dåligt mått på nivå och bör ersättas med t ex innehav av materiella ting som ligger ”professed value” närmre. Som exempel tar han upp TV-apparater och bilar.
Visserligen ökar enligt Sika antalet bilar i Sverige men vore det inte ur ett utvecklingsperspektiv som D:et i HDI ska stå för Positivt i vår situation med minskande av antal bilar och ökad kollektivtrafik?
Fast när jag läser kommentarerna till inlägget börjar jag komma på andra tankar… Får återkomma!
Anton
26 maj 2009 vid 12:06
Caplan skriver i sitt inlägg och jag kan inte annat än hålla med att HDI mäter hur svenskt ett land är, i meningen socialdemokratiskt:
Alex
26 maj 2009 vid 19:12
Vilket löjligt tydligt diagram, måste vara nåt lurt! Som i en reklam för bantningsmedel.
Camilla
27 maj 2009 vid 9:58
Camilla: En rolig kommentar. När jag presenterar plottar med lite vaga samband får jag klagomål av typen ”Detta kan vi inte lita på”; när jag presenterar plottar med starka samband får jag (nu) samma typ av klagomål. Det är inte lätt att övertyga…
nonicoclolasos
27 maj 2009 vid 10:03
Hmm… ”The HDI – human development index – is a summary composite index that measures a country’s average achievements in three basic aspects of human development: health, knowledge, and a decent standard of living. Health is measured by life expectancy at birth; knowledge is measured by a combination of the adult literacy rate and the combined primary, secondary, and tertiary gross enrolment ratio; and standard of living by GDP per capita (PPP US$).”
Otillräckligt mått IMO, dessutom så har du GDP på båda sidor vilket blir lite problematiskt. Är dessutom lite tveksam till GDP som mått, destruktiva eller kompensatoriska verksamheter räknas båda lika positivt som konstruktiva.
Karl
28 maj 2009 vid 12:18
Camilla.
Det är löjligt tydligt, eftersom det mäter på faktorer, som vi idag tycker är viktiga och dessutom ett mått på utvecklingen. Majoriteten av oss alltså..
Kristian Grönqvist
29 maj 2009 vid 12:16
Karl: Ja, HDI består till en tredjedel av BNP per capita, men poängen är att de övriga komponenterna nästan helt samvarierar med BNP per capita. Argumentet för HDI-måttet brukar vara att BNP per capita inte ensamt är bra som mått på mänskligt välmående eftersom det inte fångar andra viktiga, sociala faktorer som ger mänskligt välmående. Men det tycks BNP per capita göra. I alla fall de som ingår i HDI.
nonicoclolasos
30 maj 2009 vid 19:41
Sant. Men dom andra faktorerna är ju inte heller direkt oberoende av BNP. Säkerligen återkopplade i någon grad. Sen är det begränsat till det materiella och det anser jag är otillräckligt, fast jag är medveten om problemen med att mäta psykiskt välbefinnande så jag kan förstå att man valt det så. Man behöver hitta nya metoder för det, helst biometriska eftersom människor självskattningsförmåga inte sällan är nedsatt av ett eller annat skäl.
Karl
1 juni 2009 vid 21:34
Karl: Lyckoforskningen försöker erbjuda ett sätt att mäta välbefinnande.
nonicoclolasos
1 juni 2009 vid 21:43
Det där var intressant! Man måste ha god insikt i hur människan fungerar för att bygga ett samhälle i en riktning som fungerar och folk faktiskt mår bra av. Det är inte sällan som politiker gör fel pga av att dom utgår ifrån en bristfällig bild av hur människan fungerar.
Karl
2 juni 2009 vid 0:56
Karl,
Det är därför politiker eller byråkrater inte bör planera samhället. De kan sannolikt inte komma till insikt hur människan som kollektiv fungerar men fungerar men de kan aldrig komma till insikt om alla individers preferenser i både tid och rum.
Det innebär att de oavsett hur kunniga och oegennyttiga de är har de alltid en så pass bristfällig bild av hur människan fungerar att de nästan alltid riskerar att fatta felaktiga beslut.
Jag kallar denna illusion hos politiker, neoklassiska nationalekonomer och beteendeekonomer Homo Illuminatus, tron att det går att finna en allvetande och upplyst teknokrat/ekonom (Homo Illumiatus är Homo Economicus tvilling, både fiktioner som aldrig funnits eller aldrig kommer att finnas.)
Detta sagt innebär inte att det inte måste finnas vare sig politiker, byråkrater, polis, domare lagstiftning mm. Det politiker bör syssla med är att se till att den ekonomiska och sociala infrastrukturen finns på plats, generellt och övergripande men ingen eller ringa detaljstyrning, planering.
Alex
2 juni 2009 vid 17:40
Karl, jag glömde slutklämmen. Välstånd och lycka kan aldrig planeras eller kommenderas fram. Det växer organiskt över tid om förutsättningarna är de rätta.
Alex
2 juni 2009 vid 17:42