Sugen på soma?
I Aldous Huxleys roman Brave New World förekommer ett lyckobringande medel utan bieffekter som kallas soma. Huxley beskriver medlet så här:
The Soma of Brave New World had none of the drawbacks of its Indian original. In small doses it brought a sense of bliss, in larger doses it made you see visions and, if you took three tablets, you would sink in a few minutes into refreshing sleep. And all at no physiological or mental cost. The Brave New Worlders could take holidays from their black moods, or from the familiar annoyances of everyday life, without sacrificing their health or permanently reducing their efficiency.
Var man lite ledsen kunde man få höra detta (från kapitel 4, där Benito Hoover tilltalar Bernard Marx):
[Y]ou do look glum! What you need is a gramme of soma.
Javisst! Ett gram soma gör susen.
En tilltalande sak med soma är att det utgör en mer verklighetsbaserad lyckobringare än Robert Nozicks upplevelsemaskin. Eller resonerar du som Bernard Marx, att det är bättre att vara sig själv, sorgsen, än någon annan, lycklig (vilket är i linje med John Stuart Mills tänkande)? Eller oroar du dig för att soma skulle missbrukas av en stat som vill passivisera människor? För en sådan, mer samhällsfilosofisk analys rekommenderar jag essän “Brave New World at 75″. I vilket fall är jag själv sugen på soma.
Soma skulle utan något som helst tvivel bli totalförbjudet om det dök upp i Sverige. Se syner, bli sömnig?? Oavsett hur “ofarligt” medlet sägs vara förstår var och en att det ofrånkomligen leder till bruk av tyngre droger, mer eller mindre per automatik. Det börjar med lite soma och slutar med en överdos heroin på en sunkig toalett några månader senare, sanna mina ord. Varje ansvarskännande politiker måste se till att detta gissel aldrig kan hota svenska folket.
Spillulle
11 juni 2009 vid 10:38
Det här blir århundradets genombrott, tror jag. Att “verkligheten” breddas.
World of Warcraft och Second life är verklighetsnära företeelser. Och Facebook snuddar dessa, och kommer troligen utvecklas åt det mer overkliga hållet. Hur skulle det annars kunna växa? Och bara tekniken hinner ifatt kommer vi snart mingla på virtuella fester. I realtid eller ej. (Så även tiden står under förändring.)
Det kommer vara ointressant huruvida ngt är “äkta” eller “verkligt”. Istället kommer man tala om konsekvenser och kanske tyvärr kontroll/begränsningar.
När det gäller droger, borde det då inte heller vara intressant om det är “fusk” eller ej. Däremot kommer det krävas droger, som inte konkurrerar mot de nya attraktiva “verkliga overkligheterna”. Själv vågar jag tyvärr inte pröva några nya droger, eftersom jag är en klen själ. Men skulle Socialstyrelsen godkänna detta soma skulle jag gladeligen ta mig en och ibland 2 tabletter. Somna kan jag själv.
Camilla
11 juni 2009 vid 10:45
Läste uppsatsen och gillade den i stort. Däremot anser jag att hon inte vet vad hon gör riktigt; man kan inte suspendera sina omdömen och på så vis vänta sig att finna något slags “objektiv mening”. Förståelsen av vad det än må vara utgår alltid från ens tankevärld, levda värld och därmed från ens egen tid. Under tolkningsprocessen sammansmälter textens horisont med ens egen på ett eller annat vis. Följande är alltså struntprat: “We can do that only by reading the book on its own terms, as its first readers did, and by letting ourselves be guided by the literary, scientific, and cultural critics of Huxley’s day. In doing so, we may glimpse afresh something of the meaning of Brave New World in its author’s mind and time.” Fast det hör ju inte hit, egentligen …
Hur som helst skulle jag, så länge jag förmådde, vägra Soma. Att gå med på att leva i ett statligt kontrollerat rus vore omoraliskt i och med att det innebär att man förråder sig själv. För om man inte tänker själv, vem gör det åt en då? Nu är jag visserligen drogliberal, men det är en annan sak: om Soma gör en till en annan — alldeles oavsett att det är statskontrollerat — försätter “vanliga” droger ens person i ett förändrat tillstånd, och gör i normalfallet inte en person till en annan. Normalfallet, med vilket jag avser en vanlig tripp på organiska droger, är inte fult lika illa eftersom det utgår från den man är. (Därmed inte sagt att ett ständigt påtänt tillstånd vore “sannare” på något sätt … orkar man inte med sig själv och vardagen bör man söka hjälp snarare än börja knarka; psykofarmaka, exempelvis, räknas inte eller bör inte räknas som narkotika såvida det inte missbrukas. Och nej, jag knarkar inte.) Antagligen vore självmord bättre i en Huxleysk (eller Orwellsk) dystopi om allt annat är uteslutet.
Detta är också anledningen till att jag inte gillar Mill eller utilitarism överhuvud taget — “lycka till varje pris” ekar tomt. Kvalitativ etik är, anser jag, att föredra framför kvantitativ sådan. Äkthet övertrumfar alltid inbillning, en person som uppför sig illa för att han är ett praktarsel på riktigt är mer moralisk än en spelad ängel. Men det är en annan diskussion.
Skymning
11 juni 2009 vid 12:28
@Skymning
Håller med om det första – man kan inte tala om en objektiv läsning. (Det är ett objektivt konstaterande från min sida.)
Håller inte med om det andra. Eller det beror på. Jag tror inte Nonicoclolasos menar att staten ska ha monopol på Soma eller ens ha med det att göra. Det vore nog inte bra. Men privat? Varför inte? Inte så att någon ska tvingas använda Soma, men för dem som vill? Sedan vet jag inte vad “äkthet” är – finns det? Om det finns, varför är det bra?
Det här var lite att ta tag i för dig, Skymning!
Janne
11 juni 2009 vid 16:24
Janne: Nej, det menade han nog inte. Men det är så Soma används enligt uppsatsen (och då antagligen boken, har inte läst den ännu). Om någon skulle vilja använda Soma privat rör det inte mig i ryggen, som sagt är jag drogliberal. Däremot hade jag tyckt det vore fegt och ansvarslöst. Grejen är att om det gör en till “en annan person” lämnar man sig själv vind för våg, till skillnad från droger som förändrar ens tillstånd — man förblir sig själv, fast annorlunda. Förstår du hur jag menar?
Äkthet är vad taoister hade kallat wu-wei, Heidegger hade kallat Eigentlichkeit och Kierkegaard autenticitet. Det är strängt taget varken “bra” eller “dåligt” — värden är sekundära — utan snarare solitt. Den som är ett äkta praktarsel är mer moralisk, inte för att han på något sätt vore bättre, det är en fråga om åsikt, utan för att han vore rakt igenom ärlig. Han förstår sig själv som ett praktarsel (även om han kanske hade kallat det något annat) därför att han är ett utan att vara förljugen.
Kort sagt, äkthet är bra om ärlighet och sannvaro är bra.
Skymning
11 juni 2009 vid 17:01
Skymning: Helt riktigt: i boken används soma för att hålla befolkningen lugn och vid gott mod, som ett slags opium för folket, och de blir då heller inte upproriska mot staten. Jag förespråkar, som Janne så riktigt skriver, inte en sådan ordning, utan endast privat användning. (Men ska en subventionering uteslutas?)
nonicoclolasos
11 juni 2009 vid 17:55
Det finns väl alltid någon som tjänar på missbrukare, vare sig det är staten eller ngn annan leverantör..
Sedan känner jag mig lite road av att läsa om äkthet i sådan mängd, när vi nu tar in fildelning och upphovsrättens hotade existens. Äkthet och original tillhör kanhända det förflutna.
Camilla
11 juni 2009 vid 23:33
Camilla: där rör du samman två olika äkthetsbegrepp, där det ena rör existens (enligt Heideggers och Kierkegaards användning, där det vanligen bara rör människor) och det andra framställda verk. I det senare fallet bör man snarare prata om en Benjaminsk aura. Se exempelvis http://www.marxists.org/reference/subject/philosophy/works/ge/benjamin.htm
Gällande fildelning och kopierbara resurser tillhör äkthet och original i allra högsta grad det förflutna — men även om människor klonades hade flera instanser av samma person fortfarande ett eget själv att förhålla sig till.
Skymning
12 juni 2009 vid 13:22
Fan vad jag namedroppar då. Försvarar det med att det gäller tekniska begrepp.
Skymning
12 juni 2009 vid 13:39
Vi har olika sidor i olika “verkliga” sammanhang, utan att anses oäkta. Och numera har vi också spridda alias bland befolkningen och ökat “fusk” med personligheter. (Noterar dock hur t.ex. Niclas väljer att ge intryck av att visa sitt äkta jag). Men det intressanta är kanske hur också totalt påhittade personer kan få idolstatus. Detta är väl inte nytt, men blir nu vanligare och mer heltäckande genom bloggar et.c.
Det som kommer med “Augmented reality” är också intressant i sammanhanget. http://en.wikipedia.org/wiki/Augmented_reality
Och varför skulle människan anamma en fullständigt påhittad omvärld, utan att också njuta av ett påhittat själv (hos sig själv och andra)? I alla fall under begränsad tid. (Som i en lajv, fast på riktigt, förresten). Fast om nu inte det äkta jaget har någon funktion, så kommer folket välja det oäkta alltid. Men t.ex. den äkta naturen attraherar fortfarande (se Anti-Christ:0), fastän vi kan lämna den bakom oss. Så den äkta olyckan och misslyckandet är nog något de flesta av oss vill ha i våra liv. Fastän det blir svårhanterligt som en snårskog.
Camilla
12 juni 2009 vid 19:01
Men i Huxleys roman så får Soma funger som ett substitut för människors verkliga och äkta känslor. Vad romanen skildrar är ju egentligen ett hårt indusrialiserat och marknadsekonomiskt samhälle där även människan har blivit en produkt.
Medan Fahreinhet eller 1984 visar ett samhälle där man bränner böcker så är Du sköna nya värld ett samhälle där ingen vill läsa böcker.
Ska man säga vem av Orwell eller Huxleys dystopier som blev den som ligger närmast verkligheten, så lutar jag mig åt Huxleys.
Vi har kanske inte något som exakt påminner om soma, då bensodiazepiner är för beroendeframkallande och har för många nackdelar, men det finns en uppsjö av olika antidepressiva medel.
Det finns en väldigt fin scen i Fassbinders Veronica Voss längtan där psykiatrikern Dr Katz som övermedicinerar människor och försöker få dem att testamentera dras ägodelar till henne, säger till en kvinna som söker hjälp:
- Egentligen borde jag skriva ut en människa som älskar dig.
Men eftersom det är omöjligt så får kvinnan ett recept på morfin istället.
Det som jag tycke är en liten ljusglimt i Du sköna nya värld är att de för dem som anses vara för intellektuella för den världen och inte passar in kan skickas iväg till de vissa öar som får fungera som fristater.
Henrik D. Ragnevi
22 juli 2009 vid 14:52