Pojke med ryggsäck
Kazimir Malevich, Painterly Realism. Boy with Knapsack – Color Masses in the Fourth Dimension (1915), 71,1 x 44,5 cm:
Kazimir Malevich, Painterly Realism. Boy with Knapsack – Color Masses in the Fourth Dimension (1915), 71,1 x 44,5 cm:
Skrivet av Niclas Berggren
12 juni 2009 den 6:06
Publicerat i konst
Prenumerera på kommentarer via RSS.
Niclas Berggren, docent i nationalekonomi
| Andreas on Brev till hotell | |
| ingemar on Varför ger jobbskatteavdraget … | |
| Mats Bergström on Skepsis mot frimurarna | |
| kikki on Vad menas med sanning? | |
| kristian grönqvist on Vad kostar en ren? | |
| Ebba Larsson on Vad kostar en ren? | |
| Johan on Runar bryter mot bibeln | |
| kristian grönqvist on Det finns ingen gud | |
| violet on Vild cykling på trottoare… | |
| Ghi Jkl on Det finns ingen gud | |
| kristian grönqvist on Det finns ingen gud | |
| Abc Def on Det finns ingen gud | |
| Tore Sandström on Det finns ingen gud | |
| Abc Def on Det finns ingen gud | |
| Lennart W on Insemination för ensamstå… |
Blogga med WordPress.com. Tema: The Journalist v1.9 av Lucian E. Marin.

Vacker.
Karl
12 juni 2009 vid 13:00
Fick mig att le. Hur bra som helst.
Skymning
12 juni 2009 vid 13:23
Menar du att detta är intressant Niclas?
Vetenskapare
12 juni 2009 vid 23:11
Vetenskapare: från ett suprematistiskt perspektiv, där enkla geometriska former och (om jag inte missminner mig) grundfärger anses ha de högsta estetiska värdena är det väldigt intressant — strävan efter den perfekta avbildningen av den absoluta kvadraten osv (se Malevitjs Svart ruta exempelvis) bräcker varje realistisk porträttlikhet, eftersom formen och färgen är bestående storheter till skillnad från den porträtterade, förgängliga modellens utseende.
Sen tyckte jag att titeln var rolig också, den fick mig att tänka på en faktisk pojke med en ryggsäck, reducerad till sina minsta beståndsdelar i termer av färg och form — vilka, sub specie aeternatis, ju består på ett sätt en faktisk pojke med ryggsäck inte gör.
Niclas, tänker du i samma banor?
Skymning
13 juni 2009 vid 0:10
Oj, glömde stänga en tagg. Hoppsan …
Skymning
13 juni 2009 vid 0:11
Det var i alla fall precis så jag tänkte, Skymning. Tavlan blir mer fantastisk ju mer jag tittar på den!
Karl
13 juni 2009 vid 0:18
Precis som Skymning och Karl är jag oerhört fascinerad av detta verk. Det komprimerar det mest väsentliga i dessa fantastiska figurer. Formen!
nonicoclolasos
13 juni 2009 vid 6:07
Jag tänker på vacker matematik (förutom det måleriska), med en öppning till vardag/humor bakom en tråkig torr mani. Jag saknar såklart känslor, det irrationella, ett mänskligt glapp, fast iofs kan denna konst i sig uppfattas så.
Camilla
13 juni 2009 vid 10:06
Vilken har han tänkt sig ska vara pojken? Ser man den som en platt bild bakifrån blir ju den svarta det (verkar som att han håller på att ramla), men är bilden uppifrån kan det antingen vara en pojke med en liten ryggsäck hafsigt slängd över axeln, eller en stackare som kånkar runt med en gigantisk ryggsäck större än honom själv.
Eller så ser man den som en sorts tredimensionell bild sedd snett uppifrån, den röda ryggsäcken är egentligen rakt bakom den svarta pojken. Utrymmet mellan dem kommer av att pojke och ryggsäck därefter gjorts tvådimensionella.
Finns hur många sätt att se på som helst. =)
William
13 juni 2009 vid 11:42
[...] piece of art has fascinated me ever since I found it. I find it incredibly beautiful in its extreme simpleness. Category: ArtTags: beauty > boy art > [...]
Boy with Knapsack : Destroyer Magazine
11 september 2009 vid 12:09